Varje år hamnar ett antal fastighetstvister om hävning, återgång och bättre rätt i tingsrätterna. Dessa tvister antecknas i fastighetsregistret, men utan någon information om vad tvisterna handlar om. Frågeställningen i detta examensarbete är: Vad är orsakerna bakom tvister om hävning, återgång och bättre rätt som hamnar i tingsrätterna? Syftet är att undersöka om det finns något mönster, eller några återkommande skäl till tvist och om det går att göra något för att minska antalet tvister. Ett fastighetsköp kan hävas av flera olika anledningar, till exempel om fastigheten är behäftad med allvarliga fel. Återgång kan ske när en överlåtelse av någon anledning är ogiltig. En talan om bättre rätt kan väckas av någon som anser sig ha bättre rätttill en fastighet än den som besitter den. Metoden bestod i att granska ett antal tingsrättsärenden utifrån de fastigheter som fått en anteckning om tvist i fastighetsregistret under 2015. Tvisterna delades in i huvudgrupperna hävning, återgång och bättre rätt och därefter i undergrupper utifrån skälen bakom tvisterna. Totalt studerades 46 tvister. Av dessa tvister handlade endast en om hävning, 17 tvister handlade om återgångoch 28 handlade om bättre rätt. Gränsen mellan återgång och bättre rätt visade sig dock inte vara knivskarp. Följande undergrupper skapades: Hävning: Endast en tvist, inga undergrupper. Återgång: Återvinning, ogiltiga gåvor, förfalskningar. Bättre rätt: Dold samäganderätt, avstyckningar, förfalskningar, dubbelöverlåtelser, ogiltiga köp, ogiltiga gåvor, enskild egendom, oklara köp. Totalt var de vanligaste orsakerna återvinning efter konkurs (10 st.), ogiltiga gåvor (7 st.), förfalskningar (7 st.), dold samäganderätt (6 st.) och avstyckningar (5 st.). De flesta tvisterna var mellan personer som kände varandra sedan tidigare, många var inom familjen. För att minska antalet tvister diskuteras främst elektroniska fastighetsöverlåtelser. / Every year a number of real property disputes about cancellation, return and superior title end up in the district courts. These disputes are notedin the Real Property Register, but without any information on what they are about. The research question in this theses is: What are the reasons behind disputes about cancellation,return and superior titlethat endup in the district courts? The purpose is to investigate if there are any patterns or recurrent reasons for disputes and if there is anything that can be done to reduce the number of disputes. A real property transfer can be cancelled for multiple reasons, for example if the property contains serious faults. A return can happen if a transfer for some reasonis invalid. A claim for superior title can be raised by someone that considers himself better entitled to the property than the one who possess it. The method was to examine a number of district court cases based on the real properties that had gotten a dispute notein the Real Property Register in 2015. The disputes were divided into the main groups cancellation, return and superior title and then into sub groups based on the reasons behind the disputes. In total 46 disputes were investigated. Out of these disputes there was only one about cancellation, 17 were about returnand 28 were about superior title. The line between return and superior title did prove not to be so sharpe though. The following sub groups were created: Cancellation: Only one dispute, no sub groups. Return: Recovering, invalid gifts, forgery. Superior title: Hidden co-ownership, subdivisions, forgery, double transfers, invalid purchases, invalid gifts, individual property, unclear purchases. In total the most common reasons were recovering after bankruptcy (10), invalid gifts (7), forgery (7), hidden co-ownership (6) and subdivisions (5). Most of the disputes were between people that already knew each other, many were within family. To reduce the number of disputes mainly electronic real property transfers is discussed

<p>Vi har gjort en fallstudie av hur rehabiliteringen har fungerat för två kvinnor anställda i en svensk kommun. Syftet med denna studie har varit att ta reda på om rehabilitering tillbaka till arbetslivet skiljer sig åt mellan två kvinnor med liknande medicinska besvär i denna kommun. Kvinnor i vårdyrket får ofta förslitningsskador och som följd blir många sjukskrivna. Vi vet av tidigare forskning att det är yngre män i städer som återgår till arbete i högre grad än kvinnor. På landsbyggden kommer sällan kvinnor tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning. Vi har i denna studie intervjuat två kvinnor med ryggbesvär som arbetar inom äldreomsorgen  och en arbetsledare (AL). Vi har studerat kvinnornas väg tillbaka till arbete från sjukskrivning. Vi har jämfört likheter och olikheter i deras process. Vi använde oss av en kvalitativ insamlingsmetod och fallstudie som undersökningsmetod. Det vi kom fram till var att för en kvinna gick det fort att komma tillbaka till arbete och för den andra tog det längre tid trotts likartade förutsättningar. Olikheter fanns i kontakten med arbetsledaren (AL). I ett fall var Försäkringskassan (FK) drivand att kvinnan skulle pensioneras och i det andra fallet att kvinnan skulle åter till arbete.</p>

