Uppsatsen undersöker hur flick- respektive pojkspelare och deras idrottsutövande inom ungdomsfotbollen konstrueras i förhållande till varandra och till den stereotypa bild av kvinnligt och manligt idrottande som media upprättar. Vidare ämnar den besvara om fotbollsklubbarnas framställning av fotbollslagen genomsyras av Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål om jämställt idrottande.   Tolv texter från sex fotbollsklubbar i Stockholms län har genomgått en textuell innehållsanalys med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Analyserna har utförts med Hirdmans genussystem, Faircloughs kritiska diskursanalys och Halls synsätt på stereotypisering som teoretisk utgångspunkt.   Resultatet visar på ett upprätthållande av det manliga könet som norm inom fotbollen och en reproduktion av de idrottsstereotypa bilder av manligt och kvinnligt idrottande som media tenderar att visa upp. Flickorna får inte bara mindre textuellt utrymme utan frånkopplas ofta en seriös fotbollssatsning i jämförelse med pojkarna. En del arbete tycks således finnas kvar innan jämställdhetsmålet är uppnått inom ungdomsfotbollens verksamheter.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka hur en resultatorienterad träningsmiljö tar sig i uttryck i ett lag med pojkfotbollsspelare. Vad karaktäriserar den resultatorienterade miljön? Hur upplevs träningsmetodiken av barnen? Påverkar ett resultatorienterat klimat barnens inre respektive yttre motivation? Metod I studien deltog 19 fotbollsspelare födda år 2000. Under en femveckorsperiod genomfördes nio träningspass i ett resultatorienterat motivationsklimat där spelarnas prestationer stimulerades och utvärderades utifrån uppnådda resultat i övningar (vinster eller förluster). Laget hade sedan tidigare inte arbetat med en resultatorienterad träningsmetodik. I studien iscensattes en förändring och ett nytt klimat. Som metod användes deltagande observation samt frågeformulär. Resultat Den resultatorienterade miljön karaktäriserades av att barnen i stor utsträckning jämförde sig med, och blev tillfredsställda av att besegra, andra. Att vinna var således det som räknades och för att nå det målet brukade barnen bland annat fusk och kom på olika taktiker som skulle gynna det egna laget.   Att vinna, ”utklassa” och hamna högre upp i den totala poängställningen var det som gav spelarna tillfredsställelse och, om inte detta blev verklighet, framkom en viss frustration och besvikelse hos spelarna.   Inga förändringar när det gällde spelarnas motivation kunde konstateras. Dock visade vissa tendenser att spelarna upplevde motivationsklimatet som mer resultatorienterat efter studiens avslutande. Slutsats Den här studien kan fastslå att tränaren i allra högsta grad kan påverka sina adepter genom motivationsklimatet och bestämma vad som är accepterat, eftersträvansvärt och viktigt. Implikationerna blir således att tränarens pedagogiska roll i barn- och ungdomsidrotten bör uppmärksammas då denna roll får konsekvenser för barnens idrottande.

