Syftet med studien var att fördjupa förståelsen för problematiken med skolfrånvaro utifrån ett särskilt fokus på frågan om det förebyggande arbetet riktat mot högstadieelever. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapstradition. I studien genomfördes sex semistrukturerade intervjuer som analyserades utifrån Bronfenbrenners (1979) socioekologiska teori. Resultatet visar att ett förebyggande arbete kan bestå av flera olika delar: såväl faktorer som rör skolmiljö och relationer, som skolans kartläggning av orsakerna bakom frånvaron. Skolans respons på frånvaron samt förmågan att “tänka utanför boxen” är också centrala delar. De yrkesverksamma belyser även vikten av en fungerande samverkan, både internt på skolan, och externt med andra verksamheter eller elevernas vårdnadshavare för att ha goda förutsättningar i arbetet. En sammantagen slutsats visar att problematiken med skolfrånvaro är mångfacetterad och behöver granskas ur ett helhetsperspektiv. Arbetet bör få högre prioritet och fler resurser med rätt kompetens för att öka närvaron hos eleverna.

Förväntat kunskapsbidragElever som haft svårigheter med matematiken under sin grundskoletid har getts en möjlighet att beskriva sina upplevelser och erfarenheter. Utifrån dessa tankar kommer förhoppningsvis en möjlighet att förändra och förbättra för denna elevgrupp genom att de bjuds in i processen för att skapa bättre undervisning och insatser för dem. Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att låta elever i åk nio dela med sig av sina upplevelser av matematikundervisningen och det stöd de fått under sina år i grundskolan. De frågeställningar som behandlades var vilken typ av matematikundervisning eleverna mött i skolan. När de upplever att undervisningen har fungerat eller inte. De fick besvara frågor huruvida de fått någon form av stöttning. Eleverna fick även beskriva sin syn på ämnet matematik.TeoriDen teoretiska ansatsen för studien grundas i två teorier, den sociokulturella och den narrativa teorin. Den sociokulturella utifrån tanken om att matematik är en social aktivitet, men även utifrån en tanke om hur viktigt det är att läraren uppfattar när eleven precis är påväg att förstå och ta tillvara den stunden, den proximala utvecklingszonen.Den andra teorin är den narrativa teorin då det i studien fanns en tanke att ge eleverna en röst för att vi ska kunna utveckla dels de specialpedagogiska insatserna och dels undervisningen för alla elever. Den teoretiska delen räcker inte utan måste kompletteras med upplevelser för att skapa en helhet.MetodStudien har tagit sin ansats i en narrativ metod för att eleverna skulle kunna ge röst åt sina tankar och upplevelser. Fem elever som varit i matematiksvårigheter under hela sin skolgång valdes ut. Samtliga elever tillhör idag samma skola, men på låg- och mellanstadiet gick eleverna på olika skolor. Intervjuerna har genomlyssnats, transkriberats och analyserats för att komma nära elevernas berättelser. ResultatI berättelserna framkommer hur viktig läraren och undervisningen är. När eleverna upplever att läraren och dennes undervisning är bra och de fungerar tillsammans, då beskriver de matematiken i mer positiva ordalag. När de inte uppskattar läraren eller har svårt att förstå lärare, då pratar de i mer negativa ord om matematiken.Som utomstående slås jag av avsaknaden av riktade individuella insatser. Endast en elev beskriver sig ha fått individuell undervisning. Det eleverna istället beskriver är omprov, läxhjälp och i något fall undervisning i en mindre grupp.Specialpedagogiska implikationerI en av de fem berättelserna nämns någon form av specialpedagogiskinsats. I denna studie har elever berättat om sin skolgång och det kan ha skett insatser som inte framkommer. Dock anser jag att speciallärarkompetensen behöver bli synligare i verksamheten och arbetet behöver ske på flera fronter samtidigt. Organisatoriskt: för att möjliggöra en skolorganisation som tidigt kan fånga upp eleverna som är i behov av stöd. Individuellt med eleven: för att hjälpa hen att skapa strukturer, rutiner och bli lyssnad till. Kompetenshöjande: för att hjälpa lärarna att skapa goda undervisningssituationer som möjliggör lärande för alla elever.

