<p>Syftet med uppsatsen är att analysera hur politiker använder sig av media för att legitimera sina förslag och ståndpunkter för medborgarna. Genom användning av diskursanalys som teori och metod beskrivs de diskurser som uppkommer i citat där politiker är refererade eller citerade. För att kunna uppnå syftet har införandet av den nya signalspaningslagen (FRA-lagen) under juni månad 2008 legat till grund för uppsatsens analysarbete. Granskningen har skett utifrån artiklar från fyra stora och medelstora svenska tidningar för att kunna analysera användningen av media och dess roll i det politiska systemets legitimitetsprocess.</p><p>Vid analysen framträder sju kategorier och diskurser för hur politiker argumenterar för ett införande av en ny signalspaningslag. Kategorierna sträcker sig över tidningsgränserna och har i uppsatsen benämnts som <strong>”överhängande fara”</strong>, <strong>”ni har fel”, ”en stärkt integritet”, ”dags för beslut”, ”anpassning”, ”vi lyssnar” </strong>och <strong>”det är färdigt nu”</strong>.</p><p>Uppsatsen uppvisar en relativt komplex bild över medias roll i beslutsordningen och hur legitimeringen där igenom formas. Det är genom massmedia politiker kan övertala och förmå medborgarna att tycka att det framförda förslaget är bra, vilket är ett måste för att den politiska auktoriteten skall kunna kvarhållas.</p><p>Kategoriernas vikt i sammanhanget är mycket betydelsefull då dessa genom en medial envägskommunikation för med sig olika budskap och synvinklar av det specifika problemet. Tillsammans med den makt media har är det genom de utmålade kategorierna som politiska intressen kan vinna mark. Genom olika infallsvinklar används media som inkörsportar till medborgarna och den offentlighet som måste legitimera det politiska förslaget.</p>

<p>This thesis coheres around the issue of collective political mobilisation within one part of the contemporary feminist movement, or more specifically, within the Swedish feminist zine community. A feminist zine, also commonly referred to as Grrrlzine or femizine, is a small non-commercial and non-professional publication, which is distributed by channels other than that of the mainstream media.</p><p>The aim of the thesis is to examine what role the 'name' ' sisterhood' has in the constitution of a feminist zine community. Further, it is to explore the ways in which this 'name' is expressed and the precise function this name has within the community itself. That 'sisterhood' is necessary for a feminist politics is, according to the vast majority of the zines studied, obvious. Nevertheless the issue of what sisterhood 'is' or what it ’ought to be’ is constantly under negotiation. In this thesis I study how the name sisterhood works to create a collective feminist identity – even if this very 'name' comes to be articulated in, sometimes radically, different forms.</p><p>In order to conduct my analysis, I have taken several theoretical decisions. First, I have chosen to frame the zine community in accordance with the term communitas, defined as a collective identity constituted in terms of its opposites, by that which it is not. In this specific case, this Other consists of the commercial media, that is also, conceived as an effect of a wider patriarchal threat.</p><p>Second, to understand the differences which exist within this community, I have chosen to develop three feminist logics, to capture some quite contradictory articulatory strategies. They are referred to as ’liberal feminist’, ’radical feminist’ and ’post feminist’. The concept of logics allows me to interpret how it is that three different (and sometimes competing) feminist traditions can be found in the zine community, and commonly how in a single zine, or a single text, the three logics can coalsce.</p><p>As mentioned above, it is the 'name' sisterhood that provides the glue that holds the feminist zine community together. To understand this I have analyzed sisterhood by way of the concept 'empty signifier', that is, a 'name' which is partially emptied of meaning and which serves as a surface of inscription for a variety of feminist demands, demands that in themselves may have very little, or even nothing in common.</p><p>Finally, the ideas outlined in the thesis call for reflexivity, that is, for an explicit meta-analysis of the conduct of one’s own research process. In this thesis I discuss the problematic arising when the feminist researcher studies a feminist movement, and the inevitable blurring of political partisanship and theoretical analysis that takes place. Here I pay particular attention to the frontiers that a political community is always-already in a process of re-negotiating, and how the researcher is herself part of this very re-negotiation.</p>

