Bakgrund: Idag genomförs drygt 50 hjärttransplantationer i Sverige per år. Som sjuksköterska är det viktigt att förstå patientens känslor och upplevelser under väntan för att kunna främja hälsa och lindra lidande. Indikationerna för en hjärttransplantation är en hjärtsvikt i funktionsklass tre eller fyra. Syfte: Att belysa patientens upplevelse under väntan inför en hjärttransplantation. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt som grundar sig på tio vetenskapliga artiklar. Sökningen gjordes i välkända omvårdnadsvetenskapliga databaser. Analysen genomfördes i flera steg. En övergripande genomläsning gjordes först för att sedan gå djupare in i varje artikel och hitta huvudkategorier och underkategorier. Resultat: En upplevelse av att vara begränsad framkom som ett fynd. Den fysiska begränsningen var ett faktum precis som en psykisk begränsning. Deltagarna kände sig sjuka. Det sociala nätverket påverkades både positivt och negativt genom att vänner drog sig undan men även nya vänskapsband knöts på grund av den nya situationen. Oro fanns för om det nya hjärtat skulle passa och om det skulle dyka upp i tid. Information framkom som något som både kan hjälpa samt stjälpa. Diskussion: Huvudfynden var att vänta på något utan att kunna påverka situationen är påfrestande, att information kan både hjälpa och stjälpa samt att få känna gemenskap skänker tröst och lättnad. Studiens resultat kopplas till närhetsetik, KASAM samt Disease och Illness.

19/10 – Field diary Waiting isn’t visible, but you can feel it. It cannot be touched but it can touch you. You can feel it in your body, all the way from your head and down to your toes. Waiting is impossible to lock down; it is fluent and floating between us. Waiting is between you and me, creating a room. With my work ”In Between” I am investigating the term waiting. Waiting is a big part of our daily life. We are waiting for new episodes of our favourite tv-shows, the laundry to dry, and the dinner to be ready. We are waiting for something to happen, something to change. The emotions concerning waiting can be filled with expectation, longing and joy, but also with anxiety and stomach pain. Waiting is something we do physically, by example, standing in line. But it is also psychological, a mental state. Waiting is a space where time is central. There is a void in waiting, a loneliness and passivity that I find interesting. Waiting is something that is taken for granted, something that just happens. Something that lures in the shadow of what is going to become. There are rooms for waiting, waiting rooms. Big parts of our lives are waiting rooms. What are we doing there, and what is important in waiting? I am interested in the space in between where time is on-going. Still it is like a vacuum, a borderless space where we spend so much time. What happens here and why is nothing happening? I have chosen to focus my embodied work on female waiting. The female body have layers of waiting, both physically but also mentally. It is important for me to enhance the history of women that have been waiting. Thanks to those women, who have been waiting in the shadow of someone, I have the opportunity to make this work. The making in waiting is important. In today’s society, that has become more and more traditional, we have forgotten this waiting. A waiting of change. A week ago women were marching all around the world for women’s rights. It is 2017 and we need to march for our rights? How long should we wait to live in an equal society, for all? ”Waiting is in our bodies” (Beckman 2009:110). I think the body is a good introduction to both corpus and jewellery. They both need a body to understand its function, just like waiting. In my work I see the waiting room, the in between, become my corpus as it function as a container for me, my thoughts and for waiting. Jewellery is an extension of my body as well as a way for me to communicate. I see the difference between corpus and jewellery in my work. With corpus I can show you the room of waiting, and with jewellery I can show you how waiting feels like.

