Syftet med denna studie har varit att bidra till en ökad förståelse för den specialpedagogiska yrkesrollen inom gymnasieskolan. Detta genom att belysa och analysera vilka krav och önskemål rektorer, personal inom elevhälsan och lärare har i jämförelse med examensordningen för specialpedagoger. Studiens teoretiska utgångspunkt har i huvudsak varit de tre specialpedagogiska perspektiven (Nilholm, 2007); det kompensatoriska (kategoriska), det relationella (kritiska) och dilemmaperspektivet. För att få svar på studiens frågeställningar har en kvalitativ undersökning gjorts, där intervjuer med 20 informanter fördelade på tre yrkesgrupper från två gymnasieskolor genomförts. I resultatet framkom att samtliga informantgrupper har flest krav och önskemål med koppling till insatser på individnivå. Specialpedagogen ska ha specifika ämneskunskaper för att ge elever enskilt stöd eller stöd i grupp. Krav och önskemål på gruppnivå handlade bland annat om att specialpedagogen ska handleda och vara ett stöd för lärare samt bidra till utveckling av lärmiljöer. Dock förekom avvikande uppfattningar i framförallt lärargruppen gällande dessa uppdrag. På organisationsnivå framfördes krav och önskemål om att specialpedagogen ska arbeta förebyggande och med verksamhets- och skolutveckling. Den specialpedagogiska examensordningen och de krav och önskemål som informanterna uttryckte överensstämde i många avseenden, framförallt beträffande arbetsuppgifter med direkt koppling mot eleven. Däremot förefaller det i dagsläget inte som att specialpedagogerna får tillämpa alla förmågor som utbildningen bidragit med. Slutsatsen från vår studie blir att specialpedagogerna i många avseenden arbetar, och förväntas arbeta, som speciallärare. Problem som uppstår ses fortfarande till största del utifrån ett kompensatoriskt perspektiv. Emellertid har aktörerna i verksamheterna även börjat efterfråga andra lösningar på skolproblematik, som mer förebyggande arbete och en utveckling av verksamheten.

No description available.

Studien handlar om utbildningsaktiviteter och stödinsatser utanför klassens ram.Syftet varatt undersöka några lärares och specialpedagogers uppfattningar om dessa utbildningsaktiviteter och stödinsatser. Ett särskilt fokus gavs aktiviteternas och stödinsatsernas uppfattade betydelse för elevers lärande och känsla av tillhörighet bland kamrater. Undersökningen genomfördes genom en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Elva lärare och nio specialpedagoger deltog.Som teoretiskt ramverk användes specialpedagogiska perspektiv, KASAM och Response to Intervention.Studiens resultat visade flera exempel på utbildningsaktiviteter och stödinsatser utanför klassrum; till exempel små undervisningsgrupper, lilla gruppen, särskild undervisningsgrupp, studion, strukturstöd, en till en-undervisning, läxhjälp med mera. Informanterna beskrev både fördelar och nackdelar med utbildningsaktiviteterna och stödinsatserna utanför klassens ram. Några exempel på fördelar var ett lugnare sammanhang, energipåfyllning, strukturerad individuell hjälp och avlastning för lärare. Några exempel på nackdelar var utanförskap, stämpling, en negativ självbild, resurskostnad och segregering om åtgärden permanentades. Resultatet visade att det fanns olika syn på utbildningsaktiviteterna och stödinsatserna utanför klassens ram, att stora klasser kan skapa behov av aktiviteter och stöd utanför klassens ram,och att elevinflytandet förefaller vara litet när dessa aktiviteter och stöd planeras. En implikation är att lägga fokus på att hitta lösningar inom klassens ram.

