The project, a hybrid between a community house and a center for horse led therapy, is designed with the intention of exploring the classic barn typology and modernizing a classical timber technique called bole house or post-and-plank. The building is situated in the northernmost part of the land belonging to Stora Sundby Castle and lies near Alberga city center. Alberga is a small town about 30 minutes southwest of Eskilstuna, with close ties to several bigger cities in Mälardalen like Västerås, Strängnäs, and Kungsör. The building is structured around three functions: therapy, socializing, and experiencing nature and animals. The horse-led therapy, HUI, is located in the east wing and houses rooms that allow the therapist to utilize horses and riding in their practice. The two remaining functions take up the rest of the building, with a variety of social spaces and meeting rooms oriented towards the beautiful forest that the house borders. / Projektet, en hybrid mellan folkets hus och ett center för hästunderstödd terapi, är designat med intentionen att dels utforska den klassiska ladutypologin men också modernisera skiftesverk som är en gammal timmermetod. Byggnaden ligger i den norra delen av slottet Stora Sundbys mark i nära anslutning till Alberga centrum. Alberga är en mindre tätort cirka 30 minuter sydväst om Eskilstuna med nära geografisk koppling till flera större städer i Mälardalen som Västerås, Strängnäs och Kungsör. Byggnaden är strukturerad kring tre huvudfunktioner: terapi, möten och socialisering samt en naturnära upplevelse med hästen i fokus. Den hästunderstödda terapin, HUI, har sin verksamhet i den östra delen av byggnaden och huserar rum som tillåter terapeuten att använda sig av hästar och ridning i sin behandling. De två resterande funktionerna är utspridda i resten av byggnaden med en variation av rum som alla är orienterade mot den närliggande skogen och hästhagarna och är ämnade sociala sammankomster.

Förväntat kunskapsbidrag är att genom förskollärarnas utsagor bidra med kunskap som är betydelsefull för att främja detspråkutvecklande arbetet i förskolan, med fokus på barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för förskollärarnas perspektiv på barn i språklig sårbarhet samt deras uppfattningar kring arbetet med barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. ● Hur tolkar förskollärare begreppet språklig sårbarhet? ● Hur uppfattar förskollärare att de tillgodoser behovet för barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper? ● Vilket stöd önskar förskollärare av specialpedagog för att främja det språkutvecklande arbetet? Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori för att lättare kunna förstå, analysera och tolka den insamlade empirin. Även de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet har använts som hjälp för att tolka.  För att få svar på studiens syfte har fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomförts. Fem förskollärare med erfarenhet av arbete i stora barngrupper från olika verksamheter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades med inspiration av en fenomenografisk analysmodell (Fejes & Thornberg, 2015). Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet språklig sårbarhet på ett snarlikt sätt och beskriver alla en önskan om mer handledning och specialpedagogiskt stöd. Detta för att kunna främja det språkutvecklande arbetet och möta samt utmana alla behov i den stora barngruppen. Den stora barngruppen ses som en utmaning för det språkutvecklande arbetet och förskollärarna arbetar därför på olika sätt med att framförallt dela in barngruppen i mindre grupper för att främja arbetet. Högläsning och visuellt stöd används som språkutvecklande arbetssätt på samtliga förskolor. I resultatet blir det tydligt att specialpedagogen framför allt behöver tillföra ett relationellt perspektiv på lärande och på så sätt berika kunskaper kring inkludering, som får förskollärarna att i stället börja fundera över hur de kan anpassa miljöerna för att främja det språkutvecklande arbetet och möta varje barns behov.

No description available.

A home for stragers är en hybridbyggnad i Stora Vika som kombinerar äldreboende med medborgarhus. Projektet utforskar hur en öppen mötesplats skulle kunna skapa liv i en väldigt liten tätort och bli en början till vidareutveckling. Byggnaden står bestämd mitt i Stora Vika, på den stora ängen som är symbolen för samvaro och högtider. På samma sätt ska medborgarhuset bli en förlängning till detta som möjliggör mindre och större samlingar åt de boende året om. Byggnaden ska synliggöra de boende inne i huset och i tätorten till varandra och möjliggöra både aktivt och passivt samvaro i form av vardagliga möten. Huset med lägenheter för 30 pensionärer utgår från en tanke av att gradvist skapa trygga kontakter till personerna i ens omgivning. Att ha möjlighet att mötas i sina vardagliga sysslor eller att dela på en vanlig måltid med en granne ligger i fokus i gestaltningen. Allt börjar med att hälsa på sin granne vid dörren. / A home for strangers is a hybrid building in Stora Vika, in Nynäshamns municipality, that combines a retirement home with a lively community house. The project explores how an open meeting place could create life in a small community and be the start to further development. The building stands firmly in the middle of Stora Vika, on the large meadow which is the symbol of togetherness and celebrations. In the same way, the community house will become an extension to this, enabling smaller and larger gatherings for the residents all year round. The building makes both the people living inside the house as well as in the area, visible to each other. The house with apartments to 30 elderly is based on the idea of gradually creating safe contacts with the people around you. To be felt seen in your everyday-activities or sharing a meal with your neighbor are in focus in the design. Everything begins with greeting your neighbor at the door.

