Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärares tankar om barns utevistelse samt vilka för- och nackdelar de upplever med utevistelsen. Ett ytterligare syfte är att undersöka vilka effekter förskollärarna anser utevistelsen kan ha på barngruppen. I arbetet används en kvalitativ metod i form av sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare från två olika förskolor. Resultatet visar att samtliga förskollärare som intervjuats har en positiv inställning till utevistelsen och ser den som en tillgång för verksamhetens arbete. Deras egen relation till naturen anser de spela stor roll då de vill vara goda förebilder för barnen. Förskollärarna vill ge barnen möjlighet att upptäcka och få kunskap om naturen genom utflykter, promenader och olika aktiviteter, för att på så sätt öka barnens nyfikenhet och motivation. Studien tar avstamp i två utvecklingsteorier, progressivismen med John Dewey i spetsen samt Albert Banduras sociala inlärningsteori. I det avslutande avsnittet förs en metod- och resultatdiskussion. Där framkommer bland annat att vårt resultat skiljer sig från tidigare forsknings resultat, gällande förskollärarens roll under utevistelsen. Förskollärarna i vår studie anser att deras roll under utevistelsen bland annat är att vara en medupptäckare tillsammans med barnen, medan förskollärare i tidigare studier har sett sin roll under utevistelsen som övervakare.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens beskrivningar om, och i så fall på vilket vis använder utemiljön för att stimulera barns lärande och utveckling. Studien är baserad på en kvalitativ undersökning i form av intervjuer av fyra förskollärare som arbetar i olika förskolor i kommunen. Denna undersökning använder olika begrepp som ett hjälpmedel för undersökning. Studien talar om hur pedagogerna stimulerar undervisning i utemiljö. Finns det en undervisning utomhus? På vilket sätt kan lärare stimulera barns lärande i utemiljö? Undersökningen stödjer sig i det teoretiska perspektivet som genomfördes ur det utvecklingspedagogiska perspektivet. Teorin framträder hur pedagogen ska kommunicera med barnen, så att barnen får möjlighet att tala och tänka och förstå sin omgivning. Pedagogik i förskolan blir verklighet när barnen lekar, det blir på så sätt ett möte som sker mellan barn och lärare för att utveckla barns kunnande och förmågor. Resultatet visar att förskollärare ser naturmiljön som en utmanade plats för lärandet. Resultatet visar också att barnen utvecklar sin kreativitet och fantasi i mötet med naturmaterial såsom stenar, stubbar, pinnar och kottar. Studiens slutsats att en bättre kommunikation mellan barn och lärare påverkar barns inlärning och uppfattning till olika fenomen i vardagen. Att ge barn förutsättningar att tänka och uttrycka sig utifrån deras tidigare upplevelser och erfarenheter är ett sätt som kan vara utgångspunkt för varje lärandesituation. Slutligen vill jag säga att undervisningen kan ske inomhus eller utomhus beroende på förskollärarens förhållningssätt.

Syftet med vår studie var att synliggöra hur förskollärare hanterar matematik utomhus ur ett didaktiskt perspektiv, samt att ta reda på hur förskollärare beskriver arbetet med matematik som innehåll i barns utevistelse. Detta är en kvalitativ intervjustudie där vi tagit reda på fyra förskollärares perspektiv angående detta. Analysen av vårt material är gjort ur ett utvecklingspedagogiskt perspektiv. Vi har sökt efter relevant forskning och litteratur utifrån aspekterna matematik, utomhus och undervisning. Sammanfattningsvis visar resultaten från våra respondenter att förskollärarna i olika omfattning arbetar med matematik som innehåll i barnens utevistelse men att dessa sällan är planerade i förväg utan mer utifrån här- och nu- situationer där man följer det barnen själva visar intresse för och detta utgör grunden för undervisningen. Vidare konstaterar vi att de flesta av våra respondenter lägger störst vikt vid lägesord vad gäller matematiska begrepp som ingår i matematikundervisningen i ett utomhusperspektiv. Vi tolkar det som att det finns en osäkerhet kring vad matematik i förskolan innefattar och att detta kan bero på utbildning och pedagogens egna erfarenheter av matematik och ens ämneskunskap spelar stor roll.

