The purpose of this study is to investigate the view of the ideal of objectivity in sports journalism and other factors that can effect a journalists terms to their journalistic ethic such as the commercialization, investigative journalism and their relationship to their sources. The purpose is further to investigate if these different factors differ on a national- or local level of sports journalism. For this study we have chosen the method of a qualitative interview, where six sports journalists and two news editors are included. The interviews have been deducted with help of an interview guide, which has been used the same way  the journalists that’s been interview.  This particular field of journalism studies is yet to be discovered in a bigger scale. Therefore, this study has used a great bit of earlier research and also three different theories to help us in answering the purpose of the study and our question formulation; News management, Media logic and the Swedish exchange-theory. The result of the study shows that there are some differences in how journalists on a national- and a local newspaper view the importance of investigative journalism, relationships with their sources and how they apply the ideal of objectivity in their role as a journalist. The study also shows that commercialization of the sports industry has an impact on sport journalism were several new actors such as public relation-experts and organizations want to effect the media and “sell” their product to the newspapers.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och belysa genus i sportrapportering i public service-medier i Sverige och Finland. Huvudspåret i undersökningen är en kvantitativ innehållsanalys av SVT:s och Yles huvudsportsändningar. Sändningarna analyseras utifrån frågeställningar som hur mycket utrymme totalt som ges åt herr- respektive damidrott och hur högt de olika könens idrott och de olika grenarna prioriteras. Vårt teoretiska ramverk utgörs av genusteori, dagordningsteori och teorier om kommersialisering. Innehållsanalysen kompletteras med kvalitativa intervjuer med centrala personer som ansvarar för innehållet i programmen. Underlaget för den kvantitativa innehållsanalysen är sammanlagt 74 avsnitt av SVT:s program Sportspegeln och Yles program Sportrutan, vilket ger totalt 1072 analysenheter. Vi undersöker avsnitten med fokus på idrottarnas kön, längden på inslag, typ av sport med mera. Undersökningen visar att SVT har en högre andel kvinnor i sin sportrapportering än Yle, men att båda bolagen prioriterar herridrott betydligt högre än damidrott. Intervjuerna visar att SVT:s redaktion har ett tydligt fokus på genustänk, medan Yle saknar en liknande jämställdhetsplan. Utifrån resultatet drar vi slutsatsen att kvinnor är underrepresenterade i sportrapporteringen och att SVT har en mer jämställd rapportering tack vare en medveten strategi.

<p>Svenska dagstidningar använder allt mer journalistiskt material producerat av nyhetsbyråer. I en majoritet av alla svenska medier upptas också en stor del av utrymmet av material som levererats från nyhetsbyråer. Användningen av centralt producerat material har kritiserats för att både likrikta medieinnehållet och för att minska mångfalden på dagspressmarknaden.</p><p>   Det finns emellertid stora luckor i forskningen kring sportjournalistik och få forskare har tagit reda på hur stor andel av tidningars artiklar, notiser och krönikor på sportsidorna som faktiskt är skrivna av Tidningarnas Telegrambyrå eller någon annan nyhetsbyrå.</p><p>   Denna undersökning visar nu att det finns en likriktning på sportsidorna i åtminstone Sundsvalls Tidning och Dagbladet, med avseende på användningen av centralt producerat material. Under två vanliga veckor år 2009 är 47 procent av den förstnämnda tidningens artiklar, notiser etc. skrivna av en eller flera nyhetsbyråer. För Dagbladet är motsvarande siffra 44 procent.</p><p>   Båda tidningarna har ökat sin andel nyhetsbyråproducerat material på sportsidorna sedan 1994 – något som styrker tidigare forskning om att svenska dagstidningar använder allt mer nyhetsbyråmaterial. I Sundsvalls Tidning har andelen nyhetsbyråproducerat material på sportsidorna ökat från 31 procent år 1994 till 47 procent år 2009. I Dagbladet har andelen nyhetsbyråproducerat material ökat från 26 procent år 1994 till 44 procent år 2009.</p>

