Bakgrund: När patienten vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ska vården enligt lag utformas i samråd med närstående. Forskning har visat att involvering av närstående kan öka trygghet både för patienten och närstående samt även behandlingsutfall. Involvering av närstående ingår i sjuksköterskans kompetensområde och i den personcentrerade vården.Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående till patienter inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor från två olika slutenvårdsavdelningar intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade materialet analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Involvering av närstående leder till en säkrare och bättre vård. Enligt sjuksköterskorna ger involvering övervägande fördelar men negativa aspekter när närstående upplevs utmanande belyses. Involvering sker inte i den grad sjuksköterskorna anser att det borde, det beror både på bristande rutiner och inställning från personalen. Patienternas tillstånd inom den psykiatriska tvångsvården och stigmatisering som fortfarande råder ger speciella utmaningar för sjuksköterskorna att förhålla sig till.Konklusion: Sjuksköterskor upplever stora vinster och fördelar med att involvera närstående, trots detta råder det brister i arbetet kring involvering av närstående. Reflektion inom personalgruppen samt organisatoriskt stöd behövs för att få bra förutsättningar för att involvera närstående inom psykiatrisk tvångsvård.Nyckelord: kvalitativ studie, närstående, personcentrerad vård, psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterska / Background: When the patient is admitted in accordance with the Compulsory Psychiatric Care Act, the care must be designed in consultation with relatives. Research has shown that the involvement of relatives can increase security for the patient, relatives and treatment outcomes. Involvement of close relatives is included in the nurse's area of expertise and in person-centered carePurpose: To investigate nurses' experiences of involving relatives of patients admitted under the Compulsory Psychiatric Care Act.Method: Qualitative design with inductive approach. Ten nurses in two different inpatient wards were interviewed. The data were analyzed with conventional content analysis.Result: Involvement of close relatives leads to safer care. Involvement provides predominant benefits, but negative aspects are also highlighted. Involvement does not take place to the extent that the nurses think it should, it is due to both lack of routines and attitude from the staff. The patients' condition in the psychiatric compulsory care and stigma that still prevails presents special challenges.Conclusion: Nurses experience great benefits from involving relatives, but despite this, there are shortcomings in the work. Reflection within the staff group and organizational support are needed to get good conditions for involving relatives in psychiatric compulsory care.Keywords: nurse, person-centered care, psychiatric compulsory care, qualitative study, relatives

Bakgrund: Psykiatrisk tvångsvård är per definition en motsättning till upplevd autonomi då valet att vårdas inte tas av patienten. Alla patienter har enligt lag rätt till god och säker vård på lika villkor oavsett vårdform. För att kunna stärka autonomi och främja delaktighet hos psykiatriskt tvångsvårdade patienter behöver hälso-och sjukvårdspersonal inneha kunskap om vad som upplevs som delaktighet enligt denna patientgrupp.   Syfte: Studiens syfte var att belysa patienters erfarenhet av delaktighet under sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och är baserad på åtta artiklar som svarade upp mot studiens syfte. Litteraturstudien genomfördes i tre databaser: PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Patienter upplevde psykiatrisk tvångsvård som traumatisk vilket står i vägen för delaktighet. För att uppleva delaktighet behöver patienten ha tillgång till valmöjligheter och information. Patientens psykiska ohälsa kan stå i vägen för upplevd autonomi och delaktighet. Bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonal är även det en avgörande faktor som antingen kan skapa möjlighet för delaktighet eller fungera som ett hinder. Konklusion: Att känna sig autonom trots psykiatrisk tvångsvård skapar möjlighet för delaktighet. Detta möjliggörs av flexibelt och tillitsfullt bemötande av vårdpersonal som tillgängliggör information och valmöjligheter.

