<p>Syftet med detta arbete har varit att undersöka vad god kommunikation kan innebära för positivt lärande samt beröringens betydelse för kommunikationen sett ur ett lärarperspektiv. Vi har arbetat utifrån frågorna: </p><p>- Vad är god kommunikation? </p><p>- Vad innebär god kommunikation för elevers lärande? </p><p>- Arbetar lärare medvetet med fysisk kontakt för att förbättra kommunikationen med elever? </p><p>Metoden har bestått av en triangulering, där den teoretiska bakgrunden har varit ett stöd vid utförandet av observationer och intervjuer. Observationerna har genomförts i klasser där vi har observerat lärares sätt att kommunicera med elever. I anslutning till observationerna har vi intervjuat läraren om hennes syn på kommunikation, närhet och beröring. </p><p>Vi har kommit fram till att god kommunikation beror på hur budskapet framförs av sändaren, men större betydelse har mottagarens sätt att lyssna, uppfatta icke-verbala signaler samt sändarens och mottagarens engagemang. Vi har också funnit att lärare använder fysisk kontakt för att förstärka kommunikationen mellan dem och eleverna. Eftersom att vi kommunicerar mer med icke-verbala signaler som är både medvetna och omedvetna mynnar diskussionen ut i frågan om kommunikationen i framtiden kommer att försämras om vi inte är fysiskt närvarande med den vi kommunicerar.</p>

<p>Till följd av att allt fler barn sondmatas har även svårigheterna vid övergång till oralt ätande ökat. Omhändertagandet av dessa barn görs lämpligast i team med exempelvis logoped, dietist, sjuksköterska och läkare. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur omhändertagande av barn med ätsvårigheter ser ut med fokus på sondmatning. Datainsamling skedde genom en fokusgruppintervju med vårdpersonal som arbetar med barn med ätsvårigheter. Transkriptionen analyserades, baserad på Grounded Theory, genom meningskodning. Analysen resulterade i åtta kategorier som beskriver omhändertagandet av barn med ätsvårigheter: <em>Faktorer på organisationsnivå, Samarbete mellan yrken, Utredning, Arbete i samband med sondning, Arbete vid ätövergång, Resultat och uppföljning, Föräldrarnas roll i omhändertagandet och <em>Näringens roll i omhändertagandet. </em></em>Studien visar att det finns en medvetenhet om ätproblematik och ett intresse att lära sig mer om detta hos den intervjuade personalen. I omhändertagandet förekommer handledning av föräldrar och oralsensorisk stimulering. Dock saknas struktur och djupare kunskaper, vilket ett team med personal med specialistkompetens skulle kunna tillföra.</p>

Artikelserien "Hudhunger" som Dagens Nyheter publicerat under våren 2004 har varit en inspiration för oss när vi har skrivit vår uppsats. Serien har belyst begreppet beröring och dess betydelse för oss människor. I litteraturgenomgången presenterar vi först begreppet beröring kopplat till barnkonventionen och förskolans läroplan, varför beröring är så viktigt för oss leveande varelser genom hela livet. Vi tar även upp vad beröringsbrist kan leda till och dess effekter. Vidare presenterar vi hur beröringskänslighet, eller taktilt försvar kan yttra sig och hur man kan arbeta med dessa barn som har dessa svårigheter. Det kan också finnas misstänktsamhet vid beröring av barn. I det avsnittet presenterar vi varför beröring är viktigt för att motverka dessa misstänksamheter då barnen bygger upp mer förståelse för bra och dålig beröring. Slutligen tar vi upp om det finns någon skillnade mellan pojkar och flickor, hur de upplever beröing, enligt forskare. I vår undersökning har vi gjort en enkät genom kvalitativ metod där vi undersökte hur pedagoger arbetar med beröring i förskolan. Undersökningen är gjord på fyra olika förskolor i två mellanstora städer i Sverige. Resultatet visar att de pedagoger som besvarat vår enkät har kunskap om beröring och beröringskänslighet. Samt att de har en positiv syn då de arbetar aktivt med beröring i form av exempelvis massage och taktila lekar. Vi anser att beröring ska vara en naturlig del i förskolans verksamhet och att vår uppsats uppmärksammar vikten av beröring och ett fortsatt arbete med beröring.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka vad god kommunikation kan innebära för positivt lärande samt beröringens betydelse för kommunikationen sett ur ett lärarperspektiv. Vi har arbetat utifrån frågorna: - Vad är god kommunikation? - Vad innebär god kommunikation för elevers lärande? - Arbetar lärare medvetet med fysisk kontakt för att förbättra kommunikationen med elever? Metoden har bestått av en triangulering, där den teoretiska bakgrunden har varit ett stöd vid utförandet av observationer och intervjuer. Observationerna har genomförts i klasser där vi har observerat lärares sätt att kommunicera med elever. I anslutning till observationerna har vi intervjuat läraren om hennes syn på kommunikation, närhet och beröring. Vi har kommit fram till att god kommunikation beror på hur budskapet framförs av sändaren, men större betydelse har mottagarens sätt att lyssna, uppfatta icke-verbala signaler samt sändarens och mottagarens engagemang. Vi har också funnit att lärare använder fysisk kontakt för att förstärka kommunikationen mellan dem och eleverna. Eftersom att vi kommunicerar mer med icke-verbala signaler som är både medvetna och omedvetna mynnar diskussionen ut i frågan om kommunikationen i framtiden kommer att försämras om vi inte är fysiskt närvarande med den vi kommunicerar.