<p>During several years we have been able to follow the victories and disappointments of Ludmila Engqvist through the scrutinising eye of the media. This essay will deal with how media’s picture perception of Ludmila Engqvist has changed by analysing articles from the Swedish newspapers Aftonbladet and Expressen from 1996 to 2001. Why and how the media’s picture has changed will be analysed through the perspectives of Ludmila Engqvist being an elite athlete, immigrant and woman. </p><p>My opinion is that the majority of the articles have dealt mainly with Ludmila Engqvists private life. Ludmila is the Russian that became a Swede by help of other Swedes. In return she was supposed to produce medals from major championships, and she did. Once Ludmila Engqvist reached the status of being a Swedish sports star the news is spiced with all kinds of stories involving Ludmila. The media creates a Heroin and Ludmila, Johan Engqvist and the media themselves makes a large profit from the publicity.</p><p>Her life is described as a fairy tale. The value judgements are strong and the articles about Ludmila are charged with excitment and drama. The kiss of death is when Ludmila Engqvist in 2001 changes career from hurdles to bobsleigh and admits doping in connection with a competition in Norway. Sports and media function in a complex relationship, much due to the commercial interests inside sports. This relationship is also very evident between the sport journalists and the athletes. Media’s power is growing and sport is conforming to its ideals. The power to create and kill off a sports star is in the hands of media – and that is exactly what happened to Ludmila Engqvist.</p>

<p><strong>ABSTRACT </strong></p><p>Elin Broman: <em>FYRA SÄTT ATT SE EN TV-SÄND HOCKEYMATCH? –En medieanalys av kvalseriepremiären mellan Leksand och Södertälje, 2009-03-13. </em></p><p>Medie- och kommunikationsvetenskap D       Uppsatsventilering: 17 december 2009</p><p> </p><p><strong>SYFTE</strong>: Syftet är analysera tv-sändningen av denna hockeymatch utifrån fyra olika infallsvinklar. Jag kommer delas att undersöka om Dayans & Katz´ (1992) begrepp ”mediehändelse” idag går att applicera på mindre spektakulära sändningar av matcher eller tävlingar (Contests) än de stora evenemang som dessa forskare syftar på, samt genom en retorisk analys se vilka retoriska strategier som är framträdande i sändningen. Utöver detta kommer jag att undersöka vilka estetiska parametrar som tillämpas samt hur manlig identitet skapas och iscensätts i tv-sändningen av denna hockeymatch.</p><p><strong>FRÅGESTÄLLNING:</strong></p><p>* Är en kvalmatch i ishockey ”stor nog” för att kunna ses som en mediehändelse – ett media event? Försöker i vart fall tv-kanalen få det att framstå så? Kan man 2009, med dagens fragmenterade publik, tala om <em>regionala</em> eller <em>lokala</em> mediehändelser?</p><p>* Vilka retoriska strategier är framträdande i den tv-sända hockeymatchen mellan Leksand och Södertälje (kvalseriepremiären den 13 mars 2009)?</p><p>* Hur skapas och iscensätts manlig identitet i denna hockeysändning?</p><p>* Vilka av David Favreholdts estetiska parametrar stämmer bäst in på ishockey? Och i förlängningen: vilken betydelse har svaret på denna fråga för upplevelsen av en hockeysändning i tv och av ”manlighet”?</p><p> </p><p><strong>TEORI:</strong> Studien bygger på såväl verbal som visuell retorikteori, samt på sportestetisk teori (bl.a. på David Favreholdts parameterteori). Dessutom på identitetsteori rörande konstruktionen av manlighet.</p><p><strong>METOD:</strong> Jag använder mig av retorisk analys, identitetsteorier samt estetisk teori. Jag utgår också från Dayan och Katz teori om mediehändelse (media events).</p><p><strong>MATERIAL:</strong> Analysmaterialet utgörs av en videoinspelning av tv-sändningen av den första matchen i kvalserien 2009 mellan Leksand och Södertälje som sändes på tv4 Sport fredagen den 13 mars.</p><p> </p><p><strong>RESULTAT:</strong> Utvecklingen med allt fler medier, en mångfald specialkanaler (hockeykanal, fotbollskanal, sportkanal, golfkanal, motorkanal, pay-per-view etc) och t.ex. professionella hockeyligor i flera länder, har medfört en ”utspädning” av hockeyintresset, en fragmentering av publiken, såväl som en globalisering av sportpubliken – och därmed <em>en historisk förskjutning från mediehändelser till tv-händelser</em>. Få hockeyevenemang (förutom möjligen OS) torde idag klara av dominera <em>alla</em> medier, d.v.s. ha mediemonopol på uppmärksamheten. Mediehändelser som en specifik <em>genre</em> förvandlas till tv-händelser som (i och för sig upphaussade) <em>programtyper</em> i ett medium enbart. Detta torde inte bara gälla för tävlingsdelen av medieevent-begreppet, utan troligen även för <em>kröningar</em> och <em>erövringar</em>, vilket dock först behöver studeras närmare.