<p>Syftet med denna uppsats är, att genom en diskursanalytisk metod, undersöka hur genus framställs och konstrueras i två samhällskunskapsböcker från gymnasiet. Vidare är syftet att undersöka i vilken grad läroböckernas framställning av manligt och kvinnligt stämmer överens med den syn på genus och jämställdhet som finns i skolans styrdokument, i detta fall Lpf 94? Tidigare forskning har visat att det är män/pojkar som får mest utrymme i läromedlen samt att män och kvinnor oftast framställs och avbildas med stereotypa drag. Detta är också resultatet utifrån min undersökning av läromedlen även om analysen också visat på försök att bryta med traditionella könsmönster genom att i vissa fall hålla en könsneutral linje. Resultatet från uppsatsen visar också att läromedlen inte riktigt uppfyller de krav på jämställdhet och genusproblematiserande, vilket uppmanas till i styrdokumenten, i detta fall Lpf 94. </p><p>Nyckelord: Genus, kön, läromedel, diskurs, styrdokument</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka gymnasielärares inställning till ämnesövergripande undervisning och i vilken utsträckning man arbetar ämnesövergripande på gymnasiet. Vilka för- och nackdelar som finns med arbetssättet samt elevernas förtjänster och svårigheter med undervisningen är andra frågeställningar. För att få svar på våra frågor skickade vi ut en enkät till ett antal lärare. Då enkätunderlaget inte blev tillräckligt omfattande kunde vi inte dra några generaliserande slutsatser. Vi genomförde även två halvstrukturerade intervjuer för att skapa bredd i undersökningen. Resultaten visar att majoriteten tillfrågade lärare, 52 procent, oftast eller i stort sett alltid arbetar ämnesövergripande, och de oftast arbetar ämnesövergripande inom sina egna ämnen eller med en annan kollega. En fördel med arbetssättet är att eleverna får möjlighet att skapa sig en helhet och se samband i utbildningen. En annan fördel är att lärarna får möjlighet att utbyta tankar och idéer med andra kollegor. En nackdel är att de tillfrågade lärarna upplever att det finns svårigheter med schemaläggningen, men också att det tar för mycket tid att planera. Undersökningen visar även det finns fler förtjänster än svårigheter för eleverna med att arbeta ämnesövergripande.</p>

<p>Syftet med undersökningen är att få en inblick i hur fem bildlärare uppfattar de olika faktorer­nas påverkan och betydelse gällande tid, klasstorlek och stoffurval utifrån läroplan, styrdokument och kursplan i bild, för undervisningen i skolan.</p><p>Undersökningen är byggd på en hermeneutisk och fenomenologisk forskningsansats. Littera­tur som kopplas till undersökningen är främst Nationella utvärderingen i bild 2003, samt litteratur som behandlar läroplaner, styrdokument och ramfaktorer. Fem informanter intervju­ades.</p><p>     Det som framkom i undersökningen var att bildlärarna upplever sig ha en hög arbetsbelast­ning, för stora klasser och för liten lektionstid till sitt förfogande. Detta får som konsekvens att styrdokumentens mål är svåra att uppnå. Situationen beskrivs som besvärlig beträffande lektionsplanering och genomförande. Kunskapsmässigt heterogena undervisningsgrupper tillsammans med bristande ekonomiska resurser innebär därtill svårigheter med att anpassa undervisningen, vilket ofta resulterar i bortval av ämnesområden. Omständigheter vilka även försätter bildläraren i krävande lektionssituationer. Undersökningen gav ytterligare vid han­den att det finns en stor oro för bildämnets framtid.</p>

Ensidighet i matematikundervisning och matematikinlärning kan leda till brist på förståelse och ytlig kunskap hos elever. Syftet med studien var att undersöka vilken typ av kunskap elever testas på och därigenom få reda på om den kunskapssyn som lyfts fram i styrdokumenten även betonas i proven. Innehållet i rapporten behandlar därför hur författare till läromedel i matematik för år 9 i jämförelse med uppgiftskonstruktörer till de nationella ämnesproven har valt att konstruera provuppgifter. Metoden baserades på att matematisk kunskap kan delas in i olika kompetenser. Genom kategorisering av uppgifter utifrån dessa kompetenser upptäcktes kunskapsprioriteringen i proven. Kompetenserna framkom genom en tolkning av gymnasiets styrdokument utförd av Arbetsgruppen för nationella prov vid Umeå universitet (Palm, Bergqvist, Eriksson, Hellström & Häggström, 2004). Grundskolans kursplan i matematik studerades för att konstatera kompetensernas aktualitet även på grundskolan. I resultatet finns en skillnad mellan de nationella ämnesproven och läromedelsproven då de nationella ämnesproven hade en jämnare fördelning av olika kompetensuppgifter medan läromedelsproven tydligt dominerades av en kompetens som är kopplad till ytlig inlärning av faktakunskaper vilket inte särskilt väl speglar alla delar av den kunskapssyn som lyfts fram i grundskolans styrdokument.