Föreliggande studie är en kvantitativ studie där syftet var att undersöka hur olika typer av tränarbeteenden och motivationsklimat påverkar samt predicerar psykologiskt välbefinnande hos ungdomsfotbolsspelare. I studien deltog 95 ungdomsfotbollsspelare, antingen tillhörande en SEF certifierad akademi eller ett ungdomslag vars representationslag tillhör någon av de fyra högsta divisionerna i Sverige. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av digitala enkäter som skickades ut till ansvariga i sju olika fotbollsföreningar där deltagarna var i åldrarna mellan 16 och 19 år (M=16.97, SD=2.6). De enkla regressionsanalyserna visade att tränarbeteendet tävlings-/matchstrategier indikerade på störst positiv effekt på psykologiskt välbefinnande och var den typ av tränarbeteende som predicerade mest psykologiskt välbefinnande. Fortsättningsvis indikerar resultatet på en positiv effekt mellan uppgiftsorienterat motivationsklimat och psykologiskt välbefinnande, och en negativ effekt mellan resultatorienterat motivationsklimat. Studiens resultat skulle sannolikt kunna anses vara användbart för att facilitera psykologiskt välbefinnande och i förlängningen utveckling för ungdomsfotbollsspelare genom lämpliga tränarbeteenden och uppgiftorienterat motivationsklimat. / The present study is a quantitative study aimed at examining how different types of coaching behaviors and motivational climates affect and predict the psychological well-being of youth soccer players. The study included 95 youth soccer players, either belonging to a SEF-certified academy or a youth team whose representative team belongs to one of the four highest divisions in Sweden. Data collection was conducted using digital surveys sent to responsible parties in seven different soccer associations where the participants were between 16 and 19 years old (M=16.97, SD=2.6). The simple regression analyses showed that coach behavior of competition/match strategies indicated the greatest positive effect on psychological well-being and was the type of coaching behavior that predicted the most psychological well-being. Furthermore, the results indicate a positive effect between task-oriented motivational climate and psychological well-being, and a negative effect between result-oriented motivational climate. The study's results could likely be considered useful for facilitating psychological well-being and, in turn, development for youth soccer players through appropriate coaching behaviors and task-oriented motivational climate.

Föreliggande studie är en kvantitativ studie där syftet var att undersöka hur olika typer av tränarbeteenden och motivationsklimat påverkar samt predicerar psykologiskt välbefinnande hos ungdomsfotbolsspelare. I studien deltog 95 ungdomsfotbollsspelare, antingen tillhörande en SEF certifierad akademi eller ett ungdomslag vars representationslag tillhör någon av de fyra högsta divisionerna i Sverige. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av digitala enkäter som skickades ut till ansvariga i sju olika fotbollsföreningar där deltagarna var i åldrarna mellan 16 och 19 år (M=16.97, SD=2.6). De enkla regressionsanalyserna visade att tränarbeteendet tävlings-/matchstrategier indikerade på störst positiv effekt på psykologiskt välbefinnande och var den typ av tränarbeteende som predicerade mest psykologiskt välbefinnande. Fortsättningsvis indikerar resultatet på en positiv effekt mellan uppgiftsorienterat motivationsklimat och psykologiskt välbefinnande, och en negativ effekt mellan resultatorienterat motivationsklimat. Studiens resultat skulle sannolikt kunna anses vara användbart för att facilitera psykologiskt välbefinnande och i förlängningen utveckling för ungdomsfotbollsspelare genom lämpliga tränarbeteenden och uppgiftorienterat motivationsklimat. / The present study is a quantitative study aimed at examining how different types of coaching behaviors and motivational climates affect and predict the psychological well-being of youth soccer players. The study included 95 youth soccer players, either belonging to a SEF-certified academy or a youth team whose representative team belongs to one of the four highest divisions in Sweden. Data collection was conducted using digital surveys sent to responsible parties in seven different soccer associations where the participants were between 16 and 19 years old (M=16.97, SD=2.6). The simple regression analyses showed that coach behavior of competition/match strategies indicated the greatest positive effect on psychological well-being and was the type of coaching behavior that predicted the most psychological well-being. Furthermore, the results indicate a positive effect between task-oriented motivational climate and psychological well-being, and a negative effect between result-oriented motivational climate. The study's results could likely be considered useful for facilitating psychological well-being and, in turn, development for youth soccer players through appropriate coaching behaviors and task-oriented motivational climate.

