Problemformulering och syfte: Herrarna har länge dominerat i idrottsvärlden och samma har även gällt inom sportjournalistiken. Förr var kvinnor inte tillåtna att idrotta och det blev stora diskussioner när de fick ta plats i sportens värld och även när de fick ta plats i tidningsspalterna (Larsson, 2003:4). Hur ser detta fenomen ut i dag? Denna studie har till syfte att undersöka hur mycket plats kvinnliga idrottare, förbundskaptener och tränare respektive manliga idrottare, förbundskaptener och tränare får synas i en av Sveriges största sportbilagor. Metod och material: Undersökningen är gjord genom en kvantitativ- och en kvalitativ innehållsanalys av Sportbladet. Undersökningen omfattar Sportbladets OS-bevakning 2016, vilket innefattar de dagar OS i Rio de Janeiro pågick – 5 augusti till 21 augusti. Huvudresultat: Resultatet av denna studie kan spegla på att idrottsrapporteringen blivit mer jämställd och att även idrottsvärlden blivit mer jämställd – åtminstone i hänseendet att båda könen får delta i samtliga idrotter och synas i rapporteringen. Resultatet kan även ge en fingervisning om att det är idrottarens prestation som får ta plats i Sportbladets bildinnehåll, helt oberoende på vilket kön idrottaren har.

Syftet med denna studie har varit att undersöka om ett nationalistiskt budskap förekommer i tre svenska morgontidningars rapportering om fyra uppmärksammade extraordinära händelser inom svensk idrott. Undersökningen har genomförts i två delstudier, dels en kvalitativ textanalys och dels en intervjuundersökning. Undersökningen tar sin utgångspunkt i teorier som grundar sig i journalistiska arbetsmetoder så som gatekeeping-teorin och tidigare forskning om nationalism och sport som teorin om National Sporting Heroes. I den kvalitativa textanalysen var syftet att undersöka hur sportjournalister vid Dagens Nyheter, Göteborgsposten och Sydsvenskan rapporterade om de fyra uppmärksammade svenska idrottshändelserna: Tennisspelaren Mats Wilanders kokainskandal, häcklöperskan och bobåkaren Ludmila Engquists dopningskandal, Sverige och Danmarks 2-2-match i fotbolls-EM 2004 och brottaren Ara Abrahamians pallprotest i Peking-OS 2008. Den centrala forskningsfrågan var om det funnits ett nationalistiskt budskap i rapporteringen och hur det i så fall kom till uttryck. För att få en tydligare bild av hur journalister som skrev artiklar om de fyra utvalda idrottshändelserna reflekterar över hur de rapporterade genomförde vi en andra delstudie med kvalitativa samtalsintervjuer med journalister som undersökningsdeltagare. Ett viktigt syfte med denna delstudie var att fånga in de verksamma journalisternas reflektioner över hur nyhetsvärderingen går till på de undersökta tidningarnas sportredaktioner vid skandaler och bragder. Utöver dessa två delstudier, som alltså är undersökningens empiriska del, har vi även gjort några nedslag i utländsk press för att få en bild av hur utländska medier rapporterade om de fyra undersökta idrottshändelserna. Undersökningens resultat visar att de undersökta tidningarna, förmedlade ett tydligt nationalistiskt budskap i sin rapportering om de fyra idrottshändelserna med uttalade starka åsikter i såväl krönikor som i artiklar. Vidare är ett resultat att de journalister som deltog som intervjupersoner inte har en samstämmig bild av hur de uppfattar och förhåller sig till nationalism som begrepp och företeelse. Undersökningens resultat visar också att intresset för de fyra aktuella idrottshändelserna förefaller ha varit låg i utlandet jämfört med hur dessa händelser uppmärksammades i svenska medier.