Vi har gjort en fallstudie av hur rehabiliteringen har fungerat för två kvinnor anställda i en svensk kommun. Syftet med denna studie har varit att ta reda på om rehabilitering tillbaka till arbetslivet skiljer sig åt mellan två kvinnor med liknande medicinska besvär i denna kommun. Kvinnor i vårdyrket får ofta förslitningsskador och som följd blir många sjukskrivna. Vi vet av tidigare forskning att det är yngre män i städer som återgår till arbete i högre grad än kvinnor. På landsbyggden kommer sällan kvinnor tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning. Vi har i denna studie intervjuat två kvinnor med ryggbesvär som arbetar inom äldreomsorgen  och en arbetsledare (AL). Vi har studerat kvinnornas väg tillbaka till arbete från sjukskrivning. Vi har jämfört likheter och olikheter i deras process. Vi använde oss av en kvalitativ insamlingsmetod och fallstudie som undersökningsmetod. Det vi kom fram till var att för en kvinna gick det fort att komma tillbaka till arbete och för den andra tog det längre tid trotts likartade förutsättningar. Olikheter fanns i kontakten med arbetsledaren (AL). I ett fall var Försäkringskassan (FK) drivand att kvinnan skulle pensioneras och i det andra fallet att kvinnan skulle åter till arbete.

Background: The recent increase in long-term sickness absence both in Sweden and many other countries has been met with various attempts to intensify the use of rehabilitation measures in order to prevent people from remaining long-term sickness absent. Several actors, among them professionals in healthcare, occupational health services, and social insurance are involved in handling issues related to the sick leave of an individual, and in providing measures to promote return to work (RTW). Identification of the factors that are related to RTW of the individual is a multifaceted task; therefore to meet the individual in this process is an essential challenge for many actors involved. Knowledge is needed about factors that might promote RTW in order to facilitate future research aimed at designing effective rehabilitation programs. Such information is of great importance to improve the work situations of the professionals, to decrease the cost for society, and to improve the situations for people on sick leave by facilitating RTW. Objectives: The overall aim of the work underlying this thesis was to ascertain whether contacts between professionals and sickness absentees might a factor that can promote RTW, and also to identify different aspects of how such positive encounters are experienced by those who are sick listed. Material and methods: Five investigations were conducted using different study designs, data, and methods of data analyses. The first two (papers I and II) concerned interviews with people on sick leave about positive experiences of their encounters with professionals. The third study (paper III) was based on four questions about encounters, which were included in a questionnaire that was administrated to people who were on sick leave. The fourth study (paper IV) used a broad questionnaire to examine experiences of positive encounters, and the final study (paper V) proposed a model of possible effects of the encounters on RTW. Results: In paper I and II different aspects of sick-listed person’s experiences of positive encounters were identified. For example, it seemed that important qualities included being treated with respect, feeling supported, establishing a personal relationship, and participating in decisions regarding RTW measures. Several of the interviewees stated that RTW might be promoted by positive encounters. Paper III showed that perceptions of interactions varied with the type of professionals, as well as with demographics. The respondents perceived their encounters with professionals within healthcare as most positive, followed by social insurance, and lastly occupational health services. In general, females, people born in Sweden, and those who were older, or had a higher education rated their encounters with professionals as more positive. The main finding reported in paper IV was that the majority of the participants had experienced being positive encountered by professionals. Three aspects of such encounters were stressed, namely being treated with ”competence”, ”personal attention”, and ”competence and trust”. The results related in paper V indicated that theories about empowerment and on social emotions could be successfully applied in this area, after they were specifically adapted to some unique features of the contacts between sickness absentees and rehabilitation professionals. Conclusions: This thesis emphasizes that being positively encountered by professionals can have a beneficial impact on RTW after a period of sickness absence. More research is required to elucidate the interaction between sick-listed persons and professionals who are involved in their cases. Further studies should focus on how methods for professionals can be provided to increase sick-listed persons’ own ability to mobilize and develop their resources. Moreover, additional knowledge is needed to extend professional treatment strategies that enhance self-confidence and empowerment of individuals during sickness absence.

