<p>Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.</p>

Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.

Syftet med arbetet är att få en större förståelse för hur förskollärare ser på den manliga yrkesrollen i förskolan, samt hur de ser på kommunikationen i arbetslaget. På grund av de rådande omständigheterna med Covid-19 har intervjuerna utförts via Zoom. Förskollärarna som har deltagit kommer från olika delar av landet och de kvalitativa intervjuerna har varit halvstrukturerade. Det har visats sig att den manliga yrkesrollen inte har diskuterats i en större omfattning på förskolor och att det finns olika syn på männens yrkesroll. Utifrån resultatet framgår skillnaden på hur förskollärare ser på den manliga yrkesrollen, samt skillnad på hur förskollärare kommunicerar med varandra. Manliga förskollärare ses som en resurs för förskolan, men det finns hinder för dem, så som anklagelser om övergrepp på barn eller könsstereotypiska synsätt. Det hindrar att yrkesrollen blir jämbördig med den kvinnliga yrkesrollen. Förutfattade meningar om det som anses vara manligt och kvinnligt kunde uppfattas från förskollärarna, men även en medvetenhet om att synen och de förutfattade meningarna kan förändras.

Syftet med vår studie var att undersöka fritidslärares egna uppfattningar om deras arbetsuppgifter i skolan. Anledningen till varför vi fastnade för just detta ämne var för att vi tidigare under utbildningen har fått en inblick i vad den tidigare forskningen som är gjord på ämnet faktiskt säger. Den tidigare forskningen målar upp en bild av ett uppdrag som är otroligt öppet för fri tolkning och att ett stort ansvar hamnar på enskild lärare och på rektorerna att forma fritidslärarnas arbetsuppgifter under skoltid. För att ta reda på våra respondenters uppfattningar kring ämnet genomförde vi semistrukturerade intervjuer, där datan sedan analyserades med hjälp av en variant på den induktiva tematiska innehållsanalysen. I vår empiri framkommer just denna ojämställdhet och skillnader mellan skolorna våra respondenter är verksamma på. Då uppdraget inte är tydligt definierat eller formulerat i styrdokumenten leder det till oklarheter och stora variationer i fritidslärarnas arbetsuppgifter i skolan. Detta gör att fritidslärarnas möjligheter för samplanering och enskild planering blir lidande vilket i sin tur skapar problematik för deras kompletterande uppdrag, det skapas en ond cirkel. Något som vi tycker är intressant för framtida studier är att granska synen på fritidslärares arbetsbeskrivning inom ramarna för arbetet inom skolans verksamhet på ledningsnivå och riksdags- och regeringsnivå. Vi tycker att mer forskning kring detta kan bidra till att bryta den onda cirkeln. / <p>Betygsdatum: 2021-06-06</p>

Den ”osynliga” arkitekten. Projekt: Dragonstallet Drottningholm, Gubbängsbadet, Årstagårdens bollplan.  Många arkitekter arbetar i det fördolda. Deras arbete är inte utmärkande eller omtalat, men finns överallt runtomkring oss. Vardagliga byggnader förväntas finnas där, fungera och vara estetiska men de flesta människor tänker sällan på de skapande krafter som står bakom den byggda miljön. Den ”osynliga” arkitekten och dennes arkitektur, ur ett flertal aspekter, studerades. De olika aspekterna är: Den historiska eller traditionella. Samhället. Beställarkraven. Yrkesrollen. Arkitektens eget val eller ställningstagande.  För att illustrera några av aspekterna är tre utförda projekt visade: Dragonstallet Drottningholm- ett ombyggnads- och renoveringsprojekt i byggnad från början av 1800-talet. Projektet handlade i stor omfattning om att ta bort det som inte hörde till och lyfta fram det ursprungliga stallrummet.  Gubbängsbadet- uppförd ca 1945-1949, om- och tillbyggnad för anpassning till nya funktioner och arbetssätt. Tillbyggnaden är exteriört anpassad och smälter in. Interiört fungerar lokalerna bättre för sitt ändamål.  Årstagårdens bollplan- nybyggnad av omklädningsbyggnad. Byggnaden fungerar väl för sin användning, har en diskret utformning med egen karaktär, anpassad till sin omgivning. / The unnoticed architect. Projects: Dragonstallet Drottningholm, Gubbängsbadet, Årstagårdens bollplan.  Many architects work unnoticed. Their work is not distinguishing or famous, but surrounds us everywhere. Everyday buildnings are expected to be there, function well and be esthetically pleasing but most people seldom consider the creative forces behind the built environment. The unnoticed architect and his architecture was studied from a number of aspects. The aspects are: The historical or traditional. The society The clients’ requests The professional role The architects own choice and opinion   To illustrate some of these aspects three built projects are chosen: Dragonstallet Drottningholm- the former stable for the dragoons’ horses from the beginning of the 19Th century, was rebuilt. The project was mostly about tearing off parts which didn’t belong and make the details of the original room visible.  Gubbängsbadet- a swimming bath, built 1945-49, rebuilding and exterior addition to accommodate new functions and ways of working. The exterior addition was made in the same way as the existing building and blends in. The interior is better planned for its purpose.  Årstagårdens bollplan - a newly built changing room building at a football pitch. The building is well planned for its purpose, has a discreet design with its own character, well adapted to its surroundings.