Denna uppsats behandlar blandat boende i svensk och finsk kontext genom en komparativ fallstudie av två städer, Stockholm och Helsingfors. Vi använder prisskillnader inom ett område som indikator av huruvida blandning är möjligt att uppnå. För de flesta är priset eller hyran på bostäder det som avgör huruvida var och en kan eller inte kan bo någonstans. Begreppet blandat boende innebär att homogenitet i bostadsbeståndet resulterar i homogenitet i befolkningen, vilket leder till förvärrat segregation. Blandat boende är således ett sätt att främja social hållbarhet. Social hållbarhet i sin tur är ett luddigt begrepp som kan definieras på flera olika sätt beroende på författarens synvinkel. Denna studie fokuserar på segregationsförebyggande åtgärder och rätten till bostad. Blandat boende används ofta som ett mål i planeringsdokumenten i svenska kommuner. Trots denna ambition att uppnå någonting socialt hållbart översätts denna retorik sällan till verklighet då kommuner använder blandat boende både som ett retoriskt mål och som ett redskap att uppnå detta. Stockholms nya stadsutvecklingsområden blir socioekonomiskt segregerade trots det retoriska målet om blandat boende (se Holmqvist 2009:259); prisskillnader inom en stadsdel är inte möjliga att uppnå, vilket resulterar i att endast en begränsad socioekonomisk grupp kan bosätta sig i området. Svenska upplåtelseformer är inte ett tillräckligt verktyg för att kunna skapa en socioekonomiskt blandad stad. Socioekonomisk segregation är starkt kopplat till etnisk segregation. Helsingfors stad har en lång tradition av att blanda upplåtelseformer. Till skillnad från Stockholm översätts målen om blandat boende i större grad till verklighet i Helsingfors. Detta förutsätter en bred palett av kommunala verktyg och kommunal vilja. En avgörande förutsättning är att Finland har fler upplåtelseformer än Sverige, vilket möjliggör att det kan finnas tillgängliga bostäder för alla socioekonomiska grupper även i nya stadsutvecklingsområden. Som illustrerande exempel har Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och Fiskehamnen i Helsingfors studerats utifrån hur retoriken om blandat boende i policydokument, program och visioner har översatts till verklighet i dessa stadsdelar.

No description available.

The district heating system (DHS) of Stockholm is one of the largest systems in the world with a total yearly production of 10TWh of heat and 2TWh of electricity (through combined heat and power plants). Large amounts of greenhouse gasses (GHG) are emitted to produce this heat and electricity. Given the goal of the City of Stockholm to reduce the amount of GHG emissions to 3 ton per capita in 2015 and to keep reducing emissions at a similar rate after 2015, it is important to identify the potentials for further reductions. Numerous studies have been done on how the DHS can become more sustainable by installing new generation units. However, also the consumers have an influence on the DHS. After all, it are the consumers who decide when and how much heat or electricity they use. Most former studies and environmental guidelines for the DHS in Stockholm focussed on the producer side. This thesis looks at the consumer perspective of the (heat of the) district heating system. A real-time signal giving the greenhouse gas emissions of individual households is developed and its potential and challenges are discussed. With this signal, households that want to minimise their environmental impact have a tool to decrease their environmental impact by changing their consumption. This can be a first step to transform the DHS to a smart district heating system. First, generic models to calculate the dynamic greenhouse gas intensity of the heat production of district heating and to calculate the greenhouse gas emissions related to the heat consumption of households are suggested. Then the feedback signal with those real-time household emissions is calculated for representative households in Stockholm based on data of Stockholm’s DHS and data about hot tap water consumption in Sweden. Results indicate that variations in household level greenhouse gas emissions mostly reflect changes in consumption but can also result from changes by the producer. Intraday variations are mostly caused by changes in hot tap water consumption, while variations on a timescale of a few days are caused by changes in heating consumption (changing weather) and changes made by the producer (to use different fuels). Then several scenarios are calculated, each scenario looking at the actions a consumer can take to shift or reduce his/her consumption (decrease hot tap water usage, lower indoor temperature etc.). The real-time household emissions are calculated again to see if the signal gives the needed incentives (is the household rewarded for its effort? Does it get further incentives?). It was found that a strong time-incentive (to decrease consumption when it saves most emissions) is missing if the average perspective is used to calculate the emission intensity of the heat production. Also, the results confirmed the finding that the feedback signal might not reflect changes in consumption. Finally, challenges for the signal are discussed. One of the major hurdles is the fact that household consumption of heat (heating and hot tap water) can often not be measured on a household level. Thus, it has to be estimated but it seems very difficult to get this estimation accurate enough to give correct feedback to households, especially about the emissions saved by their efforts to reduce/shift their consumption. Secondly, the time resolution should be chosen well to still get accurate results but not make the signal to data-intensive. Finally, the result is heavily dependent on the chosen methodology (average or marginal perspective? Do you account for the electrical side of the DHS? How about the distribution losses? Etc.).

