Det fysiska arbetsrummet, är en faktor som kan påverka en studie- och yrkesvägledares yrkesidentitet och yrkesutövning. Syftet med denna studie är att undersöka vilken påverkan det fysiska arbetsrummet har på en studie och yrkesvägledares yrkesidentitet och yrkesutövning på grundskolan. För att uppnå detta syfte, formulerades tre specifika forskningsfrågor. Undersökningen gjordes enligt metoden kulturanalys. Med denna metod i åtanke utfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer, blandat med observation av studie- och yrkesvägledares fysiska arbetsrum. De deltagande var sex studie- och yrkesvägledare, som är anställda på olika grundskolor i ett svenskt län. Teorierna som valts till teoretisk bas är Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och Bourdieus teori om symboliska kapital, fält och Doxa. Analysen visar i huvudsak att studie- och yrkesvägledarnas yrkesidentitet och yrkesutövning påverkas mycket av det fysiska arbetsrummet, samt att det finns olika förutsättningar beroende på hur arbetsrummet ser ut och vad det innehåller för möbler, dekor och detaljer.

The purpose of this study was to investigate guidance counsellors’ conceptions and experiences of information and communication technologies (ICT) in career guidance. The study has also investigated if counsellors, after graduation from the Bachelor of Arts in Study and Career Guidance program, consider themselves equipped to meet a digitized society. Qualitative interviews were made with eight professional guidance counsellors in primary and secondary schools. The collected data has been analyzed inspired by thematic analysis. The results of the study showed that ICT in guidance is perceived as a positive complement with a great potential. Based on our study we can conclude that ICT in guidance is seen as something positive with a great potential. Based on the results of our study, we conclude that the counsellors agree that the study program needs to be changed and expanded to reflect the needs of a changing society. / Syftet med denna studie var att undersöka studie- och yrkesvägledares uppfattningar och erfarenheter av informations- och kommunikationsteknik (IKT) i vägledning samt undersöka om vägledare, efter examen från studie- och yrkesvägledarutbildningen, känner sig rustade att möta ett digitaliserat samhälle. Data samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer som metod. Totalt åtta yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare i grund- och gymnasieskola intervjuades. Den insamlade empirin analyserades med inspiration utifrån en tematisk analysmetod. Resultatet av studien visade på att IKT i vägledning uppfattas som ett positivt komplement med en stor potential. Utifrån resultatet av vår studie kan vi konstatera att IKT i vägledning upplevs som något positivt med en stor potential samt att studie- och yrkesvägledarna är eniga om att utbildningen behöver förändras och kompletteras utifrån samhällets förändrade behov.

Ph.d.-afhandling, Universitetet i Agder, Kristiansand, 2008. / Med litteraturhenvisninger.