Syftet med denna uppsats är, att genom en diskursanalytisk metod, undersöka hur genus framställs och konstrueras i två samhällskunskapsböcker från gymnasiet. Vidare är syftet att undersöka i vilken grad läroböckernas framställning av manligt och kvinnligt stämmer överens med den syn på genus och jämställdhet som finns i skolans styrdokument, i detta fall Lpf 94? Tidigare forskning har visat att det är män/pojkar som får mest utrymme i läromedlen samt att män och kvinnor oftast framställs och avbildas med stereotypa drag. Detta är också resultatet utifrån min undersökning av läromedlen även om analysen också visat på försök att bryta med traditionella könsmönster genom att i vissa fall hålla en könsneutral linje. Resultatet från uppsatsen visar också att läromedlen inte riktigt uppfyller de krav på jämställdhet och genusproblematiserande, vilket uppmanas till i styrdokumenten, i detta fall Lpf 94. Nyckelord: Genus, kön, läromedel, diskurs, styrdokument

Syftet med denna uppsats var att undersöka gymnasielärares inställning till ämnesövergripande undervisning och i vilken utsträckning man arbetar ämnesövergripande på gymnasiet. Vilka för- och nackdelar som finns med arbetssättet samt elevernas förtjänster och svårigheter med undervisningen är andra frågeställningar. För att få svar på våra frågor skickade vi ut en enkät till ett antal lärare. Då enkätunderlaget inte blev tillräckligt omfattande kunde vi inte dra några generaliserande slutsatser. Vi genomförde även två halvstrukturerade intervjuer för att skapa bredd i undersökningen. Resultaten visar att majoriteten tillfrågade lärare, 52 procent, oftast eller i stort sett alltid arbetar ämnesövergripande, och de oftast arbetar ämnesövergripande inom sina egna ämnen eller med en annan kollega. En fördel med arbetssättet är att eleverna får möjlighet att skapa sig en helhet och se samband i utbildningen. En annan fördel är att lärarna får möjlighet att utbyta tankar och idéer med andra kollegor. En nackdel är att de tillfrågade lärarna upplever att det finns svårigheter med schemaläggningen, men också att det tar för mycket tid att planera. Undersökningen visar även det finns fler förtjänster än svårigheter för eleverna med att arbeta ämnesövergripande.

No description available.

År 2008 återinfördes speciallärarutbildningen efter att ha legat i träda under drygt tjugo år. I denna studie förs den nya speciallärarrollen in i ett historiskt sammanhang genom en återblick på hur svensk specialundervisningen växt fram från 1800-talet fram till idag. Även kopplingar mellan den specialpedagogiska- och den allmänna lärarutbildningen i svenska behandlas. Syftet med studien är att belysa verksamma svensklärares förväntningar på speciallärarrollen med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling. I intervjuerna med de sju svensklärarna på mellan- och högstadiet, framträder fyra villkor: ”svaga” elever, styrdokument, kontrollbehov och arbetsbörda. Tillsammans formar dessa villkor svensklärarnas skolvardag och ligger till grund för deras förväntningar på speciallärarrollen. Lärarintervjuerna visar på många olika och till vissa delar motstridiga förväntningar på speciallärarrollen. Dessa förväntningar tillsammans med den skolpolitiska styrningen i form av till exempel examensordingen gör att speciallärarrollen kan sägas befinna sig i en legitimitetskonflikt.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i olika förskolor nyttjar skogen som ett pedagogiskt läranderum samt vilka möjligheter och hinder de upplever med skogsvistelsen. I studien undersöks också hur pedagoger använder sig av de naturvetenskapliga målen i skogen för barns lärande, samt vilka övriga mål de brukar sig av i förskolans läroplan när de vistas i naturen. Vi vill även ta reda på om kompetensutbildning har betydelse i pedagogers arbete med naturvetenskap i skogens läranderum. Studien har utgått ifrån ett frågeformulär med övervägande öppna frågor som delats ut till pedagoger på tio förskolor i två olika kommuner för att få ett bredare underlag. Studiens resultat visar på varför kompentensutveckling är viktig för pedagoger. Vidare hur pedagogers inställningar kan påverka barns lärande och möjligheter till att vistas regelbundet i naturen. Den genomgående uppfattningen hos pedagoger är att det pedagogiska läranderummet utomhus är en bra plats för barns lärande, där teori och praktik kan kopplas samman. Genom att analysera pedagogers tankar har vi därefter fört en diskussion och ventilerat pedagogers positiva och negativa tankar runt utomhuspedagogikens olika delar som visats i studien. Några av slutsatserna som kommer fram i studien stämmer även ihop med tidigare forskning. Exempelvis tog flera forskare upp att pedagoger saknar kunskap i utomhuspedagogik för att kunna ge barn positiva naturupplevelser med god kvalitet. I studien kom det fram att pedagogerna inspirerades till att ta vara på möjligheter att använda naturvetenskap både i planerade och oplanerade aktiviteter i naturen då de fått kompetensutbildning i utomhuspedagogik.

Abstract                                                                                                                                                                                         Åsa Kippel   Montessoripedagogiken – En studie om en tidlös pedagogik? Montessori pedagogy - A study on a over time education?                                                                                                                                                    Antal sidor: 29 Syftet med mitt arbete är att undersöka huruvida Maria Montessoris pedagogik är förenlig med 2000-talets skola. På vilket sätt pedagogerna inom montessoriskolorna i Sverige valt att arbeta för att förnya pedagogiken för att följa de nya styrdokument som kommit. Jag valde att göra en kvalitativ undersökning där jag intervjuade ett begränsat antal montessoripedagoger för att göra en bild av hur de förenade sin pedagogiska tanke med de nya läroplanerna och det faktum att man från och med Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11, har ett betygskrav redan från årskurs sex. Resultatet visade att Montessoris pedagogik är högst aktuell och frånsett betygsättning  inte utgör något större problem att förena med de nya läroplanerna. Betyg är inte förenligt med montessoripedagogiken och har aldrig varit. Några skolor har haft omdömen tidigare med måste nu, i och med Lgr 11 sätta betyg. Betyg gör att eleverna jämför sig med varandra vilket Montessori ansåg vara dåligt för den individuella utvecklingen hos eleverna.  Även det centrala innehållet i Lgr 11 upplevs av några pedagoger som ett hinder i elevernas individuella utveckling då detta minskar möjligheterna för eleveran att arbeta med olika specialintressen pga. tidsbrist.       Nyckelord: pedagogik, betyg, styrdokument, utveckling, läroplaner.