I syfte att belysa om och i så fall hur tidiga läsare och skrivare stimuleras i skolan under de första åren har intervjuer genomförts med sex lärare i årskurserna ett, två och tre. Av resultaten framgår att arbetet med att få lågpresterande elever att uppnå kursplanens mål är så pass krävande att behoven hos högpresterande elever inte hinner tillgodoses.  En slutsats som kan dras av studien är att lärarna, trots medvetenhet om denna problematik, begränsas av den tid som står till förfogande och upplever sig inte räcka till för att tillrättalägga undervisningen för dessa elever.

Till följd av att allt fler barn sondmatas har även svårigheterna vid övergång till oralt ätande ökat. Omhändertagandet av dessa barn görs lämpligast i team med exempelvis logoped, dietist, sjuksköterska och läkare. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur omhändertagande av barn med ätsvårigheter ser ut med fokus på sondmatning. Datainsamling skedde genom en fokusgruppintervju med vårdpersonal som arbetar med barn med ätsvårigheter. Transkriptionen analyserades, baserad på Grounded Theory, genom meningskodning. Analysen resulterade i åtta kategorier som beskriver omhändertagandet av barn med ätsvårigheter: Faktorer på organisationsnivå, Samarbete mellan yrken, Utredning, Arbete i samband med sondning, Arbete vid ätövergång, Resultat och uppföljning, Föräldrarnas roll i omhändertagandet och Näringens roll i omhändertagandet. Studien visar att det finns en medvetenhet om ätproblematik och ett intresse att lära sig mer om detta hos den intervjuade personalen. I omhändertagandet förekommer handledning av föräldrar och oralsensorisk stimulering. Dock saknas struktur och djupare kunskaper, vilket ett team med personal med specialistkompetens skulle kunna tillföra.

Postoperativt illamående och kräkning (PONV) utlöses av faktorer förknippade med anestesin och det kirurgiska ingreppet. Utöver detta finns vissa patientspecifika och postoperativa faktorer som ökar risken för den enskilde att drabbas av PONV. En kombinationsbehandling av antiemetika har visat sig vara den medicinskt mest effektiva åtgärden för att förebygga PONV. Trots detta drabbas fortfarande en tredjedel av patienterna av PONV i det postoperativa skedet. Syftet var att belysa akupressur och elektrisk stimulering av akupunkturpunkt P6 som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV) hos vuxna patienter som genomgått kirurgi under generell anestesi. Tillämpad metod var en litteraturöversikt. Efter artikelsökningar i databaserna PubMed, Cumulative Index of Nursing and Allied Health [CINAHL] samt Web of Science, inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i litteraturöversikten. Centrala sökord var postoperative nausea and vomiting, nausea and vomiting, acupressure, acupuncture points, meridians, electric stimulation therapy och electrotherapy. Artiklarna analyserades enligt integrativ analysmetod. Två teman identifierades: Förebyggande effekt av elektrisk stimulering för incidensen och svårighetsgraden av PONV samt förebyggande effekt av akupressur för incidensen och svårighetsgraden av PONV. Resultatet visade att elektrisk stimulering av P6 var effektivt för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Elektrisk stimulering var även effektivt för att förebygga och minska risken för både PON och POV hos patienter med hög risk för PONV. Resultatet visade vidare att akupressur med akupressurband var mindre effektivt än elektrisk stimulering för att förebygga PONV.       Slutsatsen var att elektrisk stimulering tycks vara mer effektivt än akupressur för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Vidare tycks elektrisk stimulering vara en mer effektiv åtgärd för att förebygga PONV hos patienter med hög risk för PONV jämfört med patienter som har låg risk att drabbas. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, akupressur, elektrisk stimulering, perioperativ vård, perioperativ omvårdnad.