Med utgångspunkt i det transformativa ledarskapet (TFL) och Positive Youth Development (PYD) är syftet med studien att undersöka hur tränare för äldre ungdomslag arbetar för en inkluderande verksamhet där ungdomar får göra sin röst hörd. Det finns ett antagande som säger att organiserad idrott utvecklar ungdomar positivt. Tidigare forskning ifrågasätter detta antagande och menar i stället attidrotten har potential att generera en positiv utveckling för ungdomar men det sker inte automatiskt. Tidigare genomförda studier visar att det finns en utmaning för äldre elitsatsande ungdomslag att kombinera viljan att vinna matcher med att skapa en miljö för positiv utveckling för idrottande ungdomar. Tränarens betydelse har visat sig vara avgörande och TFL anses vara en optimal ledarstil för att idrottande ungdomar ska kunna utvecklas på ett personligt plan i kombination med en idrottslig utveckling. Genom att, ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, studera tränares upplevda transformativa beteenden skapades en större förståelse för ledarskapet i en elitsatsande verksamhet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju tränare för sex ungdomslag (tre pojk- och tre flicklag) i fotboll och analyserades med hjälp av meningskoncentrering. Ungdomarnas ålder var 17 år. Resultatet visar att de intervjuade tränarna besitter den intra- och interpersonella kunskap som, tillsammans med en professionell kunskap, definierar en effektiv tränare för ungdomslag. De intervjuade tränarna påvisar önskvärda transformativa beteenden i form av förmågan att vara en förebild för ungdomarna, att kunna inspirera och motivera dem, att ge dem möjlighet att uttrycka sina åsikter samt att uppmärksamma enskilda individer. Dock visar sig dessa beteenden endast i en mer implicit form. För att kunna synliggöra dessa önskvärda beteenden behöver det lyftas fram som explicita kunskaper i både tränar- och ledarskapsutbildningar inom idrotten. Framtida forskning bör inkludera de aktiva ungdomarna som målgrupp

Studiens syfte var att undersöka följande (1) relationen mellan självbestämmande motivation ochintentioner till fortsatt fotbollsspelande modereras positivt av ett uppgiftsinriktat motivationsklimat, (2) relationen mellan självbestämmande motivation och intentioner till fortsatt fotbollsspelandemodereras negativt av ett resultatinriktat motivationsklimat. Samt (3) relationen mellan kontrolleradmotivation och intentioner till fortsatt fotbollsspelande modereras positivt av ett resultatinriktatmotivationsklimat. Forskningsdesignen var en kvantitativ tvärsnittsstudie som genomtillgänglighetsurval totalt rekryterade 96 unga fotbollsspelare inom olika divisioner i åldrarna 16-20år (M=17.01, SD=1.02). Resultatet av studien bekräftade hypotes (2), där det fanns ett statistisktsignifikant samband mellan självbestämmande motivation och högre intentioner att fortsätta sittfotbollsspelande vilket modererades negativt av ett resultatinriktat motivationsklimat. Hypotes (1) och hypotes (3) visade sig inte vara statistisk signifikanta. Resultatet av studien kan vara underlagför att förespråka självbestämmande former av motivation och undvika ett resultatinriktatmotivationsklimat inom ungdomsfotboll för att på så sätt öka intentionerna av fortsattfotbollsdeltagande. / The aim of the study was to investigate the following (1) the relationship between self-determiningmotivation and intentions to continue playing football is moderated positively by a task-orientedmotivational climate, (2) the relationship between self-determining motivation and intentions tocontinue playing football is negatively moderated by a results-oriented motivational climate. And(3) the relationship between controlled motivation and intentions to continue playing football ispositively moderated by a results-oriented motivational climate. The research design was aquantitative cross-sectional study which, through the availability sample, recruited a total of 96young football players in different divisions, aged 16-20 years (M=17.01, SD=1.02). The results ofthe study confirmed hypothesis (2), where there was a statistically significant relationship betweenself-determining motivation and higher intentions to continue playing football, which wasmoderated negatively by a results-oriented motivation climate. Hypothesis (1) and hypothesis (3)did not appear to be statistically significant. The results of the study can be a basis for advocatingself-determining forms of motivation and avoiding a results-oriented motivational climate in youthfootball in order to increase the intentions of continued football participation.

