Denna intervjustudie undersöker klienters och terapeuters upplevelse, tankar om och värdering av relationens betydelse i symboldrama. Informanterna är fyra matchade par i symboldramaterapier, fyra klienter och fyra terapeuter. Intervjumaterialet är transkriberat och analyserat med hjälp av fenomenografisk metod. Samtliga informanter var nöjda med terapierna och med utfallet av dem. Terapeuter som tydligt förmedlade värme, empati och ”compassion” till sina klienter fick snabbare behandlingsframgångar. De terapeuterna var också mer aktiva, stödjande, friare gällande struktur samt mer flexibla under sessionerna. De andra terapeuterna byggde stegvis upp relationen till klienten, medan de mer aktiva terapeuterna inte fokuserade på relationen. Terapeuterna som var mer aktiva värderade metodens betydelse för behandlingsresultaten högst, deras klienter relationen. De andra terapeuterna värderade relationen högst, deras klienter metoden.

Syftet med denna studie var att utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och ett Foucault-inspirerat diskursanalytiskt ramverk visa på några av de sätt att tala om och förstå den bildterapeutiska processen som finns tillgängliga för och används av bildterapeuter. Syftet var även att beskriva hur dessa sätt att tala kan påverka bildterapeuter i det bildterapeutiska arbete de bedriver. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med bildterapeuter. I resultatet lyftes tre distinkta sätt att tala om processen fram, som gav den tre olika innebörder. Dessa tre diskursiva konstruktioner framställde den bildterapeutiska processen som en blottläggande process, som en experimenterande process och som en reflekterande process. Det framkom också att de olika konstruktionerna kan möjliggöra för en bildterapeut att ta en informationssökande, kreativitetsbefrämjande respektive guidande position i terapiarbetet. Studien bidrog på så vis med att uppmärksamma och tydliggöra diskursers betydelse för studier av den bildterapeutiska praktiken.

Renskötande samer upplever hinder för att söka hjälp för psykisk ohälsa. Förtroendet för sjukvården är lägre än i den omgivande majoritetsbefolkningen, vilket grundas i en upplevelse av bristande kulturkompetens inom vården. Forskning saknas om hur behandlare av psykisk ohälsa upplever terapeutiskt arbete med renskötande patienter. Syftet med studien är att belysa behandlares erfarenheter och föreställningar kring samers liv och hälsa och hur dessa påverkar den terapeutiska alliansen, som är en viktig faktor för behandlingsframgång. Fyra behandlare djupintervjuades. Intervjuerna undersöktes med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar på en samstämmig negativ syn på vad det innebär att vara renskötare samt motstridiga föreställningar och upplevelser kring det terapeutiska arbetet. Relationen och kommunikation påverkas inte av att patienten är en renskötande same medan vård och behandling gör det. Motsägelserna tolkades som tecken på bristande kulturkompetens. Vidare upplever behandlarna att vården är dåligt anpassad till renskötande samer. Omöjliga livsvillkor ses som den främsta orsaken till den psykisk ohälsan. Resultaten diskuteras i förhållande till möjliga åtgärder för att förbättra vården: ökad kulturkompetens, specialistenheter för samisk ohälsa och förbättring av livsvillkor genom lagstiftning.

Studiens syfte var att undersöka vilka metoder/interventioner som är verksamma för att reparera alliansbrott i psykoterapi. Tre frågeställningar formulerades. (1) vilka typer av forskning finns om alliansreparerande metoder/interventioner? (2) vilken typ av interventioner beskrivs i studierna? (3) har interventionerna effekt på ökad allians och behandlingsutfall? Systematisk litteraturstudie av vetenskapliga artiklar valdes som metod. Litteratursökning genomfördes i flera steg med hjälp av PsycINFO. Sökorden Therapeutic Alliance, Rupture och Repair resulterade slutligen i 64 träffar. Därefter gallrades artiklar som inte besvarade frågeställningarna bort viket ledde till att 11 artiklar analyserades noggrant i en datamatris. Resultaten visade att det fanns stor variation i designen för de utvalda studierna. Verkningsfulla interventioner återfanns inom ramen för BRT (brief relational therapy) och AFT (alliance focused training). Reparation av allians rupturer beskrevs som centralt i alla studierna. Slutsatsen var att det är viktigt att hitta en balans mellan psykoterapeutisk teknik och relationella/emotionella aspekter av det psykoterapeutiska arbetet.