Det övergripande syftet med vår studie är att undersöka hur intensiv lästräning under en sexveckorsperiod kan påverka ordavkodningsförmågan samt ta del av elevernas upplevelser av det arbetet. Våra frågeställningar är: I vilken utsträckning utvecklas elevernas ordavkodningsförmåga under sexveckors intensiv lästräning? Hur upplever eleverna det intensiva tidsbegränsade insatserna? Vilka tendenser kan vi se beroende på om eleverna genomför intensiv lästräning individuellt eller i liten grupp? I vilken utsträckning utvecklas de elever som också låg under TIL:s gränsvärde, men som inte genomförde intensiv lästräning? Mycket av tankarna inom intensiv lästräning återfinns inom den sociokulturella teorin där inlärning sker i samspel med någon annan, samt inom elevens proximala utvecklingszon. Vår studie har både kvalitativ och kvantitativ forskningsansats, eftersom vi har genomfört halvstrukturerade elevintervjuer samt tagit del av testresultat. Resultatet visar efter genomgången intensiv lästräning att samtliga elever ökat sin ordavkodningsförmåga samt stärkt sin självkänsla som läsare. De elever som inte genomförde intensiv lästräning hade också ökat sin ordavkodningsförmåga, men inte i samma utsträckning. Vi såg inga tydliga tendenser beroende på om eleverna genomförde intensiv lästräning individuellt eller i liten grupp. Vår slutsats är att det är viktigt med tidig upptäckt för att kunna förebygga och åtgärda läs- och skrivsvårigheter, innan eleven utvecklar en negativ självbild som läsare.

Sammanfattning/Abstract Mortensen, Ida Kristine (2022). Gränsen mellan barnet och miljön – konstruktioner och diskurser om tidiga insatser i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Det förväntade kunskapsbidraget i denna studie är att kunna förstå hur tidig insats fungerar som process och få insikt i hur begreppet tidig insats sker i praktiken. Den förväntas att kunna bidra till reflektion kring vad tidiga insatser gör för och med de barn som anses vara i behov av tidiga insatser. Då tidiga insatser upplevs som en uteslutande positiv företeelse är syftet med studien att kritiskt kunna belysa vilka konsekvenser tidiga insatser kan ha, vilka maktstrukturer som ligger bakom och hur dessa fungerar i samband med tidiga insatser. Syfte och frågeställningar Syftet med detta examensarbete är att belysa vad specialpedagoger menar med begreppet tidiga insatser och synliggöra vilka strukturer som ligger bakom arbetet med tidiga insatser. Frågeställningar i denna studie är: • Hur definierar specialpedagoger tidiga insatser? • Hur organiseras processen för barn som anses vara i behov av tidiga insatser? • Vilka perspektiv på barn och barndom kommer fram i arbetet med tidiga insatser? Teori I denna undersökning är det teoretiska ramverket förankrat i socialkonstruktionism, med huvudfokus på Foucaults diskursteori genom Mac Naughtons fokus på diskurser i förskolan. Ian Hackings teorier om «making up people" och "the looping effect" kommer att användas tillsammans med diskursteorin för att förstå vilka konsekvenser kategorisering av barn i samband med tidiga insatser kan få. Metod Metoden som används i studien är semistrukturerade intervjuer med ett hermeneutiskt förhållningssätt. Fem specialpedagoger har intervjuats inom förskoleförvaltningen i en kommun. Semistrukturerade intervjuer har valts med en önskan om att kunna fånga 4 specialpedagogernas tankar kring tidiga insatser, med möjlighet till flexibilitet som kan generera olika perspektiv på tidiga insatser som process. Det hermeneutiska synsättet är flexibelt i anslutning till diskursteori då syftet är att kunna analysera tidiga insatser i ett större helhetsperspektiv. Resultat Resultatet av undersökningen visar att tidiga insatser som process bygger på att det finns barn som på ett eller annat sätt avviker från de förväntningar som finns på barns utveckling eller beteende. Dessa förväntningar utgår från den utvecklingspsykologiska diskursen, och reproduceras genom de förväntningar som bland annat specialpedagoger har på förskolepersonalens kunskap om barns beteende och utveckling. Resultaten visar att det finns ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv i tidiga insatser som process, och att de två olika perspektiven flätas samman i komplexa strukturer. Studien visar också hur kulturella skillnader inom förskolan har betydelse för vilka barn som identifieras i behov av tidiga insatser. De tidiga insatserna fungerar både kategoriserande, i den mån barnen definieras som olika typer, men också relationellt i de konkreta tidiga insatser som genomförs. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogen är en nyckelperson i arbetet med tidiga insatser kring det enskilda barnet. Specialpedagogernas yrkestitel innebär en maktposition som kan påverka synen på barn och barndom. Denna maktposition kan bidra till en kritisk reflektion över hur normalitet och avvikelse definieras. Nyckelord  Diskurs, Kategorisering, Makt, Tidiga insatser, Subjektspositioner