No description available.

In the fall of 2021 Swedish news media reported a maternity care crisis in Region Stockholm. Midwives resigned in protest against deficient working conditions and Region Stockholm appointed a special coordinator to solve the situation. The study aims to examine how Region Stockholm communicatively and strategically addresses problems in maternity care during the so-called maternity care crisis in 2021 and 2022. The questions used to fulfill the purpose of the study are: What events caused the communicative measures? What is the narrative of the communication, and does it differ from medias descriptions of the situation? Which actors are given room to speak and who is attributed responsibility? What rhetorical expressions are used? To answer these questions, previous research and theories regarding crisis communication, crisis rhetoric and message strategies for crisis management are applied. The empirical material consists of eight texts and one video, all produced and published by Region Stockholm on their own website. The nine posts are examined using a qualitative text analysis method. Our results show that mass terminations, deficient working conditions and staff shortage was the most common cause of Region Stockholm’s communicative measures. The narrative of the material was mainly about Region Stockholm presenting measures for the situation within maternity care. However, we could determine a difference between Region Stockholm’s and the media’s descriptions about the situation. The most significant result shows that Region Stockholm does not mention the word crisis in their communication. The result also shows that Region Stockholm is the actor given most room in the communication, where the coordinator is the only person that gets room to express oneself. Logos is the most common rhetorical expression that is invoked by objectively informing about the measures taken and Region Stockholm appeals to ethos by their already existing position in the society and by emphasizing positive aspects of the organization. Finally, we were not able to establish that Region Stockholm attributes crisis responsibility to themselves since they refer to different external factors that can be understood as a cause for the situation.

Sustainability has consolidated as a global paradigm. Consequently, different sectors have adopted its principles to develop better practices for the environment and society. Within the transportation field, carsharing has emerged as a potential solution to reduce congestion and carbon emissions.  In Stockholm, one of the world’s leading cities on the sustainability agenda, carsharing has been growing steadily, with more companies participating in the market and more users adopting it. Likewise, the local administration conceives it as a tool that could contribute to sustainability. However, the private and the public sector assert that carsharing is far from its potential. The conditions established by the local government could be a factor that explains this situation.  Accordingly, this thesis aims to analyze Stockholm’s policy and administrative framework for carsharing, with a focus on its coordination and implementation. This was made by conducting interviews with public officers and carsharing companies and by analyzing Stockholm’s policy and administrative documents related to carsharing through the lens of policy integration and coordination. The illustrative example of charging stations and its implications for carsharing is used to analyze policy coherence, and to reveal the implementation divergences between the private carsharing sector and local public authorities.