Personlighetssyndrom utgör ett globalt hälsoproblem. Individer med Personlighetssyndrom blir ofta inlagda i psykiatrisk heldygnsvård. Det saknas fortfarande starkt vetenskapligt stöd vad det gäller effektiviteten av heldygnsvård för denna patientkategori.Denna undersökning avser att belysa patienters upplevelse av terapeutisk betydelse av olika moment på en heldygnsvårdsavdelning.  Alla patienter med diagnos personlighetssyndrom som vårdas inneliggande  samt personalen fick svara på en enkät om deras upplevelse av terapeutisk värde i de olika moment som ingår i vården. Både patienterna och personalen svarar mestadels positivt om samtliga moment. Neutrala aktiverings moment utan stark interpersonell interaktion får högre poäng från både patienter och personal. Personalen underskattar patienternas upplevelse av egen tid. Beteendeaktivering verkar ha positiv effekt även för patienter med personlighetssyndrom. Ökad implementering av sådana moment i slutenpsykiatrisk vård verkar vara gynnsam för patienterna.

No description available.

<p>Att berätta sin historia är något som länge varit och är en essentiell del av psykoterapier. Klientens berättelsen antas bidra till att förklara och organisera viktiga livshändelser som orsakar lidande. Sedan 1980-talet har J.W. Pennebaker intresserat sig för effekterna av att genom skrivande ge uttryck åt sina "djupaste tankar och känslor". Han skapade en enkel metod; deltagare ombeds att under tre dagar i följd, under ca tjugo minuter vid varje tillfälle, skriva om sina djupaste tankar och känslor rörande påfrestande, traumatiska eller starkt emotionellt laddade livshändelser. Denna skrivandemetod har varit/är föremål för omfattande experimentell forskning och har visat sig ge positiva effekter både på det emotionella och det somatiska välbefinnandet. Bakomliggande förklaringsmodeller vilka bygger på kognitions och emotionsforskning samt inlärningsteoretiska principer har diskuterats av flera forskare. Syftet med föreliggande undersökning var att systematiskt beskriva den expressiva skrivandeprocessen samt att diskutera huruvida denna kan förklaras utifrån ett kognitivt beteendeterapeutiskt perspektiv. Med en explorativ ansats och en kvalitativ analysmetod bearbetades arton deltagares texter. Resultatet visar att den expressiva skrivandeprocessens komponenter har beröringspunkter med en kognitiv beteendeterapeutisk behandlingsprocess. Expressivt skrivande leder till en aktivering av känslor associerade till traumatiska/svåra upplevelser och tycks bidra till en kognitiv omstrukturering genom en genererering av alternativa tankar. Studien ger underlag till vidare forskning på området</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.</p>

Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.

Inledning: Vad är det egentligen som händer i den terapeutiska relationen mellan terapeut och patient? Som psykodynamisk terapeut kan det tyckas självklart att grubbla över den terapeutiska relationens kvalitet eftersom relationen mellan patient och terapeut är central för förändringsprocessen. Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska patienters upplevelser av den terapeutiska relationen. Frågeställningarna fokuserar på patienters beskrivningar av den terapeutiska relationen, vad som upplevs som hinder respektive främjande för den terapeutiska relationen samt upplevelser av betydelsefulla ögonblick under terapin. Metod: I studien intervjuas fem patienter vars psykodynamiska terapi omfattat minst 50 sessioner. Resultaten visar att lugn och närvaro hos terapeuten är betydelsefullt för den terapeutiska relationen. Den återkommande ritualen och rummet, som patienterna går in i vid varje samtal, är viktigt för terapin och blir som en del av relationen. Ett bra möte beskrivs som ett tillfälle av bekräftelse bortom orden. Ömsesidighet i den terapeutiska relationen och en känsla av acceptans och värme från terapeuten har stor betydelse för den terapeutiska processen. Slutsatserna är att om patienten skall uppleva känslomässig ömsesidighet i den terapeutiska relationen krävs en terapeut med stark närvaro i stunden. Om ömsesidighet inte uppnås uppstår inte heller något genuint möte. När patienten i psykoterapi möter en terapeut som är varm, närvarande och engagerad, samt har förmåga att fånga ögonblicket och möta patienten där denna befinner sig, utvecklas relationen till något starkt och betydelsefullt som lever vidare och skapar trygghet långt efter att terapin är avslutad.