I den här uppsatsen har vi undersökt hur tre lärare i årskurs 4-6 definierar begreppet läsförståelse och hur de tolkar och konkretiserar styrdokumenten i sitt arbete. Utifrån en sociokulturell syn på lärande har vi genomfört en fokusgruppsintervju med tre stycken lärare verksamma på en skola i södra Sverige. Resultatet visade att lärarna till en början gav en begränsad definition av begreppet läsförståelse men under samtalets gång breddade de sin definition. Den begränsade definitionen tolkar vi som att lärarna saknar ett utvecklat metaspråk gällande läsning. Vi kunde också konstatera att deras syn på läsförståelse stämde överens med styrdokumenten. Lärarna ansåg att läroplanen är tydlig och gav dem stöd i sin undervisning, trots att det lämnas stort tolkningsutrymme för lärarna. Slutligen konstaterar vi att Sverige kan vara i behov av att utveckla ett metaspråk och själva sätta upp kriterier för vad som ska anses vara god kunskap istället för stora aktörer som PIRLS och PISA.

Syftet med denna studie var att erhålla kunskap om hur rektorer i grundskolan uppfattar fritidspedagogers ansvarsområden inom skolans verksamhet och det uppdrag som anges i styrdokumenten vad gäller barns och elevers tid i skola och fritidshem. Undersökningen utfördes genom att åtta rektorer intervjuades via semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fenomengrafiska influenser i analysen. Studien visade på ett uppdrag som utifrån styrdokument bottnar i att se barnen och den grupp de är i och att arbeta med dem i olika sociala sammanhang. Typiska ansvarsområden som anges är delaktighet i samverkan med skolan på olika sätt och att föra dokumentation av verksamheten så den går att utvärdera och utveckla. I intervjuerna framkom att rektorerna ser fritidspedagogerna som kunniga inom området med grupporienterade processer och att de är duktiga på att komplettera skolan på olika sätt samt utgå från uppdraget som finns i styrdokumenten. Andra slutsatser var att det sytematiska kvalitetsarbetet är utmanande att hitta en bra systematik till och dokumentation avverksamheten kan bli bättre. Ytterligare en slutsats var att samverkan kan vara av olika karaktär, ofta är det som resurs fritidspedagogen samverkar.

Det här är en fallstudie där jag har följt ett ämnes- och årskursövergripande projekt där eleverna på olika sätt ska bidra till att skapa en hemsida på temat mobbing. Jag har följt två årskurser i grundskolan i ämnena Svenska, SO och bild och intervjuat lärare och elever för att höra hur de uttrycker sig kring bedömningen av de digitala multimodala artefakter som eleverna producerar i projektet. Bakgrunden till studien är att jag fått upp ögonen för att många lärare, och elever, är osäkra på hur det multimodala materialet ska bedömas. Ett underliggande syfte är undersöka vilken roll bildämnet spelar i projektet och hur elever och lärare tänker kring ämnets medverkan. Tanken är att i förlängningen kunna belysa den roll bildämnet skulle kunna spela i skolan genom att man där lär sig hur man hanterar denna typ av material. Studiens frågeställningar är; Hur uttrycker sig studiens deltagande lärare och elever kring bedömningen av de digitalt producerade artefakterna? Hur in- eller medverkar olika bedömningsaspekter/kulturer i elevernas digitala multimodala arbete i den aktuella fallstudien, och hur kommer det till uttryck i intervjuer med lärare och elever? Vilken är synen på bildämnets medverkan i det ämnesövergripande projektet? De lärare som medverkade i denna studie, och som är vana vid att arbeta digitalt, arbetar tydligt med kunskapskraven i undervisningen och gör vad som räknas som valida bedömningar även om de inte använder sig av för uppgiften utformade bedömningsstöd. I och med att kursplanerna är formulerade på ett sätt som inte ger ett tydligt stöd för bedömningen av elevernas digitala multimodala produktion blir inte heller de delar som hamnar utanför det aktuella ämnets kunskapskrav bedömda. Samtidigt ger lärarna uttryck för att de ser att det är en viktig kunskap. I projektet fick bildämnet en undanskymd roll, men både elever och lärare talade om vad bildämnets medverkan hade kunnat bidra med. Jag har med denna studie uppmärksammat en ”kunskapslucka” som finns i läroplanen kring hur man tar sig an och bedömer elevernas multimodala produktion i en tid där man i skolan i allt högre grad använder sig av digitala verktyg.