Vistelsetider på Svenska akutmottagningar har ökat senaste tiden. Under en lång vistelsetid behöver patienter uppmärksammas och revalueras för att undvika att drabbas av lidande eller vårdskador. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning och en kvalitativ intervjustudie har genomförts där åtta sjuksköterskor från en akutmottagning har deltagit. En innehållsanalys renderade i resultatet i kategorierna skapa medvetenhet om patientens behov och exponeras för utmaningar. Det finns en medvetenhet hos sjuksköterskor om att patientens vårdbehov riskerar att uppmärksammas i lägre grad om ett vänteläge uppstår, speciellt vid hög arbetsbelastning. Stressig miljö synonymt med korta vårdmöten, att ständigt behöva prioritera sina arbetsuppgifter och sjuksköterskans syn på uppdraget spelar roll för vilken grad av vård patienten får under sin vistelsetid. Medicinsk vård tillmäts högre prioritet till förmån för omvårdande åtgärder.

Preoperativ oro är vanligt förekommande i väntan på operation. För att lindra denna oro har vårdpersonalen stor betydelse och vikten av information är avgörande. Denna studie syftar till att undersöka patienters upplevelse av att vänta på en akut operation inom 24 timmar. Studien är baserad på en kvalitativ intervjustudie där åtta deltagare intervjuades. För att analysera datan användes innehållsanalys såsom den är beskriven av Elo och Kyngäs (2008). Resultatet presenteras i fyra kategorier: Känna tillit med den vård som finns, känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet, känna oro inför framtiden, känna sig tillfreds. I resultatet framkom att vårdpersonal hade stor betydelse för patienten i väntan. Genom att bemöta patienten och tillgodose individuella behov lindrades preoperativ oro. Att hålla patienten informerad visade sig vara en viktig del i väntan för att kunna förbereda sig på nästa steg. I resultatet framkom en känsla av ovisshet av att inte veta operationsdag och en vilja om att få operationen utförd. Studien visar att individanpassad information var bristfällig. Varför utnyttjas inte de hjälpmedel som finns? Om individanpassad information kan minska risken för preoperativ oro och dess konsekvenser bör det användas i större utsträckning.

Syftet med uppsatsen är att se vad som händer i väntan då barnen själv strukturerar tiden och hur pedagoger förhåller sig till och använder sig av barnens väntan i vardagen på förskolan. Barns väntan studeras för att urskilja vad som händer i denna och i väntan i sig kan utläsas ha ett speciellt värde.Vår studie handlar om de föreställningar och värden som inbegrips i begreppet väntan samt barns olika göranden i dessa tidsliga mellanrum. Barn har observerats i stunder där yttre förutsättningar gör att de väntar. Några av de äldra barnen har intervjuats om vad det för dem innebär att vänta. Då vi även velat belysa pedagogers förhållande till barns väntan, finns desas tankar med.Ett resultat vi kan utläsa är att när barnen upplevs trygga i situationen och ges utrymme att fylla väntan med något de själva väljer, använder de tiden till att reproducera pedagogernas handlande, samt till att pröva och förhandla det som händer runt dem i vardagen. Vi ser hur detta görande skapas utifrån möjligheterna miljön och situationen ger. Den ostrukturerade tiden hjälper barnen att bli kreativa och kompetenta, där även stunder av vila kan ses i resultatet. Här blir det i arbetet att fylla dagarna med innehåll och en väl avvägd dagsrytm betydelsefullt att även ha en förståelse för att väntan kan ha ett värde i sig.