Mitt i gränsen mellan stadsdelarna Västertorp och Hägerstensåsen i Stockholm ligger den avlånga Mellanbergsparken. I det norra kortändan hittar man Hägerstensåsens tunnelbanestation och i den söndra går den mycket trafikerade motorleden E4an. Det är en platt park med få träd så den är starkt bullerstörd från E4an. I den söndra ändan finns ett utomhusbad som är välbesökt varma sommardagar, men  motorvägens närvaro går inte att ignorera, så badupplevelsen blir inte fullt så avslappnande som den skulle kunna önskas. Västertorps parkbadhus är tänkt att ligga i det sydvästra hörnet och då fungerar som skydd mot bullret. De högsta delarna i byggnaden hamnar närmast motorvägen för så stor bullerdämpning som möjligt, och för att minimera skuggningen av parken och utomhusbadet. Hela byggnaden är dessutom täckt med ett spaljésystem där klätterväxter kan slingra sig, och de tillsammans med den skog som planteras på markplätten som lämnats mellan byggnaden och motorvägen, bidrar ytterligare till bullerdämpning, samt till luftrening från alla avgaser. Entrén till parkbadhuset och dess tillhörande sporthallar är belägen i en gångtunnel som går genom byggnaden från den nuvarande gångtunneln under Personnevägen. För upplivning av tunneln och förståelse av byggnadens funktion finns här fönster in den djupa hoppbassängen. Själva simhallen är sammansatt av tre volymer som har olika takhöjd och nivå på golven som skapar flera typer av rumsligheter i ett och samma rum. Mellan de tre delarna finns dessutom höga pelare med metallstag emellan som stabiliserar den stora hallen. Längs dessa växer klätterväxter som tar in parkupplevelsen även inomhus. I den minsta volymen, ägnat främst barnen, finns också stora träd planerade som skapar nya rum mellan dem samtidigt som de förbättrar luftkvaliteten. / Amid the border between the districts Västertorp and Hägerstensåsen in Stockholm is the elongated park "Mellanbergsparken" situated. In the northern short end of the park you find Hägerstensåsen subway station and in the southern end is the highly trafficked freeway E4. The park is a flat landscape with few trees so the loud noise from the E4 is much disturbing. In the southern end is an outdoor swimming pool that is frequented hot summer days, but the presence of the motorway can't be ignore, so the experience of bathing will not be quite as relaxing as desired. The Park Bathhouse in Västertorp is supposed to be located in the southwest corner and then acts as noise protection against the motorway. The highest parts of the building are closest to the freeway for as much noise reduction as possible, and also to minimize shading of the park and outdoor bath. The entire building is additionally covered with a trellis system where vines can wriggle, and they, together with the forest planted on the land between the building and the highway, further contributes to noise reduction as well as air purification from all exhaust. The entrance to the park bathhouse and its associated sports halls are situated in a pedestrian tunnel that goes through the building from the existing underpass under Personnevägen. For understanding of the building's function there will be windows that go in to the deep diving pool. The swimming pool hall is composed of three volumes that have different height and level the floors, creating several types of spatial features within a single room. Between the three components is also high pillars with metal rods between which stabilizes the large hall. Along these wriggle vines that take the park experience indoors. In the smallest volume, devoted mainly to children, there are large trees planted, creating new rooms between them while improving air quality.

Denna rapport beskriver hur jag gick till väga för att utveckla en applikation till mobiler och surfplattor för att hantera logistikärenden på Stockholmsmässan. Utifrån att studerat dokumentation, observerat Stockholmsmässans arbetare på plats och intervjuat dem tog jag sedan fram en kravspecifikation på både de funktionella och icke-funktionella kraven. För att sedan kunna välja de mest lämpade ramverken för att skapa en framtida implementation och kunna ersätta de nuvarande ”ruggade” handdatorerna som används på Stockholmsmässan. Applikationen är skapad för truckförare att kunna ta emot och skapa ”ärenden” dvs uppgifter om olika gods som ska köras från/till montrar och lastbilar etc samt kunna hantera tomemballage och lagring. Arbetet resulterade i ett fungerande koncept bestående av flertal ramverk som då involverade alla de nödvändiga delar för ett fungerande system. Arbetet utfördes på ett företag som heter CargoIT som levererar transport- och logistik lösningar till företag så som Stockholmsmässan vars åsikter om mjukvaru-system behövdes tas i hänsyn. / This report describes how I went about to develop an application for mobile phones and tablets, to manage logistics matters at Stockholm International Fairs. Based on studying current documentation, observed Stockholm International Fairs workers on site and interviewed them, I then presented a set of requirements on both the functional and non-functional requirements. To then be able to select the most suitable frameworks to build a future implementation, and to replace the current rugged handheld computers used at Stockholm International Fairs. The app is designed for truck drivers to receive and create "orders", ie data of different types of assignments to be run from / to the stands and deliverytrucks etc. and also be able to handle the empty packaging and storage.The work resulted in a working concept including several frameworks working together to create all the necessary parts for a fully working system.The work was performed at a company called CargoIT whos delivering transportation and logistics solutions to companies such as Stockholm International Fairs which also had requirements that needed to be taken into account.