Bakgrund: Sjuksköterskans åtagande är att vårda patienten med hänsyn till dennes autonomi och rätt att vara delaktig. Vid psykisk ohälsa kan situationer uppstå där beslut behöver fattas utan patientens medgivande. Psykiatrisk tvångsvård innebär att patienten vårdas mot sin vilja då hen utgör en fara för sig själv eller andra.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård.  Metod: Den valda metoden var en litteraturöversikt som sammanfattar det aktuella forskningsläget. Denna litteraturöversikt utgår ifrån totalt tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som därefter analyserats för att generera gemensamma teman.  Resultat: Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård var starkt kopplade till hur de upplevt bemötandet från vårdpersonal. Det var också viktigt för patienterna få information om sin vård och att få känna sig delaktiga i sin behandling.  Slutsats: Patienter som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård är i en mycket utsatt situation. För att upplevelsen ska bli så bra som möjligt för patienten är det viktigt att personalen är kunnig, ger ett gott bemötande och adekvat information. / Background: The undertaking of the nurse is to care for the patient with regard to its autonomy and right to participate. In the case of mental illness, situations may arise where decisions need to be made for the patient. Compulsory psychiatric care means that the patient is cared for against his/her will as he/she poses a danger to herself or others.  Aim: The aim was to describe patients' experiences of psychiatric involuntary treatment.  Method: The method used was a literature review which summarizes the current research field. This literature review was based on ten qualitative articles which were analysed to generate common themes.  Results: The patients’ experiences of compulsory psychiatric care were strongly connected to how they had experienced the personal treatment by the care personnel. The patients also valued being informed about their care and involved in their treatment.  Conclusion: Patients in involuntary psychiatric care are in a highly exposed situation. To make their experience as good as possible it is important that care personnel are knowledgeable, gives a good personal treatment and provides the patient with adequate information.

I denna kritiska studie undersöks nyhetsrapportering om de svenska sis-hemmen genom att analysera hur sis-hem och tvångsvård för barn och unga beskrivs i nyhetstexter. Syftet är att blottlägga vilka som kommer till tals i nyhetsrapporteringen samt vilka diskurser, normer och ideal som realiseras språkligt. På sis-hem tvångsvårdas barn och unga mellan 12-21 år med problematiska hemförhållanden och psykosociala problem, men även de som dömts för lagbrott. Tvångsvården av barn och unga kan beskrivas som en komplex verksamhet då den existerar i gränslandet mellan socialtjänst och rättssystem. Undersökningen visar att den svenska regeringen och andra politiska företrädare är de grupper somfrämst får komma till tals. Nyhetsredaktionerna verkar tillsammans med de politiska företrädarna vara de som sätter agendan för vad som ska diskuteras omkring sis-hem och barn i tvångsvård under den undersökta tidsperioden. När barn som tvångsvårdas på institutioner deltar i nyhetsrapporteringen blir det främst som omständigheter. De påverkas av åsikter, händelser och handlingar men ges ingen plats som aktiva deltagare i nyhetsrapporteringen. Undersökningen visar vidare att det verkar ha skett en förändring de senaste decennierna i synsättet på frågor som berör barn, unga och brott. Från att handla om vård och behandling verkar diskussionen alltmer fokusera på straff, säkerhet och andra kriminalpolitiska frågor.

Under flera år har svenska medier kantats av debatter kring vården på statens institutionsstyrelse där behandlingspersonal missbrukar makten och inte givit ungdomarna den vård som krävs för att de ska motiveras mot en bättre livsstil. Denna studie har som utgångspunkt att studera relationerna mellan behandlingspersonal och ungdomar som har tvångsvård enligt 3 § LVU. Studien riktar även sitt fokus på ungdomar som har NPF diagnoser samt svårigheter kring skapandet av relationer. Undersökningen mynnar ut i följande frågeställningar; Hur upplever behandlingspersonalen relationer med brukare på Statens institutionsstyrelse? samt Vilka faktorer påverkar relationen mellan brukare med funktionsnedsättning och behandlingspersonal? Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med respondenter som arbetade som behandlingspersonal på statens institutionsstyrelse. Resultatet visade på att skapa relationer på sis är något komplicerat och kräver olika faktorer för att en relation ska fungera. Resultatet visade att personligheten är central faktor i arbetet, men även tidigare kunskaper och erfarenheter vid arbetet, speciellt inom avdelningar där ungdomar har en funktionsnedsättning. Vidare har resultat även påvisat att personal måste visa tillit och agera som rollmodeller för att ungdomarna ska få motivation att skapa relationer och lyckas med sin behandling. / For several years, Swedish media have been lined with debates about care at the state department board where treatment assistants abuse power and have not given young people the care needed to be motivated towards a better lifestyle. This study is based on studying the relationships between treatment assistants and young people who have compulsory care according to § 3 LVU. The study also focuses on young people who have NPF diagnoses and difficulties in creating relationships. The survey results in the following issues; How do treatment assistants experience relationships with users at the Swedish National Board of Institutional Care? and What factors affect the relationship between users with disabilities and treatment assistants? The survey was conducted with a qualitative approach where we conducted semi-structured interviews with respondents who worked as treatment assistants at the State Department Board. The result showed that creating relationships on sis is somewhat complicated and requires different factors for a relationship to work. The results showed that personality is a central factor in the work, but also previous knowledge and experience at work, especially in departments where young people have a disability. Furthermore, results have also shown that staff must show trust and act as role models for young people to be motivated to create relationships and succeed in their treatment.

