Möte med suicidpatienter kan ske på olika avdelningar beroende på deras behov avsomatisk sjukvård efter suicidförsök. Det behövs bredare tvärprofessionellt samarbeteoch kunskap kring mötet och vårdandet av suicidala patienter, då låg erfarenhet inomområdet kan medföra risk för sämre förståelse och bemötande av denna patientgrupp.Sjuksköterskans okunskap och rädsla att möta denna patientgrupp hindrar adekvatomvårdnad. Syftet var att belysa vilka kunskaper sjuksköterskor behöver vidvårdandet av patienter på somatiska avdelningar som överlevt suicidförsök. Enlitteraturstudie användes som metod och innefattade fem kvalitativa och fyrakvantitativa artiklar, som resulterade i två teman och sex kategorier. Första tematFörhållningssätt i vårdande av patienter efter suicidförsök hade underkategorierna:utstråla hopp och empati; reflektera över egna inställningar, barriärer och yrkesrollen;förstå vikten av god kommunikation. Andra temat Individanpassad holistisk vård förprevention mot nytt suicidförsök hade underkategorierna: se hela människan;kartlägga stressorer och riskfaktorer; finna resurser för viljan att leva. Resultatet kangenom implementering i klinisk praxis förse sjuksköterskor med ökad kunskap ochförståelse om bemötande, anpassad vägledning, patientsäkerhet och prevention motytterligare suicidförsök. Det finns ett tydligt behov av uppdaterade riktlinjer, förslagpå fortsatt eftervård och vidare forskning om hur suicidala patienter bör bemötas i vården. / The encounter with suicidal patients can occur in different departments depending ontheir need for somatic health care after suicide attempts. There is a need for broaderinterdisciplinary collaboration and knowledge about the encounter and care ofsuicidal patients as low experience in this area can create a risk of poor understandingand treatment of this patient. The nurses’ ignorance and fear to meet these patientsimpede adequate care. The aim was to highlight what knowledge nurses need to carefor patients in somatic departments who have survived suicide attempts. A literaturereview was used as method and included five qualitative and four quantitative articlesthat resulted in two themes and six categories. The first theme Approach in care ofpatients after attempted suicide had the subcategories: radiate hope and empathy;reflect on ones own attitudes, barriers and professional role; understand theimportance of good communication. The second theme Individualized holistic carefor prevention of further suicide attempts had the subcategories: see the whole person;identify risk factors and stressors; find resources for the will to live. The result can bethe implemented in clinical practice to provide nurses with greater knowledge andunderstanding of treatment, personalized guidance, patient safety and the preventionof further suicide attempts. There is an obvious need for updated guidelines,suggestions for continuing aftercare and further research on how suicidal patientsshould be treated in health care.

Abstrakt Bakgrund:Med termen suicidförsök avses ett beteende som är livshotande och där en individ med uppsåt skadat sig men inte avlidit. Antalet suicidförsök per år i Sverige är en uppskattning då mörkertalet anses vara stort. Registrerade fall 2008 var 9643 personer (över 15 år), minst det dubbla antalet förmodas om alla oregistrerade och oupptäckta fall skulle tillkomma. Det första mötet med patienten som gjort ett suicidförsök sker inom akut somatisk sjukvård innan patienten flyttas över till psykiatrisk vård eller skrivs ut. Syftet: Att belysa hur sjuksköterskor på akut- och intensivvårdsavdelningar upplever att möta och vårda patienter efter ett suicidförsök. Metod: En narrativ metod där tolv sjuksköterskor berättar om sina upplevelser i djupintervjuer. En kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Sjuksköterskors upplevelser visade sig vara främst kopplade till frustration på olika plan, nämligen, frustration gällande patienten, gällande anhöriga, gällande samhället, samt gällande sjukhus-verksamheten. Dock synliggjordes även upplevelser av tillfredsställelse. Resultatet presenteras genom två teman: frustration och tillfredsställelse. Slutsats: Det finns behov för sjuksköterskor på akut- och intensivvårdsavdelningar att få utbildning i suicidologi som skulle kunna ge bättre verktyg för att vårda och möta patienter som gjort ett suicidförsök. Det finns även behov av handledning för att bearbeta och orka med sitt arbete. Vidare finns det behov av ett bättre samarbete mellan somatik och psykiatri. Sättet som verksamheten och organisationen är strukturerad innebär ibland svårigheter att i praktiken att ge en holistisk och patientcentrerad vård. Prioriteringar och det oförutsägbara med arbetet gör det svårt att tillgodose patientens alla behov. / Abstract Bakgrund: The term suicide attempt refers to life-threatening self inflicted injury by which an individual seeks to commit suicide but survives. The number of suicide attempts in Sweden per year is merely a rough estimate and the number of unregistered cases is considered as high. Registered cases in 2008 amounted to 9643 people (over the age of 15), at least double the number is presumed if all unregistered and undetected cases were to be included. The nurses’ first meetings with patients after attempted suicide often occurs within emergency and intensive care wards, before the patient is transferred to a psychiatric care unit or is discharged from hospital. Aim: This study aims to illustrate how nurses within somatic emergency and intensive care wards experience situations when meeting and caring for patients after a suicide attempt. Method: A narrative method whereby twelve nurses talked about their experiences in depth interviews. A qualitative content analysis was chosen as the method for analysis. Result: Nurses' experiences proved to be mainly linked to frustration regarding the patient, the patient’s family members, current society, and current hospital establishment. However, the results also revealed experiences of satisfaction. The results were presented by two themes: frustration and satisfaction. Conclusion: There is a need for nurses in emergency and intensive care units to receive training in suicidology which could provide better tools to care for patients after a suicide attempt. There is also a need for councelling to help nurses to cope with their work and encounters with suicidal patients. Furthermore, there is need for better cooperation between somatic and psychiatric wards when it comes to providing healthcare for suicidal patients. The manner in which work within emergency and intensive care wards is structured sometimes makes it difficult to meet all patient needs as well as offer a holistic and patient-centered care.

