Musik som finns i spel kan kopplas till många olika aspekter av designen men där miljön är en aspekt som kanske inte uppmärksammats så mycket hittills. Musikens koppling till miljön kan klangligt och harmoniskt se ut på olika sätt. Konventioner som finns inom musikskapandet på området kan hjälpa musiker och spelutvecklare att nå ut till spelarna. Tre stereotypiska miljöer har fokuserats på i denna studie; ”Trä”,”Vatten/Is” och ”Eld”. Till dessa miljöer har det komponerats musik som anknyter till tematiken. Denna musik och tillhörande bilder har sedan använts i enenkätundersökning. Det finns många möjliga vinklar som kan beaktas baserat på respondenternas svar, men i studien har en koppling hittats mellan instrumentens klang, musikens harmoniska uppbyggnad, tempo och genre i relation till de mijöteman som använts.

SammanfattningDettaarbeteämnarfokuserapåhuretttematisktarbetemedinslagavestetiskauttryck,idettafalletfrämstskrivande/sceniskproduktion,kantesigutifrånelevernaslärandeperspektiv.Varförvaletföllpådettaärheltenkeltsåattdetäridenmiljönjagarbetarutifrånmittintressemeddessauttryck.Detövergripandetematvarkönsroller,hederochutanförskap,ochdensceniskaframställningenficknamnet”Kronos–Kairos”.Detmetodiskauppläggetärenobservationsstudiegjordundersammanlagtvåveckorstidochfokuseradepåhurelevernaslärandeskiljersigfrånenmertraditionellundervisning.Samtidigtvillejagocksåsepåhurdetkanfungeraattläsaämnenparallelltutanförtemat.Iarbetetredovisashurundervisningenbedrevsisåväldeteoretiskadelarnaavtemat,såvälsomiarbetetmeddenavslutandescenföreställningen,ochhurelevernapåolikasätttogtillsigdessaundervisningsmoment.Eftersomskolansarbetsmodelländåbyggerpåelevensintressefördetestetiskauttrycketärslutsatsenändådenattnågraeleverpresteradevälitematssamtligadelar,andrakommertillsinrättidenestetiskadelen,ochförytterligarenågrafannsdetstorasvårigheteratttillgodogörasigundervisningensomhelhet,alltberoendepåolikaingångarochförutsättningar

<p>Sammanfattning</p><p>Jag har tolkat romanen Djup utifrån temat den destruktiva friheten. Jag har också frilagt och tolkat de ganska tydliga varsel som förekommer i romanen och undersökt vilken effekt dessa ger på läsaren. Vidare har jag undersökt varför och i vilket syfte författaren har låtit romanen utspela sig i den tid som den gör. Jag har presenterat min tolkning av de personer som figurerar i Djup och i vilka miljöer de skildras. Jag har hittat en symbol i form av det återkommande lodet och tolkat vilken betydelse det har för berättelsen och för huvudpersonen. Jag har närmare undersökt på vilket sätt bokens titel har betydelse för romanen då jag påstår att den är dubbeltydig. Ett avsnitt har jag valt att kalla katastrofen då den skildrar vad alla varsel pekat fram mot. Jag har i mindre utsträckning påpekat likheter med Mankells tidigare verk och skrivit en kortare biografi. En kortare sammanfattning av Djup har gjorts.</p>

The main purpose of the essay is to find out how Ruben Östlund dramatizes the thematic subject of peer pressure in his film De Ofrivilliga (2008), compared to conventional theories about the narrative of story and group psychology based on Craig Batty’s (2010) and Lars Svedberg’s (2012) works. By creating a model based on certain values a well-functioning group should have and a narrative model of twelve steps, the five scenarios of the film can be analysed. Since each scenario has five parts spread out over the course of the playtime, each scenario is most easily analysed in isolation. Then, after this analysis, all of the scenarios are compared and discussed together as a whole and complete piece of art. The result shows that the scenarios actually follow many of the external narrative steps, but usually lacks steps that take place internally in the characters. The characters often deny their emotional journeys and individual expression since it would harm their reputation and status in the group. This is intentional and shows the films true message, which is to show the viewer that groups have a very strong will of its own and can easily censor individual voices, especially if they are critical towards the group. Östlund seems more concerned with starting a discussion about peer pressure by showing a multitude of perspectives, rather than giving obvious answers to the problems the film poses. This answers the question why some conventional narrative steps are missing. The characters are not supposed to have complete transformational narrative arcs. Instead, the film is told directly to its audience.

