Studiens syfte är att ge en inblick i vilka erfarenheter och upplevelser personalen på två förskolor i södra Sverige har av arbetet med gråzonsbarn samt hur de anpassar verksamheterna till dessa barn. Frågeställningarna som besvaras i studien är: Vilka erfarenheter av problem och möjligheter ger personalen uttryck för kring arbetet med gråzonsbarn? Vilka erfarenheter av specialpedagogiskt stöd kring arbetet med gråzonsbarn ger personalen uttryck för? Genom en kvalitativ studie blev samtliga frågor besvarade. Insamlingen av data genomfördes med semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksam personal inom förskolans verksamhet.   I resultatet framgick det att samtliga respondenter upplever flera olika problem i arbetet med gråzonsbarnen, i flera fall uttrycktes samma sorts problematik. De problem som det främst talades om var: bristen på tid och personal, svårigheterna med att se ”de tysta barnen”, problematiken med att få föräldrarna till att medverka i att samarbeta med specialpedagog och brist på kunskap kring de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Flera av respondenterna uttryckte även svårigheterna med att avgöra när ett barn är i behov av särskilt stöd, som i vissa fall kan innebära särskilda insatser, och när det kan röra sig om en mognadsfråga. Specialpedagogens roll i arbetet med gråzonsbarnen och vilka erfarenheter respondenterna har av specialpedagogiskt stöd framgår även i studiens resultatavsnitt.

Övergångar mellan olika skolformer är komplexa och berör elever, föräldrar och lärare. Elevernas egna uppfattningar om övergångar har inte hörts i så stor omfattning varken i media eller i forskningsstudier. Syftet med den här studien har varit att beskriva upplevelsen av övergång mellan grundskola till gymnasiet för några elever i behov av särskilt stöd. I denna kvalitativa studie deltog tio elever. Dessa intervjuades om övergången mellan årskurs nio i grundskola till gymnasiet. Data i studien analyserades med stöd av en fördjupning av Bronfenbrenners modell, systemteori samt Antonovskys teori om KASAM. Resultatet visar på skyddsfaktorer som kan bidra till att elev i behov av särskilt stöd gavs en bättre chans att lyckas med sina studier på gymnasiet. Dessa skyddsfaktorer omfattade relationer med lärare, specialpedagoger och vänner som eleverna i behov av särskilt stöd ansåg sig i behov av för att påverka deras möjlighet till lärande positivt. Även vårdnadshavarens roll vid övergången lyfts fram som en skyddsfaktor. Som riskfaktorer framkom stress och avsaknaden av trygga relationer.

Forskningsansatsen i denna studie var mixed method där ett strukturerat observationsmaterial, ECERS-R, användes tillsammans med kompletterande kvalitativa intervjuer. Metodansatsen var multipel fallstudie där fem förskoleklasser observerandes. Syftet var att undersöka kvaliteten i lärmiljön, såväl den fysiska miljön som den pedagogiska och sociala. Data har analyserats med en komparativ analysmetod. I den kvantitativa delen har skattningarna från observationsmaterialet jämförts inom varje delområde och i den kvalitativa delen låg fokus på att hitta mönster och teman. Resultaten visade att alla förskoleklasser hade god kvalitet och ett totalt medelvärde som endast skiljde ett par tiondelar. Diskussion fördes om att förskoleklasserna var mer lika än olika, något som skiljde sig från tidigare forskning. Högst kvalitet hade förskoleklasserna gällande språk och samspel medan utbud och variation av böcker var sämre och läshörnorna lämnade mer att önska. För att höja kvaliteten diskuterades vikten av medvetenhet hos pedagogerna gällande bristen på spontan bokläsning hos eleverna. Samspelet mellan vuxna och barn var mycket bra i klasserna medan pedagogerna fick arbeta olika mycket för att samspelet barnen emellan skulle fungera. Lägst kvalitet hittades inom området leka och lära, där material relaterat till sand- och vattenlek, rollek och förståelse för olikhet drog ner medelvärdet. Även här diskuterades medvetenheten hos pedagogerna som en faktor till ökad kvalitet. Alla förskoleklasser gjorde anpassningar gällande barn i behov av stöd och ECERS-R-mätningen visade god till mycket god kvalitet. Vilket specialpedagogiskt stöd som skolorna fick varierade dock och det fanns en förhoppning om utökat stöd i och med att förskoleklassen blivit obligatorisk. Vikten av tidigt specialpedagogiskt stöd diskuterades. Utmaningarna enligt pedagogerna var framförallt tiden: för planering, för barn i behov av särskilt stöd och till barn som behöver extra utmaningar. Barngruppsstorlek, att de bara har barngruppen under ett år, otillräckligt anpassade lokaler och för lite material sågs som ytterligare utmaningar.