Bakgrund: Var sjätte timme tar någon sitt liv. Cirka 1500 människor avlider om året i Sverige till följd av suicid, vilket gör att suicid ses som ett folkhälsoproblem. Till följd av perioder av diverse utlösande faktorer exempelvis inre konflikter, depression och/eller ångestbesvär kan suicidtankar växa fram och suicidala handlingar bli ett faktum. Personer med suicidala tankar ser bara två val, fortsätta lida eller avsluta sitt liv. Sjuksköterskans roll, bemötande och attityd i mötet med personer med suicidala tankar är viktigt. I mötet ska sjuksköterskan kunna skapa trygghet, ge tröst och lyssna genom att visa närvaro och förståelse för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser efter suicidförsök. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på fem stycken självbiografier som analyserats med Lundman och Hällgren-Graneheims manifesta innehållsanalys. Datainsamlingen utgick från studiens syfte och inklusions- och exklusionskriterier. Resultat: Resultatet utmynnade i åtta underkategorier och tre kategorier: Förändrad tillgång till livet, Vikten av att ha någon vid sin sida och Vårdpersonalens roll efter suicidförsök.  Resultatet visade upplevelsen av ett lidande som ingen ser där känslor upplevts i det dolda. Vidare fanns det svårigheter att hantera tankar, minnen och känslor som gett påminnelse av suicidförsök samt att samhällets normer påverkar, vilket medfört ett liv där känslor stängts in och en fasad målats upp för omgivningen. Stöd från anhöriga, närstående och övriga individer i omgivningen men även vårdpersonal har en betydande roll för personer med psykisk ohälsa och de som genomgått ett suicidförsök. Det framkommer att upplevelsen av att bli utlämnad i vårdpersonalens händer och få en diagnos som en etikett över sitt beteende upplevdes befriande, med en diagnos blev tillvaron lättare att hantera, förstå och försonas med. Slutsats: Avsaknaden av stöd bidrar till isolering och dolt lidande. Samhället likväl som vården är betydelsefulla faktorer hos de som har psykisk ohälsa för upplevelsen av trygghet samt att bli sedd och hörd. Dock medför samhällets normer och stigmatisering att det är svårt att öppet prata om sina tankar och känslor. Att börja prata om psykisk ohälsa och suicid behövs för att bryta normer och stigmatisering. Ämnet är ett utvecklingsbart ämnesområde där kunskapsbristen är stor.

