Studiens syfte var att beskriva och analysera hur undervisande lärare i grundskolan och grundsärskolan beskriver sitt agerande för att stärka kunskapsutvecklingen hos elever med en lindrig utvecklingsstörning. Intresset riktades mot faktorer i den egna undervisningen som lärarna ger uttryck för leder till stärkt kunskapsutveckling. Även kompetenser och förmågor som lärarna ser som viktiga att utveckla för elever med en lindrig utvecklingsstörning var av intresse.  Studien utgår från en syn på kunskapsbildning som bygger på sociokulturellt perspektiv. En kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod. Elva intervjuer genomfördes och transkriberades. Intervjuernas fokus var infomanternas beskrivningar av egen undervisning. Lärarna i studien gav uttryck för åtta olika faktorer för stärkt kunskapsutveckling. Dessa är Styrdokument, Organisation, Förväntningar och livskompetenser, Inventera elevernas kunskapsnivå, Skapa socialt samspel och förtroendefulla relationer, Skapa sammanhangsförståelse, lust och meningsfullhet, Varierade metoder och arbetssätt samt Skapa struktur och tydlighet. De centrala kompetenser och förmågor lärarna framförallt betonar att eleverna utvecklat utifrån kunskapskraven är vardagsnära förmågor som syftar till självständighet. Grundsärskolan erbjuder en trygg och tillitsfull lärandemiljö men med en tendens att förskjuta tyngdpunkten mot värnandet om eleven i stället för mot utmaning och kunskapsutveckling. Studien har fördjupat vår förståelse för de dilemman som lärarna i grundsärskolan står inför, att både ta hänsyn till den svårighet som elevernas funktionsnedsättning innebär och rätten till att utvecklas så långt som möjligt.

Då kommunikationsförmågorna fått ett större utrymme i kursplanen i matematik i den svenska grundskolan, samtidigt som andelen andraspråkselever ökat, ansåg vi det viktigt och intressant att undersöka hur speciallärare och lärare undervisar för att stärka kommunikationsförmågorna för dessa elever. Syftet med studien var därför att få kunskap om och förståelse för vilka undervisningsstrategier som några speciallärare, specialpedagoger och lärare använder för att främja andraspråkselevers kommunikationsförmågor i matematik. I studien användes en kvalitativ metodansats med intervjuer som datainsamlingsmetod. Informanterna bestod av sex speciallärare, två specialpedagoger och fyra lärare från tre olika kommuner. I studiens bakgrund behandlades kommunikationsförmågorna som verktyg för lärande, det specifika matematikspråket, andraspråk och matematik samt hinder och framgångsfaktorer för utvecklandet av kommunikationsförmågorna. Resultatet beskriver goda relationer samt kunskap om andraspråkselevernas varierande bakgrund som framgångsfaktorer, vilket i studien presenteras genom det sociokulturella perspektivet. Dessutom lyfts i resultatet ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i elevnära kontexter och med strukturerade kommunikativa övningar som en framgångsrik undervisningsstrategi. Resultatet visar också att en god samverkan mellan olika lärarprofessioner inklusive studiehandledare gynnar andraspråkselevers matematikutveckling. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv ses speciallärarens specifika kompetens som viktig för att säkerställa att hänsyn tas till alla andraspråkselevers olika förutsättningar, dock behöver kompetensen utökas till att även innefatta kunskaper om inlärning av och på ett andraspråk i matematik.

Problemlösning är en av de mest fundamentala delarna inom matematiken då de andra förmågorna adderas på ett naturligt sätt när eleverna ska lösa matematiska problem. Detta är en kvalitativ studie utifrån fenomenologisk teori vars syfte är att fördjupa kunskapen om vilka undervisningsstrategier som de deltagande lärarna uppger att de använder i undervisningen för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga i matematikämnet. Vidare är studiens syfte även att undersöka hur lärarna upplever att undervisningsstrategierna bidrar till att utveckla elevernas problemlösningsförmåga i matematik. Tidigare forskning har analyserats med problemlösningsförmåga och undervisningsstrategier inom ämnet matematik som fokus. Datainsamling har utförts genom semistrukturerade intervjuer med fem utbildade grundskolelärare.  Studiens resultat visade att lärarna, i varierade mängd, använder sig av fem strategier i sin matematikundervisning för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga. Dessa undervisningsstrategier är problembaserat lärande, matematisk modellering, självständigt lärande, kooperativt lärande samt diskutera och reflektera. Vidare visar studien att de medverkande lärarna varierar upplevelsen av hur väl de olika strategierna fungerar. Samtliga lärare upplever att matematisk modellering och det kooperativa lärande är mest central för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga i matematik medan endast en lärare lyfter självständigt arbete som en essentiell del i matematikundervisningen för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga i matematik.

Studiens syfte är att få en ökad förståelse för hur intresset för läsning av skönlitterära verk ser ut bland gymnasieelever och hur gymnasielärare kan arbeta för att öka intresset för läsning av skönlitterära verk, utifrån ett elevperspektiv. För att besvara på studiens syfte och frågeställningar har kvalitativ semistrukturerad intervju använts där nio elever från tre olika gymnasieskolor har blivit intervjuade. Resultatet visar att läsintresset hos gymnasieeleverna varierar och att en betydande faktor som främjar elevernas läsintresse är att låta eleverna välja skönlitteratur. Resultatet visar också att det behövs en balans mellan själv reglerat lärande och lärarens kontroll över inlärningsprocessen. Vidare visar resultatet att det också behövs en balans mellan den inre och yttre motivationskraften för att öka läsintresset.