Syftet med denna studie var att förstå hur arbetstagare upplever sin återgång i arbete efter en utmattningsdiagnos och hur upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor upplevs främja återgång i arbete. Studien var kvalitativ och datainsamlingen bestod av fenomenologiska intervjuer med en person i taget med totalt åtta deltagare. I studien konstaterades huvudsakligen en kongruens mellan det som tidigare forskning visat och det som framkommit i införskaffad empiri. En del upplevelser som visat sig vara effektiva för återgång i arbete i tidigare forskning har också av deltagarna i denna studie visat sig upplevas som särskilt effektiva och värdefulla. De interna resurserna i form av bekräftelse, insikt och coping var av stor betydelse för tillfrisknande och återgång i arbete i kombination med ett upplevt praktiskt och emotionellt stöd av framförallt vården, chef och familj. En skillnad från tidigare studier var att det upplevda stödet från familjen uttrycktes och påtalades i högre utsträckning i denna studie än i tidigare studier. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att ett upplevt praktiskt som emotionellt stöd, såväl under sjukskrivning som vid återgången i arbete är av oerhörd vikt för både tillfrisknande och återgång i arbete. / The purpose of this study was to understand how workers experience their return to work after a job burn out and how experiences, thoughts and feelings are perceived to promote return to work. The study was qualitative and the data collection consisted of phenomenological interviews with one person at a time with a total of eight participants. The study found mainly a congruence between what has been shown in previous research and what emerged from acquired empirical evidence. Some experiences that have proven to be effective for returning to work in previous research have also been shown by participants in this study to be particularly effective and valuable. The internal resources in terms of confirmation, insight and coping were of great importance for recovery and return in work combined with experienced practical and emotional support, especially by the care, manager and family. A difference from previous studies was that the perceived support from the family was expressed and addressed to a greater extent in this study than in previous studies. The main conclusion that can be drawn from the study is that experienced support, both practical and emotional, both during sick leave and at return to work, is of crucial importance both for recovery and return to work.

IntroduktionFrämre korsbandsskador (ACL-skador) leder till nedsatt knäfunktion och är en stor bidragande orsak till att de ACL-skadade slutar med sin idrott. Detta kan delvis förklaras av nya rörelsestrategiser som används för att minska belastning på den skadade knäleden. Få studier har dock undersökt fotisättningens betydelse för rörelsestrategier vid hopptester. Syftet med denna studie var att undersöka fotisättning vid enbenslängdhopp efter ACL-skada i jämförelse med elitatleter och kontroller. Sekundärt syfte var att undersöka samband mellan fotisättning och självskattad knäfunktion samt rörelserädsla. MetodStudipopulationen bestod av kvinnliga deltagare i åldrarna 17-34år (medel 22.8, SD 3.87) uppdelat i tre grupper, ACL-grupp (n=28), knäfriska elitatleter (n=19) samt knäfriska kontroller (n=19). Data bestod av kinematik för fotleden, knäleden och bålen under landningsfasen vid ett enbenslängdhopp samt svar från Tampa scale for kinesiophobia och Lysholm knee scoring scale. Rörelser registrerades med ett 3D-motion capture system med åtta kameror (Oqus 300, Qualisys AB, Göteborg, Sverige). Data processerades och kalkylerades med programvaran Qualisys Track Manager (v.2.2, Qualisys AB, Göteborg, Sverige) och Visual3D. ResultatStudien fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna i fotisättningens gradantal (p=0.653). Däremot sågs en signifikant skillnad i frekvens av hälisättning, helfot eller framfot där användning av framfot som landningsstrategi var dominerande hos samtliga grupper (p&lt;0.001). Ett signifikant samband fanns mellan längre hopplängd och en mer dorsalflekterad fotisättning. (p=0.005, r=0.327). Inget samband sågs mellan självskattad rörelserädsla/knäfunktion och fotisättning efter ett enbenslängdhopp. KonklusionStudien fann inga kompensatoriska rörelsestrategier hos personer med skadat ACL i jämförelse med elitatleter och kontroller med friska knän. Framfot var dominerande landningsstrategi hos alla grupper vid enbenslängdhopp med en tendens till mindre vinkel i plantarflexion hos ACL-skadade. Rörelserädsla och knäfunktion verkar inte påverka fotisättning vid enbenslängdhopp.