Sammanfattning Lek är centralt inom förskoleverksamhet och har beforskats en hel del. Fri lek är också centralt men är inte lika välbeforskat. Mot den bakgrunden avser föreliggande uppsats undersöka hur pedagoger definierar den fria leken, samt vad som utmanar den den pedagogiska rollen, genom att denna hindras eller försvåras vid barns utevistelse. Metoden som använts var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger som arbetar på tre olika förskolor. Teoretiskt näring har hämtats från Michel Foucault, mer specifikt har vi använt begreppen disciplinär makt, panoptismen och pastorala makten. Dessa begrepp har vi nyttjat för att i vår analys synliggöra hur pedagoger omedvetet dagligen utövar makt/ styrtekniker över barn i deras fria lek. Vårt resultat visar att pedagoger ser lek som viktigt i förskolan men att det är svårt att erbjuda fri lek. De beskriver hur de ständigt övervakar barnen och att detta upplevs svårare utomhus (än inomhus). Genomgående visar vår analys hur pedagogerna utövar en undermedveten makt/styrning i form av ett ständigt övervakade av barnen. Detta görs för att barnen ska anpassa sig till de normer och regler som råder i förskoleverksamheten. Karaktäristiskt blir det återkommande hur pedagogerna själv förklarar hur de anser sig oavbrutet behöva ha ett observerande sinne i barngruppen för att på så sätt bygga vidare på barnens erfarenheter. Pedagogerna menar också detta för att de ska kunna vara ett verktyg för vidareutveckling av det barnen visar intresse för. Analysen resulterar också i att barnens fria lek inte är så fri som begreppet vill ge uttryck för. Som grund vilar mycket i detta på den maktposition pedagogerna besitter, den makt som för dem är ett omhändertagande ansvar man som pedagog har.

Tidigare forskning visar att det är viktigt för barnen i förskolan att vistas ute i en naturlig miljö för sin utveckling både motoriskt och kognitivt. I forskningen framkommer det att pedagoger i förskolan haren förståelse för utevistelsens betydelse för barnens utveckling och lärande, både på gården och utanför staketet. Dock saknar pedagogerna kunskaper hur de kan använda sig av utevistelsen tillundervisning. Vi anser att denna studie behövde göras för att skapa en medvetenhet kring barnensutevistelse i relation till undervisningen i förskolan. Genom fokusgruppsintervjuer med sex arbetslag på lika många olika förskolor, så har denna studie fokuserat på pedagogernas uppfattning av barnens lärande i relation med utevistelsen på förskolan. Vårt resultat visar att pedagogerna valt att vara ute mer på grund av den rådande pandemin och de beskriver att ett lärande sker när barnen är ute på gården och får röra sig fritt. Lärandet sker i samspel med andra barn men även med närvarande och stöttande pedagoger. Det sker även ett lärande när de kommer utanför staketet och framförallt i skogen där pedagogerna uppmärksammar fler handlingserbjudanden för barnen och att barnen samspelar i högre grad med varandra. Studien belyser att pedagogerna har olika syften med utevistelsen där vila och återhämtning för pedagogerna är ett. De andra syftena är att de beskriver barnens behov till rörelse och att använda utevistelsen till planerade aktiviteter och undervisning. Det är även i skogen som den mesta av undervisningen sker, men resultatet visar även att det finns en stor osäkerhet hos pedagogerna kring begreppet undervisning och utomhuspedagogik. / <p>Betyg i Ladok, 210108.</p>

Syftet med studien var att undersöka huruvida fritidslärare arbetar kring utomhuspedagogik i det vardagliga pedagogiska arbetet. Syftet var också att undersöka fritidslärares uppfattningar om utomhuspedagogik. Genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer undersöktes följande frågeställningar: Hur uppfattar fritidslärare begreppet utomhuspedagogik? Hur beskriver fritidslärare sitt arbetssätt kring utomhuspedagogik i fritidshemmet? Hur upplever fritidslärare arbetet med utomhuspedagogik i fritidshemmet? Totalt sex utbildade fritidslärare från olika fritidshem deltog genom ett godtyckligt urval och snöbollsurval. I resultatet framkom att utomhuspedagogik uppfattades av fritidslärarna som ett lärande i utomhusmiljön där eleverna lär sig genom sina sinnen och kroppar. Fritidslärarna använder utomhuspedagogiken i strukturerad undervisning där de styr upp utomhusaktiviteter samt ostrukturerad undervisning där fritidslärarna fångar eleverna i stunden. Fritidslärarna belyste även utmaningar och hinder inom utomhuspedagogiken. De utmaningar och hinder som togs upp av fritidslärarna var exempelvis stora elevgrupper, anpassande kläder, planeringstiden samt motivationen hos eleverna och kollegor.