Stora Vika är ett litet samhälle i Nynäshamns kommun som en gång var en aktiv plats med mataffär och bibliotek mm. Idag har flera av dessa funktioner lagts ner men det finns fortfarande ett stort medborgarengagemang på platsen. Detta är något som jag i projektet vill ta vara på och främja genom ett nytt centrum i samhället med co-working, café och andra gemenskapsfrämjande aktiviteter. Här ska det finnas möjlighet att vistas ung som gammal, morgon som kväll. Tanken är att detta ska bli en plats där många trivs och vill vara på men som också underlättar vardagslivet för invånarna med exempelvis en liten livsmedelsbutik. Förhoppningsvis kan denna nya byggnad locka fler människor att flytta till ett litet samhället som Stora Vika.  Huset för folket i Stora Vika är ett nytt tillskott till tätorten men med rötterna i platsens historia och folket. / Stora Vika is a small community in the municipality of Nynäshamn, which once was an active place with a grocery store and a library, among other things. Today, several of these functions have been shut down, but there is still a strong civic engagement in the area. This is something that I want to harness and promote in the project through a new center in the community with co-working spaces, a café, and other community-enhancing activities. This place should be accessible to both young and old, morning and evening. The idea is for it to become a place where many feel comfortable and want to stay at, but also to facilitate everyday life for the residents with, for example, a small grocery store. Hopefully, this new building can attract more people to move to a small community like Stora Vika. The House for the People in Stora Vika is a new addition to the urban area, but with roots in the history and people of the place.

I detta projekt har Stora Vikas befintliga småbåtshamn utvecklats till en samlingsplats för de boende i Stora Vika samt övriga Nynäshamns kommun, samtidigt som platsens nuvarande användningsområde i form av lokaler för båtklubben, båtbryggor samt förvaring av båtar hanterats. I programmet återfinns även bland annat en båtverkstad, resturang samt utrymme för försäljning av matvaror och andra produkter vilka kan tänkas behövas till båtar och verkstaden.  Stora Vika uppfördes i samband med etableringen av Cementas fabrik under 40-talet, men är idag framförallt en pendligsort där många arbetar i Nynäshamn och Stockholm. Den tidigare centrumanläggningen med bland annat konsum, bensinstation och biograf är nedlagd, och orten saknar idag samhällsinrättningar. Det finns, utöver småbåtshamnen, även en idrottsplats, och orten har ett aktivt föreningsliv med engagerade invånare.  Närheten till vattnet är en viktig del av både Stora Vikas och Nynäshamns identitet, och den lilla inbuktningen i viken bildar i kombination med dalsänkan en naturlig mötesplats och är den punkt bostadsområdet organiserats kring. Platsen är dock idag endast tillgänglig för båtklubbens medlemmar, vilket innebär att många invånare stängs ute från området, och grunden i detta projekt är att tillgängliggöra denna plats. Att göra platsen offentlig och förtydliga områdets koppling till vattnet kan även tänkas förstärka kopplingen mellan Stora Vika och Fållnäsviken samt övriga Nynäshamn. / The existing harbor in Stora Vika has in this project been developed into a gathering place for the residents of Stora Vika as well as the rest of Nynäshamn municipality. At the same time, the current use of the site, including premises for the boat club, boat docks and boat storage, has been taking into consideration. The program also includes, among other things, a workshop, a restaurant and space for selling groceries as well as products that may be needed for the boats and the workshop.  Stora Vika was built in the 1940s when the cement factory was established, but is now mainly a commuting town where many people are working in either Stockholm or Nynäshamn. The former center with a grocery store, gas station and cinema has been closed, and the town currently lacks public facilities. In addition to the harbor, there is also in Stora Vika a sports field, and the town has an active community life. The proximity to the water is an important part of both Stora Vika’s and Nynäshamn’s identity, and the small indentation in the bay, combined with the small valley, creates a natural meeting place and is the point the residential area is organized around. However, the site is today only reachable for the members of the boat club which means that many people are excluded from the area, and the foundation of this project has been to make this place more accessible. Making the site public and emphasizing the area’s connection to the water could also strengthen the connection between Stora Vika, Fållnäsviken, and the rest of Nynäshamn.