Överaktiv blåsa är ett vanligt problem som beräknas drabba 16 % av befolkningen. En behandlingsform som använts länge är elektostimulering av genitalia. På senare år har stimulering av tibialisnerven vid mediala malleolen prövats som behandling. Syftet med studien var att undersöka vad som finns skrivet om elektrostimulering av tibialisnerven för att lindra symtom vid överaktiv blåsa. En litteraturstudie baserad på tio kvantitativa artiklar genomfördes. Resultaten visade att behandling med tibialisstimulering kunde öka blåskapaciteten och minska antalet miktioner och inkontinensepisoder. Flera studier visade att livskvaliteten förbättrades för patienterna efter behandlingen. Den vanligaste behandlingstiden var en gång i veckan i 12 veckor. Subjektiv respons, uttryckt som patientens önskan om fortsatt behandling, uppmättes till mellan 50-60 % i flera av studierna. Inga allvarliga biverkningar rapporterades. / Overactive bladder is a common disorder that affects approximately 16% of the population. Electrostimulation in the genitalia is a treatment that has been used for many years. In recent years stimulation of the tibial nerve by the medial malleol has been tried. The aim of the study was to find out what has been written about treating OAB (overactive bladder) with electric stimulation of the tibial nerve. A literature review based on ten quantitative articles was carried out. The results showed that treatment with stimulation of the tibial nerve might improve bladder capacity and reduce frequency and incontinence-episodes. Several studies showed an increased quality of life after treatment. Most common was to perform treatment once a week for 12 weeks. Subjective success, defined as a request from the patient for continous treatment, was seen in 50-60 % of the patients in some studies. No serious side effects were reported.

Syftet med studien är att beskriva och analysera vilka synsätt förskollärare har gentemot högläsning och hur de relaterar högläsningen till förskolebarns språkutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Hur arbetar förskollärarna med högläsning? Vilken betydelse ger förskollärare till högläsningen för att stimulera förskolebarns språkutveckling? Vi som format denna studie har valt att använda oss av en enkät med öppna frågor i ett kvalitativt syfte som metodval. Enkäten innehöll 12 frågor kring förskollärarnas uppfattningar, förhållnings- och synsätt gentemot högläsningens funktioner till barns språkutveckling. Frågorna är utformade utefter studiens syfte och frågeställningar. Med hjälp av respondenternas tankar och åsikter kring högläsning har vi som framställt denna studie erövrat en djupare förståelse för högläsningens inflytande för barns språkliga lärande och innebörden av aktivitetens planering, utformande samt innehåll. Slutsatsen är att högläsningen är ett språkfrämjande arbetssätt för att stimulera och utveckla barnens språkliga lärande. Inom högläsningen innefattas det olika metoder såsom: digitala verktyg, QR-koder, läspåsar och varierande barnlitteraturer. Med hjälp av de olika metoderna som beskrivs i resultatkapitlet främjas både förskollärarnas arbetssätt och barnens delaktighet i deras språkliga utveckling.

Investigating the properties and mechanisms of coordination among neurons plays an important role in understanding how the brain encodes information and performs in thalamocortical processing in the auditory system. Whether the coordinated neuronal spikes in the auditory thalamus enhance the thalamocortical communications in the auditory cortex (AC) is the main concern in this project. Researchers are mostly focusing on the investigation of the V1 and V2 in visual system and corticortical circuits in auditory system using neuronal pairwise correlations as the method. However, what we explored in this project is the coordination among neurons in thalamocortical circuits. we applied the Jensen-Shannon divergence method to measure the similarity between two distributions and analyze the coordination in thalamus neurons and different parts of AC in ascending pathway and descending pathway of auditory system respectively. At the same time, we designed an algorithm to calculated spiking coordination. The result shows that the coordination pattern differs in separate pathway when keeping sound stimulation and basal forebrain (BF) stimulation on or off. In ascending pathway, the coordination in thalamus neurons precedes information to AC when the brain is silent, keeping sound and BF stimulation off. In descending pathway, the coordination mainly in the superficial area of AC precedes information to thalamus. The coordination is lower in the case of keeping sound on. In the future, more data on rats can be verified using our method and algorithm to investigate the coordinated spikes in auditory system. / Att undersöka egenskaperna och mekanismerna för koordination mellan neuroner spelar en viktig roll för att förstå hur hjärnan kodar information och fungerar i talamokortikal bearbetning i hörselsystemet. Huruvida de koordinerade neuronala spikarna i den auditiva thalamus förstärker den talamokortikala kommunikationen i den auditiva cortex (AC) är huvudproblemet i detta projekt. Forskare fokuserar mestadels på undersökningen av V1 och V2 i visuella system och kortikokortikala kretsar i hörselsystemet med hjälp av neuronala parvisa korrelationer som metod. Men vad vi utforskade i detta projekt är koordinationen mellan neuroner i talamokortikala kretsar. vi tillämpade Jensen-Shannon-divergensmetoden för att mäta likheten mellan två distributioner och analysera koordinationen i thalamusneuroner och olika delar av AC i stigande bana respektive fallande bana i hörselsystemet. Samtidigt designade vi en algoritm för att beräkna spikkoordination. Resultatet visar att koordinationsmönstret skiljer sig åt i separata vägar när ljudstimulering och basal framhjärnsstimulering (BF) hålls på eller av. I stigande väg föregår koordinationen i talamusneuroner information till AC när hjärnan är tyst, vilket håller ljud och BF-stimulering borta. I fallande väg föregår koordinationen huvudsakligen i det ytliga området av AC information till thalamus. Koordinationen är lägre när det gäller att hålla ljud på. I framtiden kan mer data om råttor verifieras med vår metod och algoritm för att undersöka de samordnade spikarna i hörselsystemet.