<p>The aim of this study was to examine how individuals with disability pension reason about a return to work. Action theory, as presented by Berglind, was used as theoretical approach. Qualitative interviews were conducted with five individuals who have disability pension due to mental illness. The respondents describe how they weigh benefits and disadvantages against each other. The main reason for a return to work is economical. The greatest disadvan-tage is the risk of losing their right to disability pension, which seems to limit their motivation to return to work. All respondents stress benefits associated with work but they do not all wish to return to work. Work is not described as equal to paid work but as an essential part of life. All respondents’ express a belief in their ability to work but are doubtful concerning their chances of getting employment, which seems to have a negative impact on their motivation as well. Furthermore, the respondents criticize the public authorities in the field of rehabilitation for not contributing to a return to work process. However, they give an example of how a non-governmental organisation has been important for increasing their possibilities of a return to work.</p>

<p>Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning</p> / <p>Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.</p>

The primary aim of this investigation was to evaluate a seven-week multidisciplinary rehabilitation programme, with emphasis on musculoskeletal disorders, for working-age people, by assessments at the start and end of the rehabilitation programme, and at follow-up examinations 6, 12 and 24 months after completion of the programme. A further aim was to explore the experiences of people not returning to work during a period of six years after participation in an extensive multidisciplinary rehabilitation programme. Sixty participants, 40 women and 20 men (mean age 46.8 ± SD 7.9), with musculoskeletal disorders, mainly neck and back pain, participated in a 7- week rehabilitation programme which was based on a combination of theoretical and practical education, physical activities, relaxation and individual guidance. Before and after the programme and at the follow-up occasions all participants were evaluated with the Global Self-Efficacy Index (GSI), Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD), and Stress test (Study I). A group of participants who were still full-time sick-listed (Group I) at the end of the study period were compared with participants who were part-time or not sick-listed (Group II) at the end of the study period (II, III, IV). They were evaluated with the Disability Rating Index (DRI), with the Pain Intensity Rating Index on a visual analogue scale (VAS) (II, III)), mobility tests (III), GSI (III), HAD, and a stress test (IV). Seven women (median age 48 years) and three men (53 years) (Group I) were interviewed and the interviews were analysed by manifest content analysis (V). At the 2-year follow-up full-time sick leave, anxiety, depression and selfexperienced stress had decreased in both sexes. They also showed increased quality of life (QoL) (I). In participants with full-time sick leave (Group I), self-experienced physical disability and pain ratings were high and showed no decrease up until the 2-year follow-up. In participants with part-time or no sick leave (Group II), physical disability and pain ratings decreased gradually throughout the 2-year follow-up period (II). Cervical and thoracolumbar spine range of motion (ROM) was lower in Group I than in Group II from the start of rehabilitation to a 2-year follow-up. Only Group II showed a temporal improvement in ROM. No changes in DRI, VAS or GSI were found in parallel with corresponding temporal changes in any of the ROM (III). Group I experienced no change in anxiety or depression during the study period, in contrast to Group II, in which this decreased. Decreased stress was found in both groups (IV). Group I described perceived barriers to and possibilities of returning to work, and also gave information on what strategies they used, to cope with everyday life (V). The majority of the participants