Suicid är en vanlig dödsorsak i Sverige idag. Förekommer tidigare försök till suicid ökar risken för ytterligare försök till att ta sitt liv. För att suicid ska kunna förebyggas krävs ingripande från samhället. Sjuksköterskan har en viktig funktion i det hälsofrämjande arbetet för att denna patientgrupp ska kunna uppleva känslan av välbefinnande. Eftersom patienter med suicidtankar återfinns överallt inom vården krävs ökad kunskap gällande bemötandet av den berörda patientgruppen. En ökad kunskap resulterar i ett förbättrat bemötande gentemot patienten, vilket i sin tur kan lindra lidande. Syftet med denna studie är att belysa patientens upplevelse av att vårdas efter ett suicidförsök. Granskningen har skett enligt Fribergs beskrivning av en litteraturöversikt. Efter urval och granskning valdes nio artiklar ut till översikten. En övergripande kategori gick att urskilja - betydelsen av ett vårdande sammanhang. En uppfattning var att upplevelsen av att vårdas ingav trygghet och struktur för patienten eftersom de upplevde ett professionellt stöd. En annan upplevelse av att vårdas var känslan av att bli sedd som en unik individ och att bli tagen på allvar. Dessa känslor infann sig när den subjektiva livshistorien fick möjlighet att delges med andra. Skuld och stigmatisering var också känslor som upplevdes, ofta på grund av vårdpersonalens okunskap i ämnet. Betydelsen av kompetens för att inge trygghet är grundläggande för att se till patientens subjektiva erfarenheter genom ett livsvärldsperspektiv. Det krävs en ökad kunskap gällande bemötandet efter suicidförsök hos vårdpersonal men också hos samhället.

INTRODUCTION: Attempted suicide is very common. Those who arrive to a hospital by reason of attempted suicide need a nurse with qualifications in the care of suicidal patients. OBJECTIVE: The aim of this study was to compile and elucidate research which describes how patients in care for their attempted suicide experience the care that is received. METHOD: A literature review was chosen for this study. Scientific articles sought in the database CINAHL. RESULT: The result consist of 11 scientific articles published between 1999-2009. The result gave three head themes; communication, self esteem, follow-up - safety and three subthemes; understanding, empathy and confirmation - acceptance. It emerged in the result that verbal communication with health professionals is seen as fundamental to feel better and to find a meaning of life and finding the will to live. Nurses have an excellent starting point to support and help patients to regain self-esteem. Patients feeling of safety grows by knowing that they can contact the ward after being discharged. DISCUSSION: Many patients are negative to the care they receive. Lack of qualifications and shortage of time are a few things that could have effect on the care that is applied from the health professionals to suicidal patients. / INTRODUKTION: Suicidförsök är mycket vanligt. De som inkommer till sjukhus på grund av suicidförsök är i behov av kompetens hos sjuksköterskan inom vård av suicidnära patienter. SYFTE: Syftet med studien var att sammanställa och belysa forskning som beskriver hur patienter som vårdas för suicidförsök upplever omvårdnaden. METOD: En litteraturöversikt har genomförts. Vetenskapliga artiklar söktes i databasen CINAHL. RESULTAT: Resultatet består av 11 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1999-2009. Resultatet gav tre huvudteman; kommunikation, självkänsla och uppföljning - säkerhet samt tre subteman; förståelse, empati och bekräftelse - acceptans. I resultatet framkommer det att verbal kommunikation med hälso- och sjukvårdspersonal ses som grundläggande för välmående och för att finna mening med livet och viljan att leva vidare. Sjuksköterskor har en utmärkt utgångspunkt för att stötta och återskapa självkänsla hos patienter. Patienters känsla av säkerhet ökar genom att veta att de kan kontakta avdelningen efter utskrivning. DISKUSSION: Många av patienterna är negativa till omvårdnaden som ges. Bristande kompetens och tidsbrist hos hälso- och sjukvårdspersonal kan ha påverkan på omvårdnaden som ges till suicidnära patienter.