Sammanfattning/Abstract Johansson, Malin (2023). En undersökning av den språkutvecklande lärmiljön i grundskolans årskurs 2 ur ett specialpedagogiskt perspektiv Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragEn speciallärare förväntas bidra med att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever, och med en tillgänglig lärmiljö ökar känslan av att alla elever känner sig inkluderade. Den fysiska lärmiljön är lätt att observera, på så sätt att efter en stund i ett klassrum går det att få en överblick över vilka anpassningar som har gjorts och vilka fysiska hjälpmedel som finns att tillgå. Den sociala lärmiljön är svårare att fånga under ett kort ögonblick, det krävs en mer djupgående observation för att se vad som händer mellan lärare och elev och hur läraren gör för att eleven skall känna sig delaktig. Med dessa två perspektiv är förhoppningen att denna undersökning ska bidra till att se hur den fysiska och sociala lärmiljön kan gestalta sig i grundskolans årskurs två och hur dessa fungerar för eleverna i det språkutvecklande arbetet. Syfte och frågeställningarSyftet med undersökningen är att ta reda på hur den fysiska och sociala lärmiljön gestaltar sig några klassrum i årskurs två, samt hur lärmiljön påverkar det språkutvecklande arbetssättet. Vidare kommer undersökningen att fördjupa sig i vad ett språkutvecklande arbetssätt är, både ur ett lärarperspektiv och ur ett specialpedagogiskt perspektiv. TeoriDen teori som undersökningen tar avstamp i är Vygotskijys sociokulturella perspektiv, vilket innebär att lärandet sker i ett socialt sammanhang. Ahlbergs (2013) specialpedagogiska perspektiv bidrar med att belysa det relationsinriktade lärandet och hur lärandet kan förmedlas med medierande verktyg. För att kunna resonera kring ett språkutvecklande arbetssätt används Lundbergs (2006) teorier om vikten av att arbeta med den fonologiska medvetenheten, samt Gibbons (2006) teorier om stödstrukturer i klassrummet. Dessa stöds i sin tur av resonemang från Aspeflo (2015) och Samuelsson (2008). För att förklara vad läsning är används Gough och Tunmers (1986) modell Simple view of reading. Ytterligare ett perspektiv i undersökningen är att avgöra om det språkutvecklande arbetssättet är mätbart, för att försöka besvara detta finns Nilvius (2021) Dockrell m fl (2015) och Waldmann m fl (2017) forskning med som teoretiskt utgångsläge. MetodFör att på svar på ovan frågor och undersökningens syfte har observationer i klassrummen genomförts. Observationerna har följt ett förutbestämt observationsschema. Efter observationerna har semi-strukturerade intervjuer genomförts med samtliga undervisande lärare samt en representant från skolans specialpedagogiska team. Frågorna har handlat om lärmiljön samt vilka tankar respondenterna har kring det språkutvecklande arbetssättet. ResultatResultaten har sammanställts och analyserats utifrån de teoretiska perspektiv och den tidigare forskning som undersökningen vilar på. Fyra olika teman har identifierades, Den fysiska och social lärmiljön, Uppfattningar om den språkutvecklande undervisningen, Utvärdering av undervisningen och Undervisningsmetoder och teorier. Undersökningen visar att respondenterna i undersökningen arbetar med att ständigt göra anpassningar i lärmiljön för att göra den tillgänglig både ur ett fysiskt och ett socialt perspektiv. Respondenterna i undersökningen har till viss del olika perspektiv på vad ett språkutvecklande arbetssätt innebär men sammantaget finns en bred kompetens vilket gör den pedagogiska miljön tillgänglig och inkluderande för eleverna. Specialpedagogiska implikationerI samband med undersökningens gång har insikterna om speciallärarens uppdrag fördjupats och kunskaperna om tillgänglig lärmiljö vidgats. Lärmiljön ska så långt det går anpassas för de elever som av olika anledningar har behov av extra anpassningar, när anpassningarna inte räcker till ska elevens behov utredas och ett särskilt stöd kan behövas sättas in. En speciallärare behöver ha kunskaper om hur olika lärmiljöer utformas, både den fysiska och den sociala lärmiljön men också den pedagogiska.   NyckelordAvkodning, lärmiljö, läsförståelse, tidiga insatser, tillgänglighet