Den här uppsatsen belyser hur Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet omskriver fotbollsrelaterat våld i Sverige. I uppsatsen koncentrerar jag mig på kravallerna i matchen mellan Hammarby och Djurgården, som spelades på Söderstadion, den 28 augusti 2006. Syftet med den valda avgränsningen är att utföra en mer fördjupad studie om pressens bemötande av fotbollsrelaterat våld. Den här matchen symboliserar på ett effektfullt sätt de våldsamheter som med jämna mellanrum förekommer i samband med möten mellan rivaliserade lag. Efterspelet till den här matchen har dessutom varit mer omskrivet än någon annan match på svensk mark. För att ge läsarna en inblick i hur sportjournalistiken är beskaffad, och på vilka premisser de utför sitt arbete, kommer jag att använda mig av såväl utländsk, som inhemsk litteratur. David Rowe är sociologiprofessor vid University of Western Sidney (UWS), och har gett ut boken Sport, Culture and the Media: The Unruly Trinity. För att ta del av forskning kring sportjournalistiken ur ett mer svenskt perspektiv, tar jag hjälp av antologin Sport och medier. En introduktion, av Peter Dahlén, professor i medie- och kommunikationsvetenskap. För att skärskåda det fundamentala inom huliganismen redogör jag även för fenomenet huliganism, dess uppkomst, och medlemmarnas egna uppfattningar.

Den här studien är baserad på betyg som har satts av dagstidningar på spelare i svenska herrlandslaget i fotboll under åren 1992 till 2008. Tidningarna vars sportsidor är med i undersökningenär Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Med spelarbetyg menas omdömena som tidningarna ger spelarna efter varje tävlingslandskamp. Spelarbetygen har analyserats utifrån frågeställningarna: Använder sig fyra rikstäckande tidningar av spelarbetyg för att vinkla rapporteringen? Hur ser skillnaderna ut i användningen av spelarbetyg i morgonpress kontra kvällspress? Studien är utförd med en kvantitativ metod där betygen samlats in och organiserats efter olika variabler. För att analysera spelarbetygen har vi utgått från teorier om sensationalism inom medier av forskaren Marina Ghersetti och medieforskaren Knut Hellands teorier om symbiosen mellan idrott och medier. För att förstå sportjournalistens roll har vi använt oss av sociologen Pierre Bourdieus teorier om symboliskt kapital. Våra resultat visar att spelarbetygen är ett sätt att förstärka intrycken från en match. En dålig match av landslaget förstärks av dåliga betyg och vice versa. Undersökningen visar att kvällstidningarna är mer benägna att sätta de allra lägsta och högsta betygen. Dessa betyg kan ses som sensationella. Spelarbetygen är en indikator på om det går bra för landslaget eller inte och även en indikator på pressens förväntningar på landslaget. Undersökningen visar också att förväntningarna från pressen är höga på det svenska landslaget.

I den här studien undersöker vi hur sportjournalister hanterar lagsympatier i sin yrkesroll och hur den oskrivna regeln ”no cheering in the press box” följs i praktiken. Vi har genomfört 17 kvalitativa samtalsintervjuer med sportjournalister som bevakar fotboll och ishockey från rikstäckande medier i Stockholm. 14 av respondenterna säger sig hålla på lag. Dessa lag sträcker sig från division 4 i Sverige till topplag i olika delar av världen. En av respondenterna med lagsympatier håller på ett lag i en annan sport än fotboll och ishockey. Fokus i uppsatsen ligger på respondenterna som har lagsympatier, medan de respondenter som inte håller på lag blir komplement till de allmänna frågorna om lagsympatier i stort. En observationsstudie på pressläktaren genomfördes under fyra matchtillfällen för att undersöka om den oskrivna regeln följs. Studien visar att majoriteten av respondenterna är eniga att man inte hejar på pressläktaren. De är överens om att sportjournalister generellt hanterar sina lagsympatier bra, men nämner samtidigt tillfällen då lagsympatier har lyst igenom och även situationer då den oskrivna regeln har brutits. Journalistförbundets Yrkes- och Publicitetsregler värderas högt och därför faller sig rollen som privatperson och journalist naturligt. Flera av respondenterna som håller på lag anser att deras lagsympatier har förändrats med åren, något som till viss del har att göra med yrket, men också mognad och andra prioriteringar i livet. Studien visar också att majoriteten av respondenterna upplever ett intresse från publikens sida kring deras lagsympatier.