This study illustrates how drama methods and career counselling might interact. The aim is to investigate whether drama methods can enhance career counselling methods. Drama is here defined as an umbrella term that includes all forms of action methods used in psychology and education. A literature survey was carried out in parallel with qualitative research interviews. Three professional drama leaders were interviewed separately. This was followed by a group interview with five upper secondary school students, who had all taken a course in drama with a focus on personal development. The findings show that there are common and consistent goals and values between drama and career counselling. Both methods aim to raise the students’ awareness of themselves and their surrounding world. Also, both are in a field between psychology and education, which must be acknowledged and addressed. It further emerged that drama could contribute positively to the development of career counselling methods. Participating in a drama group could provide greater self-knowledge and give a broader vision of possibilities in the future. Interpretation of the results indicates that some drama techniques are particularly suited for use in career counselling. These include: values clarification practices, mirroring and role reversal, all techniques which involve the participants’ personal experiences. But even role playing which does not involve personal experience is probably appropriate, as long as the participants feel engaged in the topic and then given ample space for reflection. The techniques mentioned above are used (more or less) in drama methods like psychodrama, playback theater, role play, sociodrama, rainbow of desire and values clarification exercises. Some possible models for the interaction between drama and career counselling were discussed in the interviews: Career counselors could take an active part in an ongoing drama course (with a focus on personal development) by going into and be involved in certain stages of the interaction with the drama leader.  Career counselors could receive training in drama methodology (psychodrama training or similar) and then run their own courses. Career counselors could receive training in drama methodology (short courses) and bring elements of drama into counseling groups and classroom instruction, or into individual counselling sessions. People educated in drama could learn more about career counselling and bring questions around career into the drama groups. The results of the study may be useful for career counsellors who are interested in method development. Although this study has a particular focus on upper secondary school it does not exclude other school forms and organizations where career counselling is conducted. Since professionals, other than career counselors, may also have an interest in developing methods of career issues, the result could be useful for them as well, especially for professionals in the field of drama. / Detta är en studie som belyser metoderna drama och vägledning samt hur de eventuellt skulle kunna samverka. Syftet är att undersöka om drama skulle kunna bidra till en metodutveckling av vägledning. Drama definieras här som ett paraplybegrepp innefattande alla metoder där handling och gestaltning används, både från psykologins och pedagogikens områden. En litteraturstudie genomfördes parallellt med en intervjustudie. Tre professionella inom drama intervjuades enskilt. Sedan genomfördes en gruppintervju med fem gymnasieelever. De hade alla gått en kurs i drama med inriktning mot personlig utveckling. I resultatet framkom att det finns överensstämmande mål och värdegrund mellan drama och vägledning. Båda metoderna strävar mot att höja individens medvetenhet om sig själv och omvärlden. De befinner sig bägge i ett fält mellan psykologi och pedagogik och måste förhålla sig till detta. Vidare framkom att drama skulle kunna bidra positivt till en metodutveckling av vägledning. Deltagande i en dramagrupp kan ge ökad självkännedom och en bredare syn på framtida möjligheter. Tolkningen av resultatet indikerar att vissa dramatekniker är särskilt lämpade att använda i vägledningssyfte. I första hand värderingsövningar, speglingar och rollbyten med delar av sig själv, tekniker som alla involverar personligt material. Men även rollspel som inte är personliga är troligtvis lämpliga, så länge deltagarna är engagerade i temat och får utrymme att reflektera efteråt. Dessa tekniker ingår (mer eller mindre) i dramametoder som psykodrama, playbackteater, rollspel, sociodrama, värderingsövningar och rainbow of desire. Några möjliga modeller för samverkan mellan drama och vägledning diskuterades i intervjuerna:  -Vägledare skulle kunna ta en aktiv del i en pågående dramakurs (med inriktning mot personlig utveckling) genom att gå in och vara delaktiga i vissa moment i samverkan med dramaledaren.   -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (psykodramautbildning eller liknande) och hålla egna kurser.  -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (kortare kurser) och ha inslag av drama i vägledningsgrupper och klassrumsundervisning, kanske också göra enklare rollbyten i enskilda samtal. -Dramautbildade skulle kunna lära sig mer om vägledning och ta in vägledningsfrågor i dramagrupperna. Resultatet av studien kan vara till nytta för vägledare som är intresserade av metodutveckling. Även om denna studie har ett visst fokus på gymnasieskolan utesluter detta inte andra skolformer och organisationer där vägledning bedrivs. Eftersom även andra yrkesgrupper än vägledare kan ha intresse av metodutveckling av vägledningsfrågor kan resultatet vara till nytta även för dessa, särskilt yrkesverksamma inom dramaområdet.

Tidigare forskning har gång på gång visat att grundskolans elever inte kontinuerligt genom hela skoltiden får studie- och yrkesvägledning (SYV) trots att styrdokumenten kräver detta. Denna studie syftar till att få en djupare förståelse för vilka årskurser som får SYV i grundskolan och i vilken utsträckning de får vägledning i snäv- respektive vid bemärkelse, vilka befattningshavare som ansvarar för vägledningen och vad dessa aktörer anser om SYV-verksamheten vid sin skola. De teorier som använts för analys är Gottfredsons teori om hur vi redan från unga år väljer bort vissa yrken och Savickas teori som pekar på att vi ofta reproducerar våra föräldrars yrken och behöver vägledning för att få perspektiv och se andra möjligheter. Vidare användes även bland annat Lovéns forskning som stöd för analys. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen har genomförts genom en webbaserad enkät som 22 informanter, Rektorer, Lärare samt Studie- och yrkesvägledare har besvarat. Resultat och analys visar på samma tendenser som tidigare forskning och kvalitetsgranskningar, att tyngdpunkten ligger i årskurs nio och att det till störst del är studie-och yrkesvägledaren som ansvarar för både snäv och vid vägledning, något som lärarna är nöjda med medan SYV gärna skulle se mer samarbete. Flertalet av informanterna menar att verksamheten fungerar bra. Samtidigt har många lärare på flera frågor svarat att de inte vet vilket pekar på att alla inte själva deltar i SYV- verksamheten. De tidigare årskurserna kan alltså sedan en lång tid tillbaka beträffande SYV, betraktas som de glömda eleverna. En slutsats är också att många tar SYV för givet, att SYV av tradition ligger i årskurs nio och att studie- och yrkesvägledaren är den som förväntas ansvara för verksamheten.