Föreliggande tvärsnittsstudie är av kvantitativ design med syftet att undersöka hur olika typer av tränarbeteenden och olika typer av motivationsklimat påverkar psykologiskt välbefinnande hos ungdomsfotbollsspelare, samt hur väl de olika typerna av tränarbeteenden och motivationsklimat predicerar ungdomsfotbollspelares psykologiska välbefinnande. Den aktuella studien hade 95 deltagare i åldrarna 16 till 19 år (M= 16.97, SD= 2.6). Deltagarna självskattade sina upplevelser av tränarbeteenden, motivationsklimat och psykologiskt välbefinnande utifrån frågeformulären Coaching Behavior Scale for Sport, Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 och Ryff's Psychological Well-Being scales. Resultatet av en enkel regressionsanalys visade att tränarbeteendet tävling/-matchstrategi hade störst positiv effekt på psykologiskt välbefinnande. Vidare visade analysen att tränarbeteendet negativ personlig kontakt hade en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande. Den enkla regressionsanalysen visade även på en positiv effekt på psykologiskt välbefinnande av uppgiftsorienterat motivationsklimat, och en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande av resultatorienterat motivationsklimat. Studiens resultat anses kunna användas för att facilitera psykologiskt välbefinnande för ungdomsfotbollspelare genom lämpliga tränarbeteenden och uppgiftsorienterade motivationsklimat / This cross-sectional study is based on a quantitative method with the aim to investigate how different types of coaching behaviors and motivational climates affect psychological well-being in young football players, and how well the different types of coaching behaviors and motivational climates predict young football players’ psychological wellbeing. The current study had 95 participants aged 16 to 19 years (M=16.97, SD=2.6). The participants self-rated their experiences of coaching behaviors, motivational climate and psychological well-being based on the Coaching Behavior Scale for Sport, Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 and Ryff's Psychological Well-Being scales. The results of a simple regression analysis showed that the coaching behavior competition/match strategy had the greatest positive effect on psychological well-being. Furthermore, the analysis showed that the coaching behavior negative personal contact had a negative effect on psychological well-being. The simple regression analysis also showed a positive effect on psychological well-being of task-oriented motivational climate, and a negative effect on psychological well-being of results-oriented motivational climate. The results of the study are considered to be used to facilitate psychological well-being of youth football players through appropriate coaching behaviors and task-oriented motivational climates.

This cross-sectional study is based on quantitative method with the aim to investigate how different types of coaching behaviors and motivational climates affect psychological well-being in youth football players, and how well the different types of coaching behaviors and motivational climates predict young football players' psychological well-being. The current study had 95 participants aged 16 to 19 years old (M=16.97, SD=2.6). The participants self-rated their experiences of coaching behaviors, motivational climates and psychological well-being based on the Coaching Behavior Scale for Sports, Percieved Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 and Ryff's Psychological Well-Being scales. The results of a simple regression analysis showed that the coaching behavior competion/match strategy had the greatest postive effect on psychological well-being. Furthermore, the analysis showed that the coaching behavior negative personal contact had a negative effect on psychological well-being. The simple regression analysis also showed a positive effect on psychological well-being of task-oriented motivational climate, and a negative effect on psychological well-being of results-oriented motivational climate The results of the study are considered to be used to facilitate psychological well-being of youth football players through appropriate coaching bahviors and task-oriented motivational climates. / Föreliggande tvärsnittsstudie är av kvantitativ design med syftet att undersöka hur olika typer av tränarbeteenden och olika typer av motivationsklimat påverkar psykologiskt välbefinnande hos ungdomsfotbollsspelare, samt hur väl