This dissertation deals with firms’ visual and pre-visual self-representations in accounting narratives. Self-representations are those descriptions about the company that firms include in accounting narratives to convey the current standings and their identity. External stakeholders increasingly expect non-numerical information about firms to be disclosed, and accounting narratives are a key medium for firms to account for their activities and maintain legitimacy as social actors. The question of which reporting conventions exist for legitimating selfrepresentations, especially from a visual perspective, remains unexplored. The purpose of this study is therefore to explore the empirical phenomenon of self-representations in accounting narratives in relation to legitimation rhetoric. The study is based on three research papers dealing with different patterns of self-representations in accounting-related narratives, including corporate reporting and business model diagrams. The examples are viewed through the theoretical lenses of semiotics and institutional theory, particularly legitimation theory. The study combines visual methods (visual content analysis and visual taxonomy) with other methods (interviews, text analysis) to conceptualize and exemplify what is meant by self-representations in accounting narratives. The study finds that there may be multiple parallel pre-visual self-representations at play to influence representations of the self, that visual self-representations are becoming more common in accounting narratives, and that several rhetorical strategies for legitimation are observable in these representations. By showing how diagrams can serve a legitimating purpose in accounting narratives, it is argued that diagrams should be considered on par with graphs and photographs as visual rhetorical devices in accounting narratives, and that they could be used as key communicative elements in the accounting process. Second, based on the longitudinal and comparative examples of self-representations, it is suggested that self-representations increasingly refer to abstract rather than concrete referents. This change is discussed in terms of the increasingly digital and service-based knowledge economy, where material referents give way to “amaterial” values. The contribution of this study is to describe selfrepresentations through several empirical examples, and to thereby increase awareness among practitioners and researchers of how visuals serve as communicative resources with legitimating functions in accounting narratives. Four concepts are proposed as tools for explaining the observed developments, and for improving visual literacy with regard to accounting narratives: inclusive perspective on accounting narratives, amateriality, self-representation, and diagrams. / Denna licentiatavhandling handlar om företags visuella och ”för-visuella” själv-representationer i kontexten redovisning. Till självrepresentationer hör de beskrivningar som företaget inkluderar i sin externt rapporterade information för att förmedla dess ställning och identitet. Externa intressenter förväntar sig i ökande utsträckning att även icke-numerisk information redovisas av företaget, vilket gör denna typ av externt rapporterade information viktig för att redovisa aktiviteter och för företag att därigenom bibehålla legitimitet som sociala aktörer. Frågan om vilka rapporteringskonventioner som finns kring företags självrepresentationer är i dagsläget inte utforskad. Syftet med denna studie är därför att undersöka det empiriska fenomenet självrepresentationer i kontexten redovisning kopplat till perspektivet legitimeringsretorik. Studien baserar sig på tre forskningsartiklar som behandlar olika empiriska exempel och mönster av självrepresentationer, exempelvis affärsmodellsdiagram. Dessa betraktas utifrån de teoretiska linserna semiotik och institutionell teori, speciellt legitimeringsteori. Studien kombinerar visuella metoder (visuell innehållsanalys och visuell taxonomi) med andra metoder (intervjuer och textanalys) för att konceptualisera och exemplifiera vad som menas med självrepresentation i kontexten redovisning. Studien finner att det kan förekomma många parallella för-visuella självrepresentationer som påverkar företags självuppfattning, att visuella självrepresentationer blir alltmer vanliga i företags externt publicerade information, och att flera retoriska legitimeringsstrategier förekommer i det undersökta materialet. Genom att visa hur diagram används som kommunikationsresurs så argumenterar studien för att fortsatt forskning behövs för att undersöka hur diagram, likt mer utforskade visuella format såsom grafer och fotografier, bidrar till företags legitimeringsretorik i externt publicerad redovisningskommunikation, samt att diagram kan fungera som viktiga resurser för självrepresentation i företags redovisningsprocess. Dessutom föreslås, baserat på longitudinella och jämförande exempel, att självrepresentationer i ökande grad relaterar till abstrakta snarare än konkreta referenter. Denna förändring diskuteras i termer av en alltmer digital och tjänstebaserad kunskapsekonomi, där materiella referenter överges till förmån för ”amateriella” värden. Studiens bidrag är att beskriva själv-representationer genom flera empiriska exempel, och att därmed öka medvetenheten hos praktiker och forskare om hur visuella format kan tjäna legitimeringssyften i kontexten redovisning. Baserat på studiens analys och resonemang lyfts fyra begrepp fram för att förklara den observerade utvecklingen, samt för att bidra till att förbättra praktikers såväl som forskares ”visuella läskunnighet”: ett inkluderande perspektiv på externt publicerad information, amaterialitet, självrepresentation, och diagram.