Syftet med studien är att genom intervjuer undersöka hur sex specialpedagoger beskriver arbetet medbarns utmanade beteende och därigenom analysera hur inkludering i förskolan kan förstås ochmöjliggöras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med specialpedagoger på Åland och i Kalmar län.Beskrivningar av barns utmanande beteende, pedagogers bemötande och inkludering kartladesutifrån intervjuernas utsagor. Med hjälp av Nilholms (2007) specialpedagogiska perspektiv somteoretisk utgångspunkt gjordes en analys. Utmärkande i resultatet är bland annat att detkompensatoriska talet om barn är starkt trots att inkluderingsbegreppet är sprunget ur den kritiska,mer relationella synen på skolverksamhet. Att åtgärder sätts in motiveras genom förklaringen attbarnen behöver det men också utifrån tanken att miljön ska vara föränderlig för barnet. Utsagor visaratt arbeta inkluderande är ett rättesnöre för alla inom verksamheten så särlösningar för barn görs medtanken att individanpassa och förändringar i miljön sker för allas rätt att delta. Analysen visar dockatt det finns en stark norm för det normala barnet. Specialpedagogerna i studien uttrycker attförskollärare har en osäkerhet kring vad inkludering innebär. Föreställningen att barngruppen skavara rumsligt tillsammans hela tiden förekommer. På så vis uppstår en spänning mellan detindividuella och gruppens aktiviteter. Slutsatsen blir att dilemman inom förskoleverksamheten oftasynliggörs. Det problematiska med kategoriseringar av barn och hur skolsystemet är organiserat haringa rätta svar. Analysen visar att specialpedagogisk handledning erbjuder ett tillfälle förförskollärare att reflektera och muntliga förhandlingar kring bästa förhållningssättet till dessadilemman sker. Studien kan påvisa slutsatsen att mer samtal inom förskoleverksamhet med enmedvetenhet att enas om kompromisslösningar för olika praktiska dilemman kan främjainkluderingsarbetet. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

The purpose of this study is to investigate how an elementary school works with additional adaptations for students with ADHD or autism spectrum disorder and how pupils with either of above diagnoses experience teaching and how it affects their learning. Another aim is to show which expectations the teachers have regarding the special education teachers´ responsibilities towards diagnosed students. The methods that are used in this study are the following: a survey directed towards teachers, interviews with teachers and students and classroom observations. The study indicates that teachers need more knowledge about both diagnoses but mainly about autism spectrum disorder. The role of the special education teacher needs to be more specified in relations to teachers. The students need lessons and teaching that are engaging and teachers that show interest and respect.

Syftet med studien är att få en förståelse av bilden av funktionsnedsättningen språkstörning som den beskrivs av speciallärare, specialpedagoger, special-/talpedagoger och logopeder. Det finns ett behov av att utforska området då tidigare forskning gällande dessa yrkeskategoriers syn på språkstörning tycks vara begränsad. Arbetet genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsansats, inspirerad av fenomenografin, där halvstrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Tretton informanter med anknytning till specialpedagogiskt arbete valdes ut genom ett kriteriestyrt urval. Intervjuerna spelades in, transkriberades, sorterades och kategoriserades i olika teman: Bild av språkstörning, Konsekvenser, Framgångsfaktorer, Organisation på olika nivåer samt Tiden efter grundskolan. I resultatet växte en bild av en komplex och svår diagnos fram. Informanterna var överens om att funktionsnedsättningen förde med sig stora konsekvenser både för elevens kunskapsutveckling och sociala relationer. Trots det kunde flera framgångsfaktorer lyftas fram då informanterna menade att det finns hjälp att tillgå. Den egna kunskapen om språkstörning varierade. De flesta menade att trots gedigna baskunskaper och en bra grund att stå på finns det alltid mer att lära. Vissa informanter önskade ökad fortbildning för att bättre kunna möta behovet i sin yrkesroll och mer om språkstörning redan i lärarnas grundutbildning eftersom de upplevde att kunskapen hos undervisande lärare rent allmänt är bristfällig, även om den under senare år har blivit bättre. Då språkstörning är en svår diagnos att förstå sig på skulle ett samarbete med logopeder i skolan eller någon form av språkklasser kunna vara ett alternativ till att förbättra verksamheten. Hur tiden efter grundskolan kan te sig för de som har språkstörning upplevde informanterna som svår med begränsningar både i sociala sammanhang och i möjligheten till yrkesval. I studien framkom ett relationellt perspektiv på funktionsnedsättningen då informanterna ansåg att den fysiska lärmiljön samt lärares kunskap och förmåga att anpassa undervisningen har stor betydelse för hur elever med språkstörning klarar av sin skolgång, både kunskapsmässigt och socialt. Även ett kategoriskt perspektiv framträdde då behovet av att kartlägga och diagnostisera de elever som uppvisar språkliga svårigheter finns. Kunskap om språkstörning efterfrågades på alla nivåer, men främst på samhälls- och organisationsnivå, där politiker, chefer och rektorer måste se till att det finns förutsättningar för dessa elever att få det stöd och bemötande de har rätt till.