När en person blir patient innebär det ofta att befinna sig i främmande situationer utom egen kontroll, inte minst på en akutmottagning. Till akutmottagningen söker sig personer i behov av sjukvård dygnet runt, veckans alla dagar. Beroende på olika faktorer genererar besöket på akutmottagningen mer eller mindre väntan. Vid högt inflöde av patienter ökar arbetsbelastningen för akutsjuksköterskor vilket kan leda till att den personcentrerade vården blir lidande. Likaså riskerar patientsäkerheten att äventyras där vårdskador kan inträffa, då det finns ett påvisat samband mellan väntetid och vårdskador. Syftet med studien är att utforska tillgänglig evidens gällande vuxna patienters upplevelse av väntan på akutmottagning. En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes där 14 artiklar analyserades genom Braun och Clarkes sexstegs modell. Två teman framträdde efter analysen: Betydelsen av tid och rum under väntan samt vårdrelationens betydelse under väntan. Resultatet påvisar variationer i upplevelsen samt olika faktorers betydelse gällande upplevelsen av väntan så som den fysiska miljön och väntans längd. Behov av information var framträdande då informationen ofta uppfattades bristfällig och otillräcklig. Vidare beskrevs vårdrelationen som viktig, interaktionen med vårdpersonalen ansågs central och avgörande för hur väntan upplevdes på akutmottagningen. Slutsatser som dras är vikten av individanpassad information, vilket kan föranleda ökad förståelse för väntetiden samt att väntan uppfattas mer hanterbar. Genom att fokusera på personcentrerad vård kan akutsjuksköterskan optimera en god vårdmiljö samt ett inkluderande partnerskap där patienten ses delaktig. Således kan ett personcentrerat arbetssätt tillgodose en vårdande väntan i stället för en hopplös och oviss tid.

I denna uppsats studeras och diskuteras 474 insändare i tidningen Ute och Hemma, skrivna till sjömän av deras anhöriga under andra världskriget. Insändarna är ett intressant exempel på ett offentligt forum, där textförfattarna var tvungen att förhålla sig till en större läsarskara än bara den direkta adressaten, men utgör också ett material ur vilket man kan teckna en bild av Sverige under perioden. Värdet i den situationsbaserade gemenskapen löper som en röd tråd genom insändarnas berättelser, värdet i kamratskapet på havet framgår lika tydligt som solidariteten inom de hemmavarandes sociala nätverk. De hemmavarandes relation till tid diskuteras också, i insändarna görs den till någonting materiellt, ett objekt att konkret förhålla sig till. Fotografiets materialitet framstår också som en värdefull resurs för de hemmavarande som bland annat ser det som en ställföreträdare för den utreste sjömannen och genom dess autenticitet manifesteras familjeenheten med hjälp av fotografiet. Även könsreglerade skillnader, såsom synen på kvinnans respektive mannens arbete samt väntan, synliggörs i insändarna. Kvinnans ansträngningar kategoriseras inte som arbete i texterna, samtidigt som mannens väntan inte diskuteras eller syns på samma sätt som kvinnans. Slutligen diskuteras krigets närvaro i insändarna, då med ordet ”krig” som exempel. Ordet förekommer inte förrän krigets slut varför det tycks vara ett slags språkligt tabu trots att konsekvenser av det – torpederingar, ransoneringar och insändarna i sig själva – är en ständigt närvarande och omtalad faktor i texterna. Insändarna blev därför en kanal för de hemmavarande genom vilken de kunde övervinna den rumsliga distansen och återknyta familjen och visar sig samtidigt vara ett givande källmaterial för historiska studier då det återger de hemmavarandes röster och berättelser från ett förstahandsperspektiv.