<p>Försvarsmakten har sedan länge haft uppgiften att delta i internationella insatser, och som på senare år intensifierats. I början på 2000-talet startade en transformation mot en ny försvarsmakt med ökat internationellt fokus. I denna förändring har arbete skett i olika steg för att förändra myndighetens organisationskultur. Ett av syftena med denna kulturförändring var att öka officerares benägenhet att söka sig till befattningar i utlandsstyrkan. När ett sådant förändringsarbete sker kan diskurser uppstå kring vissa frågor, inom en given kontext med ett specifikt syfte, och ett givet språkbruk. I detta fall uppstod en diskurs kring internationell tjänst och meritvärdering av denna.</p><p>Denna uppsats syftar till att kartlägga den diskursiva och sociala praktiken mellan åren 2000 - 2007 och finna diskrepanser eller överensstämmelser. Utifrån detta resultat utvärderas praktiken med hjälp av teorier om organisationskultur. När en ny organisationskultur ska utvecklas finns primära och sekundära mekanismer som bör hanteras för att lyckas med ett förändringsarbete. Dessa mekanismer samt teorier om mångtydighet och motsägelser används i uppsatsen för att utvärdera och förklara resultatet inom diskursen.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att diskursen har förändrats under undersökningsperioden, dels beroende på byte av ledare för organisationen och sannolikt även av ett ökat politiskt tryck på förändring. När det gäller genomslag i den sociala praktiken är upplevelsen av den enskilde officeren att det inte meriteras. Analysen av resultatet har skett ur olika perspektiv på att utveckla organisationskultur, bl.a. belöningar, befordran och statusbildande åtgärder. Resultatet pekar på en tendens, att det finns ett institutionaliserat sätt att befordra officerare som inte utgår från den internationella tjänstgöringen.</p> / <p>For many years now the Swedish Armed Forces have been tasked to participate in international missions, more intensely so in the last couple of years. At the beginning of the millennium the Armed Forces started a transformation with a more international focus. In this transformation work also started to change the organizational culture within the Armed Forces. The purpose of this change was to increase the willingness of officers’ participating in international missions. When changes like this are launched discourse arises - in this case a discourse about international missions and merit rating.</p><p>The purpose of this essay is to map the discursive and social practice between the years 2000 and 2007 and investigate discrepancies and concordance between them. Theories about organizational culture are used to interpret the results. When a new organizational culture is to be launched there are some mechanisms to be dealt with for a successful result. These mechanisms and theories about inconsistencies in organizational culture are used to evaluate the results.</p><p>The result of the study is that the discursive practice has changed during the studied period. In the social practice the results are that there is a tendency for the officers to experience that the merit value is not in concordance with the discursive practice.</p>

<p>Uppsatsen granskar talet om erfarenheter från internationella övningar – hur de värderas och påverkar verksamheten och byggandet av kunskap. Studien jämför också uppfattningar – om vilka kunskaper och erfarenheter som är viktiga att inneha som flygförare för att kunna lösa uppgifter i en internationell kontext – mellan de med respektive de utan egen erfarenhet från internationellt övningsdeltagande. Syftet är att möjliggöra och locka till reflektion övar vad diskurserna kring internationella övningar leder till för praxis inom det svenska Flygvapnets stridsflygdivisioner.</p><p>För att granska talet används diskursanalys som metod. Analys görs genom ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Jämförelsen av vilken kunskap som anses vara viktig görs genom att statistiskt beräkna skillnader i uppfattningar ur en enkät besvarad av hälften av det svenska Flygvapnets JAS39-piloter. Resultaten analyseras genom samma teoretiska perspektiv som används i diskursanalysen.</p><p> Resultatet av jämförelsen visar att det finns en statistisk säkerställd skillnad i uppfattning i 4 av 71 uppmätta kunskaper, erfarenheter och färdigheter.</p><p>Diskursanalysen visar att erfarenheterna upplevs vara mycket betydelsefulla för byggandet av kunskap i det svenska Flygvapnet.</p><p>Så betydelsefulla att medarbetare efter att ha deltagit i övningar och flugit ett fåtal flygpass tillåts utforma och påverka utbildningsanvisningar, stridstekniska ramverk och flygsystem.</p> / <p>This essay examines the speech about the experiences from international LIVEX – how they are appreciated and affect business and the building of knowledge.  The study compares opinions – about what knowledge and which experience is important to be in possession of as a fighter pilot to be able to solve tasks in an international context – between those with and those without own experience from international LIVEX. The aim is to enable and to entice to reflection over which kind of practice the discourses surrounding international LIVEX leads to within the Swedish Air Force’s fighter squadrons.</p><p>Discourse analysis is used as a method to examine the speech. The analysis is done through a socialconstructivistical perspective. To compare opinions about which knowledge is perceived as important statistical calculations is being done from a survey answered by half of the Swedish Air Force’s fighter pilots. The result is being analysed with the same theoretical perspective as in the discourse analysis.</p><p> The result of the comparison shows a statistical significant difference in opinions in 4 of 71 measured knowledge’s, expediencies and skills.</p><p>The discourse analysis shows that the experiences are perceived as very important for the building of knowledge within the Swedish Air Force.</p><p>So important that co-workers after participation in LIVEX and after flying only a few sorties are allowed to shape and influence training instructions, tactical instructions and aircraft development.</p>

Gegenstand der Analyse ist die mediale Auseinandersetzung um feministische de/konstruktivistische Theorie und Praxis, die 2006/2007 unter der Überschrift 'Gender Mainstreaming' stattfand. Dominiert wurde die Mediendebatte von einer Reihe antifeministischer Veröffentlichungen in überregionalen (Print- und Online-) Zeitungen und Magazinen; auf ihnen liegt das Hauptaugenmerk meiner Untersuchung. Im Zentrum stehen dabei die Einzelanalysen der Artikel "'Gender Mainstreaming' Politische Geschlechtsumwandlung" (FAZ; Volker Zastrow) und "Der neue Mensch" (Der Spiegel; René Pfister), die unter Hinzuziehung des Debattenkontextes (ca. 50 Artikel) untersucht werden. Die Analyse verfolgt die zentralen diskursiven Strategien, mit denen feministische de/konstruktivistische Theorie und Praxis sowie die Protagonist_innen derselben delegitimiert werden und fragt nach den impliziten wie expliziten Aussagen, den zugrundeliegenden gesellschaftlichen Wissensvorräten, Deutungsrahmen und Ausschlüssen. Theoretisch und methodisch wird eine Perspektive entwickelt, die die Mediendebatte einerseits als Kondensat gesellschaftlicher Wissensvorräte und als Spiegel gesellschaftlicher Machtverhältnisse, andererseits als Produzentin von Wissen und Macht analysierbar macht. Die Forschungsfragen und Analyseergebnisse tangieren entsprechend das gesellschaftlich vorhandene Alltags- und wissenschaftliche Wissen über Geschlecht(erverhältnisse) ebenso wie das ‚neue‘ Wissen, das in der Debatte generiert wird, indem Wissen neu kombiniert, akzentuiert, in neue Kontexte gestellt und den Rezipient_innen zugänglich gemacht wird. Mit welchen Bedeutungen wird der Begriff 'Gender' aufgeladen? Nach welchen Kriterien werden feministische Interventionen beurteilt? Welche Subjekte werden abgewertet oder ausgeschlossen (Homosexuelle, Transgender u.a.)? Welches wissenschaftliche und welches Alltagswissen liegt den (antifeministischen/ transphoben/ homophoben) Aussagen zugrunde? Inwiefern haben de/konstruktivistische Geschlechterkonzepte Eingang gefunden in die öffentliche Geschlechterdebatte? Und schließlich auch: Welche Strategien verfolgten jene medialen Artikulationen, die positiv auf feministische Theorie und Praxis und/oder Gender Mainstreaming Bezug nahmen? 'Gender Mainstreaming' fungierte im untersuchten antifeministischen Strang der Debatte als Aufhänger für einen modernisierten Antifeminismus, der sich gegen sämtliche feministische Politiken und Theorien richtete, die (in der Debatte) mit dem Begriff 'Gender' assoziiert wurden. 'Gender' wurde dabei als politisches Stigmawort mit vagem de/konstruktivistischem Gehalt etabliert. Die untersuchten Delegitimierungsstrategien betreffen den Wahrheitsgehalt feministischer Theorie, die Ziele und die Wirkungen feministischer Politik und die Frage nach den Interessen, die mit feministischen Politiken verfolgt werden. Diesen Strategien liegen (unter anderem) Vorannahmen bezüglich Geschlecht und Geschlechtsidentität, Abwertungen und Ausschlüsse bestimmter geschlechtlich oder sexuell markierter Subjekte, spezifische Deutungen feministischer Politiken und Theorien und die Dethematisierung von Machtverhältnissen zugrunde. / The subject matter of his analysis is the media debate on feminist de/constructivist theory and practice conducted in 2006-07, using the peg ‚gender mainstreaming‘ to hang itself on. The debate was dominated by a number of anti-feminist publications, which my analysis mainly focuses on. The core of the research consists of the analysis of the articles „‚Gender Mainstreaming‘ Politische Geschlechtsumwandlung“ (FAZ; Volker Zastrow) and „Der neue Mensch“ (Der Spiegel; René Pfister), which are being investigated by also looking at the context of the debate. The analysis aims at the central discursive strategies which are used to delegitimise feminist de/constructivist theory and practice as well as their protagonists and enquires about the implicit and explicit statements of the articles, the basic common knowledge, criterion and exclusions. I devise a theoretical and methodical perspective, which makes the debate analyzable in a double way: On the one hand the media debate can be seen as a ‚condensate‘ of common knowledge and as a mirror of social power structures and on the other hand it functions as a producer of knowledge and power itself. Consequently the research questions allude to the existing common and/or science-based knowledge as well as to the ‚new‘ knowledge which the media debate generates by (re-)combining, (re-)accentuating and (re-)contextualising knowledge. Which denotations/connotations are assigned to the term ‚gender‘? Which criterion is being mobilized to judge feminist politics? Which subjects (homosexuals, transgendered persons et al.) are degraded or excluded? Which scientific knowledge and which common knowledge form the basis of the (anti-feminist/ transphobic/ homophobic) statements being made? Is there any evidence that de/constructivist perceptions regarding gender found access to the public gender debate? And eventually: Which are the strategies being pursued by those articles that referred to feminist theory and practices affirmatively? Within the anti-feminist thread of the debate, ‚gender mainstreaming‘ served as a peg to hang an updated antifeminism on, that was directed against all feminist politics and theories associated with the term ‚gender‘. ‚Gender‘ itself was established as a stigmatized political term including a vague de/constructivist meaning. The discursive anti-feminist strategies affect the trueness of feminist thought, the aims and impacts of feminist politics and the question about the interests pursued by feminist politics. These strategies rest upon the specific interpretations of feminist politics and theories, upon the exclusion of existing power structures from the debate, upon underlying presumptions concerning gender and gender identity and upon the degradation and exclusion of persons due to their sex, their gender or their desire.

Für den Flugverkehr als Teil eines regional und global verdichteten Infrastruktursystems sind Naturgefahren wie Vulkanausbrüche gleichbedeutend mit Risiken. Die Kommunikation von Risiken verläuft im Spannungsfeld von wirtschaftlichen und staatlichen Akteuren einerseits und Medien und Zivilgesellschaft andererseits. Demgegenüber stehen Modelle diskursiver Risikoregulierung als Instrumente öffentlicher Aushandlungsprozesse. Diskutiert werden Einflussfaktoren auf Entscheidungen im Kontext von Risikodiskursen. Dabei wird insbesondere die Funktionslogik der Medien untersucht. Am Beispiel der Aschewolke des Eyjafjallajökull 2010 wird die Phänomenkonstellation von Akteuren und Diskurspositionen illustriert und der Verlauf einer medialen Risikoentwicklung nachgezeichnet.

Im Zentrum steht die Genese einer sich im 20. Jahrhundert zunehmend ideologisierenden Schia, deren wachsende diskursive Macht sich mit der Iranischen Revolution von 1979 durch die Schaffung realpolitischer Strukturen in Form der velayāt-e faqih niederzuschlagen vermag. Untersucht wird, unter welchen Bedingungen der gesellschaftspolitische Entwurf des schiitischen Klerus sich auch im Hinblick auf existierende nicht-religiöse Gegendiskurse seiner Zeit – etwa aus der staatlichen Bürokratie, Intellektuellenzirkeln oder aus linken und nationalen Bewegungen – wandelte. Wie begegnete der Klerus den drängenden gesellschaftlichen Fragen der Moderne und wie wird der politische Diskurs heute geführt?

Der Band fasst die Ergebnisse der Tagung "Marguerite Duras : l’existence passionnée" zusammen, die im April 2005 an der Universität Potsdam stattgefunden hat. Zu diesem Kolloquium in französischer Sprache, welches von Studierenden der Universität Potsdam organisiert wurde, waren Wissenschaftler und Studierende aus Polen, Frankreich und Deutschland eingeladen, um den "Diskurs der Leidenschaft" im filmischen und literarischen Werk von Marguerite Duras zu untersuchen.<br> Der Band erscheint in französischer Sprache (teilweise übersetzt) und beinhaltet den Eröffnungsvortrag der Tagung, die anschließende Diskussion und die Vorträge der Referenten. Ebenso enthalten sind die Arbeitsergebnisse der studentischen Teilnehmer, die sich im Vorfeld der Tagung in Arbeitsgruppen mit dem Thema auseinandergesetzt haben.

The perpetual evolution of the value of heritage in urban development is producing newsocio-spatial realities, shaped by different relationships of power at multiple scales.Heritage has always played an important role in the construction of individual andgroup identities, but is now increasingly seen as a capital for the making of cityidentity. Although professional heritage practices have attempted to embrace a similaror parallel vision, they are likely to overlook how interventions in heritage challengeidentity, meaning and sense of place. This thesis employs methods of discursiveanalysis to investigate the evolution and the appropriation of heritage in three sociopoliticalcontexts: Botswana, a post-colonial society; Palestine, an occupied society;and Sweden, a developed Western society. It also uncovers the ways authority is put towork through the discursive field of heritage in historic environments.Heritage in Palestine under the rule of the Ottoman Empire, British Mandate, and theIsraeli Occupation has been engulfed by both armed and discursive struggles overhistory, identity, and superiority. Narratives of the ‘Holy Land’ in addition to thepressures of the occupation forces and international interventions have shaped currentheritage practices in the Historic City of Nablus. In Botswana, Western planning ideashave been promoted in both the colonial and post-colonial eras, with little attention tolocal culture. The socio-spatial realities this produces have divorced the Batswana fromthe familiar and played an authoritarian role in defining valuable heritage in thedevelopment of Shoshong village and Sowa town. Heritage in the town of Ystad,Sweden, has since the late nineteenth century been regulated and legitimized through aconsistent inscription of a medieval identity on the town landscape, overlooking socialand spatial consequences.These findings are presented in four papers that each addresses a specific aspect ofheritage in urban development. An introductory monograph links the articles,developing theoretical analyses on how heritage-authority relations. This discussiongoes beyond direct practices of authority in management of physical heritage. Instead,it uncovers how heritage is utilised to gain and reinforce authority over identity politicsin historic environments. It also sheds light on how discursive struggles over meaningin the three cases are influenced by a ‘universalized heritage discourse’. In thisdiscourse, heritage is perceived as physical things representing a specific version of thepast, framed by European values and controlled by professional expertise andconventional knowledge. This discourse is rooted in the ‘authorized heritage discourse’that emerged in Europe in the nineteenth century and disseminated globally throughinternational treaties on heritage. Situating site-specific interventions in their social,cultural, and political contexts would allow for productive dissonance, rather thannarrow mediations of competing views. The virtue of working with heritage in the faceof authority at different spatial scales is stressed as one way to build sufficient capacityin heritage practices, capacity that would allow individuals and social groups to freelynegotiate their identity against any intervention in their spaces of heritage. / Den ständigt pågående omvandlingen och utvecklingen av det kulturella arvetproducerar nya rumsliga villkor, formade av såväl intern socio-politisk dynamik somexterna krafter. Kulturarv har alltid spelat en central roll i individers och gruppersidentitetsskapande och uppfattas nu allt oftare även som ett kapital i konstruktionen avstäder och regioner. Dock saknar kulturarvspraktikerna ofta förståelse