Syftet med denna studie är att genom att granska LVM domar undersöka hur socialnämnden och förvaltningsrätten framställer missbruksproblematik i de två olika ålderskategorierna, unga vuxna och äldre. Studien syftar även till att undersöka den betydelse klientens ålder tillskrivs i olika LVM domar. Tidigare forskning visar att socialnämnden prioriterar unga klienter för missbruksvård och i beslut om att ansöka om LVM hos förvaltningsrätten. Även statistik från socialstyrelsen visar att det är fler unga än äldre som vårdas enligt LVM. Studiens empiriska material består av 20 domar, varav 10 domar representerar personer under 25 år och 10 domar representerar personer över 65 år. Studien har analyserats utifrån ett socialkonstrukivistiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats med hjälp av de teoretiska begreppen ålderism, makt, diskurs, normalitet och subjektsposition. Studiens resultat visar att ålder inte explicit uttrycks som en motivering för LVM-vård men att den har en implicit betydelse. Detta visar sig bland annat genom att socialnämndens yttrande och förvaltningsrättens motivering till beslut skiljer sig för de två olika åldersgrupperna, exempelvis genom beskrivningen av klientegenskaper och den enskildes hälsa. Nyckelord: Tvångsvård, missbruk, ålder, diskurs, socialt arbete. / The purpose of this study is to examine how LVM judgements examine how the social welfare board and the administrative court present substance abuse problems in the two different age categories, young adults and the elderly. The study also aims to examine the importance the client`s age is attributed to in various LVM judgments. Previous research shows that the social welfare board priorities young clients for substance abuse care and in decisions to apply for LVM with the administrative court. Statistics from the National Board of Health and Welfare also show that more young people than the elderly are cared for according to LVM. The empirical material of the study consists of 20 judgments, of which 10 judgments represent persons under 25 years of age and 10 judgments represent persons over 65 years of age. The study has been analyzed from a   social constructivist perspective, and a discourse analytical approach using the theoretical concepts of ageism, power, discourse, normality and subject position. The results show that the social welfare board's opinion and the administrative court's motivation for decisions differ between the two different age groups, for example through the description of client characteristics and the divorced person's health. Keywords: Compulsory care, addiction, age, discourse, social work.

En placering på Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem förekommer i de situationer då frivillig vård inte anses tillräcklig för ungdomen och tvångsvård ses som det enda alternativet. SiS har under många år kritiserats gällande de särskilda ungdomshemmen och fortsätter att visa på allvarliga missförhållanden och brister. Studiens syfte är att undersöka hur tvångsvården på samtliga SiS särskilda ungdomshem i Sverige fungerar ur ett personalperspektiv, vilket ämnar komplettera befintlig kunskap. Det insamlade materialet grundar sig i tolv semistrukturerade intervjuer med både verksam och icke verksam personal på olika nivåer inom SiS. Genom att identifiera faktorer som personalen upplever påverkar deras möjlighet att utföra sitt arbete har tre åtgärdsförslag med utgångspunkt i tidigare forskning genererats. Dessa berör behovet av förbättrad kommunikation, kompetens och enhetlighet inom verksamheten. Studiens åtgärdsförslag ämnar därmed att bidra till en förbättring av verksamheten samt ökad kunskap om upplevelsen av att arbeta inom SiS. / A placement in the special youth homes operated by the National Board of Institutional Care (SiS) occurs in situations where voluntary care is not sufficient for the youth and compulsory care is seen as the only alternative. SiS has been subject to criticism for many years regarding the special youth homes and continues to show serious shortcomings and deficiencies. The aim of this study is to examine how the compulsory care functions in SiS special youth homes in Sweden from a staff perspective, aiming to complement existing knowledge. The collected data is based on twelve semi-structured interviews with both active and non-active personnel at different levels within SiS. By identifying factors that staff perceive as impacting their ability to execute their work, three proposed actions have been generated based on existing research. These proposals address the need for improved communication, competence, and consistency within the organization. Therefore, the study's recommendations aim to contribute towards enhancing SiS and the understanding regarding the firsthand experience of working within the organization.

Bakgrund: Inom den psykiatriska heldygnsvården arbetar många grundutbildadesjuksköterskor med omvårdnad som profession. Trygghet, säkerhet och integritetär begrepp som kan hjälpa till att utforma den personcentrerade omvårdnaden somkrävs för ett adekvat tillfrisknande. Trots att dessa ord är välkända inom vårdenrapporterar patienter att det inom den psykiatriska heldygnsvården blir bemötta påett otidsenligt sätt, vilket blir motsägelsefullt och lämnar frågetecken. Därförbehöver patientens egna röst få ta mer plats. Tvångsvården har en betydande roll iakuta situationer när någon exempelvis riskerar att skada sig själv eller intemedverkar till behandling i öppenvård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser avtvångsvård. Metod: En litteraturstudie gjordes med innehåll av 10 kvalitativavetenskapliga artiklar som framtagits genom litteratursökningar från databasernaCinahl, PubMed och PsycInfo. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Attvårdas mot sin vilja som resulterade i två underkategorier: När vården togs medacceptans samt negativ syn på vården. Vårdrelationens betydelse blev den andrahuvudkategorin och resulterade i fem underkategorier: En känsla av att tappakontrollen, bemötande, önskan om delaktighet, önskan om information samtönskan om att bli sedd som en människa. Konklusion: Patienterna behövde tidför att skaffa sig insikt i deras egna vårdbehov, men en förståelse för tvångsvårdenväxte till sist fram hos de flesta patienter. Önskan om att få bli mer delaktig i sinegna vård menade patienterna kunde bidra till en mer positiv upplevelse avtvångsvården. Patienter upplevde det problematiskt när de inte fick möjlighet tillen god vårdrelation som främjade goda kontakter. Så fort patienten är i tillståndför en övergång till frivillig vård borde detta ske för att minska den negativaupplevelsen och främja patientens självbestämmande. / Background: Within psychiatric inpatient care many newly graduated nurseswork with nursing as a profession. Safety, security, and integrity are concepts thatcan help shape the person-centered care required for adequate recovery. Despitethe fact that these words are well known in healthcare, patients report that in theround-the-clock psychiatric care they are treated in an old-fashioned way, whichbecomes contradictory and leaves question marks. Therefore, the patients’ ownvoice needs to be given more space. Coercion care has a significant role in acutesituations when, for example, someone is in a risk of harming themselves or doesnot participate in treatment in outpatient care. Aim: To illustrate patients'experiences of involuntary treatment. Method: A literature study was conductedwith the content of 10 qualitative scientific articles produced through literaturesearches from the databases Cinahl, PubMed and PsycInfo. Results: Two maincategories were identified: Being cared for against one's will, which resulted intwo subcategories: When the care was taken with acceptance and a negative viewof the care. The meaning of the relationship within the care became the secondmain category and resulted in five subcategories: A feeling of losing control,treatment in health care, a wish for participation, a wish for information and awish to be seen as a human being. Conclusion: The patients needed time to gaininsight into their own care needs, but an understanding of coercion care eventuallyemerged in most patients. The wish to be more involved in their own care meantthe patients could contribute to a more positive experience of coercion care.Patients found it problematic when they didn’t have the opportunity for a goodrelationship with their caregivers that promoted good contacts. As soon as thepatient is in a condition for a transition to voluntary care this should take place toreduce the negative experience and promote the patients' autonomy.

Studiens syfte är att undersöka hur förarbeten gällande tvångsvård för personer med missbruksproblematik konstruerat dessa personer över tid och vad som framställs som viktigt i tvångsvården av individer med denna problematik, samt hur tvångsvård har rättfärdigats i dessa förarbeten. Studien är en dokumentstudie med en kvalitativ innehållsanalys, och materialet består av proposition till 1913 års Alkoholistlag, SOU till 1988 års LVM och Samsjuklighetsutredningen från 2023. Bearbetningen av materialet resulterade i tre teman: Medikalisering av missbruk, Missbruk som samhällelig och social avvikelse samt Rättfärdigandet av tvångsvård och dess syfte. Resultat och analys visar att konstruktionen av personer med missbruksproblematik har förändrats. I proposition till Alkoholistlagen framhålls moralism och bristande karaktär som ett kännetecken för personer med missbruksproblematik. LVM-utredningen konstruerar att personer med missbruksproblematik inte vet sitt eget bästa i relation till vårdbehov. Samsjuklighetsutredningen konstruerar personerna som självständiga aktörer med inflytande över sitt liv och sitt vårdbehov. Den sociala och medicinska vårdens roll skiljer sig också mellan förarbetena. Propositionen till Alkoholistlagen framställer missbruksproblematik som en sjukdom som behöver botas, LVM-utredningen framställer ett helhetsperspektiv på missbruk med sociala skadeverkningar och Samsjuklighetsutredning påvisar en medikalisering av missbruk där det benämns vara en beroendesjukdom. Samtliga förarbeten framställer missbruk som ett samhälleligt problem. Propositionen till Alkoholistlagen benämner även missbruk som en samhällsfara. LVM-utredningen benämner missbruk som ett socialt problem, och Samsjuklighetsutredningen benämner det vara främst ett medicinskt problem. Tvångsvård rättfärdigas av samtliga förarbeten som en nödvändig och livsuppehållande åtgärd.

​Denna studie syftar till att undersöka förutsättningar, hinder och möjligheter att bedriva behandling inom ungdomsvården på Statens institutionsstyrelse. Studien lutar sig mot bakgrund av en samhällsutveckling där allt fler unga begår grova brott och får allt svårare problem. Samtidigt kritiseras Statens institutionsstyrelse av media och andra myndigheter för att inte kunna hantera sitt uppdrag. Samtidigt som SiS behöver tvångsvårda fler ungdomar involverade i grov brottslighet, vilket i sin tur inneburit ett behov av skärpt säkerhet, behöver myndigheten också ge god omsorg och behandling till de ungdomar som placeras utifrån andra behov. Uppdraget är svårt, och i verksamheterna arbetar människor som valt att jobba på SiS utifrån en vilja och ambition att kunna påverka och hjälpa ungdomar med svåra problem. Med hjälp av Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och begreppet handlingsutrymme, undersöks hur personal som arbetar med behandlingsprogram hanterar de dubbla kraven från organisationens riktlinjer och ungdomarnas individuella behov. Med en kvalitativ ansats analyserades intervjuer med tematisk analys. Resultaten visar på organisatoriska hinder men också på en tro på förändring genom professionell erfarenhet och kunskap. Resultaten visade också att rätt kompetens är avgörande för att kunna bedriva behandling för myndighetens målgrupper och att finns en brist på behandlingsmetoder för grovt kriminella ungdomar. Resultaten betonar också ett behov av ökad medvetenhet, utbildning och möjligheter till för en kontinuerlig vårdkedja för att öka kvalitén på behandlingsarbetet. Slutligen belyser resultaten maktaspekter inom tvångsvården som ett hinder för behandlingsarbetet och föreslår ett förändringsarbete mot mer vårdande än straffande och kontrollerande strategier.