de olika typerna av tränarbeteenden och motivationsklimat predicerar ungdomsfotbollsspelares psykologiska välbefinnande. Den aktuella studien hade 95 deltagare i åldrarna 16 till 19 år (M=16.97, SD=2.6). Deltagarna självskattade sina upplevelser av tränarbeteenden, motivationsklimat och psykologiskt välbefinnande utifrån frågeformulären Coaching Behavior Scale for Sport, Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 och Ryff’s Psychological Well-Being scales. Resultatet av en enkel regressionsanalys visade att tränarbeteendet tävling-/matchstrategi hade störst positiv effekt på psykologiskt välbefinnande. Vidare visade analysen att tränarbeteenden negativ personlig kontakt hade en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande. Den enkla regressionsanalysen visade även på en positiv effekt på psykologiskt välbefinnande av uppgiftsorienterat motivationsklimat, och en negativ effekt på psykologiskt välbefinnande av resultatorienterat motivationsklimat. Studiens resultat anses kunna användas för att facilitera psykologiskt välbefinnande för ungdomsfotbollsspelare genom lämpliga tränarbeteenden och uppgiftorienterade motivationsklimat

The purpose of this essay is to provide an overview of the children's football debate in the Swedish press. The study focuses on highlighting who gets to speak, which means of persuasion are used in the debate and whether there have been changes over time.  In children´s football several significant changes have been implemented since the Convention on the Rights of the Child was ratified in 1990. In part, it has concerned training and guidelines on how to train and play at these ages, as well as rule changes and the introduction of new national forms of play. These changes have been debated in different ways depending on the debater’s/actor’s worldview  The study's theoretical framework is based on the fact that all communication is rhetorical. It is based on rhetorical theory with a focus on the rhetorical situation and the three basic means of persuasion logos, ethos and pathos as well as the concept of doxa. The empirical analysis is based on rhetorical analysis. First, I do a qualitative study of the rhetorical situation and then a qualitative analysis of the forms of appeal. The analysis showed that the writers and actors who spoke up and received the most space in the Swedish press are predominantly men. The most common strategies and means of persuasion are pathos which is balanced by ethos and logos depending on the rhetorical situation. Furthermore, it can be deduced that the debate, with the time for the introduction of the new game forms, has undergone a change. The debates in the later time period have more positive voices, are more informative and fact-based, logos is a more common form of means of persuasion and the articles refer to research and proven experience. / Uppsatsens syfte är att ge en överblick av barnfotbolldebatten i svensk press. Studien fokuserar på att belysa vilka som kommer till tals, vilka övertygelsemedel som används i debatten och om det skett förändringar över tid.  Inom barnfotbollen har flera betydelsefulla förändringar genomförts sedan barnkonventionen ratificerades 1990. Dels har det gällt utbildning och riktlinjer kring hur barn ska träna och spela samt regeländringar och införandet av nya nationella spelformer. Förändringarna har debatterats på olika sätt beroende på vilken världsbild debattören/aktören har av hur barn- och ungdomsfotboll ska spelas.    Studien teoretiska ramverk bygger på att all kommunikation är retorisk och utgår från retorisk teori med fokus på den retoriska situationen och de tre grundläggande övertygelsemedlen logos, ethos och pathos samt begreppet doxa. Den empiriska analysen bygger på retorisk analys. Jag gör för en kvalitativ studie av den retoriska situationen och sedan en kvalitativ analys av appellformerna.   Analysen visade att de skribenter och aktörer som kommit till tals och fått mest utrymme i svensk press är övervägande män. Det vanligaste övertygelsemedlet är pathos som balanseras av ethos och logos beroende på den retoriska situationen.  Vidare går det att utläsa att debatten, efter hand sedan de nya spelformerna infördes, genomgått en förändring. Debatterna i den senare tidsperioden innehåller fler positiva röster och är mer informativa och faktabaserade, övertygelsemedlet logos är mer vanligt och artiklarna hänvisar i större utsträckning till forskning och beprövad erfarenhet.

