This paper examines the implementation of biodiversity in local policy in the cities of Melbourne and Stockholm. Using process tracing as methodology, the study examines the process from the time the process to develop a policy on climate adaptation is initiated, to the time it is adopted. The process is examined in order to determine if and how biodiversity is included in local climate adaptation policies. Particular attention is paid to citizen participation in local governance in the process examined in the light of the research and theories developed by Elinor Ostrom. The paper finds biodiversity to be included in the policy outlined in the policy document in Melbourne, and citizen participation in local governance may have been conducive to this result. In contrast, biodiversity is included but in a less pronounced manner in the climate adaptation policy in Stockholm, and there seems to be no citizen participation in the policy process examined. These results indicate that citizen participation in local governance could be a contributing factor to biodiversity being included in local climate adaptation policy. It is however not unequivocally determined that it is in fact a causal mechanism.

Studien syftar till att utforska de inofficiella namn som betecknar kommersiella verksamheter på Södermalm i Stockholm för att fastställa i vilken grad de inbördes upprätthåller inofficiell status samt vilka funktioner de uppvisar. Syftet uppnås genom att med kvantitativa och kvalitativa sociolingvistiska metoder deduktivt analysera intervjuer om namn som informanter använder om krogar, caféer och butiker i undersökningsområdet. Uppsatsen delas in i två delstudier. Den ena prövar formella och kontextuella kriterier för att positionera 49 namn ur intervjumaterialet enligt grad av inofficialiet, medan den andra studerar två namnbrukares utsagor om namnens användning i språkbruk som jämförs med de namnfunktioner som framförts i tidigare forskning. Resultaten bekräftar hypotesen om stor variation i grad av inofficialitet bland de undersökta namnen. Namnens funktioner visar sig i flera avseenden överensstämma med tidigare forsknings insikter om inofficiella ort- och personnamn. Uppsatsen bidrar samtidigt med nytt material som bland annat innehåller färre tecken på den affektiva funktionens dominans än förväntat. Även kommersiella funktioner kan upptäckas i materialet. Ingen traditionell funktionsuppsättning (personnamn, ortnamn, kommersiella namn) beläggs i sin helhet hos namntypen. Resultaten belyser den undersökta namntypens, dvs. de inofficiella företagsnamnens, särställning inom onomastiken.

Denna rapport undersöker grundvattenmagasin på öar i Stockholms skärgård och hur de förväntas påverkas av klimatförändringarna. Främst granskas grundvattnets kvantitet och kvalitet fram till år 2100 utifrån två olika klimatscenarion framtagna av FN:s klimatpanel. Detta kopplas sedan till hur boende på ön kan komma att påverkas av dessa förändringar samt hur de kan hantera de problem som förväntas uppstå. Vidare undersöks kommuners roll samt lösningar de kan bidra med. Ämnet kopplar till det svenska miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet” som betonar vikten av kunskap om dagens grundvattenstånd i utsatta områden, till vilka kustnära regioner tillhör.  För att besvara frågorna som ställts i rapporten har bland annat litteraturstudie, fältstudie, intervjuer, modelleringar av månadsvisa grundvattenstånd samt beräkningar av risk för saltvatteninträngning i brunnar tillämpats. Fältstudien gjordes på Aspö, en typisk skärgårdsö i Stockholm, för vilken sedan all modellering och beräkningar utförts på. Aspö fungerar därför i denna rapport som modell för Stockholms skärgårdsöar.  I modelleringar och beräkningar har aspekter som vattenanvändning, geologi, nederbörd, evapotranspiration och växtperiodens längd beaktats. Resultatet från modelleringarna tyder på stora risker för sinande grundvattenmagasin på skärgårdsöar under sommarmånaderna, både i dagsläget och i framtiden. Under sommaren är grundvattenbildningen liten till obefintlig och vattenanvändningen som störst, på grund av den stora mängd sommarboende i skärgården, vilket kan leda till vattenbrist och vattenkvalitetsproblem. På grund av en förlängd växtperiod som hämmar grundvattenbildningen förväntas dessa problem bli värre i framtiden. Vad gäller beräkningarna av saltvatteninträngning är det brunnar i strandnära lägen som löper störst risk. Eftersom en höjning av havsnivån förväntas till följd av ökad medeltemperatur, förväntas risken för saltvatteninträngning öka än mer i framtiden.  Både modelleringarna och beräkningarna tyder på att en sparsam vattenanvändning gör situationen mindre ansträngd. Utöver detta föreslås att kommunen utvidgar kartläggningen av riskområden med hjälp av lagstöd för att ta över delar av ansvaret som idag främst vilar på fastighetsägaren för den enskilda vattentäkten. / This thesis examines groundwater reservoirs of islands in the Stockholm archipelago and  how they will be affected by climate change. Mainly the quality and quantity of reservoirs in the year 2100 are looked at based on two different climate scenarios developed by IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). That gets connected to how the inhabitants on the islands will be affected by the changes and how they can deal with the potential problems that arises. Furthermore, the municipalities’ roles will be examined along with the solutions they can contribute with regarding water shortage. The subject of the thesis also connects to the Swedish environmental goal “Good-Quality Groundwater” which puts an emphasis on the importance of knowledge regarding groundwater levels in exposed areas such as coastal regions.  To answer the questions posed in the thesis, methods such as literature review, field study, interviews, modeling of monthly groundwater level and calculations of the risk of saltwater intrusions in wells have been applied. The field study was done on the island Aspö, a typical archipelago island in Stockholm, for which all the modelling and calculations later have been made. Thus, Aspö acts as a model of Stockholm’s archipelago islands in this thesis.  In the modelling and calculations factors like water usage, geology, precipitation, evapotranspiration, and the length of the growing season have been considered. The results of the groundwater modelling indicate a great risk of diminishing groundwater reservoirs on archipelago islands during the summer months, both now and in the future. In the summer the groundwater recharge is little to nonexistent and the water usage at its peak, due to the large quantity of summer occupants in the archipelago, which can lead to a water shortage and problems with the water quality. Because of a prolonged growing season that disturbs the groundwater recharge, these issues are expected to become worse in the future. When it comes to the calculations of the saltwater intrusions in wells, the wells closest to the coasts are at a greater risk. Since an increase in the sea level are to be expected due to a rise in global temperature the risk for saltwater intrusion also increases.  Both the modelling and the calculations indicates that a sparing water usage will make the situation less strained. In addition, it’s suggested that the municipalities should expand their mapping of sensitive areas through legal support to shoulder some of the responsibility that today rests on property owners of the individual water supply.

2030 marks the 100-year anniversary of The Stockholm Exhibition 1930 and what is often described as an important breakthrough of modernism in Sweden. The “special exhibition” Svea Rike - with the task of strengthening the national identity- has not been given the same attention as other exhibition halls in The Stockholm Exhibition in architectural history. Svea Rike was not part of the initial plans of The Stockholm Exhibition 1930 and is therefore missing in the early and most published plans and models of the exhibition. Exterior and interior photographs of the special exhibition disclose parts of Svea Rike but it’s never entirely uncovered.  In the Svea Rike pavilion at The Stockholm Exhibition 1930 the development of Sweden was shown in a full picture and near the entrance, Herman Lundborg, Head of the State Institute for Racial Biology in Uppsala presented his work on typical racial descriptions and the significance of heritage through photographs, sculptures, and illustration. To see the building Svea Rike is also to see how race and modernity are interconnected and central in the history. Through careful research into archives and collections, examining drawings, photographs, objects, correspondence and other texts, this project aims to find out what the building Svea Rike looked like. Through reading, investigating, approximating, drawing, and model, information is overlapped and a reconstruction of Svea Rike offers a way to see the Stockholm Exhibition from the building Svea Rike.

The field between Stockholm University Frescati campus and the student housing area of Lappkärrsberget, commonly known as Lappis, is today used as a passage – otherwise it is completely empty. This passage is a naturally created shortcut by thousands of students living there, because it is simply a faster way home than the constructed pathway beside it. This proposal is about adding a structure along a passage, an open ground level available for everyone passing by. What geometries are formed from the angle of this specific one? What about the evident lack of student housing in Stockholm today? Can architectural representation be used to develop these design decisions? Drawings, models or even composed techniques are all important ways of explaining spatial atmospheres and logics, especially as architecture students, because these are usually the only physical element that bring our projects to life.