Stockholmsregionen växer och utvecklas i hög takt. Bostadsbristen är ett faktum när fler och fler vill bo i en urban miljö, dessutom ställer detta högre krav på att regionens logistikförsörjning hanteras korrekt. Mot denna bakgrund uppstår konkurrens kring markanvändningen i citynära verksamhetsområden. Idag omvandlas verksamhetsområden till attraktiva bostadsområden, exempelvis Liljeholmskajen och Norra Djurgårdsstaden. Syftet med rapporten är att undersöka möjligheten att omvandla tre verksamhetsområden (Lunda, Slakthusområdet och Västberga) och vilka regleringar samt investeringar som är nödvändiga för att verksamheterna ska kunna omlokaliseras till perifera verksamhetsområden i regionen. Första steget till omvandling är att omlokalisera den befintliga verksamheten, som i de angivna områdena klassificeras som logistikintensiv, till perifera verksamhetsområden i regionen. Logistikintensiv verksamhet karaktäriseras av att transporter till och från fastigheten är nödvändiga för verksamhetens framgång, det kan vara allt från ett tryckeri till en global transportör. En omlokalisering till ett perifert verksamhetsområde gör att kraven på den redan överbelastade infrastrukturen ökar då många aktörer levererar och distribuerar in till city. Härav följer att Förbifart Stockholm och Södertörnsleden måste byggas för att skapa en ringled runt staden och öka de perifera områdenas tillgänglighet till city. Vidare måste ekonomiska incitament från kommunens sida skapas för att motivera verksamheterna att flytta självmant från de områden kommunal rådighet över marken saknas. Det främsta incitamentsskapande verktyget är att detaljplanelägga marken för bostäder och därmed få fastigheternas marknadsvärde att öka. Ett verktyg som det finns en ovilja från kommunens sida att använda, då rådighet över marken saknas, eftersom värdeökningen tillfaller fastighetsägarna snarare än kommunen. Lundas attraktivitet för logistikintensiv verksamhet är idag högre än dess potential som bostadsområde vilket gör att omvandling inte kommer ske inom en överskådlig framtid. Slakthusområdet kommer att omvandlas till bostadsområde och den befintliga verksamheten omlokaliseras förmodligen till Larsboda eller Jordbro. Det går att omvandla Västberga men det krävs från kommunens sida att samtliga möjliga, i uppsatsen omnämnda, incitamentspåverkande faktorer genomförs / The Stockholm region is growing and developing at a high pace. The urban environment of the Stockholm region is attracting successively more people and as a result the housing shortage is a big problem. This also leads to another problem, how the distribution and logistics supply is solved in the region. This opens up competition of land use between logistics companies and housing development in the areas near city which are characterized of logistic intense business. Today similar business areas are being transformed into attractive residential areas, such as Liljeholmskajen and Stockholm Royal Seaport. This report aims to examine the possibility of converting the three logistic intense areas (Lunda, Slakthusområdet and Västberga) and which regulations and investments that is necessary for the operations to be relocated to peripheral areas in the region. The first step to conversion is to relocate the existing business, as in the specified areas classified as logistics intensive, to peripheral areas in the region. Logisticsintensive activities is characterized by transports to and from the property which are necessary for business, it can be anything from a printing company to a global carrier. Since many operators supply and distribute goods to the city, a relocation to a peripheral area put high demands on the already overburdened infrastructure. Therefor the Stockholm Bypass and Södertörnsleden must be built to form an outer ring road around the city and increase the peripheral regions access for the city. Moreover economic incentives from the municipality, in order to motivate businesses to move voluntarily from those areas without municipal control, is missing. The primarily way to achieve economic incentive is to detail development plan the area for housing and thus get the property value increase. However there is reluctance by the municipality to use the detail development plan in this way when the municipality ownership over the ground is lacking, because the increase in value will gain other property owners rather than the municipality. Lundas attractiveness of logistics intense business today is greater than its potential as a residential area which makes a conversion will not take place in the foreseeable future. Slakthusområdet will be converted into a residential location and existing business will be relocated to Larsboda or Jordbro most likely. Västberga is possible to convert but it requires that all possible, in the report mentioned, incentives influencing factors are implemented by the municipality.

