The purpose with my investigation is that create an image how pedagogues perceive the need of special education in the preschool. My framing of a question is: How perceive pedagogues the need of special education in the preschool? The study is written from a qualitative model and the study has been carried out with help of interviews. It is five interviews made. Three of them are made by preschool pedagogues and the other two with special education pedagogues. The results displays that the need of special education in the preschool is big. It is a need that always comes to consists due to the fact that it always will exist children in needs of especially support. The result also displays that the staff on preschool ask for support and help of special education pedagogues in shape of reflections and also affirmation in the own work. Keyword: Special education. Preschool. Children in need of especially support. Special education support.

Syftet med studien är att undersöka hur elever berättar om läsning och   läsundervisning samt hur de berättar om sin delaktighet i arbetet med sin   läsning. Studien utgår från elevens perspektiv och från ett   specialpedagogiskt perspektiv. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från den sociokulturella   synen på kunskap, att vi lär i gemensamma verksamheter genom att kommunicera   med andra. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt   åtta elever i år 2 till och med år 5 intervjuades. Resultaten visar på ansvarsfulla elever som berättar om nödvändigheten   i att kunna läsa och insikt om att läsförmåga och att leva i vårt samhälle   har ett samband. De är i det stora hela positiva till läsning och berättar om   flera positiva upplevelser som de får genom sin läsning men läsvanor och   elevernas erfarenhet av undervisning skiljer sig åt. Deras berättelser tyder   på att de inte har vana att öva delaktighet och efterfrågar den då heller   inte. De har tankar om läsning och läsundervisning men delger dem oftast   inte. Om elever får vana att vara mer delaktiga i arbetet kan deras tankar och   upplevelser som de berättar om utifrån sitt perspektiv användas för att   bemöta variationen bland eleverna. Deras uppfattningar kan vara en del av   utgångspunkten för ett mer vidgat specialpedagogiskt perspektiv och bidra   till större flexibilitet vad det gäller de pedagogiska arbetsformerna inom   klassrummets ram.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare beskriver lärandemiljön för barn i behov av särskilt stöd ur ett sociokulturellt perspektiv. För att ta reda på det undersöktes hur förskollärare definierar barn i behov av särskilt stöd, vad förskollärare uppmärksammar i situationen då det uppstår svårigheter kring barn, vilket pedagogiskt stöd förskollärarna ger till barn i svårigheter samt vilken form av stöd förskollärarna får då det uppstår svårigheter kring barn. En intervjustudie har genomförts med åtta förskollärare, verksamma i förskola, i en större stad i Mellansverige. Sammanfattningsvis åskådliggör svaren att förskollärarna visar på svårigheter i att definiera barn i behov av särskilt stöd. Barnen beskrivs främst utifrån de olika svårigheter de kan ha men även med utgångspunkt i att det är barn som har utökade behov i förhållande till ett tänkt utvecklingsförlopp och i relation till andra barn. De flesta förskollärare anser främst att svårigheter kring barn uppstår med anledning av barnets besvär. Då det uppstår svårigheter kring barn uppmärksammar övervägande delen av informanterna i första hand barnets besvär och utifrån det sedan hur aktiviteter och rutiner kan anpassas efter barnet. De flesta informanter beskriver att det stöd som efterstävas eller ges till barn är att, utifrån barnet, pröva nya aktiviteter och arbetssätt. Utifrån detta visar svaren även att förskollärarna kan uppleva olika svårigheter i att anpassa verksamheten efter de barn som behöver stöd, i detta beskrivs de ekonomiska begränsningarna vara problematiska. Handledning anges av samtliga som ett betydelsefullt stöd för förskollärarna i arbetet med att stödja barn. De flesta ger uttryck för ett utökat behov av handledning då tillgången beskrivs vara begränsad. Studien visar att förskolepersonalen behöver specialpedagogisk kompetensutveckling för att ges möjligheter att utveckla den befintliga kunskapen och nya insikter mot mer relationella/sociokulturella perspektiv på barns lärande, utveckling och socialisation.