“Stockholmshusen” is a project to produce rental housing for the municipality of Stockholm's three public housing companies in a faster and more efficient way. Through a simplified construction process and a collaborative way of working, the main purpose is to reduce construction costs and thereby get lower rental costs for tenants. The project is a close collaboration between the municipality owned housing companies and the municipal administrations, which together developed a house concept adapted to Stockholm. In 2016, the goal was set to produce 3500-5000 homes by 2020. The project was initiated politically due to housing shortage, high new production costs and long planning processes that characterized Stockholm's housing market in the beginning of the 2010s. After the municipal elections in 2014, the newly-installed city hall majority commissioned parts of the municipal to develop the new concept. In a case study this report examines the municipal of Stockholm's decision-making process, politically and inside the administrations, from the initiation in the City Council to the first tenant's move in. An important question raised in the study is how the project was affected by the change of majority after the municipal elections in 2018. The study is based on a qualitative method based on document studies, literature studies and interviews with two politicians from previous and current city hall majority. Since the Stockholmshusen project was initiated politically and at the same time spans two periods of political mandate, the meetings of the building committee (in charge of decisions regarding new buildings) has been examined in order to draw conclusions how the project has changed after the change of majority in 2018. The committee's meetings and the interviewed politicians' answers, describe the new majority's view of the Stockholmhusen project. Due to the criticism that the new majority pointed out during his time in opposition, it has been interesting to follow how the project changed due to the change of majority. The conclusion of this study presents that the new majority in the city hall intends to finalize the project but with a different focus on block structure and building volume. At the time this report was written, only a handful decisions regarding the project’s new direction has been made from the new city hall majority. A future study, for example when the project is finalized, could more accurately describe change in the Stockholmshusen project. / Stockholmshusen är ett projekt för att snabbare och mer effektivt producera hyresrätter till Stockholms allmännytta. Genom en förenklad byggprocess och ett nytt arbetssätt är det huvudsakliga syftet att sänka byggkostnader och därmed erhålla lägre hyreskostnader än konventionell nyproduktion. Projektet är ett nära samarbete mellan Stockholms stads bostadsbolag och tekniska förvaltningar som tillsammans tagit fram ett typhuskoncept anpassat till Stockholm. År 2016 sattes målet att producera 3500-5000 bostäder på fyra år. Projektet initierades politiskt med anledning av bostadsbrist, höga nyproduktionskostnader och långa planprocesser som under början av 2010-talet utmärkte Stockholms bostadsmarknad. Efter kommunvalet 2014 gav den nyvunna stadshusmajoriteten delar av kommunkoncernen i uppdrag att ta fram det nya konceptet. Denna rapport undersöker i en fallstudie Stockholm stads beslutsgång, politisk såväl som tjänstemannamässigt, från att projektet initierades i kommunfullmäktige till första hyresgästens inflyttning. En bärande frågeställning är huruvida projektet påverkats av majoritetskiftet efter kommunvalet 2018. Studien är en kvalitativ undersökning baserad på dokumentstudier, litteraturstudier samt intervjuer med politiker från två stadshusmajoriteter. Då stockholmshusprojektet initierades politiskt och samtidigt spänner över två mandatperioder har stadsbyggnadsnämndens sammanträden efter majoritetskiftet 2018 undersökts för att kunna dra slutsatser för hur projektet förändrats. Med anledning av den kritik den nya majoriteten framhöll under sin tid i opposition har stadsbyggnadsnämndens protokoll och de intervjuade politikernas utsagor tillsammans gett svar på den nya majoritetens avsikter. Av studiens resultat framgår att den nya majoriteten avser att låta projektet fortlöpa men med en annan inriktning vad gäller kvartersstruktur och byggnadsvolym. Vid tidpunkten för denna rapport är endast ett fåtal beslut antagna för hur projektet ska fortlöpa. En framtida undersökning, förslagsvis när projektet är slutfört, skulle mer noggrant kunna påvisa förändring i stockholmshusprojektet.

The neighborhoods of Eastleigh in Nairobi, Kenya and Rinkeby in Stockholm, Sweden are both home to Somali populations that have burgeoned over the last 25 years. While situated in vastly different urban contexts, the Somali communities in each location have needs related to public space, particularly when considering their status in both places as a minority group that is often marginalized by Kenyan and Swedish societies. By examining the experiences of each of these two communities in public space and the level of publicness they experience, we can see how the Somali community can be made to feel included or excluded within each city. Using Setha Low’s framework of categorical activities that contribute to a flourishing society, the publicness of spaces in each location is investigated. In addition, the study explores the ways in which publicness is under threat in both places through the means of technologies of control. The resistance to such technologies is argued as symbolic of the fight for inclusion within Kenyan and Swedish society.