Abstract Aim The main purpose of this study was to investigate and compare the effects of a very heavy resisted sprint training regimen and a unresisted sprint training regimen on sprint, acceleration and jump performance in late pubertal adolescent football (soccer) players at mid- to post-PHV and >95% PAH. Method In total 27 male football players were recruited as volunteer participants. The participants had no previous experience with resisted sprint training. The participants were randomly assigned to either the resisted sprint (RST) (n=9) or unresisted sprint (UST) (n=10) training group. However, the grouping was matched based on the force-velocity (F-v) profiling. A control group (i.e. TAU group n=8) was matched with the experimental groups based on age and anthropometrics. The training was done twice a week for four weeks, consisting of either resisted or unresisted sprints. 24 of the original 27 participants could later be included for statistical analysis. During intervention the TAU group performed the regular team training with no additional stimuli from the researchers. Anthropometrics, sprint, acceleration and jump performance testing was tested pre- and post-training intervention. Results The four-week training intervention resulted in significant improvements of sprint- and acceleration for the RST-group. The improvements were 3,8% (±0.05) in T30, 4,2% (±0.06) in T20, 5,7% (±0.06) in T10, and 7,9% (±0.06) in the T5. The RST and UST groups also had significant improvements in both vertical and horizontal jump performance. Further there were several significant between group changes in both sprint and jump performance favoring the RST group over both the UST and TAU groups. Conclusion The conclusions are that in this population a very heavy RST regimen elicits improvements in sprint and acceleration performance whilst a UST regimen does not. Further, both the RST- and UST- training regimens elicit improvements in both vertical and horizontal jump performance. The improvements of the present study follow the pattern of previous studies in the field indicating a greater horizontal force generating ability. However, the improvements in the present study are larger than previously seen, indicating that this type of training might be extra beneficial to enhance sprint and jump performance in late pubertal adolescent athletes. The findings of the present study also contradict the typical recommendations of using light resistance loads (i.e. the 10% rule) when it comes to RST. Heavier loads, as in this case 103,5% of body weight on average, can indeed be used to produce sprint and acceleration gains in a late pubertal adolescent athlete population. The improvement in these short sprints (5-30m) versus the eventual performance decrease in longer sprints 40-70m (e.g. due to less effective maximal velocity phase) is a trade off which logically should be worthwhile for team sport athletes. / Abstrakt Syfte Det huvudsakliga syftet med denna studie var att undersöka och jämföra effekterna av väldigt tungt belastad sprintträning och obelastad sprintträning på sprint-, acceleration och hopprestation hos unga fotbollsspelare i sena tonåren som ligger på en mognadsgrad av ”mid- post-PHV” samt >95% PAH. Metod Totalt 27 fotbollsspelare rekryterades som frivilliga deltagare. Deltagarna hade ingen tidigare erfarenhet av belastad sprintträning. Deltagarna blev slumpmässigt indelade till antingen den belastade (RST) eller den obelastade (UST) träningsgruppen. Dock skedde grupperingen med deltagarnas kraft- hastighetsprofilering som bas, då grupperna blev matchade efter denna. Kontrollgruppen (TAU n=8) matchades med experimentgrupperna efter ålder och antropometri. Träningen bestod av väldigt tungt belastad eller obelastad sprintträning och utfördes två gånger i veckan under fyra veckor. 24 av de initialt 27 deltagarna kunde inkluderas för vidare analys. Under interventionen genomförde TAU den vanliga lagträningen utan ytterligare träningsstimuli från forskarna. Antropometri, sprint, acceleration och hopprestation testades före respektive efter interventionen. Resultat Den fyra veckor långa träningsinterventionen resulterade i signifikanta förbättringar i sprint och acceleration för RST-gruppen. Förbättringarna var 3,8% (±0.05) i T30, 4,2% (±0.06) i T20, 5,7% (±0.06) i T10, och 7,9% (±0.06) i T5. RST och UST grupperna hade också signifikanta förbättringar i både vertikal och horisontell hopprestation. Vidare fanns det flera signifikanta mellangruppsskillnader i både sprint- och hopprestation till fördel för RST gruppen över både UST och TAU grupperna. Konklusion Konklusionen är att ett väldigt tungt RST-träningsprogram framkallar signifikanta förbättringar i både sprint, acceleration och hopprestation medan ett UST-träningsprogram inte gör det. Vidare kan konkluderas att både ett RST- och ett UST-träningsprogram signifikant förbättrar både vertikal och horisontell hopprestationen. Förbättringarna följer mönstret från tidigare studier på området och indikerar en större horisontell kraftproduktion. Dock är förbättringarna större än vad som tidigare observerats vilket indikerar att denna typ av träning kan vara extra förtjänstfull för denna population. Resultaten motsäger även den typiska rekommendationen kring lätta vikter (dvs. 10% regeln) vid belastad sprintträning. Tyngre belastning, som i detta fall i genomsnitt 103,5% av kroppsvikten, kan användas för att producera sprint- och accelerationsförbättringar i denna population. Förbättringen av denna typ av korta sprinter (5-30m) gentemot den eventuella prestationsförsämringen i längre sprinter (40-70m) torde vara ett byte som är värt att göra för lagidrottare.