Studiens syfte var att studera hur lärare och specialpedagoger, i en skola som strävar mot ett relationellt perspektiv, resonerade kring tänkbara dilemman som kan uppstå i deras yrkespraktik när elevers olika behov ställs mot varandra. Mer precist ville studien undersöka hur lärare och specialpedagoger resonerade kring undervisning av elever med ett aggressivt, norm- och regelbrytande beteende i en kontext där andra elever kränks eller hotar att kränkas. Frågeställningarna som studien vilar på handlar om att i första hand synliggöra eventuella dilemman för att i nästa steg resonera kring lärare och specialpedagogers agerande samt de överväganden som ligger till grund för agerandet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med sammanlagt åtta informanter. För att synliggöra eventuella dilemman, och de motsättningar som inryms i dessa, analyserades resultatet med en konfliktteoretisk ansats, med den så kallade konflikttriangeln som analysverktyg. Fyra dilemman identifierades; att lärare och specialpedagoger inte till fullo upplever att de har de verktyg de behöver i undervisningen, att när lärmiljön fallerar och andra elever kränks, tenderar lösningen att bli exkluderande, att kunskap kring elevgruppen upplevs saknas samt att det finns brister i samverkan som försvårar arbetet.

Matematikkunskaperna i svensk skola har under senare år visat på negativa resultat i internationella mätningar, och därför tillsattes en ”läsa-skriva-räkna-garanti” som åtgärd (Skolverket, 2020b). Syftet med garantin är att eleven redan i förskoleklass ska erbjudas tidiga stödinsatser om hinder i matematikutvecklingen uppmärksammas, vilket även framhävs i forskningen. Som stöd för att upptäcka svårigheter i ett tidigt skede ska det obligatoriska kartläggningsmaterialet ”Hitta matematiken” användas under höstterminen i förskoleklass, och specialpedagogisk kompetens ska vara delaktig vid analysarbetet av kartläggningen (Utbildningsdepartementet, 2019).   Syftet med vår studie är att få ökad kunskap om och förståelse för vilken betydelse Skolverkets obligatoriska kartläggningsmaterial i matematik kan få för elevens matematikutveckling i förskoleklass. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv är vi särskilt nyfikna på om den tidiga kart-läggningen leder till tidiga matematikinsatser i förskoleklass. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Tolv intervjuer genomfördes med förskoleklasslärare, speciallärare och specialpedagoger som är verksamma i förskoleklass i olika omfattning. Resultatet av studien visar att ”Hitta matematiken” inte har förändrat arbetssättet i förskoleklass eller elevernas matematikutveckling i stor bemärkelse. Kartläggningsmaterialets resultat leder främst till att förskoleklasslärarna själva anpassar den ordinarie matematikundervisningen på gruppnivå. Speciallärare/specialpedagoger arbetar huvudsakligen med tidiga insatser inom läs- och skrivutveckling. Insatser i matematik har i de flesta fall en åtgärdande funktion, när eleven redan är i matematiksvårigheter. Specialpedagogisk kompetens är främst kopplat till förskole-klass i form av handledning vid möten med förskoleklasslärarna. ”Hitta matematiken” kan på sikt leda till fler stödinsatser i förskoleklassen tror pedagogerna i studien, men det krävs dock ett medvetet utvecklingsarbete innan tidiga matematikinsatser i samverkan med special-pedagogisk kompetens blir ett naturligt inslag i förskoleklassens verksamhet.

Abstrakt Skollagen är tydlig med att alla barn ska ha rätt till utbildning och det är upp till varje skola att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Under de senaste åren har antalet elever som stannar hemma från skolan ökat, det är ett globalt problem som påverkar många elever. Tidigare har elever med hög frånvaro blivit definierade som ”hemmasittare” och det innebär att det är eleven som har valt att stanna hemma, orsakerna finner vi hos individen.  Diskursen i samhället och i skolan har börjat använda begreppet problematisk skolfrånvaro. Det finns sällan bara en faktor bakom en elevs frånvaro och det är av stor vikt att se på skolsvårigheterna utifrån varje individ. I vårt yrke möter vi elever i denna problematik, därför har vi valt att fördjupa oss ytterligare i detta. Vi vill undersöka varför vissa elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och hur vi inom skolan kan arbeta förebyggande. Därför har vi valt att fokusera på elever och vårdnadshavares upplevelser. Vi kommer att användas oss av definitionen problematisk skolfrånvaro i vår studie eftersom det är det begrepp som under senare år har börjat tillämpas i samhället och i skolan. Begreppet problematisk skolfrånvaro innebär en förskjutning av problemet från eleven till skolans fysiska- och psykosociala miljö. Studien är en kvalitativ intervjustudie, intervjuerna har genomförts med elever och vårdnadshavare som är eller har varit i situationen som beskrivs ovan.    I vårt resultat framkom det att både vårdnadshavare och elever hade önskat tidigare insatser och individuella lösningar och det är något som Skollagen lyfter fram som en viktig åtgärd när elever hamnar i skolsvårigheter. Det var flera av eleverna som inte kände sig sedda eller lyssnade på vare sig före eller under den svåra tid då eleverna började stanna hemma. De beskrev hur de kände sig bortglömda eller utkörda från den sociala gemenskapen och hur bra det kändes när de blev sedda och lyssnade på. När det fanns vuxna som engagerade sig i deras svårigheter och visade på förändring. Eleverna menade också att det blev lättare när de blivit diagnosticerade, de fick en annan förståelse till orsaker att de inte kunnat gå i skolan. Elevernas beskrivningar uttrycker att de eftersökte ett relationellt perspektiv när de hamnade i en problematisk skolfrånvaro.