In my thesis I look into the case of modernist mass housing estates. They appear as a typological, functional and visual anomaly relative to the traditional urban fabric of European urban centers, as a world of its own or a city inside of a city. How to cope with their current state of decay and social issues associated with often low-income populations is an issue on the rise, thus I examine the current prevailing approaches to interventions, as well as their causes and consequences. I apply the outcomes of my research through design for the case of Norsborg in Botkyrka, a modernist housing estate on the outskirts of Stockholm built during the Milljonprogrammet era. Through my design, I seek to find the underestimated values of the place that enable us to build on them, to raise the bar of quality of the environment from minimal to optimal.

As the City of Stockholm continues to grow, there is a looming fear that there will not be enough housing for a growing population. Municipalities within Stockholm County are building up their housing stock to contribute solutions to the infamous housing crisis that is on the rise. With this increase of built development, there is also a faint shadow of the Million Homes Project problems that daunts new projects. The last time the city of Stockholm had built up so much new development, some of the Million Homes Project neighborhoods descended into segregated and vulnerable areas. This project looks at how Riksbyggen, a housing developer, can build housing developments that align with social sustainability practices for integrated neighborhoods, in order to avoid the process of segregation. The research focuses on the study area of Ursvik, a residential neighborhood that has plans to grow by 15,000 new residents in the next 10-15 years. This new neighborhood development will border more vulnerable neighborhoods, Rissne, Hallonbergen, and Rinkeby, which have reputations for being high in crime, immigrant dense, and segregated from neighboring areas. Riksbyggen has two existing housing developments in the area and has plans to build one more. Their recently established indicators for social sustainability can help make a long lasting impact on the social sustainability in the neighborhood. Through this project I hope to contribute knowledge on how social sustainability indicators can be used for planning for more integrated and open neighborhoods. The methods used were observations of Riksbyggen’s sustainability department, meetings with city planners from Stockholms and Sundbybergs stad, a survey of current Riksbyggen residents in Ursvik, talking with members of the housing boards, an analysis of indicators, and testing planning solutions. I found that the sustainability indicators are well focused on the needs of residents but could be improved through better communication of social sustainability goals throughout Riksbyggen and through a better follow-up measuring of indicators over time. More concrete measures, like including a diversity of services as well as tracking neighborhood progress over time can help ease residents’ biggest fear of integration: higher crime and lowered security. / Allt eftersom Stockholm stad fortsätter att växa finns det en hotande rädsla för att det inte kommer att finnas tillräckligt med bostäder för en växande befolkning. Kommuner runt om i Stockholms län försöker bidra till bostadskrisen genom att öka sitt bostadsbestånd. Men problemen från miljonprogrammets byggande, där en del stadsdelar över tiden blivit alltmer utsatta och segregerade, kastar en skugga och skapar rädsla bland beslutsfattare och planerare för att göra om samma misstag. Den här studien tittar på hur Riksbyggen, som är en stor byggaktör, kan bygga bostäder som ligger i linje med socialhållbarhetspraxis för integrerade grannskap och kan motverka segregation. Studien fokuserar på området Ursvik, ett bostadsområde som har planer på att växa med 15 000 nya invånare under de kommande 10-15 åren. Detta nya område kommer att angränsa mot mer utsatta områden som Rissne, Hallonbergen och Rinkeby, som har ryktet om sig att ha hög brottslighet, vara invandrartäta samt segregerade från omkringliggande områden. Riksbyggen har två befintliga bostadrättsföreningar i Ursvik och har planer att bygga en till. Deras nyligen etablerade indikatorer för social hållbarhet kan bidra till att långsiktigt påverkar den sociala hållbarheten i grannskapet. Genom det här projektet hoppas jag kunna bidra med ytterligare kunskap om hur sociala hållbarhetsindikatorer kan användas för planering för bättre integrerade och öppna grannskap. Metoderna som används är egna observationer av hur Riksbyggens enhet för hållbarhetsfrågor arbetar, möten med stadsplanerare från Stockholms stad och Sundbybergs stad, en enkät bland nuvarande boende i Riksbyggens bostadsrättföreningar i Ursvik, samtal med styrelsemedlemmar, en analys av indikatorer, samt tester av planeringslösningar. Resultatet visar att hållbarhetsindikatorerna är väl fokuserade på behoven hos men de sociala hållbarhetsmålen kan förbättras om de tydligare kommuniceras och implementeras i hela organisationen samt om Riksbyggen gör bättre uppföljningsstudier av indikatorerna över tid. Mer konkreta åtgärder såsom att Riksbyggen tillsammans med andra aktörer ser till att det blir ett större utbud och mångfaldav tjänster samtidigt som uppföljning av grannskapens framsteg över tid kan hjälpa lindra boendes rädsla inför att Ursviks integration med omgivande stadsdelar skall leda till högre brottslighet och försämrad trygghet.