Årligen sker över 1,5 miljoner operationer i Sverige och idag väntar många på operationen som ska genomföras. Inom vården är väntan inför ett kirurgiskt ingrepp något många patienter får uppleva och kölistan för operationer kan vara lång. Erfarenheterna av väntan på ett kirurgiskt ingrepp och strategierna för att hantera väntan skiljer sig mellan individer. Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters erfarenheter av väntan på kirurgiskt ingrepp som resulterade i nio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet påvisar att patienters erfarenheter av väntetiden och vänteprocessen inför kirurgiskt ingrepp genererade både positiva och negativa känslor. Artiklarnas underkategorier skapade huvudkategorierna som var att leva i standby och känsla av hopp. De negativa känslorna som upplevdes var bland annat frustration och smärta. De positiva erfarenheterna av väntan var bland annat stöd och bättre hälsa. För att hantera väntan användes olika strategier där stöd var ett återkommande och viktigt begrepp. Patienterna letade efter stöd i form av information och närhet från både anhöriga och vårdpersonal. Mer forskning kring patienters erfarenheter av väntan inför kirurgiskt ingrepp är önskvärt där information och kommunikation spelar en central roll i omvårdnadsarbetet. / There are performed 1,5 million operations on a yearly basis in Sweden and still today are a lot of people waiting for their scheduled surgery. Waiting for surgery is something many patients will be experiencing and waitinglists for surgery can be long. The experience of waiting for surgery and strategies for manage the waiting time was different between the individuals. The aim of the study is to describe patients’ experience of waiting for surgery. The study was conducted by reviewing nine qualitative research articles. The results demonstrates patients' experience of waiting and the waiting process before surgery generated both positive and negative feelings. Articles subcategories created the main categories that were living in standby and sense of hope. Some of the negative feelings that were experienced were frustration and pain. The positive experience of waiting included support and health. To manage the wait, different stratergies were used and supporting was important. Patients were looking for support in terms of information from both families and healthcare professionals. Wait is a concept that with more research could provide a more clear picture of what waiting is and what it means for the patients who are in the middle of the waiting process for a surgical procedure.

Det är idag mellan 700 – 800 patienter som väntar på ett nytt organ i Sverige. Dock är tillgången på organ betydligt mindre än efterfrågan, vilket leder till att väntan på ett nytt organ kan bli mycket lång. För en del patienter orkar inte kroppen med den långa väntan vilket leder till en för tidig död. Att vänta på ett nytt organ innebär ett stort lidande för patienten. Ovissheten om vad som kommer att hända i väntan på det nya organet och hur man hanterar sin livssituation i detta läge är avgörande för patientens välbefinnande.Syftet med denna litteraturstudie är att belysa patienters upplevelser av att vänta på ett nytt organ. Studien bygger på analys av kvalitativ forskning. Metoden har valts utifrån syftet att belysa patienters upplevelser. Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman: Förlorad kontroll, väntans emotioner och att hantera vardagen. Dessa teman beskriver, utifrån tillhörande subteman, hur patienter upplever väntan på ett nytt organ. Resultatet vittnar om att det är många aspekter av att vänta på ett nytt organ som bidrar till ett lidande. Resultatet visar att väntan på ett nytt organ är en väldigt omtumlande upplevelse som påverkar patienten såväl fysiskt som psykiskt. Livet blir begränsat i många avseenden på grund av sjukdomens svåra symtom samt ovissheten om framtiden. Hur patienten klarar av att hantera denna svåra livssituation beror såväl på stöd från omgivningen som personliga strategier i form av coping. / Program: Sjuksköterskeutbildning

För att öka överlevanden vid hjärtstopp har räddningstjänsten fått i uppgift att påbörja livsviktig första hjälpen i väntan på ambulans. Dessa uppgifter ställer krav på att brandmännen skall behärska och utföra livräddande åtgärder till personer med hjärtstopp, i varierande miljöer, och ofta med de anhöriga på plats. Ofta på eller nära den ort som de själva arbetar och bor på. Detta sammantaget innebär sannolikt en utmaning för brandmännen. Den begränsade mängden forskning som finns, gör gällande att det kan upplevas som en utsatthet för den som skall vårda en livshotande sjuk person. Ur ambulanssjuksköterskans perspektiv kan samarbetet mellan ambulans och räddningstjänst vara direkt avgörande för möjligheten att rädda liv, därför är det viktigt att även belysa aspekter som kan påvisa utbildningsbehov och samövning för att bygga ett fungerande team. Syftet med studien är att beskriva brandmäns upplevelser av att vara först på plats vid ett hjärtstopp. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Analysmetoden är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Åtta brandmän från ett kommunalt räddningstjänstförbund har intervjuats. Resultatet visar att brandmän upplever en stor vilja att utföra livräddande insatser men att det finns en hel del stressmoment, och att brandmännen kan känna sig utsatta då de under en kort tid bär ansvaret för en annan människas liv. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård