Studiens syfte är att belysa pedagogiska miljöers betydelse i skapandet av en inkluderande verksamhet i förskolan. Studien är en kvalitativ studie som har konstruerats ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv samt ur teorin om agentisk realism med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet lyfts pedagogernas syn på vad den pedagogiska miljön är, hur de arbetar med den samt hur de arbetar för att skapa inkludering för barn i behov av stöd i förskolan. Studiens slutsats är att den pedagogiska miljön är ett viktigt verktyg för att kunna skapa inkluderingsmöjligheter för barn i behov av stöd i förskolan.

Syftet med studien var att analysera hur elever på gymnasiet som är i behov av stöd i någon form uppfattar mentorers betydelse för uppfyllelse av studiemål. Följande frågeställningar har undersökts: Hur berättar eleverna om skolans åtgärder?, Hur berättar elevernas om stödbehovet?, Hur berättar elevernas om sin relation med mentor?, Hur berättar eleverna om förväntningar på mentor? En fenomenologisk ansats antogs där elevernas uppfattningar undersöktes. En kvalitativ studie genomfördes bestående av sju intervjuer av elever på gymnasiet på en gymnasieskola i södra Sverige. Resultatet visar bland annat att kommunikation i skolan inte alltid får förväntad effekt. Elevers stödbehov hade oftast inte uppmärksammats av mentor och analysen visar att överlämningsrutiner och bristande samverkan mellan olika kommunikativa sammanhang får negativa konsekvenser för elevers skolgång. Flera positiva relationer med mentor beskrevs där mentor fungerar som en samarbetspartner med ett aktivt deltagande i elevernas lärande men en elev beskrev dock en problematisk relation med mentor som inte fungerar. Eleverna hade svårt att beskriva sina förväntningar på mentor och eleverna hade i regel uppfattningen att mentorer arbetar på olika sätt med sitt mentorsuppdrag.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och barns behov konstrueras i förskolan. Studien syftar till att synliggöra diskurser och konstruktioner kring barns behov både generellt men också utifrån social bakgrund. Det material som samlats in genom kvalitativa intervjuer med fem förskollärare har analyserats och därifrån diskuterats utifrån de teman eller mönster som uppkommit. Genom en tematisk analys har materialet bearbetats med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att barns behov konstrueras utifrån barn i behov av stöd, barns behov utifrån ålder samt barns behov av svenska språk, med fokus på icke-svenskspråkiga barn i socioekonomiskt utsatta områden. Resultaten visar också diskurser av institutionalisering och att dessa implementeras i förskolan som därmed bidrar till en konstruktion av en viss typ av ’idealbarn’ eller ’normbarn’. Resultaten visade även på att förskollärarna hade en tilltro till verksamhetens förmåga att möta alla barns behov samtidigt som de beskrev en känsla av otillräcklighet. Detta gällde framförallt de barn som framställdes som normalfungerande utan större behov av extra stöd. Dessa normbarn beskrevs ha andra behov än de icke-normativa barnen, framförallt behov av utforskande vilket tolkades som en konstruktion kring det kompetenta och nyfikna barnet. Förskollärarna uttryckte behov av kompetensutveckling för att möta barnens behov så att de kan nå måluppfyllelserna. Förskollärarna visade också en viss osäkerhet i att möta de icke-normativa barnens behov.

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva förskollärares erfarenheter av arbetet med barn i gråzon i förskolan. För att besvara studiens forskningsfrågor intervjuades fyra förskollärare. De teoretiska utgångspunkterna för studiens analys är det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven bristperspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Ett av de mest framträdande resultaten i studien är att barn i gråzon är vanligt förekommande samt att samtliga förskollärare möter dessa barn årligen i förskolan. Resultatet tyder även på att förskollärarna upplever sig ha kompetensen för att barnen ska ges det stöd som de behöver.  Resultatet visar att ett medvetet förhållningssätt samt tydlighet och organisering i utbildningen underlättar för att barnen ska utvecklas i en positiv riktning och inkluderas i förskolan. Trots detta framträder det i resultatet att barn i gråzon inte alltid får det stöd som de behöver med anledning av de stora barngrupperna, tidsbristen samt tillgången till personal. Resultatet visar vidare att en god samverkan med vårdnadshavarna är en avgörande faktor för ett framgångsrikt stöd för barn i gråzon.