Klimatförändringar, globaliseringen och företagsskandaler har medfört att CSR fått en ökad uppmärksamhet på senare tid, något som ökat kraven på transparens i företagens rapportering. Samtidigt är CSR ett föränderligt koncept som skiljer sig mellan nationer, vilket gett upphov till varierande resultat i studier som undersökt begreppet i relation till informationsdelgivning. Den här studien har därmed undersökt hur CSR-delgivning påverkas av företagsspecifika variabler (ålder, storlek, lönsamhet och kvinnor i styrelsen) hos företag i Sverige. Utöver detta använde studien företagets verksamhetsområde som interaktionsvariabel för att undersöka hur branschens miljökänslighet påverkar företagens sociala och miljömässiga rapportering. Grundat på GRI-ramverk, tillämpades en innehållsanalys för att undersöka årsredovisningar hos 268 företag noterade på Stockholmsbörsen. Genom en multipel regressionsanalys fann studien att företag rapporterade i högre utsträckning om CSR när verksamheten ökade i storlek. Resultaten visade även att organisationerna ökade sin miljörelaterade CSR-delgivning med åldern. Däremot kunde studien inte påvisa ett samband mellan CSR-delgivning och lönsamhet eller andel kvinnor i styrelsen. Studien kunde inte heller påvisa att branschen hade en interaktionseffekt på CSR-rapporteringen i relation till de företagsspecifika variablerna. Slutligen, indikerar resultaten att börsnoterade företag i Sverige rapporterar om CSR-aktiviteter som ett svar på samhällets påtryckningar snarare än ett engagemang som har sin utgångspunkt i företagets kultur och värdegrund. / Climate change, globalization and corporate scandals have led to CSR receiving increased attention in recent times, which has increased the demand for transparency in companies' reporting. CSR is a changing concept that differs between nations. Studies previously examining social and environmental disclosure have therefore shown varying results. Thus, this study has examined how CSR disclosure is affected by firm-specific characteristics (age, size, profitability, and female directors) in Swedish companies. In addition, the study examined how the industry's environmental sensitivity affects companies' social and environmental reporting in relation to the determinants. The study was conducted and written in Swedish. Based on the GRI framework, a content analysis was applied to examine the annual reports of 268 companies listed on the Stockholm Stock Exchange. Through a regression analysis, this study found that the companies reported to a greater extent on CSR when the business increased in size. The results also showed that organizations increased their environmental CSR disclosure with age. On the other hand, the study could not show a relationship between CSR disclosure and profitability or female directors. Nor could the study show that the industry had an interaction effect on CSR reporting in relation to the firm-specific characteristics. Finally, the results indicate that listed companies in Sweden disclose information related to CSR activities as a response to society's pressures rather than a commitment that is based on the company's culture and values.

Denna uppsats syfte till att undersöka hur informationsutgivning om valberedningen inom svensk bolagsstyrning påverkas av att bolaget är internationellt verksamt, bolagets storlek, spridd aktieägarstruktur samt styrelsens storlek. Trots att valberedningen spelar en central roll inom svensk bolagsstyrning är det ett ämne som är outforskat. Därav är det av intresse att undersöka vilken frivillig information om valberedningen finns tillgänglig i årsredovisningen, samt vilka centrala faktorer styr informationsutgivningen i årsredovisningen. Studiens teoretiska ramverk behandlar agentteorin, signalteorin och legitimitetsteorin. Studien genomfördes med en kvantitativ metod med ett urval på 279 bolag. Studiens resultat visade inga signifikanta samband mellan frivillig informationsutgivning om valberedningen och bolaget är internationellt verksamt, bolagets omsättning, spridd aktieägarstruktur samt styrelsens storlek. Gällande resultatet av kriterierna i kod 4.1 omnämndes kriteriet erfarenhet flest gånger, följt av kompetens, jämn könsfördelning och bakgrund. En slutsats av resultatet, är att erfarenhet är det kriteriet som omnämns mest eftersom det är en viktig faktor för att bolaget ska kunna styras i en gynnsam riktning och det är det kriteriet som bolaget vill främst förmedla till aktieägarna att de tar hänsyn till. En övergripande slutsatsen som kan dras är att information om valberedningen i årsredovisningen inte efterfrågas av aktieägarna eftersom de kan få tillgång till informationen på andra kommunikationskanaler. / This study aims to examine how the release of information about the nomination committee within Swedish corporate governance is affected by the fact that the company is international, the company's size, dispersed shareholder structure and the board size. Even though the nomination committee has a great importance in Swedish corporate governance, the topic is unreached. Because of this, it is of interest to examine what voluntary information about the nomination committee is available in the annual report, as well as what central factors govern the release of information in the annual report. This study is based on agency theory, signaling theory and legitimacy theory. The study is conducted with astatistical analysis on a sample of 279 companies. The results of this study showed no significant relationships between voluntary disclosure of information about the nomination committee and the companies that are international, the company's size, dispersed shareholder structure and the board size. Regarding the result of the criteria in code 4.1, the criterion experience was mentioned the most times, followed by competence, equal gender distribution and background. As a conclusion of the result, experience is the criterion that is mentioned the most because it is an important factor for the company to be steered in a favorable direction. It is also the criterion that the company primarily wants to communicate to the shareholders that they consider. An overall conclusion is that information about the nomination committee in the annual report is not requested by the shareholders because they can get access to that information on other communication channels.