<p>Att skönlitteratur är en viktig del av människors liv och utveckling, det tycks det råda stor enighet om, även om åsikterna kan gå isär gällande vilken typ av litterära verk som bör läsas. Men, vad är det då, mer exatkt, som vi förväntas lära oss genom att läsa skönlitteratur? Syftet med föreliggande examensarbete är dels att studera varför skönlitteratur skall ingå i svenskundervisningen på gymnasiet, dels att undersöka hur verksamma lärare upplever sin egen kompetens rörande användning av skönlitterära verk i undervisningen. Undersökningen grundas på rådande forskning kring skönlitteraturens potential som kunskapskälla samt på en empirisk studie av nio svensklärares syn på skönlitteraturens plats i undervisningen och hur de upplever sin egen kompetens gällande arbete med skönlitteratur. I anknytning till detta kommer även styrdokument för både gymnasieskolan och lärarutbildningen att granskas för att se vilken betydelse skönlitteraturen ges i dessa dokument.</p>

I den här studien har jag undersökt vilka myndighetsdokument som skolorna i Sverige har att följa för att motverka kränkande behandling av elever. Förutom detta har jag försökt undersöka hur de vanligaste antimobbningsprogrammen klarar av att följa riktlinjerna för detta uppdrag. Utifrån texters innehåll har jag läst hur forskningen ser på orsaker till att kränkningar och mobbning uppstår samt hur den ser på vad som anses vara lämpligt för att arbeta proaktivt. Genom att granska begrepp, mönster och kategorier som träder fram i texter från tidigare forskning och i antimobbningsprogrammens texter, har uttryck som makt, maktstrukturer, normer, heteronormativitet, teorier och perspektiv blivit centrala. I samband med en kritisk diskursanalys av det som beskrivits i texterna har jag försökt se och förstå olika utfall av antimobbningsprogrammens aktiviteter. Studiens resultat visar att de åtta vanligaste antimobbningsprogrammen i allt för stor utsträckning inte utgår från vad den senaste forskningen menar vara grundläggande delar i arbetet med att motverka kränkande behandling av barn i skolan, samt att programmen ofta har andra utgångspunkter än vad styrdokumenten anvisar. En diskursanalytisk upptäckt visar att programmen i stor utsträckning utgår från en slags fasta positioner där olika vuxna på förhand beskriver något som behöver justeras. Min slutsats är att endast ett av programmen lyckas förhålla sig tämligen ajour med vad aktuell forskning lyfter som centrala insatser och förhållningssätt medan insatser från ett antal av övriga program kan få motsatt effekt trots att avsikterna är goda. En annan slutsats berör problematiken med att vuxna som arbetar med barn och ungdomar riskerar att bli en slags normbärare, ifall de vuxna inte inbegrips i att aktivt delta i problematiseringsprocessen kring normer.

Läroboken har länge haft en framträdande roll i skolan, men läroboksanvändningen inomi drott och hälsa har varit ett förhållandevis outforskat område. Denna studie syftar till att fördjupa kunskapen om hur lärare i idrott och hälsa på gymnasiet använder sig av läroböcker i undervisningen, hur de ser på läroböcker och hur innehållet i läroböcker för gymnasieelever inom ämnet idrott och hälsa följer de nationella styrdokumentens intentioner. Studiens teoretiska ramverk är läroplansteorin som handlar om hur en läroplan på olika nivåer formuleras, tolkas och omsätts till konkret undervisning. Enligt denna teori har läroböcker en betydelsefull funktion på transformeringsarenan där styrdokumenten tolkas. Genom en enkätundersökning framkom det att 54,5 % av idrott och hälsa-lärarna använder sig av läroböcker och att läroböckerna framförallt används till undervisningens mer teoretiska moment. Läroböcker för idrott och hälsa ansågs både ha fördelar och begränsningar.Textanalyser av aktuella läroböcker visade att kursplanens centrala innehåll och syfte återfanns i böckernas innehåll.

