Bakgrund: Suicid innebär att en människa avsiktligt och självförvållat skadar sig vilket leder till döden. Snabba och oförväntat försämrade tillstånd och död kan upplevas som oro och stress hos sjuksköterskan. Samtidigt är det sjuksköterskans plikt att möta, samtala och tolka patienten då det är i vårdrelationen en förståelse kan skapas för patientens suicidtankar. Attityder, kontext, tolkning av människosyn präglas av hur sjuksköterskans förhåller sig till den suicidala patienten. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter i relation till suicid och den suicidnära patienten. Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt har använts som metod. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar har hämtats från databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Totalt inkluderades 13 artiklar i resultatet. Resultat: Tre huvudteman teman framkom i resultatet, Sjuksköterskans känslor i mötet med suicid, närhet och distans, samt att förstå suicidhandlingen. Känslor av skuld beskrevs som en konsekvent genomgående i mötet med den suicidala patienten. Även svårigheter i att reglera närhet och distans till patienten medförde en obalans i att distansera sig kontra att närma sig i mötet. Kontext och sociokulturell tillhörighet påverkade relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Diskussion: I resultatdiskussionen har delar av resultatet diskuterats utifrån Patrica Benners omvårdnadsteori, det femte och sista stadiet. Det är viktigt att erbjuda sjuksköterskans möjlighet till vidare utbildning i bemötandet men också i de egna psykologiska processer som mötet med negativa känslor och eventuella trauma kan innebära. / Background: Suicide means that a person intentionally and self-inflicted injures himself, which leads to death. Rapid and unexpectedly worsening conditions and deaths can be experienced as nurses' anxiety and stress. At the same time, it is the nurse's duty to meet, talk and interpret the patient as it is in the care relationship that an understanding can be created for the patient's suicidal thoughts. Attitudes, context, interpretation of human view are characterized by how the nurse's attitude to the suicidal patient. Aim: To describe nurses' experiences and experiences in relation to suicide and the suicidal patient. Method: A systematic integrative literature review has been selected. Both quantitative and qualitative articles have been used from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo Knalf's integrative. Theoretical starting point was based on Patricia Benner's nursing theory where Benner's last and fifth stages were discussed. Results: Three main themes emerged in the result, Nurse's feelings in the meeting with suicide, proximity and distance, and understanding the suicide act. Feelings of guilt were described as consistent throughout the encounter with the suicidal patient. Difficulties in regulating proximity and distance to the patient also led to an imbalance in distancing versus approaching the meeting. Context and sociocultural belonging influenced the relationship between the nurse and the patient. Conclusions: In the result discussion, parts of the result have been discussed based on Patrica Benner's nursing theory, the fifth and last stage. It is important to offer the nurse's opportunity for further education in the treatment, but also in the own psychological processes that the encounter with negative emotions and possible trauma can entail.

Bakgrund Suicid är ett folkhälsoproblem. Varje år tar mer än 700 000 personer sitt liv i världen. Under 2020 vårdades 6 666 personer i Sverige på sjukhus till följd av ett suicidförsök. Stigmatisering av suicidala personer förekommer både i samhället och inom hälso- och sjukvården. Patienter med suicidalt beteende söker vård inom alla delar av hälso- och sjukvården och vårdpersonal uppger ofta att de har en bristande kunskap om suicidalitet och vad som krävs för ett gott omhändertagande av dessa patienter. Det finns därför ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för suicidalt beteende och mötet med dessa patienter. Syfte Syftet var att belysa hur patienter med suicidalt beteende upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av sökord i olika kombinationer. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Upplevelser av värdighet, Upplevelser av engagemang och partnerskap, Upplevelser av stigma samt Upplevelser av en trygg och säker vårdmiljö. Resultatet visade att upplevelsen av trygghet i mötet var den mest centrala aspekten för att forma ett partnerskap och för att uppnå en öppenhet kring det suicidala beteendet. Personcentrerad vård och ett ömsesidigt engagemang framkom vara av betydelse för att upprätthålla värdighet och lindra lidande. Slutsats Denna litteraturöversikt visade värdefulla möjligheter i ett partnerskap och ömsesidigt engagemang mellan patienter med suicidalt beteende och hälso- och sjukvården. Studien identifierade upplevelsen av trygghet och personcentrerad vård som centrala premisser i mötet för att suicidala patienter ska känna förtroende för vården. Med ökad kunskap och förståelse kan hälso- och sjukvården förbättra omhändertagandet av suicidala patienter och förhindra fler suicid. / Background  Suicide is a public health problem. Globally, every year more than 700 000 people commit suicide. In 2020, 6 666 people in Sweden were hospitalized as a result of a suicide attempt. Stigmatization of suicidal patients are prevalent both in society and in healthcare. Patients with suicidal behaviour seek care in all areas of healthcare. Healthcare personnel often state that they have a lack of knowledge about suicidality and what is required for good care of suicidal patients. For that reason, there is a need to compile latest research to increase healthcare personnels’ knowledge and understanding of suicidal behaviour and the encounter with these patients. Aim  The aim of this study was to illuminate how patients with suicidal behaviour experience the encounter with healthcare. Method  Non-systematic literature review based on 15 scientific articles with a qualitative approach. The articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL using keywords in various combinations. The articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed with an integrated data analysis. Results  In the compilation of the results, four main categories were identified: Experiences of dignity, Experiences of commitment and partnership, Experiences of stigma, and Experiences of a safe and secure care environment. The results showed that the experience of trust in the encounter was the most central aspect in order to form a partnership and for achieving openness about suicidal behaviour. Person-centered care and mutual commitment emerged to be significant for maintaining dignity. Conclusions  This literature review showed valuable opportunities in a partnership and mutual commitment between suicidal patients and healthcare. The study identified experiences of trust and person-centered care as central premises in the encounter, for suicidal patients to have confidence about the care. With increased knowledge and understanding, healthcare can improve the care of suicidal patients and prevent more suicide.

Bakgrund: Suicidförsök är ett globalt folkhälsoproblem och suicid är en ofta förekommande dödsorsak i världen. Suicidförsök innebär en livshotande självdestruktiv handling med syfte att dö men där personen av någon anledning överlever. Tidigare suicidförsök är en av de främsta riskfaktorerna för suicid. En av de främsta arbetsuppgifterna för en specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård är att bemöta och stödja vuxna personer under återhämtningen efter ett suicidförsök. Återhämtning efter ett suicidförsök är centralt vid suicidprevention där arbetet går ut på att förebygga nytt suicidförsök. Syfte: Syftet med examensarbetet är att utifrån vuxna personers perspektiv beskriva faktorer inom psykiatrisk omvårdnad som påverkar återhämtningen efter ett suicidförsök. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design. En metaetnografi har genomförts utifrån Noblit och Hares (1988) sjustegsmodell. Sökningar efter vetenskapliga artiklar har gjorts i tre olika databaser, Cinahl, PsycInfo och PubMed. Tolv vetenskapliga artiklar utgör grunden föranalysen och resultatet i examensarbetet. Resultat: Analysen resulterade i fyra övergripande teman; En psykiatrisk omvårdnad som bygger på kunskap, tid och effektivt stöd, en psykiatrisk personcentrerad omvårdnad med engagerad vårdpersonal, en psykiatrisk omvårdnad som prioriterar kontinuitet och säkerhet, samt en psykiatrisk omvårdnad som karaktäriseras av tydlig kommunikation. Slutsats: För att lindra lidandet under återhämtningen efter ett suicidförsök behöver vuxna personer möta en specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård som har tid för samtal. / Background: Suicide attempt is a global public health problem and suicide common cause of death. Suicide attempts are life-threatening, self-destructive actions with the purpose of achieving death but where the individual survives. A previous suicide attempt is one of the main risk factors for suicide. One of the main tasks of a specialist nurse within psychiatric care is to meet and support adults during their recovery period following a suicide attempt. Recovery after a suicide attempt is central in suicide prevention which consists of preventing furthersuicide attempts. Aim: The aim is to describe, from the perspective of adults, factors in psychiatric care that affect recovery after a suicide attempt Method: This thesis utilizes qualitative research. Meta-ethnography is employed in accordance with Noblit and Hare’s (1988) seven-stage process. Search for scientific articles is carried out within three different databases, Cinahl, PsycInfo och PubMed. Twelve scientific articles form the basis for the analysis and the results in the thesis. Results: The analysis results in four main themes; A psychiatric care that is built upon knowledge, time and effective support, a psychiatric person-centered care with engaged care personnel, a psychiatric care which prioritizes continuity and safety as well as a psychiatric care characterized by clear communication. Conclusion: To alleviate the suffering during recovery after a suicide attempt adults need to meet a nurse who specialized in psychiatric care that has time for conversation.