Området för denna studie är AKK, ett Alternativt Kompletterande Kommunikationssätt som hamnat i skuggan i arbetet med kommunikation på förskolan. Barns språkutveckling och kommunikationsförmåga påverkas av vilka möjligheter de ges i att kommunicera med andra.Studiens syfte är att få en förståelse i förskollärares erfarenheter kring begreppet AKK samt hur förskollärare arbetar med sådana kompletterande kommunikationssätt. Därav studiens frågeställningar: Vad kännetecknar förskollärarnas förståelse och tillägnande av de Alternativa Kompletterande Kommunikationssätten och deras centrala begrepp? Hur beskriver förskollärare arbetet med Alternativ Kompletterande Kommunikation? Studien utgår från det hermeneutiska perspektivet för att tolka och skapa en uppfattning och förståelse för hur förskollärare beskriver sitt arbete med AKK.Studien bygger på en kvalitativ metod då semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper har gjorts; sammanlagt 12 förskollärare har deltagit. I studiens resultat framkommer det att alla uppfattar sig arbetaaktivt med AKK, men majoriteten är osäkra på definitionen av AKK. Det har vidare visats att TAKK är det övergripande arbetssättet inom kommunikation och används mest. Slutsatsen från arbetet är att förskollärarnas kunskap, attityd och driv till att utveckla sin vidare kunskap har en betydelse för arbetet med AKK.

Elever i behov av särskilt stöd finns i alla skolor i Sverige idag. Elever har många olika sorters behov och skolan har ett ansvar och ett krav att kunna möta detta på bästa sätt. Styrdokumenten uppmanar till en inkluderande organisation kring elever i behov av särskilt stöd och att stöd i första hand helst skall ges i det ordinarie klassrummet tillsammans med den grupp eleven tillhör. Skolan och dess anställda anser sig ofta ha en organisation som strävar mot inkludering och en skola för alla där allas behov tillgodoses. Syftet i den här studien var att ta reda på hur några olika skolor i Sverige arbetar med organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Jag riktade in mig på tre rektorer och tre speciallärare på tre olika skolor i olika områden. Jag valde att göra en intervjustudie och använde mig av ostrukturerade intervjuer för att ta reda på respondenternas erfarenheter av hur deras skolor tänker och agerar kring organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Respondenterna anser givetvis att man i första hand ska se till elevens bästa och elevens behov och alla är medvetna om att stöd i första hand bör ske i klassrummet. Trots att alla är medvetna om det inkluderande arbetssättet, utövar alla speciallärare som intervjuats i första hand enskild undervisning (en till en) och smågruppsverksamhet och menar att elever mår väldigt bra av att få sitta i en lugnare miljö mot vad det ordinarie klassrummet i många fall kan erbjuda. De intervjuade rektorerna bekräftar också att det är så det går till. En till en, Liten grupp, Stöd i det ordinarie klassrummet eller i lärstudio, fyra olika modeller som alla på sitt sätt faktiskt upplevs gynna elevens kunskapsutveckling, beroende på elevens behov. Trots forskning och styrdokument som vill styra skolans stödundervisning mot en mer inkluderande organisation.

<p>I vår kvalitativa studie undersöker vi hur familjer påverkas av att ha ett funktionshindrat barn samt vilket stöd de behöver från samhället för att klara av sin vardag. Genom halvstrukturerade intervjuer med tre familjer med barn med olika grad av autism och utvecklingsstörning, ifrån en kommun i Mellansverige, fick vi en inblick i hur deras vardag ser ut. Intervjuerna visade på vissa likheter och skillnader i familjernas upplevelser kring att ha ett barn med autism samt behovet av och tillgången till stöd. Till vår teoridel har vi funnit forskning och undersökningar, via litteratur och olika databaser, som vi sedan använt oss av för att analysera det som framkommit i intervjuerna. Tidigare forskning visade att beskedet om diagnosen skakar en familj djupt medan vår studie pekar på att det på grund av olika faktorer inte alltid stämmer. Tidigare forskning visar även att föräldrar behöver stöd för att kunna bearbeta sin sorg över beskedet. Vår studie visar att alla inte får det stöd de behöver. I studien diskuterar vi avslutningsvis hur stödsituationen för familjer med barn med funktionshinder skulle kunna förbättras.</p>