</p><p>Sändningen av matchen kan visserligen i vissa avseenden ses som ett media event, bland annat i och med att det är direktsändning och att producenterna strävar efter att ge tittarna känslan av gemenskap och att matchen upplevs på plats. Den får även åtminstone hockeyentusiaster (eller i vart fall Leksands- och Södertäljefans) att förbereda sig och längta efter denna under en lång tid och sedan se denna händelse som ett uppbrott från vardagen. Skillnaden är att denna match inte direkt kan sägas fängsla en hel nation, utan snarare en mer begränsad idrotts- eller enbart hockeyintresserad publik. Med andra ord: en mer ”lokal” mediehändelse.</p><p>Av de möjliga retoriska strategierna används särskilt ethos och pathos och bland troperna framför allt metaforen. Inte minst spänningsparametrar dominerar. Identiteten som framställs i denna match går till viss del ut på att visa hur de manliga spelarna ska vara stora och starka – <em>förr</em> så viktiga egenskaper– men kanske främst på att framhäva deras talanger och tidigare meriter.</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur sportjournalister förhåller sig till sin publik och till de ökade möjligheterna till interaktivitet som ny teknik har gett upphov till. Jag ville också undersöka hur yrkesrollen påverkas av publikkontakt och hur de ser på sin egen yrkesroll. För att göra det utgick jag ifrån tre dimensioner för att undersöka förhållningssätt mot publiken – publikkontakt, publikorientering och publiksyn – och skapade frågeställningar som gick ut på att beskriva dessa så bra som möjligt. Jag gjorde kvalitativa forskningsintervjuer med sju sportjournalister på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, och en innehållsanalys där jag undersökte hur interaktiviteten ser ut på webben idag.</p><p>Min undersökning visar att sportjournalister har en daglig kontakt med sin publik och att de i regel uppskattar att föra en dialog med sina läsare. Utifrån det kan man dra slutsatsen att dessa sportjournalister känner sin publik tillräckligt bra för att kunna spegla det de tycker, tänker och vill ha. Vidare kan vi också se att sportjournalisterna har en ambition att producera en mer granskande och djup journalistik – men att de inte är säkra på att detta är vad läsarna vill ha. Dagens publik är kunniga och sätter höga krav, vilket tvingar sportjournalisterna att vara bättre pålästa och genererar en bättre sportjournalistik. Sportjournalisterna sätter både plus och minus till de nyare tekniska innovationerna som skapats för att öka interaktionen mellan dem och publiken. Kommentarsfältet fungerar endast som ett forum för läsarna att diskutera i, och skapar inga band mellan sportjournalist och publik. Däremot kan bloggen fungera som en utmärkt plattform för dialog mellan publiken och sportjournalisten, förutsatt att sportjournalisten har tid att engagera sig i bloggen.</p>

ABSTRACT Elin Broman: FYRA SÄTT ATT SE EN TV-SÄND HOCKEYMATCH? –En medieanalys av kvalseriepremiären mellan Leksand och Södertälje, 2009-03-13. Medie- och kommunikationsvetenskap D       Uppsatsventilering: 17 december 2009   SYFTE: Syftet är analysera tv-sändningen av denna hockeymatch utifrån fyra olika infallsvinklar. Jag kommer delas att undersöka om Dayans &amp; Katz´ (1992) begrepp ”mediehändelse” idag går att applicera på mindre spektakulära sändningar av matcher eller tävlingar (Contests) än de stora evenemang som dessa forskare syftar på, samt genom en retorisk analys se vilka retoriska strategier som är framträdande i sändningen. Utöver detta kommer jag att undersöka vilka estetiska parametrar som tillämpas samt hur manlig identitet skapas och iscensätts i tv-sändningen av denna hockeymatch. FRÅGESTÄLLNING: * Är en kvalmatch i ishockey ”stor nog” för att kunna ses som en mediehändelse – ett media event? Försöker i vart fall tv-kanalen få det att framstå så? Kan man 2009, med dagens fragmenterade publik, tala om regionala eller lokala mediehändelser? * Vilka retoriska strategier är framträdande i den tv-sända hockeymatchen mellan Leksand och Södertälje (kvalseriepremiären den 13 mars 2009)? * Hur skapas och iscensätts manlig identitet i denna hockeysändning? * Vilka av David Favreholdts estetiska parametrar stämmer bäst in på ishockey? Och i förlängningen: vilken betydelse har svaret på denna fråga för upplevelsen av en hockeysändning i tv och av ”manlighet”?   