The purpose of the study The Holocaust and Crimes Against Humanity by Communist Regimes in Swedish Education: A Content Analysis of Swedish Textbooks Intended for High School History Courses is to investigate how the changes in the swedish curriculum regarding genocide have affected the content of history textbooks aimed at highschool. The essay therefore investigates how and why the textbooks have remained the same or changed. Both a qualitative and quantitative method is used to answer the study’s purpose. The quantitative method aims to count the amount of words and characters, to gain a broad picture of which crimes against humanity the textbooks focuses on. The qualitative method has two parts, a content analysis on six textbooks and a connection of the textbooks and the study’s theory, Hayden Whites theory Metahistory. The study's analysis showed that the publisher of the textbooks was a large factor in what influenced which crimes against humanity would be given the most space. Regarding White's categories, the presentation of the crimes against humanity was similar, consisting mostly of tragedy and formism. The Holocaust had a larger space in most of the books that were examined than the communist crimes against humanity.

Vårt problemområde kretsar kring lokalhistoria i undervisningen. Vi vill med en kvalitativ metod undersöka hur högstadielärare arbetar med lokalhistoria i sin undervisning, samt vilka för- och nackdelar de upplever med integreringen av lokalhistoria i undervisningen. Vi har valt en fenomenologisk ansats som ligger till grund för vårt examensarbete, eftersom vi vill undersöka lärares uppfattningar om lokalhistoria. Grundläggande begrepp som används som utgångspunkter är lokalhistoria, historieundervisning samt den lilla och den stora historien. Vi har genomfört fyra stycken semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma lärare med olika lång arbetslivserfarenhet. Vårt material är fyra stycken semistrukturerade intervjuer som sedan har transkriberats och analyserats med hjälp av en innehållsanalys i fyra steg. Resultaten visar att lärarna utgår från den lilla historien när de undervisar om lokalhistoria. Enligt lärarna kan lokalhistoria främja elevernas förståelse av historieämnet. De nackdelar som tas upp är tidsaspekten och den ekonomiska aspekten. Lärarna tycker också att det är svårare att motivera användandet av lokalhistoria i undervisningen med aktuella styrdokument jämfört med hur dessa varit formulerade tidigare. Definitionen av lokalhistoria skiljer sig även åt mellan lärarna.