Detta examensarbete behandlar konceptet sommargågator i Stockholm som ett offentligt vardagsrum med möjlighet att främja social interaktion mellan människor och möjliggöra vardaglig aktivitet. Syftet med denna studie är att undersöka sociala vistelsevärden kopplade till sommargågator samt identifiera aktiviteter och funktioner som kan stärka sommargågatans attraktionskraft, så att det blir ett gemensamt vardagsrum som attraherar och lockar olika målgrupper. Dagens sommargågator i Stockholm tenderar att kretsa kring uteserveringar och konsumtion. Målet med denna studie är därför att finna sätt att mildra dess påverkan på sommargågatans karaktär, genom att komplettera med nya funktioner och aktiviteter som inte enbart är relaterade till konsumtion. På så sätt kan sommargågatan bli en mer inkluderande plats som inte utesluter de som inte har ekonomi nog att konsumera för att ta del av det offentliga utrymmet. Staden har historiskt sett planerats utifrån människan där gatumiljöerna utformades utifrån gående och var platser för möten (Faskunger 2007; Gehl, 2010). Dock går det idag att se att den mänskliga skalan har förlorats i planeringen när konkurrensen mellan bilen och människan om stadens ytor har intensifieras (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). En tät stad kan bidra med bättre förutsättningar för aktiva transportmedel samtidigt som det främjar det sociala livet i staden, eftersom en ökad mängd människor på samma plats medför större möjligheter för människan att träffa andra människor, vilket är en viktig aspekt av det offentliga rummet (TRAST, 2015). Vidare har aktiviteter i stadsrummet stor betydelse för spontana möten och social kontakt mellan människor, vilket i sin tur bidrar till ökat stadsliv (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). Stadens utformning påverkar de aktiviteter som tar plats i staden, vilket i sin tur påverkar skapandet av sociala kontakter mellan människor. Människor i rörelse skapar ständigt variation, vilket skapar en stimulerande miljö som utgör en mycket stor attraktionskraft (Gehl, 2010). Med utgångspunkt i detta är det möjligt att undersöka vad som lockar människor till sommargågatan. Enligt Jan Gehl krävs att stadens offentliga rum ska bjuda in till vistelse för att locka dit människor, detta uppnås genom att platsen uppfyller samtliga krav som en livlig, säker, hållbar och hälsosam plats (Gehl, 2010). Vidare är av stor betydelse att människorna på platsen inte känner sig exkluderade (Montgomery, 2013). I Stockholm finns stora sociala klyftor mellan grupper och olika områden, därför är välfungerande offentliga utrymmen av stor betydelse för ökad social sammanhållning i staden (Stockholms stad, 2015; 2016a). Genom kvalitativa metoder i form av litteraturstudie och intervjuer, har kvalitativ och kvantitativ data behandlats i denna studie. Detta har lett fram till identifieringen av sex funktions- och aktivitetsgrupper av stor betydelse för sommargågatans attraktionskraft för olika målgrupper. Dessa grupper av funktioner och aktiviteter ligger till grund för den kvalitativa omvärldsanalys som genomfördes för att identifiera lämpliga referensprojekt att införa på sommargågator i Stockholm. En fallstudie genomfördes på Swedenborgsgatan på Södermalm i Stockholm för att genom platsbesök och analys av tidigare kvantitativa studier på gatan, analysera en befintlig sommargågata och sätta teori i verkligt kontext. Utifrån omvärldsanalysen presenteras en vision för hur Swedenborgsgatan som sommargågata kan kompletteras med funktioner och aktiviteter, för att bli en mer inkluderande och attraktiv plats, för olika målgrupper. Detta examensarbete visar på att sommargågator i Stockholm tenderar att kretsa kring konsumtion och uteserveringar, vilket riskerar att enbart locka en homogen grupp människor som har råd, tid och vilja att vistas i en sådan miljö. Vidare identifieras gemensamma vistelsevärden av en sommargågata, vilka bidrar till att människor, oberoende av kön, ålder eller socioekonomisk bakgrund, vill vistas på gatan. Även de sociala aspekter sommargågatan kan bidra med i staden identifieras. Denna studie visar på stor potential för sommargågatan att stärka det sociala livet i staden och motverka exkludering, genom implementering av rätt funktioner och aktiviteter som kompletterar platsen utifrån dess specifika egenskaper. På så sätt kan sommargågatans attraktionskraft öka bland samtliga målgrupper. Vidare visar denna studie på att sommargågator inom Levande Stockholm har stor möjlighet att bli ett gemensamt vardagsrum som tilltalar olika samhällsgrupper, dock kvarstår flertalet utmaningar. / This thesis deals with the temporary summer pedestrian streets in Stockholm as a public living rooms that promotes social interaction between people and enables everyday