<p>År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.</p><p>Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls.</p><p>Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare.</p><p>Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.</p>

Risk, som kan definieras som möjligheten att något oönskat ska hända, är idag ett omdiskuterat ämne. Det har blivit allt viktigare att företag kommunicerar information om sina risker och hur de hanteras. Det har visat sig att banker är mycket utsatta för risk och att banksektorn är instabil. De finansiella risker som banker ofta är utsatta för är kreditrisk, marknadsrisk, likviditetsrisk och operativ risk. På senare tid, och framförallt till följd av den senaste finanskrisen, har det tillkommit flertalet standarder som reglerar för en mer detaljerad riskupplysning. Kraven på riskinformation i årsredovisningen har därmed ökat och banker rapporterar mer om sina risker nu än tidigare. IFRS 7 och Basel är internationella regelverk som reglerar upplysning av riskrelaterad information. Regelverkens syfte är att förbättra riskupplysningen och att stärka den finansiella stabiliteten. Risken för att hamna i en ny finansiell kris minskar till följd av ökad öppenhet. Inom riskhantering har ramverket ERM tillkommit, som vägleder företag i riskhanteringsprocessen. Vidare kan bankers riskinformation i årsredovisningen skilja sig, både mellan länder och mellan banker inom ett land.Syftet med studien är att undersöka svenska och brittiska marknadsnoterade bankers kommunikation av riskinformation i årsredovisningen och studera om den har förändrats från år 2006 till år 2013 och i så fall hur. Studien syftar också till att analysera hur förändringen skiljer sig mellan olika banker i Sverige och i Storbritannien. Slutligen syftar studien till att studera hur förändringen skiljer sig mellan de två länderna, som i grunden anses härstamma från olika redovisningstraditioner. För att uppfylla syftet med studien genomförs en kvalitativ innehållsanalys av årsredovisningar från de fyra största bankerna i Sverige respektive Storbritannien. Därefter undersöks hur informationen förändrats för varje bank och sedan genomförs en komparativ studie, där bankerna respektive de två länderna jämförs.Studiens resultat visar att det har skett en förändring i riskkommunikation i årsredovisningen från år 2006 till år 2013 för samtliga studerade banker, då upplysningen om risker och riskhantering har ökat. De svenska bankerna skiljer sig i förändringen i högre grad än de brittiska. Det är svårt att se ett samband bland de svenska bankerna, medan de brittiska i stort sett följer samma mönster i förändringen. Vidare visar studien att de brittiska bankerna har genomgått en större förändring och att de har förändrats i högre takt än de svenska bankerna mellan de studerade åren. Det visar tydligt att de brittiska bankerna tillhör den anglosaxiska redovisningstraditionen och i jämförelse kan de svenska bankerna relateras till den kontinentaleuropeiska traditionen. Studien ger dock belägg för att de svenska bankernas riskkommunikation närmar sig den anglosaxiska traditionen, eftersom de har förändrats mellan de studerade åren och eftersom de har blivit mer transparenta. Vidare har både de brittiska och de svenska bankerna blivit mer transparenta när det gäller information om risk i årsredovisningen, vilket går i linje med legitimitetsteorin och intressentteorin. / Program: Civilekonomprogrammet

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut. Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls. Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare. Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.