Hur hanteras arbetat med extra anpassningar och särskilt stöd i skolan? Lagen som reglerar arbetet och insatser i skolan verksamheter ändrades 2014 (Skollagen 2014:10). Där tydliggjordes hur elevers behov av anpassning och stöd ska kartläggas och dokumenteras. Bland annat Skolinspektionen (2016) har i sina uppföljningar visat på brister i att individanpassa åtgärder sedan lagändringen trädde i kraft 2014. Syftet med denna studie var att belysa hur elevers stödbehov kartläggs, beskrivs och dokumenteras på fem mindre skolor. Genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger och dokumentanalys av tio åtgärdsprogram samt tre dokumentmallar för extra anpassningar försökte ovanstående syfte besvaras. Resultatet av undersökningen visade att respondenterna framhöll betydelsen av tidiga insatser, att individanpassa åtgärder och anpassa miljön. Den visade också att skolorna arbetade olika med dokumentationen av åtgärder och anpassningar. Slutsatser som kunde dras utifrån studien var att arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram och extra anpassningar ännu inte implementerats i de undersökta verksamheterna. Lagändringen 2014 har ännu inte påverkat hanteringen av uppdraget. Samtliga respondenter framhöll att individens behov är viktigt och att skolmiljön bör anpassas till elevens förutsättningar och det oavsett om eleven har någon diagnos eller ej. Betydelsen av planerade insatser på grupp- och skolnivå har respondenterna sett som ett komplement till individanpassningar. Rutiner för arbetet med kartläggning och utredning behöver upprättas då detta saknades på några skolor vilket försvårat arbetet och samverkan mellan olika professioner behöver stärkas och utvecklas för att optimera arbetet med anpassning och stödinsatser. Tidiga insatser framhölls som viktigt för att undvika att elever ska misslyckas i skolan och det kan bidra till att eliminera risken att fler elever fastnar i att identifieras som elever i behov av särskilt stöd.

Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är viktigt för samhället i stort. Syftet med studien är att bidra med kunskap om specialpedagogikens roll i det proaktiva arbetet kring språkutveckling i förskolan och skolan. Studien vill vidare belysa värdet av tidiga insatser för att ge barnet/eleven goda förutsättningar i sin fortsatta språkutveckling samt i sin läs- och skrivutveckling. Den teoretiska utgångspunkt som vi valt vilar på Vygotskijs teori med det sociokulturella perspektivet i fokus. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med intervjuer av sex pedagoger varav fyra är speciallärare och två är specialpedagoger. Studien har en tolkande ansats. Resultatet visar att det tycks finnas en samstämmighet kring de tidiga insatserna i det proaktiva arbetet kring språkutveckling har en avgörande betydelse för barnens fortsatta språkutveckling samt att arbetet ger goda förutsättningar i barnens läs- och skrivutveckling. Resultatet visar också att det förekommer en mängd olika språkutvecklande metoder och arbetssätt men struktur går före aktivitet samt att språkscreeningar används som ett stöd i speciallärarens arbete gentemot pedagogerna. Till sist kan vi också se att speciallärarens roll i förskolan och skolan är viktig, dock har det i den här studien varit svårt att få syn på speciallärarens specifika roll i det proaktiva arbetet. Studien genomsyras av högläsningens betydelse för barns språkutveckling. En specialpedagogisk implikation som framkommer i vårt resultat är att vi som speciallärare i språk-, skriv- och läsutvecklingen har en viktig uppgift i att gestalta och tillföra specialpedagogisk kompetens i förskolan och skolan.