Bakgrund: Vi är speciellt intresserade av utomhuslek och dess möjligheter tillbarns lärande. Vår studie handlar om att ta reda på vad barnen lekerutomhus och hur de lär sig utifrån barnens perspektiv. Bakgrundenbeskriver historik om lärandet och tidigare forskning som förklararbarns perspektiv, lek utomhus och lärandet.Syfte: Vårt syfte är att ta reda på vad barn, fyra till fem år gamla lekerutomhus och hur de lär sig utomhus utifrån barns perspektiv.Metod: Undersökningen genomfördes genom att göra en kvalitativ intervjumed 30 stycken barn på tre olika förskolor, i åldrarna fyra till femår.Resultat: Vårt resultat visar att det barnen lär sig utomhus lär de sig självaeller av någon kamrat, det är inte något barn som nämner attpedagogerna lär dem något utomhus, pedagogerna är inte heller medi barnens lek. Rörelselekar är de lekar som barnen ägnar sig mest åt.Att gunga och cykla är de lekar som de flesta barnen sysselsätter sigmed.

BakgrundI vår bakgrund beskriver vi utomhuslekens betydelse för barns utveckling och välbefinnande. Barn lär av egna konkreta upplevelser och naturmiljön inspirerar dem till skapande och experimenterande verksamhet. Genom att kontinuerligt återkomma till samma plats i naturmiljön skapar barnen känslomässiga band till den och känner sig trygga där.SyfteVårt syfte är att undersöka om barngruppers olika erfarenheter av utevistelse gör sig synliga i leken, då de introduceras i en outforskad naturmiljö, som inte tidigare är känd för dem.MetodVi har gjort ett kvalitativt experiment, där vi observerat barn från två förskolegrupper med skilda erfarenheter av vistelse i naturmiljö, för att se likheter respektive skillnader i leken. Två observationer per grupp har utförts, då vi med hjälp av löpande protokoll har noterat bland annat val av aktiviteter och lekmiljö på platsen, samt interaktion mellan barnen.ResultatVi uppfattar tydliga skillnader mellan de båda barngruppernas lek. Den grupp som har stor vana av naturvistelse använder sig i mycket större utsträckning av naturmaterialet, samt har rikligt med inslag av fantasi i leken jämfört med gruppen som sällan går till naturmiljö. / Program: Lärarutbildningen

<p>Studiens syfte har varit att dels undersöka vad barn leker och vad de leker med vid utevistelse på förskolan och dels att studera leken ur ett genusperspektiv. Läroplanen för förskolan framhäver att barn har rätt att vistas både inne och ute på förskolan samt att de ska ges möjlighet till att leka utifrån deras fantasi och intressen. Läroplanen ska även ligga till grund för ett arbete där jämställdhet mellan könen råder. Alla barn oavsett könstillhörighet har samma rättigheter på förskolan och ska ges samma möjligheter till lek och aktivitet såväl inne som ute på förskolan. Det är en daglig rutin på de flesta förskolor runt om i landet att vistas ute en till två gånger dagligen, det finns även en del förskolor som lägger all sin tid utomhus. Av någon anledning har utevistelse blivit en aktivitet som inte planeras i samma omfattning som aktiviteter inomhus. För att ta reda på vad barn leker och vad de leker med vid utevistelse på förskolan har en fallstudie gjorts, vilken delades upp i tre tillfällen som samtliga varit i form av videoobservationer.</p><p> </p><p>Resultatet av undersökningen visar att det finns vissa skillnader mellan pojkars och flickors lek och även i deras val av leksaker. Det visade sig bland annat att pojkar lekte med pinnar och letade efter spår av olika slag. Flickor sopade rent på gården, vilket inte pojkar gjorde. De gemensamma lekarna var att gräva och göra lera i sandlådan, cykla, gunga och leta maskar. Utifrån materialet som videoobservationerna gav synliggörs ytterligare en skillnad i pojkar och flickors lek, sättet att kommunicera på under en lek. Pojkar diskuterade livligt med varandra medan flickor hade lugnare samtal där de försökte skapa samstämmighet. Fallstudierna visade dessutom på att barn leker både uppdelade efter deras könstillhörighet och i blandade grupper.</p>