Denna studie behandlar det pedagogiska arbetet med barn i behov av stöd i förskolan. Syftet för denna studie är att beskriva förskollärares pedagogiska förhållningssätt kring fenomenet arbetet med barn i behov av stöd. Frågeställningen studie utgår ifrån är: “Hur uppfattar förskollärare sitt arbete med barn i behov av stöd?”. Studien har en fenomenologisk teoretisk utgångspunkt och med en fenomenografisk ansats. För att besvara frågeställningen har förskollärare från södra Sverige intervjuats, via digitala hjälpmedel. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar att det finns många förutsättningar som påverkar deras pedagogiska arbete med barn i behov av stöd. Förskollärarna uppfattar att faktorer som samverkan mellan arbetslag, chef och vårdnadshavare, deras kompetens samt möjlighet till resurser är viktiga för att föra det pedagogiska arbetet framåt. Denna studie har som slutsats att det finns många förutsättningar som krävs att de fungerar tillsammans för att förskollärare ska kunna arbeta med barn i behov av stöd på det sätt som varje individ behöver.

Syftet med studien var att undersöka huruvida överlämningar och elevinformationen i dessa påverkarden planering och undervisning som gymnasielärare gör för elever i behov av stöd. Genomsemistrukturerade intervjuer med elva informanter har datamaterial samlats in och analyserats medhjälp av innehållsanalys. Våra teoretiska utgångspunkter har varit det sociokulturella perspektivet samtföljande tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det relationellaperspektivet och dilemmaperspektivet. Våra slutsatser är att arbetet med överlämningar behöversystematiseras, både vad gäller överlämningsförfarandet men också gällande den information somdelges. Det är tydligt att det inte räcker med överlämningar som endast innehåller en diagnos ellervilka svårigheter som en elev är i. Om lärarna inte samtidigt får veta hur de ska arbeta för att hjälpaeleven eller får stöttning och handledning av en specialpedagog, riskerar överlämningarna att endastbli information på ett papper.

Syftet med den här studien var att undersöka hur olika förskollärare och barnskötare beskriver barn i behov av stöd samt vad de anser att de får för förutsättningar att kunna möta dem i utbildningen. Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv men där även ramfaktorteorin lyftes in. Teorierna tolkades påverka och samspela med varandra. Utifrån intervjuerna med informanterna framkom en gemensam bild av det kompetenta barnet och ett relationellt arbetssätt samtidigt som hinder utgjorde begränsningar i deras arbete med inkludering. Informanterna beskrev en stram ekonomi med följder som brist på resurser och kompetens samt stora barngrupper, vilket vi tolkar kan ge ett mer punktuellt arbetssätt och förhållningssätt. Studien lyfter hur pedagogerna trots sina begränsningar strävar efter att arbeta relationellt och inkluderande där alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag.

No description available.

No description available.

Ett självmord påverkar inte enbart den enskilde, utan även en mängd personer i den enskildes omgivning. Tidigare forskning visar på att processen som efterlevande genomgår kan vara mycket varierande. Forskningsfältet påvisar även vikten av stöd till efterlevande som genomgår en sorgeprocess. Syftet med denna studie är att undersöka vilket behov av stöd efterlevande har efter att ha förlorat en närstående i självmord, med utgångspunkt i efterlevandes egna berättelser. Vi har genomfört fem kvalitativa intervjuer med personer som mist en närstående i självmord och genomgående i studien har ett narrativt synsätt anammats. Intervjuerna har genomförts via semistrukturerade telefonintervjuer. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Ett centralt resultat i studien är att stöd till efterlevande är viktigt. Behovet av stöd som synliggörs i studien är varierande och unikt för varje efterlevande, vilket lyfts fram genom fyra olika teman. Tre övergripande teman som identifierades var: direkt stöd, långvarigt stöd och preventivt stöd. Det fjärde tema som identifierades var: efterlevande som riskgrupp. Det varierande behovet av stöd påvisar en komplex sorgeprocess som innebär att det finns svårigheter att bistå med adekvat stöd. För att uppfylla efterlevandes behov av stöd krävs det att stödet ges både direkt, långvarigt och preventivt. Det krävs även att stödet kommer från flera olika aktörer samtidigt och kan samverka med varandra, för att skapa ett adekvat stöd som sträcker sig över tid. Det fjärde temat påvisade att efterlevande som förlorat en närstående i självmord, kan utgöra en riskgrupp för att själv få självmordstankar samt ökad risk för självmord. Detta indikerar på ett behov av stöd som kan komma att bli aktuellt för efterlevande som får tankar på självmord.