Studien undersöker hur matematiska begrepp etableras i diskursen i klassrummet och hur lärare planerar för, iscensätter och bearbetar matematiska begrepp. Studiens syfte är att studera hur lärare hanterar matematiska begrepp i undervisningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Utifrån studiens ansats väljs två kvalitativa datainsamlingsmetoder. Till detta infogas Selander & Kress (2010) formellt inramad lärsekvens och Hallidays (2004) tre metafunktioner och en ny metafunktion, den institutionell funktion (Boistrup- Björklund, 2010).   Studien visar att procedurkunskap har en stor plats i undervisningen. Lärarna hanterar begrepp i förbifarten och funderar inte på vilken roll de språkliga uttrycken har. Det pågår först och främst två diskurser, den matematiska och den vardagliga. Diskurserna etableras utifrån olika sociala och sociomatematiska normer som styr undervisningen. Traditioner och förväntningar påverkar undervisningen och den påverkan verkar vara starkare än forskningsrön eller nya styrdokument. / The study examines how mathematical concepts established in the discourse in the classroom and how teachers plan for, implements and processes mathematical concepts. The study's purpose is to study how teachers deal with mathematical concepts in teaching from a special education perspective. Based on the study's approach chosen two qualitative data collection methods. To this inserts Selander & Kress´s (2010) formal learning design sequence and Halliday´s (2004), three meta-functions and an institutional function (Boistrup- Björklund, 2010).   The study shows that procedural knowledge has a big place in teaching.  Teachers deal with concepts in passing and not thinking about which part the linguistic expressions have. There are primarily two discourses ongoing, the mathematical and the everyday, the discourses are established based on various social and socio-mathematical norms that effects the teaching. Traditions and expectations affect the teaching and the effect seems to be stronger than research findings or new policy document.

The purpose of this study is to gain a deeper understanding of how teachers and other people working with mathematics in a school context perceive inclusion in terms of education. In addition,the purpose is to describe their experiences of inclusive education in mathematics and to identify factors of importance for an inclusive approach to teaching mathematics. The starting point was the significance of inclusive education as regards the education system and research on the implementation of inclusive education internationally and in Sweden. The theoretical approach is founded in a special education perspective on teaching and the theory of optimal experience. The people interviewed for this study are directly or indirectly involved in the teaching of mathematicsat a school that explicitly works from an inclusive perspective. The results show that the participants perceive inclusion as teaching that allows both students and teachers to achieve their goals. The results also show that the participants interviewed believe that all students at the school benefit from inclusion, not just students with special needs. The key components of an inclusive mathematics education are: clear structure and procedures, cooperation and individualisation. The study shows that a clear structure permeates the entire school organisation. The Dean's commitment, a clear vision for the activities and an involvement in the educational process all affect teachers' collaboration in a positive way. The individualisation process relies on a variety of teaching strategies and solutions. For instance, the categorisation of students' knowledge and abilities and an adaptation of the educational environment to a student’s individual circumstances.The results cannot be generalised as they only illustrate and relate how different actors working at a specific school view and implement an inclusionary approach to teaching within the context of mathematics. / Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur aktörer inom skolan ser på en inkluderande undervisning samt ta del av deras erfarenheter av inkluderande undervisning i matematik samt att identifiera faktorer med betydelse för inkluderande matematikundervisning.Utgångspunkten var inkluderande undervisnings betydelse för nödvändighet i den utbildningsväsendet samt forskning kring inkluderande undervisning tillämpas internationellt och i Sverige. Den teoretiska ansatsen grundade sig i specialpedagogiska perspektiv på undervisningen och teori om optimal upplevelse. Nio olika aktörer som har direkt eller indirekt anknytning till matematikundervisningen på en skola som uttryckligen arbetar utifrån ett inkluderande perspektiv intervjuades. Resultatet visade att aktörerna uppfattar inkluderingen som en undervisning som karakteriseras av att alla elever och lärare ska lyckas i samma klassrum. Resultaten visade också att intervjudeltagarna anser att alla elever på skolan vinner på inkludering, inte bara elever i behov av extra stöd. De viktigaste komponenterna i inkluderande matematikundervisningen är: tydlig struktur och rutiner, samarbete och individualisering. Tydlig struktur genomsyrar hela skolans organisation. Även undervisningen genomsyras av ett generellt mönster som återkommer under alla undervisningsformer. Rektorns engagemang, tydlig version för verksamheten och delaktighet i undervisningsprocessen har en positiv inverkan på pedagogernas samarbete. Individualiseringsprocessen gestaltas som en mängd olika pedagogiska strategier och lösningar där kategorisering av elevernas kunskaper och förmågor används för att den pedagogiska miljön ska anpassas till elevens individuella förutsättningar. Föreliggande studies resultat kan inte generaliseras utan visar endast på hur ett antal aktörer inom skolan ser på och aktivt arbetar med inkludering inom den specifika kontext som matematikundervisning utgör.

Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar tre skolors pedagoger har för arbetet med särskilda behov. Detta med utgångspunkt i lärares, specialpedagogers/elevassistent och rektorers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. I forskningsarbetet synliggörs det specialpedagogiska arbetet, men också den kunskap som finns i relation till barn i behov av särskilt stöd, rättigheter och skyldigheter mellan skola och individ. Vår studie har tre forskningsfrågor som i sin tur ligger som grund i studien och inför insamlingen av arbetsstoff. Genom kvalitativa intervjuer samlade vi kunskap om pedagogers vardagsarbete. Med utgångspunkt i pedagogers utsagor har vi tillsammans diskuterat resultatet och tagit fasta på tre problemområden. Det innefattar tidskrävande arbete, bristande kompetens och skolans ekonomi i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi beskriver även nya forskningsfrågor så som varför antalet barn med särskilda behov ökar i dagens skolor? Hur kan vi få in mer pengar i skolan och hur dessa pengar kan användas i förhållande till det specialpedagogiska arbetet? Då vi tog del av pedagogers erfarenheter skapade vi oss också beredskap inför vårt kommande yrke inom det specialpedagogiska arbetet i skolan som vi alla kommer möta.

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om specialpedagogers arbete med bedömning som en del av undervisningspraktiken. I arbetet genomförs intervjuer med fyra specialpedagoger som arbetar i olika verksamheter. Deras beskrivningar syftar till att ge vidare insikt och vägledning om hur specialpedagogers arbete kring bedömning kan påverka elevers möjligheter till allsidiga bedömningar utifrån ett relationellt perspektiv.   Resultaten i den tidigare forskningen visar att det skett en ökning av antalet bedömningar såväl i svensk skola som internationellt. Det faktum att bakomliggande orsaker till ökningen inte problematiseras eller ifrågasätts kan beskrivas som en ökad bedömningskultur. Detta sker samtidigt som det saknas forskning kring konsekvenser av bedömning och vad som styr bedömning. Bedömningar såsom formativ och summativ bedömning har olika syften och påverkar således eleverna olika. Perspektiv på elever i skolproblematik och vilken roll specialpedagogen tar är viktigt i bedömningssammanhang.   De teoretiska perspektiv jag utgår ifrån är systemteori med utgångspunkt i Bronfenbrenners ekologiska systemteori där aktivitet i och mellan mikro-, meso-, exo- och makro-nivåerna är centrala. Dessutom är relationellt- och kategoriskt perspektiv valda utgångspunkter. Metoden är semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger. Resultaten visar att specialpedagoger har en stor roll i arbetet kring bedömning, inte minst genom övergripande och aktivt arbete med extra anpassningar samt implementerandet av och upprätthållandet av ett relationellt förhållningssätt i verksamheterna. Genom extra anpassningar och relationellt förhållningssätt ges eleverna möjlighet till stöttning så att deras kunskaper kan bli synliga vid bedömning. Kommunikation är centralt i specialpedagogiskt arbete. Legitimitet att utföra sitt arbete beror till stora delar på specialpedagogens relationella kompetens men att ha rektors mandat är också viktigt.