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem. I Sverige vårdades 2021 cirka 11 000 patienter som försökt begå suicid. Intensivvårdssjuksköterskor har en betydelsefull roll i vården och mötet med patienten som utfört ett suicidförsök. Människor som försökt begå suicid har ett lidande och behöver bemötas utifrån en helhet av kropp, själ och ande. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att på en intensivvårdsavdelning vårda patienter som försökt begå suicid. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet av att vårda patient efter suicidförsök intervjuades. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier, Väcker känslor, Vårda både kropp och själ, Att skapa en trygg miljö och Att bemöta anhöriga. De fyra kategorierna är sedan uppdelade i nio subkategorier. Konklusion: Studiens resultat visar att intensivvårdssjuksköterskor erfar att omvårdnaden av patienter som försökt begå suicid är komplex. Olika uppfattningar framkommer angående om det ingår i intensivvårdssjuksköterskans roll att prata med patienten om suicidförsöket. Att intensivvårdssjuksköterskor har olika syn på detta kan eventuellt leda till att patienter inte får jämlik vård. Vidare forskning av ämnet behövs för att skapa riktlinjer och tydliggöra om det är intensivvårdssjuksköterskans uppgift att initiera samtal om suicidförsöket. / Background: Suicide is a global public health problem. In Sweden, approximately 11,000 patients who attempted suicide were treated in 2021. Intensive care nurses have an important role in the care and meeting with the patient who has attempted suicide. People who have attempted to commit suicide are suffering and the whole person needs to be treated, body, soul and spirit. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of caring for patients who have attempted suicide in an intensive care unit. Method: A qualitative content analyses with an inductive approach. Ten intensive care nurses with experience from caring for patients after suicide attempt, where interviewed. Result: The analysis resulted in four categories, Evokes emotions, Caring for both body and soul, Creating a safe environment and Dealing with relatives. Conclusion: Intensive care nurses experience that the care of patients who have attempted suicide is complex. Different opinions emerge regarding whether it is part of the intensive care nurse's role to talk to the patient about the suicide attempt. Different views on this could potentially lead to patients not receiving equal care. Further research on the subject is needed to create guidelines and clarify whether it is the intensive care nurse's task to initiate conversations about the suicide attempt.

Varje dag väljer minst tre personer i Sverige att avsluta sina liv. Antalet personer som överlever ett suicidförsök är desto fler. Dessa personer kommer i kontakt med hälso- och sjukvård på olika sätt och möts ofta av stigmatisering och tystnad. Forskning visar att sjuksköterskan upplever en osäkerhet i mötet med patienten efter ett suicidförsök. För att bidra till en värdig vård behöver vi förstå vad patienten kan uppleva i vården. Syftet med litteraturstudien är därför att belysa upplevelsen av att vårdas efter ett suicidförsök ur ett patientperspektiv. Flera artikelsökningar resulterade i åtta kvalitativa artiklar vilka analyserades och sammanställdes i denna litteraturstudies resultat. Att vårdas efter ett suicidförsök förklaras i resultatet utifrån fem huvudteman där vårdarens bemötande ses som en central del. Patienten är också i behov av att få befinna sig på en trygg plats, där hen kan finna balans då patienten ofta tappat tilltron till sig själv. Det finns också en längtan efter att få dela sina tankar och planer på suicid med vårdpersonal. För att patienten ska få dessa behov tillgodosedda krävs en professionell och kompetent vårdare. Tyvärr visar forskning att vårdaren inte alltid lyckas tillgodose patientens basala behov. / At least three people commit suicide in Sweden every day. The numbers of the people who survive a suicide attempt are way more. These people get in touch with professional healthcare in different ways. Sadly they are often met with stigmatization and silence. Research shows that nurses often feel insecure when caring for these patients. To contribute to a meaningful care professional caregivers have to understand what these patients might experience. The purpose of this study is therefore to highlight the experiences of patients being cared for after a suicide attempt. Eight qualitative studies was selected and analysed. The result suggests how care after a suicide attempt can be understood throughout five themes: To be met in the right way, to feel safe, to find balance, to talk about suicide and to not trust in yourself. To be met by a professional caregiver was seen as the most important part of being cared for. There is also a longing to talk about the suicide attempt and the patient is in need of a safe place where he or she gets the opportunity to find balance. Lack of self-trust is also seen as a result of the suicide attempt. To be able to provide what the patient is in need of the caregiver has to be professional and competent. Unfortunately caregivers don’t always succeed in providing the care that the patient is in need of.