improved and they continued to be physically active, their QoL improved, and most participants returned to work. Ten of the participants, however, were on full-time sick leave throughout the whole study period, with high self-experienced physical disability, high pain rating and no improvement in anxiety and depression. They experienced barriers to re-entering the labour market as consequences of physical symptoms and fatigue. But they also believed in possibilities of returning to work if they could get a modified job adapted to their own capacity. Thus, persons with severe disability and pain did not improve by rehabilitation in this project. New methods of treatment have to be developed for improvement of symptoms resulting in reduction of functional impairment and a consequent need for sick leave. / Huvudsyftet med undersökningen var att utvärdera ett 7-veckors multidisciplinärt rehabiliteringsprogram inriktat på muskuloskeletala besvär, för arbetsföra kvinnor och män, vid start och efter rehabiliteringsprogrammets slut samt vid 6, 12 och 24 månader. Vidare var syftet att undersöka deltagares upplevelse av att inte återgå i någon form av arbete sex år efter deltagande i rehabiliteringsprogrammet. Sextio deltagare, 40 kvinnor och 20 män (medelålder 46.8 ±7.9), med muskuloskeletala besvär, framför allt nack- och ryggbesvär, deltog i ett 7- veckors rehabiliteringsprogram som innehöll en kombination av teoretisk och praktisk undervisning, fysisk aktivitet, avslappning och individuell vägledning. Deltagarna testades före och efter rehabiliteringsprogrammet samt vid uppföljningstillfällena med Globalt Självskattnings Index (GSI), Hospital Anxitey and Depression Scale (HAD) och stress test (Studie I). En grupp deltagare som fortfarande var helt sjukskriven (Grupp I) i slutet av studieperioden, jämfördes med deltagare som var delvis eller inte alls sjukskriven (Grupp II) vid studieperiodens slut (II, III, IV). De utvärderades med Disability Rating Index (DRI), smärtskattning med visuell analog skala (VAS) (II,III), rörlighetsmätning (III), GSI (III), HAD, och stress test (IV). Sju kvinnor (median ålder 48 år) och tre män (53 år) (Grupp I) intervjuades och intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys (V). Vid två års uppföljning hade heltidssjukskrivning, ångest/oro, depression och självupplevd stress minskat hos båda könen. De visade också ökad livskvalitet (I). Deltagarna som var helt sjukskrivna (Grupp I) hade hög självskattad funktionsnedsättning samt smärtskattning och visade ingen förändring vid två års uppföljning. Deltagarna som var delvis eller inte alls sjukskrivna (Grupp II) visade en gradvis förbättring av fysisk funktion och smärtskattning under studieperioden (II). Cervical och thoracolumbar rörlighet var mindre i Grupp I jämfört med i Grupp II från start till två års uppföljning. Endast Grupp II visade en temporär förbättring av den aktiva rörligheten. DRI, VAS och GSI förändrades inte parallellt med förändringarna i den aktiva rörligheten (III). Grupp I upplevde ingen förändring i ångest/oro eller depression under studie perioden jämfört med Grupp II, som minskade ångest/oro och depression. Båda grupperna skattade mindre stress (IV). I studie V beskrevs deltagarnas upplevelser av hinder och möjligheter för att återgå i arbete. De beskrev vidare vilka strategier som användes för att hantera vardagslivet. Majoriteten av deltagarna förbättrades och de fortsatte att vara fysiskt aktiva, livskvaliteten förbättrades och de flesta deltagarna återgick i arbete. Tio av deltagarna var helt sjukskrivna under hela studieperioden, med hög självskattad fysisk funktionsnedsättning, hög smärtskattning och ingen förbättring i ångest/oro eller depression. De upplevde hinder för återgång i arbete, en konsekvens av de fysiska symtomen och trötthet. De trodde också på möjlighet till återgång i arbete om de kunde få ett arbete anpassat till deras egen arbetsförmåga. Alltså, personer med stor funktionsnedsättning och hög smärta förbättrades inte av rehabilitering i det här projektet. Nya metoder av behandling behöver utvecklas för att förbättra symtomen och därmed minska funktionell försämring och behovet av sjukskrivning.