Utevistelsen är ett naturligt inslag och en del av den dagliga rutinen i förskolan. Hur förskolornas gårdar ser ut och vad de används till skiljer sig dock mellan olika förskolor. Den centrala frågan för vår studie handlar om förskollärares personliga erfarenheter om hur utemiljön används i förskolans utbildning. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om olika uppfattningar som förskollärare kan ha om förskolans utemiljö och hur den används i utbildningen. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare som är yrkesverksamma i förskolan. Resultatet analyseras med hjälp av pragmatiska och sociokulturella perspektiv på lärande. Tidigare forskning som presenteras i denna studie visar på utemiljöns positiva effekter på barns utveckling. Forskningen framhåller också hur pedagogernas förhållningssätt och agerande i utemiljön påverkar barns möjligheter till lärande. Resultatet av studien visar att förskollärarna har olika uppfattningar om förskolans utemiljö beroende på gårdens utformning och var förskolan ligger. Det framkommer hur utemiljön kan användas i lärandesyfte, både genom att ta med undervisningsmaterial ut och genom att utforska naturen och det som utemiljön erbjuder. Men även vad det är som gör att utevistelsen inte alltid har ett planerat syfte.

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om vad förskollärare har för föreställningar om hur de förhåller sig till barnens lek utomhus. Detta i syfte för att få en ökad förståelse för deras roll i leken och under utevistelsen på förskolan.  Resultaten visar att det förekommer övervakning till stor del under utevistelsen i förskolan. Förskollärare uttrycker att de gärna skulle vilja leka mer med barnen men att stora barngrupper och brist på personal gör att de flesta känner att de istället behöver ta en pedagogroll som överblickar gården. Detta gör att den fria leken utan pedagogers inblandning får mest tid utomhus. Förskollärare uttrycker också hur samarbetet mellan kollegor är viktigt i den bemärkelsen att flera nämner hur deras kollegor anser att tiden utomhus kan ge utrymme för andra saker än att leka med barnen. Enkäter skickades ut till förskollärare som har fått svara på frågor kring delaktighet i barnens lek och utifrån en fenomenografisk metodansats har resultatet kategoriserats utifrån svaren från respondenterna. I tidigare forskning går det att se hur personal på förskolan mest övervakar barnens lek, vilket kan ses i vår studie. Tidigare forskning visar på hur deltagande i barnens lek kan bidra till målorienterad undervisning och vår studie visar på hur en del förskollärare anammat detta, men en majoritet av respondenterna nämner att de inte hinner delta i barnens lek.

Utevistelse är en självklar del inom förskolan. Vi vill i denna kvalitativa studie synliggöra hur förskolegården kan fungera som en pedagogisk resurs till pedagoger som har som syfte att bedriva undervisning på förskolegården. Vi använder oss av sociokulturellt perspektiv och miljöpsykologi som teoretiska utgångspunkter. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna analyseras empirin. Empirin är insamlad med hjälp av enskilda kvalitativa intervjuer. I resultat- och analyskapitlet framkommer olika sätt att resonera kring undervisning på förskolegården. Sammanfattningsvis framkommer resultat från pedagogerna som visar att det är pedagogernas förhållningssätt till utevistelse, pedagogernas utbildningsgrad och intresse som redogör pedagogernas förståelse om vad utomhuspedagogik är.

Syftet med detta examensarbete grundar sig i att vi som studenter upplevt en avsaknad till ett pedagogiskt synsätt när det kommer till utevistelse och utomhusmiljön under våra verksamhetsförlagda utbildningar. Dessa situationer är ofta något som blir bortglömda och upp till eleverna att själva sysselsätta sig med. Detta har resulterat i att vi velat ta reda på om skolor med närhet till grönområden använder dessa i större bredd.Det teoretiska perspektiv som ligger till grund för arbetet kopplas till ett utomhus- och fritidspedagogiskt perspektiv där begrepp som formellt, informellt och kontextuellt lärande samt autentiska miljöer blir centrala. Fallstudier är det metodval vi har använt för att ta oss an detta arbete. Intervjuer med verksamma pedagoger har genomförts på två skolor i samma stad.Resultatet i detta arbete visar att användandet av och uppfattningen om utomhusmiljön skiljer sig mellan skolorna. Dock visar det empiriska materialet att det inte är läget som påverkar undervisningen utan snarare vilken erfarenhet de verksamma pedagogerna har samt vilket intresse som finns för själva ämnet.