Syftet med studien var att undersöka hur studie- och yrkesvägledare och rektorer såg på studie- och yrkesvägledarnas arbetsuppgifter och hur deras uppfattning av arbetsuppgifter stämde överens med Skolverkets allmänna råd, Arbete med studie- och yrkesvägledning. Syftet var också att undersöka hur skolorna arbetade med vägledning i vid bemärkelse utifrån organisation och profession. Studien var en kvalitativ studie och intervjuer var den valda metoden för insamling av data. I studien deltog åtta informanter. Informanterna bestod av fyra studie- och yrkesvägledare och fyra rektorer som arbetade på olika skolor i två olika kommuner. Vi kom i studien fram till att det inte skilde sig nämnvärt vad det gäller studie- och yrkesvägledarnas och rektorernas syn på vilka arbetsuppgifter en studie-och yrkesvägledare hade. En samstämmighet mellan dessa professioner gällde även den vägledning som bedrevs i snäv bemärkelse. Här tyckte båda grupperna att arbetet följde Skolverkets allmänna råd. Arbetet med vägledning i vid bemärkelse behövde dock utvecklas ansåg båda yrkesgrupperna.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om inkludering i förskolan, samt hur detta begrepp uppfattas och tillämpas i ett antal förskolor i Sverige idag. Det är vidare att undersöka hur pedagoger ser på möjligheter och eventuella hinder med inkluderingsarbetet på förskolan. Studien vilar på en hermeneutisk grund då det i förskolan handlar om att tolka och förstå, vilket är samstämmigt med hermeneutikens grundtankar. I denna kvalitativa studie har semistrukturerade personliga intervjuer används för att samla in empiriskt material. Empirin har transkriberats och analyserats och teman har frambringats ur detta material. Resultatet av denna studie visar på att inkludering i förskolor är komplext och svårtolkat. Det är ett ord som inte finns med naturligt i förskolan, trots att samtliga pedagoger som intervjuades var överens om att de bör arbeta inkluderande i förskolan. Denna studie visar också att läroplanen har indikationer på att ett inkluderande arbetssätt bör tillämpas trots att detta inte står ordagrant i läroplanstexten. Pedagoger inom förskolan har för lite kunskap för att kunna möta alla barns olikheter visar denna studie. Det finns dock lösningar på detta, och denna kunskap skulle kunna ökas genom att begreppet lyfts mer och bringar samtal inom verksamheter, så att förskolan står på en gemensam grund vad gäller förhållningssätt och barnsyn. Förskolan är en flexibel arena som är i ständig förändring där pedagoger gör små och stora anpassningar efter rådande omständigheter. Trots att förskolan har stora möjligheter att förändra och anpassa, så att inkludering av alla barn blir möjlig, vittnar personal om att det är för dåligt anpassade lokaler i många förskolor idag. Det finns inte heller tillräckligt med resurser för att kunna dela barngrupperna, vilket är en lösning till att arbeta inkluderande enligt pedagogerna i denna studie.

<p>Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger på förskolan och gymnasiet tolkar och i praktiken omsätter styrdokument i relation till dramapedagogiskt arbete. Studien berör även pedagogernas uppfattningar om vilket slags lärande de får syn på i dramapedagogiska situationer och hur detta formativt bedöms och pedagogiskt dokumenteras. Metoden vi använt oss av för att besvara dessa frågeställningar har varit kvalitativa forskningsintervjuer. Fyra förskolepedagoger och tre dramalärare på gymnasiet har intervjuats för denna studie. De data som framkommit genom dessa intervjuer har vi sedan tolkat utifrån ett hermeneutiskt forskningsperspektiv. Resultatet har visat på skillnader och likheter – både inom och mellan de olika verksamheterna - när det gäller tolkningen och omsättningen av de aktuella styrdokumenten. Dessa skillnader har av naturliga skäl till stor delberott på styrdokumentens olika utformning och innehåll. En viktig likhet har dock varit att samtliga pedagoger anser att styrdokumenten är abstrakt formulerade, vilket enligt dem både leder till frihet och begränsning i planeringsarbetet och i samarbetet med andra pedagoger. Studien har även påvisat skiljaktigheter i hur pedagogerna uppfattar och exemplifierar begreppen pedagogisk dokumentation och formativ bedömning.</p>

<p>Studien utgår från fem idrottslärares uppfattningar om två begrepp, förtrogenhet och kulturarv, som återfinns i ett och samma mål i Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo94). De två begreppen finns inte definierade i Lpo94 utan det är lärarens ansvar att tolka och realisera dessa begrepp i den konkreta undervisningen. Datainsamlingsmetoden baseras på kvalitativa intervjuer där idrottslärare besvarar frågor kring deras uppfattningar av begreppen och om målet. Resultatet av studien visar att flertalet av informanterna inte är insatta i Lpo94s kunskapssyn men att de har en god uppfattning av vad kulturarvet har för betydelse för dem. Studiens diskussion berör konsekvenserna av den bristande begreppsuppfattningen och hur läroplanens uttryck och formuleringar påverkar idrottsläraren.</p>