Studiens syfte har varit att dels undersöka vad barn leker och vad de leker med vid utevistelse på förskolan och dels att studera leken ur ett genusperspektiv. Läroplanen för förskolan framhäver att barn har rätt att vistas både inne och ute på förskolan samt att de ska ges möjlighet till att leka utifrån deras fantasi och intressen. Läroplanen ska även ligga till grund för ett arbete där jämställdhet mellan könen råder. Alla barn oavsett könstillhörighet har samma rättigheter på förskolan och ska ges samma möjligheter till lek och aktivitet såväl inne som ute på förskolan. Det är en daglig rutin på de flesta förskolor runt om i landet att vistas ute en till två gånger dagligen, det finns även en del förskolor som lägger all sin tid utomhus. Av någon anledning har utevistelse blivit en aktivitet som inte planeras i samma omfattning som aktiviteter inomhus. För att ta reda på vad barn leker och vad de leker med vid utevistelse på förskolan har en fallstudie gjorts, vilken delades upp i tre tillfällen som samtliga varit i form av videoobservationer.   Resultatet av undersökningen visar att det finns vissa skillnader mellan pojkars och flickors lek och även i deras val av leksaker. Det visade sig bland annat att pojkar lekte med pinnar och letade efter spår av olika slag. Flickor sopade rent på gården, vilket inte pojkar gjorde. De gemensamma lekarna var att gräva och göra lera i sandlådan, cykla, gunga och leta maskar. Utifrån materialet som videoobservationerna gav synliggörs ytterligare en skillnad i pojkar och flickors lek, sättet att kommunicera på under en lek. Pojkar diskuterade livligt med varandra medan flickor hade lugnare samtal där de försökte skapa samstämmighet. Fallstudierna visade dessutom på att barn leker både uppdelade efter deras könstillhörighet och i blandade grupper.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö-98) kan vi läsa att "utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö" (Skolverket, 1998/2010, s. 7). Syftet med studien är att undersöka hur nio förskollärare i södra Sverige uttrycker att de använder sig av förskolegården i den dagliga verksamheten och vilken betydelse utemiljön har för barnens lek och lärande. Våra frågeställningar är följande:  Hur anväder föskolläarna föskolegåden i den dagliga verksamheten?  Hur tar förskollärarna tillvara på barnens intresse på förskolegården?  Hur ser föskolläarna påsin delaktighet i möet med barnen? Resultatet visar att samtliga förskollärare i studien anser att det sociala samspelet är viktigt. Flera av förskollärarna uttrycker att deras lyhördhet och engagemang är av stor betydelse i barnens lek. Samtliga betonar vikten av gårdens utformning, att den ska erbjuda barnen en varierad miljö med föränderligt material. Intervjuerna har varit kvalitativa och har utförts med nio förskollärare i tre olika kommuner i södra Sverige. I diskussionen reflekteras det kring hur förskollärarna ser på sin gård som ett pedagogiskt verktyg men också hur förskollärarna ser på sin roll i arbetet med barnen.

Denna studies syfte var att synliggöra hur barn konstruerar kön och makt i sin lek utomhus samt hur pedagogerna förhåller sig till barns könande i lek. För att synliggöra detta har vi gjort en observationsstudie där vi observerat barngruppen och pedagogerna på en och samma förskola under deras utomhuslek inom loppet av fyra dagar. Dessa observationer delades in i två delstudier där Julia Wigren ansvarade för delstudie 1 om barnen och Selin Bakir ansvarade för delstudie 2 om pedagogerna. Under observationerna tog vi stöd av observationsmallar som vi gjort själva för att underlätta observationens syfte. Studien utgår från feministisk poststrukturalism och centrala begrepp, som makt, kön, könsroll, könsidentitet och genus för att framställa resultatet.  Resultatet av studien visar på att barn ofta valde att leka könsstereotypa lekar med barn av samma kön, samt att barnen använde sig av olika strategier för att inta maktpositioner i leken. Resultatet av pedagogernas förhållningsätt till barnens könande lek påvisade att de intog en passiv roll i den fria leken och hade ett jämlikt bemötande oavsett kön.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sina erfarenheter kring att säkerställa jämställda förutsättningar för barnens utevistelse på förskolan. Metoden som använts är en kvalitativ insamling som består av semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. I resultatet beskriver förskollärarna vikten av medvetenhet kring det egna förhållningssättet och att närvarande pedagoger i barnens lek ses som avgörande för att utmana könssterotypa lekar och roller. Resultatet visar en osäkerhet i hur väl det egna förhållningssättet lever upp till ambitionerna med att skapa jämställda miljöer då dokumentation och planering för detta i utomhusmiljön beskrivs vara bristfällig. Studien har därmed bidragit till att utveckla förståelse för att ytterligare forskning inom fältet, jämställdhet i barnens utelek i förskolan, är nödvändig. Forskningen behöver vidgas till att skapa förståelse för vikten av det egna förhållningssättet i förhållande till barns förutsättningar till en jämställd utelek.