activity. The purpose of this study is to investigate social values of stay associated with summer pedestrian streets and to identify activities and functions that can strengthen the attractiveness of the summer pedestrian streets so they become common living rooms that attracts different target groups. Today’s summer pedestrian streets in Stockholm tends to focus around outdoor cafes, restaurants and consumption. The aim of this study is therefore to find ways to mitigate their impact on the character of the summer pedestrian streets, by supplementing with new functions and activities that are not solely related to consumption. In this way, the summer pedestrian street can become a more inclusive place, which does not exclude those who do not have finances enough to consume in order to take part in the public space. Historically, the city has been planned based on humans’ actions and interactions, the street environments were designed for pedestrians (Gehl, 2010; Faskunger 2007). However, today it is possible to see that the human dimensions in planning has disappeared, since the competition for the city’s surfaces intensified between pedestrians and cars (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). A dense city can provide better conditions for active means of transport, while also promoting the social life of the city, as an increased amount of people in the same place leads to greater opportunities for people to meet other people, which is an important aspect of public space (TRAST, 2015). Furthermore, activities in urban settings are of great importance for spontaneous meetings and social contact, which in turn contributes to increased urban life (Jacobs, 1961; Gehl, 2010). The city’s design affects the activities that take place there, which in turn affect the creation of social contacts between people. People in motion are constantly creating variation, creating a stimulating environment that comprise a very great attraction (Gehl, 2010). Based on this, it is possible to investigate what attracts people to the summer pedestrian street. According to Jan Gehl, the city’s public spaces are required to invite people to stay to attract people, this is achieved if the place fulfill the requirements as a lively, safe, sustainable and healthy place (Gehl, 2010). Furthermore, it is of great importance that people who use the public place does not feel excluded (Montgomery, 2013). In Stockholm, there are large social divisions between groups and different areas, therefore well-functioning public spaces are of great importance for increased social cohesion in the city (Stockholms stad, 2015; 2016a). Through qualitative methods in the form of a literature study and interviews, qualitative and quantitative data has been handled in this study. This has led to the identification of six groups of functions and activities which are of great importance for the summer pedestrian streets’ attraction for different target groups. These groups of functions and activities form the foundation of the qualitative global analysis that was carried out to identify suitable reference projects to introduce on summer pedestrian streets in Stockholm. A case study was carried out at Swedenborgsgatan on Södermalm in Stockholm to analyze an existing summer pedestrian street and place theory in a real context, through site visits and analysis of previous quantitative studies on the street. Based on the global project analysis, a vision is presented for how Swedenborgsgatan as a summer pedestrian street can be supplemented with functions and activities, to become a more inclusive and attractive place, for different target groups. This thesis shows that summer pedestrian streets in Stockholm tends to revolve around consumption and outdoor cafes and restaurants, which risks only attracting a homogeneous group of people who can afford, have time and desire to stay in such an environment. Furthermore, common values of stay at the summer pedestrian street are identified, which contributes to people, regardless of gender, age or socio economic background, wanting to stay at the summer pedestrian street. The social aspects that the summer pedestrian street contributes with are also identified. This study shows great potential for summer pedestrian streets to strengthen the social life of the city and counteract exclusion, by implementing the right functions and activities, that complement a site based on its specific characteristics. In this way, the attraction of the summer pedestrian street can increase among all target groups. Furthermore, this study also shows that the summer pedestrian streets within Levande Stockholm have great opportunities to become common living rooms that appeals to different social groups, however, many challenges still remain.