Suicid och suicidförsök  sätter närstående i en svår situation.  Lite forskning är bedrivet om vilka behov av stöd närstående har. Det lyfter  behovet  av  att sammanställa  publicerad  forskningen  inom området  för  att  identifiera  på  vilket  sätt  sjuksköterskan  kan underlätta  närståendes  situation.  Syftet  var  att  identifiera behovsområden  där  sjuksköterskan  kan  vara  till  stöd  för närstående  efter  suicid  och  suicidförsök.  Studien  var  en litteraturstudie  där  resultatet  baserades  på  elva  vetenskapliga artiklar  som  genomgick  noggrann  granskning  och  bearbetning. Resultatet  visade  att  suicid  och  suicidförsök  är  fysiskt  och psykiskt påfrestande för närstående och att det finns ett behov av att  tala  om  det  inträffade.  Social  stigmatisering  av  begreppen råder,  vilket  leder  till  att  närstående  är  selektiva  med  vilka  de väljer  att  prata  med  och  i  vilken  utsträckning  de  väljer  att  göra det.  För  närstående  till  suicidförsök  fanns även  ett  uttalat  behov av  avlastning,  då  flertalet  artiklar  indikerade  en  risk  för utbrändhet  och  emotionell  avtrubbning  till  följd  av  en  konstant oro för nya suicidförsök. I studien framkom det att sjuksköterskor behöver  mer  utbildning  inom  suicidområdet för  att  optimera vården av den suicidala och för att förbättra stödet till närstående. Närståendes  behov  av  stöd  är  fortfarande  relativt  outforskat  och mer forskning inom området behövs. / Suicide  and  attempted  suicides  puts  next  of  kin  in  a  difficult position. There  is  little  research  done  in  the  field  related  to  the next of kin needs of support. This clarifies the need of compiling the  research  area  in  order  to  identify  in  what  way  nurses  can support next of kin. The aim of the study was to identify the needs of  support  experienced  by  next  of  kin  to individuals  who attempted  suicide and committed  suicide and how  nurses  could provide  aid  in  these.  The  study  was  a  review  article  based  on eleven  scientific,  peer  reviewed,  research  articles.  The  review pointed  out  that  the  experience  of  dealing  with  suicide  and attempted suicides are both physical and emotionally wearing for the  next  of  kin  and  that  there  exists  a  need  to  talk  about  the experience. However, there exists a stigmatization of both suicide and  attempted  suicides  within  society  which  makes  next  of  kin very selective of whom to confide in and to what extent. Among next  of  kin  to  individuals  who  attempted  suicides  there  existed  a need  to  be  relieved,  due  to a  risk  of  impending  burnout  and emotional  numbness  related  to  the  constant  fear  of  repeated suicide  attempts.  The  study  pointed  out  that  nurses  need  more training  and  education  in  dealing  with  suicide  and  attempted suicides.  More  education  in  the  area  would  optimize  the  care  of the patient as well as improve the support to next of kin. Next of kin  need  of  support  is  still  relatively  unexplored  and  more research of the area is needed.

Inom vården kan sjuksköterskan möta patienter med suicidalt beteende, vilket kan upplevas påfrestande och väcka starka känslor hos sjuksköterskan. Det kan även finnas en rädsla och en osäkerhet hos sjuksköterskan till patienter med suicidalt beteende, detta kan leda till att sjuksköterskan nonchalerar de suicidala patienterna. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans attityd till patienter med suicidalt beteende. Litteraturstudien genomfördes genom att 5 kvalitativa och 10 kvantitativa artiklar granskades. Det framkom två kategorier, den fördömande attityden samt den tillåtande attityden. Resultatet visade att erfarenhet, ålder, utbildning, psykiatrisk konsultation och sjuksköterskans aktuella sinnesstämning hade betydelse för dennes attityd. Det framkom även att när sjuksköterskan hade en tillåtande attityd blev vårdandet mer positivt vilket fick patienterna att känna sig mer omhändertagna. När vårdandet blev negativt berodde detta på att sjuksköterskan hade en avståndstagande attityd eller fördömande attityd. Detta kan leda till att patientens återhämtning tog längre tid. Flera studier visade att de sjuksköterskor som inte hade erfarenhet av att arbeta med patienter med suicidalt beteende var mer fördömande i sin attityd, jämfört med erfarna sjuksköterskor. Vidare forskning angående skillnader på manliga sjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskors attityder till patienter med suicidalt beteende behövs, vilket inte framkom i denna litteraturstudie. / Health care nurse can meet patients with suicidal behavior which may seem stressful and evoke strong feelings for the nurse. There can also be a fear and uncertainty within nurses to patients with suicidal behavior that can lead to those nurses ignoring the suicidal patients. The purpose with the literature study was to illustrate the nurses’ attitude to patients with a suicidal behavior. The literature study was carried out by 5 qualitative and 10 quantitative articles, which were reviewed. It showed two categories, the judgmental attitude and the allowable attitude. The result showed that experience, age, education, psychiatric consultation and the actual mood of the nurse had significance for the attitude. It also showed that when the nurse had an allowable attitude the nursing became more positive which made the patients feel more cared for. When the nursing became negative it depended on that the nurse had a distance attitude or judgmental attitude. This could lead to that the patients recovery took a longer time. Several studies showed that the nurses who didn't have experience of working with patients with suicidal behavior had a more judgmental attitude compared to nurses with more experience. Further research of differences in male nurses’ and female nurses’ attitudes towards patients with suicidal behavior are needed, which is not showed in this study.