Syftet med uppsatsen var att undersö̈ka likheter och skillnader i SVT och Viasats respektive huvudkanals bevakning av vinter-OS 2010 i Vancouver och 2014 i Sotji, då̊ OS i Sotji var det fö̈rsta som sä̈ndes i kommersiell tv i Sverige. Frågestä̈llningarna utgick från vilka idrotter, sä̈ndningstyper och kö̈n de två kanalerna prioriterade, samt vilka orsaker som kan finnas till eventuella likheter och skillnader. Studien baserades på två metoder: En kvantitativ innehållsanalys av båda kanalernas sändningar, sammanlagt 387 timmar tv-material, och kompletterande kvalitativa intervjuer med representanter för respektive kanal. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visade att båda kanalerna är lika sett till vilka sporter de prioriterade, och sett till kö̈nsrepresentationen. Den stö̈rsta skillnaden fanns i sändningstyper, dä̈r TV3 lade mer tid på studiosändningar än SVT, som i sin tur lade mer tid på eftersändningar och sammandrag. De kvalitativa intervjuerna visade att båda kanalerna resonerade på ett liknande sätt kring sina sändningar, vilket förstärker kanalernas likhet. Den teoretiska ramen för uppsatsen innefattade teorier om kommersialisering, nyhetsvärdering, maskulin hegemoni och sportjournalistiken som institution. Samtliga teorier har i olika grad använts för att förklara olika resultat, men störst vikt har lagts vid Peter Dahléns teori om sportjournalistiken som institution. Den viktigaste slutsatsen från resultatet var att de två kanalerna inte skiljde sig särskilt mycket åt i sina respektive bevakningar av OS. En förklaring till det kan vara att sportjournalistiken som institution är kommersiell i sig, och på detta sätt skiljer sig kraftigt från nyhetsjournalistiken.

Denna uppsats belyser hur frekvent de svenska kvällstidningarna Aftonbladet Sportbladet ochSport-Expressen rapporterar kring damfotboll, men även hur gestaltningen i rapporteringenförändrats. För att kunna se denna förändring har åren 2009 och 2013 undersökts för attjämföra dessa två år med varandra. Dessa årtal valdes för att de var mästerskapsår därEuropamästerskapet för damer spelades i Finland respektive Sverige.Den kvantitativa delen i studien genomfördes för att besvara frågan om frekvensen och ivilken gestaltning rapporteringen kring damfotbollen sker. Studien genomfördes genom attundersöka tidningarna från den 1 januari till den 31 oktober under både 2009 och 2013. Denkvalitativa delen i studien skedde genom en samtalsintervju med Sport-Expressens sportchefAnders Nettelbladt, för att få svar på hur hans redaktion tänker kring damfotboll.Undersökningens resultat visar en ökning av bevakningen av damfotboll. Damfotbollen fickmycket större utrymme under 2013 än 2009, framförallt under Europamästerskapet påhemmaplan under sommaren. Rapporteringen år 2013 blev också allt mer personifierad dåmedierna lade stort fokus på Sveriges förbundskapten Pia Sundhage.