The aim of this study was to examine how individuals with disability pension reason about a return to work. Action theory, as presented by Berglind, was used as theoretical approach. Qualitative interviews were conducted with five individuals who have disability pension due to mental illness. The respondents describe how they weigh benefits and disadvantages against each other. The main reason for a return to work is economical. The greatest disadvan-tage is the risk of losing their right to disability pension, which seems to limit their motivation to return to work. All respondents stress benefits associated with work but they do not all wish to return to work. Work is not described as equal to paid work but as an essential part of life. All respondents’ express a belief in their ability to work but are doubtful concerning their chances of getting employment, which seems to have a negative impact on their motivation as well. Furthermore, the respondents criticize the public authorities in the field of rehabilitation for not contributing to a return to work process. However, they give an example of how a non-governmental organisation has been important for increasing their possibilities of a return to work.

The aim of the thesis is to understand and explain how a group of women have ended up on the long-term sick-list and how a return to working life can be brought about. Support for their return is organized within the framework of a R&amp;D project within the EU-program EQUAL, where empowerment is one of the key principles. The research has been carried out using an interactive approach in close collaboration with the women in the project who have been signed-off long-term on medical grounds. Group discussions, questionnaires and individual interviews have provided the basis for collective analyses. This learning process, which is the central core in the interactive research, has, resulted in a deeper and more valid understanding of the reasons leading to ill-health and of the return to working life. The empirical part of the study and the analyses are divided into three parts. The first part I call the powerlessness process, namely tha which the women describe as a contributory factor to ill-health, caused by diminishing resources and increasing demands both in working life and in private life, and which eventually initiates a long-term signing-off on medical grounds. The second part is concerned with regaining and/or changing the resources that have been lost during the powerlessness process. The third part illustrates the return to working life, which is described in different steps. The thesis shows the worth of looking at the interplay between individual, organizational and community levels when trying to understand the reasons underlying ill-health and how changes at these different levels can affect the individual. The thesis shows also the importance of looking at ”life as a whole” and not just working life, where a return to work is concerned. In order to achieve a sustainable working life, attention must also be paid to gender structures and work-life balance. / Syftet med avhandlingen är att förstå och förklara hur en grupp kvinnors långtidssjukskrivning har uppstått och hur en återgång till arbetslivet kan gå till. Stödet för återgången organiseras inom ramen för ett utvecklingsprojekt i EU-programmet EQUAL, där empowerment är en av nyckelprinciperna. Forskningen har skett utifrån en interaktiv ansats i nära samverkan med de långtidssjukskrivna kvinnorna i projektet. Gruppsamtal, enkäter och enskilda intervjuer har legat till grund för den gemensamma analysen. Denna lärprocess, som är kärnan i den interaktiva forskningen, har bland annat resulterat i en fördjupad och mer valid kunskap om bland annat förklaringar till ohälsa och återgång till arbetslivet. Den empiriska delen av studien och analysen är indelad i tre delar. Den första delen kallar jag vanmaktsprocessen, det vill säga det som kvinnorna beskriver som bidragande orsaker till ohälsa orsakade av ökande krav och minskande resurser i både arbetsliv och privatliv och som till slut leder in i en sjukskrivning. Den andra delen handlar om att återskapa och/eller förändra de resurser som gått förlorade. Den tredje delen beskriver återgången till arbetslivet, vilken beskrivs i olika steg. Avhandlingen visar på värdet av att se samspelet mellan individ-, organisations- och samhällsnivån när det gäller förklaringar till ohälsa och hur förändringar på de olika nivåerna påverkar individen. Avhandlingen visar även på vikten att se till ”hela livet” inte bara arbetslivet, när det gäller en återgång till arbetslivet. För att uppnå ett hållbart arbetsliv bör hänsyn tas till ”hela livet”. Work-life balance begreppet – vilket innefattar arbete, familj och fritidsaspekterna – har visat sig vara ett fruktbart begrepp i analysen.

The overall aim of this study was to illustrate the organizations importance to female staff within education, health and social care on return to work after long term sick leave due to mental illness. The aim of this study was also to identify improvement opportunities. A qualitative study was made with seven interviewees that had return to work after long term sick leave for mental illness. The material was analyzed with an inducitve thematic method. The main themes that emerged was: Information and consulting, Social support from managers and colleagues, Changed attitude and participation in the rehabilitation process and Improvement opportunities. The main result showed that the social support from managers and colleagues and the changed attitude towards the illness mattered the most to the interviewees for a successful return to work. The result also showed that the interviewees had a great need of information about the sick leave process. According to the interviewees the understanding and knowledge about mental illness has to increase.

Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning / Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.