Bakgrund: Över 700 000 människor dör varje år till följd av suicid runt om i världen och den största riskfaktorn för att begå suicid är tidigare suicidförsök. Forskning visar att människor som begår suicid ofta söker till akutmottagningar en eller flera gånger innan de tar sitt liv. Akutmottagningar är därför en viktig plats för förebyggandet av suicid. Forskning visar att suicidförsök och självskadebeteende blir allt vanligare samt att självskadebeteende är en viktig riskfaktor för suicid. Sjuksköterskor på akutmottagningar möter ofta patienter med självskadebeteenden, patienter som genomgått suicidförsök och patienter som funderar på att ta sitt liv. Syfte: Syftet var att beskriva akutsjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter som inkommit till akutmottagningar till följd av självskadebeteenden och suicidförsök, samt beskriva akutsjuksköterskors attityder gentemot dessa patienter. Metod: En systematisk litteraturöversikt med integrativ design. Systematiska artikelsökningar har utförts i tre medicinska databaser med hjälp av PEO-modellen. Tio inkluderade vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod har granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkom följande fem teman: I. Sjuksköterskors attityder; II. Sjuksköterskors prioritering av fysisk framför psykisk hälsa; III. Arbetslivserfarenhet på akutmottagningen; IV. Barriärer inom akutmottagningens kontext; och V. Sjuksköterskors upplevda kompetenser & färdigheter. Slutsats: Då resultatet visar att många akutsjuksköterskor uppger osäkerhet och otrygghet vid vården av patienter med självskadebeteende och patienter som begått suicidförsök, bör mer utbildning erbjudas på akutmottagningar kring just dessa tillstånd. För att kunna bedriva en mer hållbar och patientsäker vård bör även akutmottagningar försöka behålla och rekrytera kompetenta och erfarna sjuksköterskor. / Background: Each year, more than 700 000 people around the world die because of suicide, and the biggest risk factor for committing suicide is previous suicide attempts. Research shows that people who commit suicide often visit the emergency department one, up to several times before taking their own lives. Emergency departments are therefore an important place for preventing suicide. Research shows that suicide attempts and self-harming behavior are becoming more common, and that selfharming behavior is an important risk factor for suicide. In emergency departments, nurses often meet patients with self-harming behaviors, patients who have attempted suicide and patients with suicidal ideation. Aim: The aim was to describe the emergency nurses’ experiences of caring for patients who have been admitted to emergency rooms because of self-harming behaviors and suicide attempts, and to describe emergency nurses' attitudes towards these patients Method: A systematic literature review with integrative design. Systematic searches have been conducted in three medical databases using the PEO model. Ten included scientific articles of qualitative, quantitative, and mixed method designs have been reviewed and analyzed. Results: The results highlight five main themes: I. Nurses’ attitudes; II. Nurses’ treatment of physical over mental health; III. Work experience in the emergency department; IV. Barriers in the context of the emergency department; and V. Nurses’ perceived competencies and skills. Conclusions: As the result show that many emergency nurses' report insecurity in the care of patients with self-harming behavior and patients who have attempted suicide, more training should be offered in emergency departments around these conditions. Emergency departments should also try to retain and recruit competent and experienced nurses, to provide more sustainable and patient-safe care.

Bakgrund Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för suicidnära personer. Majoriteten av de som i slutänden tar sitt liv har tidigare varit i kontakt med vården, där första mötet ofta sker tillsammans med sjuksköterskan. Det är inte ovanligt att protokoll och anvisningar för hur vårdpersonalen ska ge dessa personer en fullgod omvårdnad saknas. Detta tillsammans med en bristfällig grundutbildning i ämnet omvårdnad av suicidnära patienter, vilket således tillsammans utgör orsaker till att sjuksköterskan saknar kompetens och redskap när det kommer till hur denna specifika omvårdnad bör utföras. Det betyder att den omvårdnad som ges således enbart kan komma att vara grundad i sjuksköterskans egna egenskaper och åsikter vilket i sin tur leder till en ojämn vård. Syfte Syftet var att undersöka betydelsefulla aspekter för omvårdnaden av suicidnära patienter inom hälso- och sjukvård ur sjuksköterskans perspektiv. Metod En litteraturstudie användes för att undersöka betydelsefulla aspekter för omvårdnad av suicidnära patienter. Databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO användes för att söka fram 15 artiklar som kunde belysa de aktuella aspekterna. En kvalitativ integrerad innehållsanalys grundad av Kristensson (2014) gjordes på alla artiklar i resultatet. Resultat Studien resulterade i sex kategorier av faktorer med underkategorier av betydelse för omvårdnadskvalitén. Kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten, utbildning, rutinernas betydelse, teamsamverkan, vårdrelationen och sjuksköterskans personliga egenskaper. Dessa kategorier utgjorde de aspekter som sjuksköterskan ansåg viktiga för omvårdnaden av suicidnära patienter och var avgörande i många fall för att sjuksköterskan skulle känna att de kunde ge god omvårdnad. Viktigast var framförallt en välfungerande kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten och relationen mellan dem samt egenskaper som sjuksköterskans besitter och hens utbildningsnivå för att kunna hantera en situation med en suicidnära patient och ge god omvårdnad. Slutsats Det är viktigt att sjuksköterskan tar sig tid, kommunicerar och lyssnar på patienten för att kunna bygga upp en god relation tillsammans vilket möjliggör upprättandet av en individuell vårdplan och att en personcentrerad vård utförs. För att sjuksköterskan ska veta hur man går till väga för att skapa en välplanerad omvårdnad för patienten krävs relevant utbildning i bland annat rätt bemötande, omvårdnad, psykisk ohälsa och riskfaktorer för suicid. Ett genuint engagemang i patientens mående och relevant utbildning är grunden i god omvårdnad för suicidnära patienter.