De senaste åren har andelen elever med annat modersmål än svenska ökat i den svenska skolan. Samtidigt ska skolans samtliga elever bedömas efter samma kunskapskrav, och undervisningen ska anpassas efter varje individs förutsättningar. Syftet med arbetet var att undersöka och analysera hur några utvalda speciallärare och specialpedagoger beskrev problematik, bemötande och språkliga svårigheter hos andraspråkselever, och hur deras svar kunde ses ur specialpedagogiska perspektiv samt ur ett multikulturellt perspektiv. Vi gjorde en småskalig kvalitativ studie och genomförde fokusgruppsintervjuer med sammanlagt femton informanter i tre närliggande kommuner. I vår analys av materialet tog vi utgångspunkt i fenomenografin. De teoretiska utgångspunkter som vi utgick från i vårt arbete var specialpedagogiska perspektiv och perspektiv på multikulturell undervisning. Våra informanter talade generellt om gruppen andraspråkselever i positiva ordalag, och de ansåg att varken samhället eller skolan gav eleverna rätt förutsättningar att lyckas under sin skolgång. De såg brister i organisation och undervisning som en stor bidragande orsak till andraspråkselevernas skolsvårigheter. Det var relativt stor skillnad hur informanterna talade om vilka möjligheter andraspråkselevernas vårdnadshavare har att hjälpa sina barn, och kulturens inverkan på skolframgångar. De två perspektiv på specialpedagogik som vi tydligt såg under fokusgruppsintervjuerna var det kompensatoriska perspektivet och det kritiska perspektivet. Våra resultat visade att det fanns lite kunskap om multikulturella dimensioner och hur de kan användas för att förbättra andraspråkselevernas möjligheter att lyckas i skolan.

<p><p><strong>Bakgrund:</strong> Koncentrationssvårigheter är ett vanligt begrepp när pedagoger ska beskriva orsaker till elevers skolsvårigheter och detta bekymmer kan yttra sig på många olika sätt. Det ställer krav på skolan att upptäcka, identifiera och förstå dessa elevers svårigheter, där kunskap och synsätt blir avgörande för hur skolan kommer att bemöta elever med koncentrationssvårigheter. För att ge eleven de bästa förutsättningarna för lärande och utveckling krävs att skolan uppmärksammar elevens svårigheter i ett så tidigt stadium som möjligt. Det blir därmed viktigt att lärare, inte minst i de tidigare skolåren, skaffar sig kunskap om denna problematik. <strong>Syfte: </strong>Syftet med studien är att skapa en fördjupad kunskap i hur specialpedagoger formulerar sig kring och arbetar med åtgärdsprogram för elever med koncentrationssvårigheter. <strong>Metod: </strong>Vi har valt att i vår studie göra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger som arbetar med skolår F-3 på olika skolor. Vi har också granskat åtgärdsprogram upprättade för elever i skolår F-3, där koncentrationssvårigheter finns med som en del av problematiken. Dessa åtgärdsprogram är upprättade av eller med delaktighet av specialpedagogerna. I vår tolkning och analys av vad som framkommer i intervjuer och åtgärdsprogram har vi använt oss av diskursanalys som teori och metod. <strong>Analys: </strong>Koncentrationssvårigheter beskrivs som komplext och det förekommer både skillnader och likheter i hur specialpedagogerna formulerar sig. Vår studie visar att intervjuer och åtgärdsprogram präglas av olika specialpedagogiska perspektiv och att flera olika diskurser konkurrerar om att vinna dominans. Det visar sig att det förekommer en diskrepans mellan vad som uttrycks i intervjuerna och vad som sedan skrivs i åtgärdsprogrammen.</p></p>

Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur pedagoger skapar inkluderande undervisning i klassrummet och resonerar kring den samt undersöka hur pedagogernas inkluderande strategier är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärande. Data har samlats in genom observationer av lektioner samt semistrukturerade intervjuer av de pedagoger vars lektioner vi observerade. Bearbetningen av insamlad data genomfördes separat för varje fall och resulterade i fyra olika fallstudier. Fallen består av beskrivningar av olika händelser, både mer generella skeenden men även sådant som är karaktäriserande för de olika fallen. Det fanns fem inkluderande undervisningsstrategier som tydligt visade sig och som pedagogerna la sin tyngdpunkt vid. En av dessa var att använda sig utav gemensam arbetsplan utifrån de olika ämnenas kursplaner och mål. Ett annat var pedagogernas medvetenhet om elevernas olikheter. De andra undervisningsstrategierna var användandet av gemensamma genomgångar vid introduktionen av material, individanpassad återkoppling och stöd samt att pedagogerna gav eleverna möjligheter att få visa sina kunskaper. Det fanns även tre inkluderande undervisningsstrategier som kan ses ur ett sociokulturellt perspektiv. En av dessa strategier var att skapa goda relationer och kommunikation. De två andra var att pedagogerna styrde elevernas placeringar och grupperingar med syftet att förbättra elevernas möjligheter för samlärande samt pedagogernas medvetna användning av samlärande i undervisningen. Tyngdpunkten lades kring den kunskap om de skillnader och den variation som finns hos den enskilda individen. Det som också tydligt synliggjordes i de inkluderande undervisningsstrategier pedagogerna använde sig utav var betydelsen av att ha fungerande relationer och kommunikation med elever.

Bakgrund: Koncentrationssvårigheter är ett vanligt begrepp när pedagoger ska beskriva orsaker till elevers skolsvårigheter och detta bekymmer kan yttra sig på många olika sätt. Det ställer krav på skolan att upptäcka, identifiera och förstå dessa elevers svårigheter, där kunskap och synsätt blir avgörande för hur skolan kommer att bemöta elever med koncentrationssvårigheter. För att ge eleven de bästa förutsättningarna för lärande och utveckling krävs att skolan uppmärksammar elevens svårigheter i ett så tidigt stadium som möjligt. Det blir därmed viktigt att lärare, inte minst i de tidigare skolåren, skaffar sig kunskap om denna problematik. Syfte: Syftet med studien är att skapa en fördjupad kunskap i hur specialpedagoger formulerar sig kring och arbetar med åtgärdsprogram för elever med koncentrationssvårigheter. Metod: Vi har valt att i vår studie göra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger som arbetar med skolår F-3 på olika skolor. Vi har också granskat åtgärdsprogram upprättade för elever i skolår F-3, där koncentrationssvårigheter finns med som en del av problematiken. Dessa åtgärdsprogram är upprättade av eller med delaktighet av specialpedagogerna. I vår tolkning och analys av vad som framkommer i intervjuer och åtgärdsprogram har vi använt oss av diskursanalys som teori och metod. Analys: Koncentrationssvårigheter beskrivs som komplext och det förekommer både skillnader och likheter i hur specialpedagogerna formulerar sig. Vår studie visar att intervjuer och åtgärdsprogram präglas av olika specialpedagogiska perspektiv och att flera olika diskurser konkurrerar om att vinna dominans. Det visar sig att det förekommer en diskrepans mellan vad som uttrycks i intervjuerna och vad som sedan skrivs i åtgärdsprogrammen.