TEORI: Studien bygger på såväl verbal som visuell retorikteori, samt på sportestetisk teori (bl.a. på David Favreholdts parameterteori). Dessutom på identitetsteori rörande konstruktionen av manlighet. METOD: Jag använder mig av retorisk analys, identitetsteorier samt estetisk teori. Jag utgår också från Dayan och Katz teori om mediehändelse (media events). MATERIAL: Analysmaterialet utgörs av en videoinspelning av tv-sändningen av den första matchen i kvalserien 2009 mellan Leksand och Södertälje som sändes på tv4 Sport fredagen den 13 mars.   RESULTAT: Utvecklingen med allt fler medier, en mångfald specialkanaler (hockeykanal, fotbollskanal, sportkanal, golfkanal, motorkanal, pay-per-view etc) och t.ex. professionella hockeyligor i flera länder, har medfört en ”utspädning” av hockeyintresset, en fragmentering av publiken, såväl som en globalisering av sportpubliken – och därmed en historisk förskjutning från mediehändelser till tv-händelser. Få hockeyevenemang (förutom möjligen OS) torde idag klara av dominera alla medier, d.v.s. ha mediemonopol på uppmärksamheten. Mediehändelser som en specifik genre förvandlas till tv-händelser som (i och för sig upphaussade) programtyper i ett medium enbart. Detta torde inte bara gälla för tävlingsdelen av medieevent-begreppet, utan troligen även för kröningar och erövringar, vilket dock först behöver studeras närmare. Sändningen av matchen kan visserligen i vissa avseenden ses som ett media event, bland annat i och med att det är direktsändning och att producenterna strävar efter att ge tittarna känslan av gemenskap och att matchen upplevs på plats. Den får även åtminstone hockeyentusiaster (eller i vart fall Leksands- och Södertäljefans) att förbereda sig och längta efter denna under en lång tid och sedan se denna händelse som ett uppbrott från vardagen. Skillnaden är att denna match inte direkt kan sägas fängsla en hel nation, utan snarare en mer begränsad idrotts- eller enbart hockeyintresserad publik. Med andra ord: en mer ”lokal” mediehändelse. Av de möjliga retoriska strategierna används särskilt ethos och pathos och bland troperna framför allt metaforen. Inte minst spänningsparametrar dominerar. Identiteten som framställs i denna match går till viss del ut på att visa hur de manliga spelarna ska vara stora och starka – förr så viktiga egenskaper– men kanske främst på att framhäva deras talanger och tidigare meriter.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur sportjournalister förhåller sig till sin publik och till de ökade möjligheterna till interaktivitet som ny teknik har gett upphov till. Jag ville också undersöka hur yrkesrollen påverkas av publikkontakt och hur de ser på sin egen yrkesroll. För att göra det utgick jag ifrån tre dimensioner för att undersöka förhållningssätt mot publiken – publikkontakt, publikorientering och publiksyn – och skapade frågeställningar som gick ut på att beskriva dessa så bra som möjligt. Jag gjorde kvalitativa forskningsintervjuer med sju sportjournalister på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, och en innehållsanalys där jag undersökte hur interaktiviteten ser ut på webben idag. Min undersökning visar att sportjournalister har en daglig kontakt med sin publik och att de i regel uppskattar att föra en dialog med sina läsare. Utifrån det kan man dra slutsatsen att dessa sportjournalister känner sin publik tillräckligt bra för att kunna spegla det de tycker, tänker och vill ha. Vidare kan vi också se att sportjournalisterna har en ambition att producera en mer granskande och djup journalistik – men att de inte är säkra på att detta är vad läsarna vill ha. Dagens publik är kunniga och sätter höga krav, vilket tvingar sportjournalisterna att vara bättre pålästa och genererar en bättre sportjournalistik. Sportjournalisterna sätter både plus och minus till de nyare tekniska innovationerna som skapats för att öka interaktionen mellan dem och publiken. Kommentarsfältet fungerar endast som ett forum för läsarna att diskutera i, och skapar inga band mellan sportjournalist och publik. Däremot kan bloggen fungera som en utmärkt plattform för dialog mellan publiken och sportjournalisten, förutsatt att sportjournalisten har tid att engagera sig i bloggen.