Bakgrund: Stroke är den vanligaste orsaken till funktionshinder hos vuxna och har senaste tiden ökat bland yngre individer som är i arbetsför ålder. Arbetet är viktigt för vår känsla av sammanhang och välbefinnande och att återgå till arbetet är något som värderas högt av många individer som drabbats av stroke. Syfte: Att identifiera upplevda framgångsfaktorer och hinder vid återgång till arbete hos individer som drabbats av stroke samt att kontextualisera detta i relation till deras levnadsvanor, hälsa och funktionsnedsättningar. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och data samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer med individer som drabbats av stroke. Intervjuerna analyserades med deduktiv manifest innehållsanalys och kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: De framgångsfaktorer som framkom var; Ha en egen drivkraft, motivation och positiv inställning, Acceptera sin nya situation och planera vardagen och arbetet utifrån den, Få stöd, förståelse och engagemang från andra, hemma och på arbetet och Att kunna anpassa sina arbetsuppgifter och arbetsmiljö efter sina nya behov. De hinder som framkom var; Uppleva press och krav från sig själv och andra, Tro att man är redo, mer återställd och bättre än vad man egentligen är, Att inte ha stöd och förståelse från hälso- och sjukvården, sin arbetsgivare och Försäkringskassan och Inte orka med det man vill och förväntas göra hemma och på arbetet samt att vara beroende av andra. Slutsats: Det är av vikt att individen upplever en känsla av sammanhang (KASAM) för en positiv och lyckad arbetsåtergång efter stroke. Aspekterna bör beaktas och användas inom folkhälsopolitiken som en del vid planering av återgång till arbete för individer som drabbats av stroke. / <p>Betyg i Ladok 210602.</p>

En del elever i dagens skola blir placerade i särskilda undervisningsgrupper. När skolan inte klarar av att tillgodose elevens behov kan det bli aktuellt med en placering. Hemskolan ska ha prövat flera alternativa lösningar, som anpassats efter den enskilda eleven, innan en placering kan bli aktuell. Syftet med placeringen kan vara att erbjuda en personlig riktad pedagogik och att ge eleven förutsättningar att utveckla självkänsla, självförtroende och självtillit. Målet med en placering är att eleven ska kunna återgå till sin hemskola och fortsätta sin skolgång där, med det stöd eleven behöver. Jag har i min studie intervjuat sex rektorer med syfte att ge en beskrivning av hur uppföljning, utvärdering och återgång till hemskolan ser ut för elever i särskild undervisningsgrupp. Fokus har också legat på hur rektorerna ser på inkludering respektive exkludering vid placering i särskild undervisningsgrupp. Resultatet av min studie visar att rektorerna har en enad syn vad gäller inkludering och exkludering. De menar att eleven kan känna sig exkluderad i en inkluderande verksamhet. När eleven är i så stora svårigheter att rektorerna ansöker om en plats i en särskild undervisningsgrupp är det svårt att få till en lyckad inkludering på hemskolorna, de anser sig har prövat allt och ser inget annat alternativ. De nämner också att låg måluppfyllelse, sociala problem ochatt  en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan vara anledningar till placering. Vad gäller samverkan anser rektorerna överlag att det kan bli bättre, fler personer runt eleven behöver vara med i uppföljning och utvärdering av elevens placering, i dagsläget ligger detta på hemskolans rektor och chef för den särskilda undervisningsgruppen. Här finns utvecklingspotential. Avslutningsvis behöver arbetet kring elevens återgång ses över. I dagsläget finns enligt de rektorer jag har intervjuat ingen plan för detta utan mycket sker genom samtal och inget dokumenteras. Att ha tydliga mål och åtgärder ses som nödvändigt för eleven ska ha möjlighet att komma tillbaka till sin hemskola, annars tenderar placeringen att bli permanent och så ska inte vara fallet.