Med tanke på vår kommande yrkesroll som studie- och yrkesvägledare i skolans värld, den debatt som idag förekommer om skärmtidens effekter på människors liv och hur skärmens intåg har förändrat mångas sätt att arbeta, umgås och slappna av syftar denna undersökning till att beskriva och förstå sambandet mellan den egna skärmtiden och elevers skolarbete och studieresultat. Målgruppen för vår undersökning är elever i årskurs 9 då de står inför en viktig brytpunkt mellan grundskola och gymnasie och 15-åringar är den åldersgrupp som, enligt Folkhälsomyndigheten (2019), har flest stillasittande timmar per dag bland barn och ungdomar. Med ökad förståelse är förhoppningen att vi som studie- och yrkesvägledare kan vara en del i att ge positivt stöd i elevernas lärprocess. Utifrån frågeställningar om elevernas upplevelser angående eventuella effekter av deras egna skärmtid genomfördes en undersökning i form av en digital enkät av 85 elever på tre olika högstadieskolor i olika delar av landet. Frågorna i enkäten utgick främst från litteratur och tidigare forskning vi tagit del av, men även egna vägledningssamtal med högstadieelever under vår praktik. Elevernas svar visar överlag stor medvetenhet om hur den egna skärmtiden påverkar dem och deras skolarbete och stämmer överens med forskning inom olika områdena. Trots sin medvetenhet uttrycker de en svårighet i att skapa balans mellan skärmtid och andra viktiga aspekter i livet.

Hur kan studie- och yrkesvägledare hjälpa elever hitta sin vilja att studera när deras motivation har svalnat? Så lyder i stora drag vår utgångspunkt i detta examensarbete. Via sex djupintervjuer med studie- och yrkesvägledare på gymnasienivå har vi sökt svar på huvudfrågan ovan. Val av motiveringsmetod hänger samman med hur respondenterna definierar inre motivation, hur de förklarar elevens beteende, vilka hinder de upplever i sitt motivationsarbete och hur de se ser på utvecklingsmöjligheter inom samma område. Det var då intressant att även ha med dessa problemformuleringar i vår undersökning.Då motivation är ett komplext begrepp har vi använt oss av flera olika teorier för att belysa ämnet ur följande perspektiv: aktuell ungdomsforskning, den humanistiska inriktningen med Maslows behovsteori och Egans empatitankar, förväntningsteori och attributionsteorin. I resultatet framgår det att de sex studie- och yrkesvägledarna beskriver inre motivation som en drivkraft och en vilja att göra något utan yttre påverkan. Respondenterna anser vidare att relationen till eleven är det första som måste fungera innan den inre motivationen kan byggas upp igen. Det gäller att finna elevens egen nivå och anpassa sig efter den. Intervjusvaren visar även att de bakomliggande orsakerna först måste bli synliga, för både studie- och yrkesvägledare och elev, innan motiveringsarbetet kan börja. Studie- och yrkesvägledaren motiverar genom sina olika samtalsfärdigheter i det enskilda samtalet och kan med positiva förväntningar ge elevens självförtroende en puff framåt för att stärka självkänslan.Vägen mellan studier och arbete är lång och osäker idag vilket gör att en del elever ger upp sina gymnasiestudier. Dagens arbetsmarknad och ungdomars sociala bakgrund är några förklaringar till varför elever tappar sin motivation enligt vår undersökning. Vi får också veta att studie- och yrkesvägledarnas fantasi och egna begränsningar spelar stor roll för hur de ser på nya möjligheter och nya alternativ. Därför är nätverk och arbetslag en bra grund för att hitta ny inspiration och nya perspektiv på sitt eget arbete. Respondenterna säger sig behöva mer tid att skapa bra relationer med eleverna, tid att fullfölja hela vägledningsprocessen och tid att reflektera över sitt arbete. I diskussionen framkommer det att vi tycker oss se ett mönster i våra respondenters vägledningsarbete beroende på om de har en formell studie- och yrkesvägledarutbildning eller inte. Vi kan också se att deras tidigare yrkesbakgrund har format deras val av arbetsupplägg och hur de väljer att forma sin roll som studie-och yrkesvägledare.