Sammanfattning Denna rapport handlar om åtta rektorers tankar kring skolans specialpedagogiska uppdrag. De intervjuade rektorerna ansvarar alla för grundskolans tidigare år, vilket innebär antingen ansvar för årskurs F-3 alternativt för årskurs F-6. Informanterna kommer från tre olika kommuner samt har olika lång erfarenhet från rektorsyrket. Studien är en kvalitativ undersökning och resultat och analys bygger på semistrukturerade intervjuer. I resultatet kan bland annat utläsas att rektorer tar stort ansvar för skolans specialpedagogiska uppdrag samtidigt som en formell kompetens för uppdraget saknas hos många rektorer. Vidare har rektorerna en god vilja att samarbeta med specialpedagog samt har tillit till -och stort förtroende för specialpedagogens kompetens. Rektorer upplever sig också bli avlastade av specialpedagog inom det specialpedagogiska området och känner såväl förtroende för- liksom ett stöd i den kompetens specialpedagogen besitter. Det framkommer också att rektorer ser en tydlig skillnad på specialpedagog och speciallärare samt anser att tillgång till båda professionerna såväl som ett samarbete dem emellan, bidrar till goda förutsättningar för skolans specialpedagogiska arbete och utveckling. I analysen att försöka tolka och förstå förhållandet mellan rektorsrollen och det specialpedagogiska uppdraget, utgår studien analys ifrån ett systemteoretiskt perspektiv.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger beskriver arbetet för att uppnå en inkluderande miljö i förskoleverksamheten där det finns barn i behov av särskilt stöd. Inledning Studien fokuserar på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i de verksamheter där förskollärare och specialpedagoger intervjuats. Förskolan ska erbjuda alla barn en inkluderande miljö, oavsett kön, etiskt tillhörighet och pedagogiska behov. Frågor har riktats till såväl förskollärare och specialpedagoger på hur de gör för att barn i behov av särskilt stöd inkluderas. Metod Metoden som använts är halvstrukturerade intervjuer vilket innebär att de medverkande får stort utrymme att berätta utifrån specifika intervjufrågor. Totalt har fyra förskollärare och tre specialpedagoger från två kommuner medverkat i studien. Resultat Samtliga verksamheter som besökts försöker arbeta utifrån ett inkluderande synsätt. När behovet finns kontaktar de en specialpedagog som handleder pedagogerna i deras arbete med barngruppen. Det har framkommit att samtliga medverkande är nöjda över tillgången av specialpedagogiska material som till exempel bildstöd och tecken som stöd. Det som upplevs saknas är mer utbildad personal samt vidare utbildning kring specialpedagogik.

Syftet med denna studie är att få ökad kunskap och en djupare förståelse för hur några speciallärare/specialpedagoger beskriver det specialpedagogiska arbetet kring elever i matematiksvårigheter. Till studien har en kvalitativ forskningsansats använts, då datainsamlingsmetoden har varit semistrukturerade intervjuer som har genomförts med speciallärare med inriktning matematikutveckling samt specialpedagoger, totalt 15 olika informanter. För att besvara syftet och frågeställningarna har det insamlade datamaterialet analyserats utifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori samt utifrån det kategoriska och det relationella perspektivet. Resultatet i denna studie redovisas utifrån studiens syfte och frågeställningar. Det empiriska materialet analyseras och presenteras utifrån de teman som framkom vid analysarbetet. Studien beskriver det specialpedagogiska arbete som framkom på organisations-, grupp- samt individnivå även utmaningar och framgångsfaktorer beskrivs i studiens resultat. Utifrån teman visar resultatet i denna studie att speciallärare med inriktning matematikutveckling samt specialpedagoger ser samarbete och bristen på tid som utmaningar samtidigt ser de relationer, bemötande och samtal som framgångsfaktorer. Slutligen beskrivs det kvalificerade samtalet som verktyg i det specialpedagogiska arbetet.