<p>Syftet med denna studie är att belysa de (sär-)begåvade elevernas upplevelser av sin begåvning, hur de ser på sin begåvning samt synliggöra vilka behov de själva upplever att de har i skolan, detta studerat ur ett barnperspektiv. Inledningsvis redogörs för aktuell forskning som är kopplat till begåvningsbegreppet, dels problematik kring begåvningbegreppet, normalitet, intelligens och krativitet, vilka som är i behov av stöd, vidare beskrivs särbegåvningens kännetecken, understimulans och underprestation, hur de särbegåvade ser på sig själva och vilka undervisningsmetoder som kan tillämpas på de särbegåvade eleverna.</p><p>Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer av fyra begåvningar i åldrarna 10-25 år.</p><p>Resultatet visar att de (sär-)begåvade barnens självbild leder till att de ibland ser sig som avvikande och att de påverkas av sitt kognitiva mod. Vidare definierar särbegåvningarna sig som medvetna om samt värderande av sin begåvning, de lär sig ofta läsa tidigt samt passar i skolans värld. Dessa barn uttrycker att de har specifika behov. Dessa behov är utmaningar, mindre behov av repetition och läxläsning, lärare som kan se och identifiera olikheter samt att dessa elever inte blir till hjälplärare.</p>

<p>Barns behov, ekonomi och politik är det som utgör innehållet i den allmänna debatten i media kring de pedagogiska verksamheternas hantering av resurser. Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogers uppfattningar om resurser och dess fördelning i förskola och skola. Undersökningen har genomförts med tre kvalitativa fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tolv deltagare från fem olika pedagogiska verksamheter i Östergötland. Intervjuerna har sammanställts, analyserats och jämförts med en teoretisk översikt där litteratur samt nationell och internationell forskning inom området behandlats. Undersökningen visar att det är pedagogen själv, tillsammans med arbetslaget, som är den största resursen, samt att det finns resurser i verksamheterna som är outnyttjade på grund av pedagogernas bristande tid, kompetens och engagemang. Vår slutsats är, att det är viktigt att ta tillvara pedagogens kompetens samt uppmärksamma alla elevers behov och i verksamheten utgå från dessa individuella förutsättningar. Dessa faktorer genererar i ett individuellt lärande, vilket är pedagogens viktigaste uppgift.</p>

Syftet med denna studie är att belysa de (sär-)begåvade elevernas upplevelser av sin begåvning, hur de ser på sin begåvning samt synliggöra vilka behov de själva upplever att de har i skolan, detta studerat ur ett barnperspektiv. Inledningsvis redogörs för aktuell forskning som är kopplat till begåvningsbegreppet, dels problematik kring begåvningbegreppet, normalitet, intelligens och krativitet, vilka som är i behov av stöd, vidare beskrivs särbegåvningens kännetecken, understimulans och underprestation, hur de särbegåvade ser på sig själva och vilka undervisningsmetoder som kan tillämpas på de särbegåvade eleverna. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer av fyra begåvningar i åldrarna 10-25 år. Resultatet visar att de (sär-)begåvade barnens självbild leder till att de ibland ser sig som avvikande och att de påverkas av sitt kognitiva mod. Vidare definierar särbegåvningarna sig som medvetna om samt värderande av sin begåvning, de lär sig ofta läsa tidigt samt passar i skolans värld. Dessa barn uttrycker att de har specifika behov. Dessa behov är utmaningar, mindre behov av repetition och läxläsning, lärare som kan se och identifiera olikheter samt att dessa elever inte blir till hjälplärare.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att studera och analysera specialpedagogers och speciallärares uppfattningar om det pedagogiska mötets betydelse för lärande och utveckling, i relation till de elever som de möter i behov av stöd. Undersökningen bygger på 6 intervjuer, med 4 specialpedagoger och 2 speciallärare som arbetar med specialundervisning i två kommuner i mellersta Sverige. Resultatet visar en ganska lika uppfattning om vad informanterna i studien upplever och innefattar i ett pedagogiskt möte. De beskriver ett pedagogiskt möte som situationer och möten med elever i sin verksamhet som genererar lärande. I mötet med eleven har kommunikationen och samspelet en stor, och många gånger avgörande betydelse för hur en elevs lärande och utveckling blir, menar pedagogerna. Vidare visar resultatet att en god relation mellan pedagog och elev är grunden för att ett gott lärande ska utvecklas. Här anser pedagogerna att de har en viktig roll, och att de i arbetet med elever i behov av stöd, dagligen arbetar med att motivera, stödja och ”coacha” dem. En viktig del i deras arbete är att skapa en positiv och stimulerande lärandemiljö.