<p><strong>INTRODUCTION:</strong> Attempted suicide is very common. Those who arrive to a hospital by reason of attempted suicide need a nurse with qualifications in the care of suicidal patients. <strong>OBJECTIVE:</strong> The aim of this study was to compile and elucidate research which describes how patients in care for their attempted suicide experience the care that is received. <strong>METHOD:</strong> A literature review was chosen for this study. Scientific articles sought in the database CINAHL. <strong>RESULT:</strong> The result consist of 11<strong> </strong>scientific articles published between 1999-2009. The result gave three head themes; communication, self esteem, follow-up - safety and three subthemes; understanding, empathy and confirmation - acceptance. It emerged in the result that verbal communication with health professionals is seen as fundamental to feel better and to find a meaning of life and finding the will to live. Nurses have an excellent starting point to support and help patients to regain self-esteem. Patients feeling of safety grows by knowing that they can contact the ward after being discharged. <strong>DISCUSSION:</strong> Many patients are negative to the care they receive. Lack of qualifications and shortage of time are a few things that could have effect on the care that is applied from the health professionals to suicidal patients.</p> / <p> </p><p><strong>INTRODUKTION: </strong>Suicidförsök är mycket vanligt. De som inkommer till sjukhus på grund av suicidförsök är i behov av kompetens hos sjuksköterskan inom vård av suicidnära patienter. <strong>SYFTE:</strong> Syftet med studien var att sammanställa och belysa forskning som beskriver hur patienter som vårdas för suicidförsök upplever omvårdnaden. <strong>METOD:</strong> En litteraturöversikt har genomförts. Vetenskapliga artiklar söktes i databasen CINAHL. <strong>RESULTAT:</strong> Resultatet består av 11 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1999-2009. Resultatet gav tre huvudteman; kommunikation, självkänsla och uppföljning - säkerhet samt tre subteman; förståelse, empati och bekräftelse - acceptans. I resultatet framkommer det att verbal kommunikation med hälso- och sjukvårdspersonal ses som grundläggande för välmående och för att finna mening med livet och viljan att leva vidare. Sjuksköterskor har en utmärkt utgångspunkt för att stötta och återskapa självkänsla hos patienter. Patienters känsla av säkerhet ökar genom att veta att de kan kontakta avdelningen efter utskrivning. <strong>DISKUSSION: </strong>Många av patienterna är negativa till omvårdnaden som ges. Bristande kompetens och tidsbrist hos hälso- och sjukvårdspersonal kan ha påverkan på omvårdnaden som ges till suicidnära patienter.</p>

Bakgrund: Den psykiska ohälsan har sedan 1990-talet ökat i Sverige och är idag en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga i åldrarna 15–29 år. Riskfaktorer som påverkar de ungas psykiska hälsa beskrivs liksom vikten av att sjuksköterskan har förståelse för hur inre och yttre faktorer ökar risken för långvarig sjukdom. Syfte: Att beskriva ungas upplevelser efter ett suicidförsök. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som utgår från intervjustudier med unga. Databaser som använts är Cinahl och Medline. Resultat: Resultatet bygger på tio valda artiklar med fokus på ungas upplevelser av vården efter ett suicidförsök. Fem teman framträdde de beskriver ungas upplevelser dessa är: att önska bekräftelse på den inre smärtan, att vilja bli sedd som en individ och inte bli dömd, att vilja bli förstådd och att bli lyssnad till inger förtroende, att inte vilja bli sedd som ett objekt och att vilja leva och förverkliga drömmar med stöd och hjälp Slutsats: Genom att i ett tidigt skede kunna identifiera och se tecken på psykisk ohälsa kan sjuksköterskor ge de unga rätt stöd och hjälp för att undvika onödigt lidande. Genom förbyggande arbete kan fler unga undgå långa vårdtider vilket minskar risken att de hamnar i utanförskap och social isolering. / Background: Psychological ill health has increased in Sweden since the 1990s and is today one of the most common causes of death among young people aged 15–29. Risk factors affecting the mental health of young people are described as well as the importance of the nurse understanding how internal and external factors increase the risk of long-term illness. Purpose: To describe young people's experiences after a suicide attempt. Method: A qualitative literature study based on interviews with young people. Databases used are Cinahl and Medline. Result: The result is based on ten selected articles focusing on young people's experiences of care after a suicide attempt. Five themes emerged they describe the experiences of young people these are: wanting confirmation of inner pain, wanting to be seen as an individual and not being sentenced, wanting to be understood and being listened to trust, not wanting to be seen as an object and wanting to live and realize dreams with support and help Conclusion: By being able to identify and see signs of mental health at an early stage, nurses can provide young people with the right support and help to avoid unnecessary suffering. By preventive work, more young people can avoid long periods of care, which reduces the risk that they end up in exclusion and social isolation.

No description available.