Sammanfattning På grund av dagens föränderliga arbetsmarknad är det viktigt att barn bibehåller ett öppet sinne och att processen för att förbereda dem inför framtidsval inleds redan i lågstadieålder. Kontinuerlig studie- och yrkesvägledning är således nödvändig. Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Forskning visar dock brister i ansvarstagandet. Ett tillvägagångssätt för att uppnå studie- och yrkesvägledning genom hela grundskolan är att använda sig av en arbetsplan utformad för detta ändamål, en så kallad SYV-plan. Syftet med denna studie är att undersöka hur den lokala skolverksamheten arbetar för att förankra den kommunala SYV-planen på lågstadiet. Studiens frågeställning lyder: Vilka organisatoriska förutsättningar upplever lågstadielärare, studie- och yrkesvägledare samt biträdande rektorer, att det finns för att kunna förankra den kommunala SYV-planen på lågstadiet? Det empiriska materialet har insamlats genom kvalitativa intervjuer med sex informanter inom skolverksamheten. Utifrån Larssons och Löwstedts teori om organiseringsperspektiv, undersöks vilka organisatoriska förutsättningar informanterna upplever finns, för att kunna förankra den kommunala SYV-planen på lågstadiet. Teorin lyfter sex förutsättningar som är väsentliga för ett lyckat förändringsarbete. Det vill säga att den önskade förändringen, som i detta fall är en förankring av den kommunala SYV-planen, genomförs och upprätthålls. Resultatet av vår studie visar i korta drag att det finns brister i stora delar av dessa sex organisatoriska förutsättningar, vilket tyder på att teorin och resultatet överensstämmer.   Nyckelord; Vid vägledning, lågstadiet, kommunal SYV-plan, organisatoriska förutsättningar, förändringsarbete.

I vårt examensarbete har vi försökt att belysa niondeklassares behov av studie- och yrkesvägledare samt vägledning på skolan. Syftet med uppsatsen är att både försöka se elevernas behov av vägledare i dagsläget, men även att beröra framtidens vägledning. I vår undersökning har vi använt oss av kvantitativ och kvalitativ metod. Vi har genomfört enkäter och intervjuer med niondeklassare på fyra skolor i Sydvästra Skåne. Våra resultat har vi knutit till olika teoretiska referensramar såsom bland annat Gerard Egans och Gunnel Lindhs samtalsmodeller. För att valsituationen skall leda till kloka och väl genomtänkta beslut så behövs vägledare som hjälp för att öka elevens självkännedom. Vägledaren gör detta i form av en process. Processen handlar om att man som vägledare lyfter fram, speglar tankar och bygger på elevens positiva sidor. Det handlar om att få eleven att lära känna sig själv bättre för att kunna göra självständiga val. Resultaten och vår analys indikerar att eleverna tycker att vägledaren ska finnas på skolan och gärna i större utsträckning än vad som är fallet i nuläget.

Syftet med studien är att undersöka vilken upplevd roll och upplevda kompetenser några studie- och yrkesvägledare har i grundskolan. Syftet är också att belysa hur samverkan mellan olika professioner i grundskolan ser ut. Arbetet utgår ifrån hur studie- och yrkesvägledarnas roll och kompetenser beskrivs, hur övriga yrkesprofessioner i skolan upplever studie- och yrkesvägledarens roll och kompetenser samt hur samarbetet ser ut mellan studie- och yrkesvägledare och andra yrkesprofessioner i grundskolan. Arbetets tidigare forskning beskriver studie- och yrkesvägledarens arbete, roll och dess kompetenser, samarbete och hela skolans ansvar samt vägledningens utmaningar och brister. Studien utgår från en kvalitativ metod som genomförts genom sex semistrukturerade intervjuer. Undersökningens resultat visar att studie- och yrkesvägledarens roll och kompetenser av andra ses som relativt tydliga utifrån den snäva vägledningen, att de tillför kunskaper om utbildning- och yrkesval. Det saknas dock god kännedom från andra professioner om vägledning i vid bemärkelse och studie- och yrkesvägledarens kompetenser, de ser inte helheten av yrket. Det har visat sig att våra respondenter är nöjda med samarbetet i dagsläget, dock är det inte fullt utvecklat på grund av tidsbrist och planering samt att studie- och yrkesvägledaren inte är tillräcklig inkluderade i grundskolans verksamhet. För att få till stånd ett gott samarbete krävs det att studie- och yrkesvägledaren blir mer inkluderade i skolan samt att kännedomen om deras kompetenser och roll ökar.