för de sociopolitiskakonsekvenserna och kan därmed inte på ett medvetet sätt hantera dessaaspekter. Denna avhandling undersöker utvecklingen av det kulturella arvet och dessinverkan i tre socio-politiska kontexter: Botswana, ett postkolonialt samhälle; Palestina,ett ockuperat samhälle; och Sverige, ett västerländskt samhälle. En analys av lokalainterventioner i de tre områdena visar hur auktoritet kommer till uttryck genomdiskurser om kulturarvet i historiska miljöer.I Palestina har - under det ottomanska styret, det brittiska mandatet och den israeliskaockupationen - det kulturella arvet utgjort en arena kännetecknad av såväl militär somdiskursiv kamp för historia, identitet och makt. Så till exempel präglar narrativ om ’detheliga landet’ nutida praktiker kring kulturarv i den av historien präglade stadenNablus. I Botswana har västerländskt utvecklade idéer för stadsplanering praktiseratsunder både den koloniala och den postkoloniala eran, vilket formaturbaniseringsstrategier ofta utan hänsyn till lokal kultur. Den sociala och rumsligaverklighet som därigenom skapats har lett till en tilltagande distansering mellanBotswanierna och deras kulturarv. Detta fick avgörande konsekvenser vid definitionenav värdefullt kulturarv under utvecklingen av Shoshong village och Sowa town. IYstad har det kulturella arvet under sena nittonhundratalet reglerats och legitimeratsgenom framhållandet av en medeltida identitet, en identitet som starkt formatstadsmiljön men men vars sociala och rumsliga konsekvenser inte beaktats.Dessa resultat presenteras i fyra artiklar, som var och en lyfter en specifikfrågeställning kring kulturellt arv. I en ”kappa” kopplas artiklarna samman ochanalyseras särskilt med avseende på hur det kulturella arvet involveras iauktoritetsskapande,. Analysen visar att auktoritet kommer till uttryck genomdiskursiva praktiker kring kulturellt arv. Samtidigt som varje fall präglas av enkontextuell och situerad diskurs, påverkas alla av en ’universell kulturarvsdiskurs’.Inom ramen för denna universella diskurs uppfattas kulturarv som fysiska tingomgärdade av sociala och kulturella erfarenheter ofta kopplade till europeiskavärderingar, under kontroll av professionella experter och i linje med konventionellkunskap. Denna diskurs har sina rötter i den ’auktoriserade kulturarvsdiskursen’ somväxte fram i Europa under artonhundratalet och spred sig globalt genom internationellkultursamverkan. En av avhandlingens slutsatser är att en situering av platsspecifikainterventioner i sina komplexa sociala, kulturella och politiska kontexter kan erbjuda enför samhället produktiv dissonans, snarare än den begränsning som oundvikligen blirföljden av ambitionen att snabbt komma fram till konsensus. Genom att synliggöra hurauktoritet kommer till uttryck genom kulturarvets olika rumsliga nivåer, kan en ökadkapacitet och förståelse för socio-politiska aspekter också byggas upp ikulturarvspraktiken. / QC 20120424

Hur vet man om ett konsultprojekt varit lyckat eller inte? Och hur kommer det sig att ett konsultprojekt kan beskrivas som lyckat och framgångsrikt av vissa, men som misslyckat och ett fiasko av andra? Detta har studerats i den här avhandlingen, som handlar om hur konsultprojekt utvärderas i klientorganisationerna. Eller snarare, om hur de inte utvärderas på något systematiskt sätt, samt vilka följder det kan få för såväl projektets utfall och mottagande i klientorganisationen som för de olika inblandade aktörerna. Som visas i avhandlingen så sker istället en informell utvärdering av konsultprojekten, i vilken aktörer i klientorganisationen för fram sina egna tolkningar och värderingar av dem. Dessa baserar sig då inte i första hand på projektens innehåll eller resultat, utan handlar mer om hur väl de passat in i organisationens normer för konsultprojekt, samt om vilka intressen aktörerna har att bevaka i dem. Den informella utvärderingen får därmed en kontextuell och politisk karaktär, vilket kan förklara hur ett konsultprojekt som visserligen genererat goda resultat och nått de uppsatta målen ändå kan få rykte om sig att vara ”helt meningslöst” och mötas av motstånd i organisationen. I avhandlingen studeras två stora svenska koncerner med avseende på hur de arbetar med och utvärderar konsultprojekt. För att fånga den informella utvärderingsprocessen och visa hur den är uppbyggd, har teorier om organisatoriskt meningsskapande kombinerats med ett narrativt anslag samt en diskurspsykologisk analysmetod. / Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2008