Den här studien syftar till att undersöka vilka undervisningsstrategier mellanstadielärare använder i läsförståelseundervisning i skönlitteratur i ett mångkulturellt och flerspråkigt klassrum. Studien ämnar även undersöka hur mellanstadielärare resonerar kring de utmaningar, möjligheter och hinder som finns i läsförståelseundervisning av skönlitteratur i denna miljö. För att studera detta har fem mellanstadielärare på två olika skolor intervjuats. Empirin, baserad på de tolkande intervjuerna, har sedan analyserats utifrån en teoretisk modell om läsförståelsens olika komponenter: läsaren, texten, aktiviteten och den sociokulturella kontexten. Skolorna skiljer sig åt, då den ena skolan har en majoritet av elever med flerspråkig bakgrund, medan den andra inte har det. Resultatet visar att trots skillnad i antalet flerspråkiga elever använde lärarna på båda skolorna liknande undervisningsstrategier. Dessa strategier inkluderade att ge bakgrundskunskap, arbeta med läsförståelsestrategier, boksamtal, högläsning och tyst läsning. I studien framkommer det att bakgrundskunskaper och ordförståelse blir särskilt framträdande för att möta flerspråkiga elevers läsförståelse. Det framkommer även vissa hinder som kan försvåra lärarnas läsförståelseundervisning och önskemål om hur dessa hinder kan hävas för att förbättra lärarnas undervisning i det flerspråkiga och mångkulturella klassrummet.

I kursplanen i ämnet religionskunskap tas livsfrågor upp som ett av fyra områden i det centrala innehåll eleverna i årskurs 4–6 som ska aktualiseras i undervisningen. Det innebär indirekt att en fjärdedel av undervisningen ska ägnas åt att behandla och utforska dessa livsfrågor. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare beskriver livsfrågor i ämnet religionskunskap, vilka undervisningsstrategier de använder, vilka utmaningar som kan uppstå och hur eleverna ser på den livsfrågeundervisning de får. Den metod som vi använt oss av för att finna svaren på dessa frågor är en kvalitativ litteraturstudie. Den litteratur vi använt oss av är skriven av svenska forskare som är kända inom livsfråge- och religionsdidaktiskforskning. Resultatet av denna studie visar att det finns få studier som behandlar lärares perspektiv på livsfrågeundervisningen medan antalet studier som behandlar elevernas perspektiv inom detta område är mer beforskat. Detta innebär att vi inte bara analyserat forskning kring undervisningsstrategier i livsfrågeundervisningen utan även inkluderat den forskning som behandlar strategier i religionskunskapsundervisning mer generellt. Det framkom i analysen att de strategier lärarna beskrivs använda mest är olika typer av berättande, samtal och diskussioner i undervisningen. Det gäller både livsfråge-undervisningen och den övriga religionskunskapsundervisningen. Här framkommer även att mötet mellan lärare och elev beskrivs som den viktigaste framgångsfaktorn i klassrummet. De problem som uppkommer i livsfrågeundervisningen är kopplade till att livsfrågor kan tolkas på många olika sätt beroende på vem som behandlar frågan. Ett annat problem är att livsfrågor inte behandlas i tillräckligt stor utsträckning på lärarutbildningen, vilket gör att lärarna känner sig osäkra att undervisa i ämnet. Det framkommer även att lärare och elevers bild av hur undervisningen kring livsfrågor kan se ut skiljer sig. Lärarna tenderar att utgå mer från ett religionsperspektiv och eleverna önskar en mer livsfrågeorienterad undervisning där livsfrågor om meningen med livet, kärlek, frågor om framtiden och döden framträder.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka problemlösningsstrategier lärare använder sig av i undervisningen, samt vilka metoder lärare använder när de undervisar ele-verna i problemlösning. Studien grundar sig i kvalitativa undersökningar genom klassrums ob-servationer och semistrukturerade intervjuer med tre lärare. Lärarna arbetade på två olika skolor i samma kommun i Mellansverige. Resultatet visar att lärarna undervisar eleverna i flertalet strategier som de kan tillämpa i sin problemlösning, men vissa strategier använts mer frekvent än andra. Studien visar även lärarnas medvetenhet om vad som gynnar eleverna i undervis-ningen av problemlösning. Samtliga lärare är medvetna om att problemlösningsförmågan är något som utvecklas under lång tid och att det krävs många tillfällen till övning. Undervisningen om strategier att tillämpa är av stor vikt för elevernas framgång. I denna undervisning har lära-ren en stor del i om och hur eleverna utvecklas.

<p>Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.</p>

Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.

S yftet med denna uppsats var att undersöka hur åtta lärare som arbetar inom särskolans lägre och högre åldrar använder sig av för undervisningsstrategier i sin undervisning. För att genomföra denna undersökning så användes kvalitativa intervjuer med åtta lärare som arbetar i särskolan med elever med utvecklingsstörning och elever med tilläggsdiagnoser. Vi använde oss även av observationer med en observationsmall med hög grad av struktur i klassrumsmiljö. Studiens resultat har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys där vi fått fram intervju och observations resultat och slagit ihop dem till en helhet utifrån fem undervisningsidéer. Vi har delat in dem i olika kategorier så som Helhet och del, åskådlighet, naturen som förebild, handens arbete och dialog för att få det enhetligt och för att göra det lättläst för läsaren. Slutsatser som dragits är att lärarna har många gemensamma undervisningsstrategier i sin undervisning som skapar förutsättningar för lärandet. Några gemensamma strategier som framkom i undervisningen var att alla lärarna använde sig av praktiskt och teoretiskt arbete. De framkom även att alla lärarna individanpassade undervisningen och anpassade materialet. Av de strategier som vi har sett så finns en variation om hur lärarna använder dem i sin undervisning. Det framkommer dock att lärarna använder dem på olika sätt beroende på bakgrund, utbildning och erfarenhet