This Master thesis is written in connection with the Stockholm Bypass project which is Trafikverkets and Sweden’s largest infrastructure project to date. It will consist of 21 km of motorway running west of Stockholm city linking the southern and the northern parts. Out of the total 21 km of motorway, 17 km will run through rock tunnels and cross beneath the Lake Mälaren at 3 places. One of these places is the water passage Fiskarfjärden, situated between Sätra and the island of Kunghatt which has been carefully studied with geological (drill core mapping, BIPS, Water-loss measurements and outcrop mapping) and geophysical (reflection and refraction seismic) methods. This has been used to produce an engineering geological prognosis over the area which indicates that the rock mass in the water passage is heavily fractured and of poor quality. Due to this, additional investigations of the structural framework and the large-scaled structures in the area have been undertaken. The objectives of this thesis are therefore to analyze and classify available geological data, identify and model the major fracture zones situated in the water passage, investigate the kinematics of the fractures focusing on the relative movement between the blocks, if possible, determine the stress orientation and, predict how these major fracture zones will affect the Stockholm Bypass rock tunnel. The available data provided a good opportunity to examine the area. The drill core mappings showed that the dominating fracture orientation in the water passage is WSW-ENE with deformation structures supporting faulting along these fractures. The additional outcrop mapping and drill core mapping which focused on finding kinematic indicators revealed that fractures in the area have been reactivated both as strike-slip and dip-slip faulting and that dextral strike-slip faulting is dominating in a WSW-ENE orientation and sinistral strike-slip faulting in a NW-SE orientation.The orientation of these two fault surfaces matches the main faults on the geological map and indicates that the area is composed of a conjugate fracture set with conjugate shearing whereas the combination of the dominating fracture orientations in the drill cores with the kinematic observations and fractures found in the field correlates with Riedel shear fractures in a dextral shearing configuration. The majority of the zones of crushed rock that cut the tunnel show a dominating WSW-ENE orientation. At this angle to the NW-SE oriented horizontal stress field, these fractures are more likely to experience closure since they are oriented approximately normal to the stress field. The zones of crushed rock that are either oriented E-W or NNE-SSW are more likely to reactivate as strike-slip faults. The very few fracture zones that are oriented NW-SE and correlate to fractures with sinistral shearing are likely to reactivate as dip-slip faults as they are oriented parallel to the present day extensional forces or as strike-slip faults if they are located at depth. / Denna Masteruppsats är skriven i samband med Förbifart Stockholm vilket är Trafikverkets och Sveriges största infrastruktur projekt. Projektet innefattar 21 km motorväg som går väst om Stockholm stad och länkar de södra och norra delarna av staden. 17 km av de totalt 21 km av motorväg kommer gå genom bergtunnlar och korsar under Mälaren vid 3 platser. Ett av dessa ställen är vattenpassagen Fiskarfjärden, belägen mellan Sätra och Kungshatt vilket har undersökts både med geologiska och geofysiska metoder. Underlaget från dessa metoder har sedan används för att ta fram en ingenjörs-geologisk prognos vilket syftar till att beskriva bergmassan i området, både var gäller strukturer och kvalitét. Baserat på denna prognos förväntas bergmassan främst i vattenpassagen vara kraftigt upp-sprucken och av generellt väldigt dålig kvalitét vilket är varför ytterligare undersökningar med fokus på det strukturgeologiska förhållandet och de storskaliga strukturerna i området har genomförts i detta arbete. Målen med detta arbete är därför att analysera och klassificera de tillgängliga geologiska data från tidigare undersökningar, identifiera och modellera the stora sprickzonerna som befinner sig under vattenpassagen, utföra kinematisk analys på sprickorna och fokusera på den relativa rörelsen mellan blocken, om möjligt fastställa orienteringen av bergspänningsfältet och utvärdera hur de stora sprick-zonerna kommer påverka Förbifart Stockholm tunneln. Från borrkärnekarteringen kunde det fastställas att den dominerande sprickorienteringen i vattenpassagen är VSV-ONO och att dessa utgörs av förkast-ningar. Från de kompletterande fältundersökningarna med focus på kinematiska indikatorer kunde det konstateras att sprickorna i området har reaktiverats både som strike-slip- och dip-slip-förkastningar där dextral skjuvning är dominerande i VSV-ONO orienterade sprickor och sinistral skjuvning, vilket är dominerande, i NV-SO orienterade sprickor. Orienteringen av dessa två förkastningsytor sammanfaller med huvudförkastningarna vilka visas på den geologiska kartan och indikerar att området består av konjugerande spricksystem där skjuvning skett. Dock sammanfaller de dominerande sprick-orienteringarna i borrkärnorna tillsammans med storskaliga sprickor från hällkarteringarna också med Riedel sprickor i en konfiguration med dextral skjuvning. Majoriteten av zonerna med krossat berg som korsar tunneln har en dominerande VSV-ONO-lig riktning. Med denna orientering i relation till den NV-SO-liga riktningen på det horisontala maximala bergspänningsfältet, är det inte troligt att dessa sprickor kommer reaktiveras. Zonerna som är orienterade E-W eller NNO-SSV är mer benägna att reaktiveras som strike-slip-förkastningar. De få zoner som är orienterade NV-SO och sammanfaller med sprickor med sinistral skjuvning kommer troligtvis reaktiveras som dip-slip-förkastningar eller som strike-slip-förkastningar om de är belägna på större djup.

The cave Stora Förvar, excavated in the end of the 19th century, yielded a vast archaeological assemblage, providing great insight into the stone-age occupation of Stora Karlsö, an island a few kilometers off the west coast of Gotland. The bones of around ten humans dating to the Mesolithic have previously been identified among the four tons of faunal remains recovered from the cave. The human bone material featured cut-marks and split tubular bones. This, along with the apparent mixing of human- and animal bones in the cave, was interpreted as signs of anthropophagy. Later researchers have tentatively proposed that the individuals represented in the bone material might have been shamans, deviants, human sacrifices or low-status individuals. In the author’s opinion, this assertion is based on the dichotomies nature/culture and profane/sacred which produce a separation between the human bones and the animal bones. It is shown that defleshing and disarticulation were widespread practices during the Mesolithic, which could explain the marks found on the bones from Stora Förvar. Similarly, the mixing of human- and animal remains is a common feature of many Mesolithic sites across Europe. Employing a theoretical framework inspired by posthumanism and the ‘ontological turn’, the author argues that the assemblage should be understood through an alternative ontological premise where human and animal, hunter and prey, were not regarded as fundamentally different.