Den här uppsatsen har undersökt och jämfört rapporteringen av dam- respektive herrlandslaget i fotboll under varsitt mästerskap i tv-kanalerna SVT och TV4. Uppsatsens frågeställningar var hur mycket utrymme vardera landslag fick och vad som kännetecknade rapporteringen av de båda landslagen. För att besvara frågeställningarna användes en kombination av kvantitativ undersökning och kvalitativ innehållsanalys. I den kvantitativa undersökningen studerade vi 128 inslag medan 16 inslag valdes ut för den kvalitativa innehållsanalysen. Uppsatsen utgick från två teoretiska utgångspunkter, en genusteori som innebär att genus är en social konstruktion och en medieteori om att medier kan påverka samhällets genusbild. Den kvantitativa undersökningens resultat var att herrlandslaget nyhetsvärderades som viktigare och fick mer utrymme än damlandslaget i båda kanalerna. Båda kanalerna hade fler inslag och längre sändningstid för herrlandslaget. Det stämmer överens med tidigare forskning som användes i uppsatsen. Ett annat resultat var att rapporteringen av mästerskapen är bekönad, genom att mestadels kvinnor får uttala sig om damlandslaget medan mestadels herrar får uttala sig om herrlandslaget. Den kvalitativa innehållsanalysen visade att rapporteringen av de båda mästerskapen skiljer sig åt. Rapporteringen om damlandslaget var mer saklig och inriktad på känslor, medan rapporteringen om herrlandslaget inriktades mer på nationalism och supporterskap. Speciella ord används för båda mästerskapen, för damlandslaget används ibland nedsättande ord och uttryck. För herrlandslaget används ord och stiliska grepp för att dramatisera händelser och inslag.

Idrott är ett stort fenom i Sverige och har en stor plats i massmedia. I ett av Europas mest jämställda länder är det idrottsmännen som har den största platsen i sportjournalistiken. Media har en stor makt att påverka samhällets syn på maskulinitet genom deras representationer av män. I både landets lagstiftning och inom idrotten finns regler och styrmedel har skapats för att främja jämställdheten. Detta genom diskrimineringslagen som stiftades år 2008 och Riksidrottsförbundets arbeten, från triangel till rektangel och idrottens jämställdhetsplan. Forskare menar dock att det är genom kunskap och förståelse som förändring kommer att ske och denna studie syftar mot denna bakgrund till att studera hur idrottsmän representeras i sportjournalistik och om förändring har skett. Studien inriktar sig på Sveriges populäraste sporttidning Sportbladet och åren som studerats är år 2007 vilket är året innan diskrimineringslagen infördes och år 2019 som representerar nutiden. Studiens resultat visar att skillnaderna år 2007 och 2019 är marginella och att maskulinitet fortfarande framställs enligt den idealman som det västerländska samhället har byggt upp och utmanar i liten utstäckning normerna eller könsstrukturerna som redan finns i samhället. Detta behöver belysas och diskuteras än mer och nå makthavare för att de ska få en förståelse för problematiken och att det inte skett någon förändring. Utan den förståelsen blir det svårt att kunna skapa en förändring som leder till framgång inom idrottens jämställdhetsfrågor.

Syftet med denna uppsats är att söka identifiera skillnader och likheter i representation av norska och ryska idrottare i svensk press, utifrån hur de olika nationaliteterna representeras i bild. Frågeställningar: Hur representeras Ryska och Norska idrottare i samband med dopningskandaler och vilken skillnad finns i representationen av dessa? Om och på vilka sätt skiljer sig representationen åt mellan Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet? Metod: Semiotisk bildanalys Material: Fyra artiklar om norska idrottare och fyra artiklar om ryska idrottare publicerade under 2016. Alla artiklar handlar om ett större antal idrottare. Huvudresultat: Denna studie visar att hur norska samt ryska idrottare representerats i samband med dopingskandal skiljer sig åt på ett flertal punkter. De ryska idrottarna representeras utan engagemang och de Norska idrottarna med ett större fokus på affekt. Dessutom föreställer samtliga bilder på ryska idrottare kvinnor, medan de norska idrottarna ofta representeras genom andra personer. Resultatet indikerar också att Expressen samt Aftonbladet i större utsträckning använder sig av affekt i rubriksättning och genom att använda bildspel samt kollage.