Arbetets syfte var att ta reda på hur spelare tenderar att reagera på onaturlig, eller ologisk spelarkitektur och hinder och om detta kan bryta en spelares immersion. För att ge en bakgrund till undersökningen tas begrepp så som immersion, level design, tematik och spelartyper upp.Undersökningen har genomförts i samarbete med Paradox South där två stycken nivåer till spelet The Showdown Effect skapades. För båda dessa nivåer skapades en version utan visuell representation och en med visuell representation.För undersökningen användes en kvalitativ metod med observation och enkät. Resultatet visade att spelare tenderar att inte reagera på onaturlig spelarkitektur. Detta beror på att deras tidigare erfarenhet av spel gjorde att de inte förväntade sig att nivåerna skulle presentera en verklighetstrogen och logisk spelvärld.Exempel på framtida arbete vore att undersöka om spelare reagerar annorlunda på onaturlig spelarkitektur när en 3D-spelvärld används istället för en 2,5D-värld.

Sammanfattning Jag har tolkat romanen Djup utifrån temat den destruktiva friheten. Jag har också frilagt och tolkat de ganska tydliga varsel som förekommer i romanen och undersökt vilken effekt dessa ger på läsaren. Vidare har jag undersökt varför och i vilket syfte författaren har låtit romanen utspela sig i den tid som den gör. Jag har presenterat min tolkning av de personer som figurerar i Djup och i vilka miljöer de skildras. Jag har hittat en symbol i form av det återkommande lodet och tolkat vilken betydelse det har för berättelsen och för huvudpersonen. Jag har närmare undersökt på vilket sätt bokens titel har betydelse för romanen då jag påstår att den är dubbeltydig. Ett avsnitt har jag valt att kalla katastrofen då den skildrar vad alla varsel pekat fram mot. Jag har i mindre utsträckning påpekat likheter med Mankells tidigare verk och skrivit en kortare biografi. En kortare sammanfattning av Djup har gjorts.

Konsten att komponera och arrangera musik har gått i arv under många hundratals år. I detta arbete sammanställer jag några vägar man kan ta för att nå ett tillfredställande musikaliskt narrativ. Vägen från koncept till idé redovisas när jag använder mig av olika tillvägagångssätt för att skapa kontraster, groove och följa den lyriska innebörden. Detta undersöktes med planen att arrangera musik som sedan blev en del av min examenskonsert.  Arbetet har gett mig en djupare förståelse för människors uppfattning utav musik, vikten av ett musikaliskt budskap samt instrumentförståelse.

Denna studie fokuserar på den amerikanska poeten Emily Dickinson och hennes psykiska hälsa samt kreativitet och skrivande. Syftet är att lyfta fram hur fyra utvalda teman; hjärna, hjärta, sinne och själen, framställs i Dickinsons poesi. Detta handlar därför om en tematisk analys, där frågeställningar besvaras med hjälp av psykoanalytiska teorier. Studiens resultat visar att Dickinsons poesi fungerar som en brygga mellan hennes subjektiva känslor och allmänmänskliga teman. Det har lyfts fram medvetna samt omedvetna faktorer, vilka har kopplats till poetens psykiska tillstånd och därmed visat på hennes styrkor samt svagheter, i synnerhet vad gäller den kreativa skrivprocessen. Dickinsons poesi har slutligen argumenterats för att vara psykologiskt intriktad, och slutsatsen i denna studie förklarar därför vilka fördelar det finns med att läsa Dickinson med hjälp av psykoanalytiska teorier. Genom läsning av Dickinson i samband med Freud och andra psykoanalytiker skapas en koppling mellan poetens psykiska tillstånd samt hennes dikter, där psykoanalytiska teorier som fokuserar på kreativitet och skapande blir ett hjälpmedel för att läsaren ska få en djupare inblick i poetens liv och skrivande.

Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.  Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.

Denna uppsats är en narratologisk analys av berättarstrukturen inom filmen Stranger than fiction. Uppsatsen inleder med en terminologi samt en teoridel kring vad som är berättarstruktur. Utifrån detta analyserar jag filmen för att grundläggande redogöra kring hur den är berättad genom att först beskriva filmens totala fabula för att sedan analysera vad som egentligen förmedlas och på så sätt även komma fram till en slutsats kring filmens totala berättarstruktur. Resultatet visar på att Stranger than fiction är berättad genom flertalet olika nivåer som visar på två olika berättare inom två olika diegeser som förmedlas genom samma berättare. Detta resultat leder till en tematisk diskussion ett postmodernt ontologiskt syfte som genom filmens komplicerade narratologiska struktur försöker förmedla budskapet ”lev det liv du vill ha” samt ”livet blir viktigt först när döden gör sig synlig.