Svenska dagstidningar använder allt mer journalistiskt material producerat av nyhetsbyråer. I en majoritet av alla svenska medier upptas också en stor del av utrymmet av material som levererats från nyhetsbyråer. Användningen av centralt producerat material har kritiserats för att både likrikta medieinnehållet och för att minska mångfalden på dagspressmarknaden.    Det finns emellertid stora luckor i forskningen kring sportjournalistik och få forskare har tagit reda på hur stor andel av tidningars artiklar, notiser och krönikor på sportsidorna som faktiskt är skrivna av Tidningarnas Telegrambyrå eller någon annan nyhetsbyrå.    Denna undersökning visar nu att det finns en likriktning på sportsidorna i åtminstone Sundsvalls Tidning och Dagbladet, med avseende på användningen av centralt producerat material. Under två vanliga veckor år 2009 är 47 procent av den förstnämnda tidningens artiklar, notiser etc. skrivna av en eller flera nyhetsbyråer. För Dagbladet är motsvarande siffra 44 procent.    Båda tidningarna har ökat sin andel nyhetsbyråproducerat material på sportsidorna sedan 1994 – något som styrker tidigare forskning om att svenska dagstidningar använder allt mer nyhetsbyråmaterial. I Sundsvalls Tidning har andelen nyhetsbyråproducerat material på sportsidorna ökat från 31 procent år 1994 till 47 procent år 2009. I Dagbladet har andelen nyhetsbyråproducerat material ökat från 26 procent år 1994 till 44 procent år 2009.

I och med lokalpressens sinande upplagor är den här studien genomförd för att se hur sportens utrymmesutveckling i tidningarna ser ut i jämförelse med annat utrymme. De fyra tidningar som ingår i undersökningen är gävletidningarna Arbetarbladet och Gefle Dagblad samt östersundstidningarna Länstidningen Östersund och Östersunds–Posten. Undersökningen har genomförts med en kvantitativ undersökningsmetod där sammanlagt 144 tidningar, 5354 sidor, 15117 artiklar och 6660 bilder ingår. För att resultatet inte ska påverkas av vinter- eller sommarsport undersöktes en vecka på våren och en vecka på hösten. Resultatet av undersökningen visar att övrigt redaktionellt material i tidningarna har minskatmedan sporten mer eller mindre har bestått, och i vissa fall fått ökat utrymme. Alla fyra tidningar har ökat andelen övriga sidor,som annons- och tevesidor, påfallande mycket under undersökningsperioden. Studien visar att den ökningen inte påverkar sportens utrymme i tidningen. Samtidigt visar undersökningen att sporten i gävletidningarna har fått större andel av tidningarnas totala redaktionella material. I östersundstidningarna är fördelningen ungefär densamma i dag som åren 1972/1973 och 1992/1993. Resultatet belyser också att tidningar i en ort med framstående elitidrottsatsar mer på bevakningen av lokalsport, än tidningar i en ort utan framstående elitidrott på lokalnivå.