Naturreservat är en form av områdesskydd som kan användas för att ge värdefulla naturområden ett långsiktigt skydd. När ett naturreservat bildas är tanken att det ska finnas kvar mycket länge och att upphäva ett reservat kräver väldigt starka skäl. Naturreservat är den vanligaste formen av naturskydd i Sverige. Antalet reservat och den totala skyddade ytan har stigit mycket under de senaste årtiondena och anledningen till detta är att man inom miljö- och naturvårdspolitiken har satt upp tydliga mål som ska uppfyllas samt att lagstiftningen som finns är praktiskt tillämpbar. Att bilda ett naturreservat är en process med många steg. Syftet med denna uppsats är att utreda denna bildandeprocess, och jämföra tillvägagångssättet hos kommunerna och hos länsstyrelsen. Denna jämförelse begränsar sig till Stockholms län och reservat som vunnit laga kraft under de senaste tre åren. I undersökningen har skillnader i reservatens storlek, utformning, syften samt tidsåtgång noterats. De kommunala reservaten som ingår i undersökningen är större än länsstyrelsens. De kommunala reservaten är också mer spridda i sin utformning och har flikigare gränser. Tidsåtgången för en bildandeprocess varierar, naturreservaten som har bildats under de senaste tre åren i Stockholms län har tagit från drygt 1 år till 18,5 år att bilda. För de reservat som ingår i undersökningen har länsstyrelsens reservat i genomsnitt tagit längre tid att bilda än vad kommunernas reservat har tagit. Naturreservat kan bildas på fastigheter som ägs av andra än staten, då kan värdering och förhandling om marken bli ett tidskrävande moment. Tidsåtgången kan därför påverkas kraftigt av vem som äger marken som man ska bilda naturreservat på. En annan faktor för tiden det tar att bilda ett reservat är resursbrist, detta har framgått tydligast för reservaten bildade av länsstyrelsen där flera av reservatsärendena legat vilande under någon period på grund av personalbrist. / Establishing nature reserves is a long-term way of protecting valuable environments. A nature reserve is meant to last for a very long time and revoking one takes strong and valid reasons. Nature reserves are the most occurring type of nature protection in Sweden. The amount of reserves and the areal of protected estates have been increasing for the latest decades, due to clear goals and programs from the political field and a practically applicable legislature. The creating of a nature reserve is a multistep procedure. The purpose with this thesis is to investigate this procedure and to compare the method used by the municipalities and by the County Administrative Board. This comparison is limited to reserves that have won legal force during the past three years. In the comparison we have seen differences in the reserves size, shape, purposes and timescale. The nature reserves constituted by municipalities are larger than those created by the County Administrative Board. They are also more fragmented and uneven when it comes to shape and boundaries. The time that passes during the process can vary, for example the reserves in our review have taken from just over 1 year to 18.5 years to finish. The average timespan for the making of the nature reserves has been larger in the County Administrative Boards reserves than in the municipalities’. Nature reserves can be constituted on estates owned by others than the Government. When that is the case, valuing the property and negotiating with the owner may take a lot of time. The timescale can thus be largely influenced by who owns the land that is to be protected. Another factor of the timescale is lack of assets. This is most clear with the County Administrative Board, where several matters have been resting some time during the procedure, due to shortage of human resources.