Vi har i vår undersökning fokuserat på barns utelek på en skolgård i Skåne. Syftet med vår undersökning var att studera vilka lekar som förkommer ute på en skolgård och hur barn använder miljön i sina lekar. Undersökningen är delvis gjord utifrån ett genusperspektiv, d.v.s. hur pojkar respektive flickor leker utomhus. Likaså pedagogens roll ute på skolgården ingår i undersökningsområdet. Dessa frågor har vi haft i åtanke: Hur använder barnen skolgården i sin lek? Vilken syn har pedagogerna på skolgården? Finns det skillnader på vad och var pojkar respektive flickor leker på skolgården? Vilken roll har pedagogerna på skolgården? I kunskapsbakgrunden tar vi upp vad lek är för barnen och vilken betydelse utomhusmiljön har för deras lek. Vi har använt de kvalitativa metoderna i form av observationer och intervjuer. De som har deltagit i vår undersökning är pedagoger och barn, detta för att kunna få bådas perspektiv på skolgårdsleken.I vår studie har vi kommit fram till att olika platser på skolgården inspirerar till olika typer av lekar. Pojkar och flickors lek skilde sig åt i rollekarna, men det fanns även tillfällen då de lekte tillsammans ute på skolgården. Vi har även kommit fram till att barnen rörde sig mycket ute på skolgården och lekte på eget initiativ, efter deras egna förutsättningar och att det var lustfyllt. Pedagogerna intog ofta en rastvaktsroll ute på skolgården och skapade sig en överblick på barnens olika lekar.

Syftet med denna studie var att undersöka hur samspelet mellan pedagog och barn hade inverkan på barns utelek ur ett sociokulturellt perspektiv. Studien som vi har genomfört är en kvalitativ studie och vår valda metod är observationer, detta med hjälp av ett observationsschema. Studien genomfördes på två olika förskolor med sammanlagt sjutton pedagoger och trettio barn. Det insamlade datamaterialet analyserades genom en tematisk analys där olika teman uppstod utifrån våra observationer, vilket är någonting som redovisas i resultatdelen. Dessa teman analyserades med stöd av det sociokulturella perspektivet där begrepp som interaktion, bemötande och fördelning användes för att få syn på hur samspelet mellan barn och pedagog hade inverkan på barns utelek. I resultatet framkom det att pedagogers närvaro och intresse av barns lek hade stor betydelse för samspelet och en inverkan på barns utelek. / <p>Betyg i Ladok 240108.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att lyfta fram några barns egna tankar om lek och vänskap och undersöka vad dessa värderingar och konkreta handlingar kan säga om a) skillnader och likheter över kulturgränser, b) hur barnen upplever och påverkar maktfördelningen genom leken och genom sina kamratrelationer samt c) vad gruppfördelning, rollfördelning och val av lekkamrater kan säga om tillhörighet och gruppens inneboende genusrelationer. Studien är komparativ och gäller barn i Sverige och Brasilien.</p><p>Genom en kvalitativ processorienterad metod har observationer kompletterats av deltagande observation, gruppsamtal samt enskilda samtal. Det empiriska materialet utgörs av loggboksanteckningar och bandade samtal. Totalt tolv enskilda samtal har bandats, vilket omfattar tre pojkar och tre flickor från respektive land.</p><p>Studien vilar på en kombination av teoretiska och begreppsmässiga influenser. Foucaults diskursteori samt barndomsdiskurser ramar in förståelsen av lek. För analysen av barnens grupplek har även genusteorier använts. Hermeneutiska teorier samt barnperspektiv är ytterligare teoretiska influenser i studien. Etiska frågor kring metod och samtal med barn har beaktats.</p><p>Av analyserna framgår att regellekar dominerade barnens lekval i bägge kulturer. Det framgår att barn i Trancoso lekte i större och mer åldersintegrerade grupper till skillnad från Göteborgsbarnen som föredrog lek i parrelationer, vilket ofta medförde en relationsproblematik utan motsvarighet i Trancoso. Klassaspekten och materiella tillgångar spelade en viktig roll för de brasilianska barnen och kom att påverka upplevelsen av tillhörighet i förhållande till lek och vänskapsrelationer. Olika former av maktstrukturer påverkade och organiserade barnens lek. Dels bestod dessa maktstrukturer av omgivande vuxnas kommentarer kring leken, men även av förhandlingar, bestraffningar samt inkludering och exkludering av lekkamrater i givna lekgrupper. Även genusaspekten visade sig ha en organisatorisk funktion i barnens lek.</p>