I Sverige är det lagstadgat att arbetsgivaren skall upprätta en plan tillsammans med en sjukskriven arbetstagare om hur denne skall återgå till arbetsplatsen på bästa sätt. Trots att tillstånden mellan en föräldraledig och sjukskriven inte kan sättas i paritet med varandra gårdet att dra en parallell då de båda tillstånden innebär längre frånvaro från arbetsplatsen. Syftet med denna studie är att undersöka mödrars upplevelse av återgång till yrkesarbetet efter en tid av föräldraledighet samt vilket stöd de får under denna process. Studien riktar sig mot mödrar av den anledning att kvinnor är föräldralediga i långt större utsträckning än män. Även om vi går mot en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan könen är det fortsatt mödrarna som är föräldralediga under en längre period. Denna studie har genomförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sju mödrar deltagit. Samtliga kvinnor som deltog i studien har varit föräldralediga de senaste fem åren och har sedan återgått till samma arbetsplats. Studiens resultat visar att det finns en splittrad upplevelse av återgången till arbetsplatsen efter föräldraledighet. Vidare visar resultatet att aktiviteter i en re-onboarding bestående av handledning, utbildning samt samtal mellan arbetstagare och arbetsgivare är betydelsefulla vid återgången tillbaka till arbetsplatsen. Stödet från kollegor och chefer är också av betydande vikt för kvinnors upplevelse av återgången tillbaka till yrkesarbetet efter föräldraledighet. / In Sweden, it is stated by law that the employer has to establish a plan with an employee currently on sick leave on how to integrate the employee as optimally as possible back into the workplace. Even though a sick leave and paternal leave cannot be put into parity, there are parallels since both results in a prolonged workplace absence. The purpose of this study is to look into the reintegration of mothers into the workplace, their experience regarding this, and what support they receive from their employers during this process. The study is aimed at mothers because they are on maternal leave a far longer period of time than fathers onparental leave. However, the gap between maternal and paternal leave is shrinking, but mothers are still absent from work for a longer period. This study has been made with qualitative semi-structured interviews with participation from seven mothers. All seven women who participated had been on maternal leave sometime during the last five years and then returned to the same workplace. The study shows that there are mixed experiences related to workplace reintegration. Furthermore, the result also shows that re-onboarding activities such as tutorials, training and an employer-employee dialogue are significant during reintegration. The support of colleagues and superiors was also of noticeable importance during this process.

Sammanfattning: Bakgrund: Främre korsbandsskada är en allvarlig men vanlig skada inom idrott som resulterar i psykologiska konsekvenser, en av dessa är oro för att skada sig igen och detta kan påverka deras återgång till idrott negativt. Oro och andra psykologiska konsekvenser mäts vanligtvis med det smärtcentrerade frågeformuläret Tampa scale of kinesiophobia (TSK), även fast idrottare med korsbandsskada sällan upplever smärta senare i rehabiliteringen. Re-injury anxiety inventory (RIAI) belyser ångest och andra psykologiska faktorer inom rehabilitering (RIAI-R) och återgång till tävlingssammanhang (RIAI-C) som idrottare kan uppleva. Detta frågeformulär finns dock inte på svenska, vilket gör att svenska fysioterapeuter saknar ett självskattningsformulär som mäter ångest för att skada sig igen. Syfte: Att översätta och tvärkulturellt anpassa RIAI från originalspråket engelska till svenska och testa den på en mindre målgrupp. Metod: Kvalitativ och kvantitativ studiedesign. Fem-steg: Steg 1: Översättning av enkät: Steg 2: sammanfogning av översättningarna från steg 1. Steg 3: Återöversättning till originalspråk. Två separata översättningar genomfördes vid steg: 1 och 3. Steg 4: en expertkommitté granskade den sammanfogade versionen. Steg 5: Prefinala versionen testades genom intervjuer med 13 personer som hade genomgått främre korsbandsrekonstruktion (ACLR) och slutliga korrigeringar gjordes i enlighet med detta för att skapa den slutliga versionen. En korrelationsanalys med 18 personer genomfördes även av RIAI-SE och TSK. Resultat: Den prefinala versionen bestod efter intervjuerna och en svensk version RIAI-SE skapades. RIAI-SE och TSK jämfördes, det visade ingen signifikant korrelation P&gt;0,093.  Slutsats:  Översättningen och kulturella anpassningen av originalformuläret RIAI, resulterade i en svensk version, RIAI-SE. Inga korrelationer mellan RIAI-SE och TSK bekräftar att de mäter olika begrepp. RIAI-SE kan komma att användas av fysioterapeuter på svenska idrottare med allvarliga skador efter att verktyget har visat sig ha god validitet och reliabilitet.