Problem finns inom hälso- och sjukvårdens hantering av sjukskrivningsärenden och har visat sig vara extra stora inom primärvården. Många sjukskrivningar löper risk att bli långvariga, rehabiliteringsärenden drar ut på tiden och missförstånd uppstår mellan patienter och myndigheter samt myndigheter emellan. Mellan 1 september 2009 och 31 maj 2011 har man på Gotland bedrivit ett projekt med syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen med hjälp av Rehabkoordinator i primärvården. Denna studie utgör den kvalitativa utvärderingen utav projektet. Syftet med denna studie var att utvärdera om sjukskrivningsprocessen har underlättats för de samverkande aktörerna och för patienter efter inrättandet av Rehabkoordinator. Detta har genomförts genom en explorativ metod genom intervjuer och enkät.   I studien beskrivs och analyseras införandet av Rehabkoordinator som ett förbindelseorgan mellan primärvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten för bättre samordning kring patienter. Resultatet av studien visar att merparten av aktörerna upplever arbetsformen som positiv och gynnar samarbete och samordning vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Aktörerna upplever att processen, effektiviteten och kvalitén i arbetet runt patienten har förbättrats. Kommunikationen och samordningen mellan berörda aktörer har underlättats och den psykosociala arbetsmiljön har förbättrats även om det framgår att det är för lite resurser för rehabiliteringssamverkan.   Patienterna upplever det positivt med Rehabkoordinatorns stödjande, förmedlande och koordinerande insatser vilket ses vara en framgångsfaktor för patienten. Majoriteten känner att de blivit respektfullt bemötta, känt sig delaktiga i sin rehabilitering samt fått det stöd och den information som de behövde av Rehabkoordinatorn.   Studien visar också att merparten av aktörerna har funnit fungerande rutiner för sin arbetsform och samverkan. Kvarstående hinder tycks bero på framförallt organisatoriska faktorer som till exempel förankring av verksamheten i de samverkande organisationerna, kunskap och kommunikation om och mellan olika professioner och organisationer, samt incitament och legitimitet för deltagande i rehabiliteringssamverkan. / The identified problems within the health care management concerning cases of sickness have proven to be particularly severe in the area of primary care. A large number of sick leaves are at risk of being long term, cases of rehabilitation drags on, and misunderstandings occur both between authorities and patients, and authorities. Between 1 September 2009 and 31 May 2011 Gotland has pursued a project with the intention to streamline the process of sick leave with the help of a Rehab coordinator in primary care. This study is the qualitative evaluation of the project. The aim of this study was to evaluate whether the process of sick leave have been facilitated both for the interacting actors and for the patients, after the establishment of the Rehab coordinator. This has been implemented through an exploratory approach through interviews and questionnaires.   This study describes and analyzes the introduction of a Rehab coordinator as a liaison body between primary care, social insurance, employment service and social services for a better coordination concerning the patients. The results of this study show that the majority of actors experience that the method is positive and benefits cooperation and coordination of vocational rehabilitation. The actors feel that the process, the efficiency and the quality of work around the patient has improved. The communication and coordination between actors have been facilitated and the psychosocial work environment has improved, although it is clear the there are not enough resources for the rehabilitation agreement.   The patients finds the support, the mediating and coordinating actions of the rehab coordinator positive, which is considered a factor of success to the patient. The majority feel they have been met with respect, felt involved in their rehabilitation and received the support and information they needed by the Rehab coordinator.    The study also shows that majority of the actors have found successful routines to support their method of work and collaboration. The remaining obstacle appeared to be particular organizational factors for example the anchoring of activities for the collaborating organizations, knowledge and communication about and between different professions and organizations, as well as incentives and legitimacy for participation in the rehabilitation agreement.

Syfte Syftet med detta arbete var att ur före detta tävlings-fäktares perspektiv undersöka orsakerna bakom de omfattande avhopp som sker i övergången mellan ungdoms- och seniorklass i svensk fäktning, samt vad föreningar och förbund kunnat göra för att motverka dessa avhopp. Studien syftar även till att undersöka vilka åtgärder föreningar och förbund kan göra för att främja återupptagandet av tävlande enligt före detta tävlings-fäktare. Vilka orsaker ser före detta värj-fäktande ungdomar till varför de slutade tävla? Vilka åtgärder kunde föreningar och förbund vidtagit enligt före detta värjfäktare för att förhindra deras avhopp ifrån tävlande som ungdomar? Vilka åtgärder kan enligt före detta värjfäktare föreningar och förbund vidta för att främja återupptagande av tävlande? Metod Studiens teoretiska utgångspunkt är motivationsteorin self-determination theory (SDT) och är genomförd med en kvalitativ ansats. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts med före detta fäktare. Intervjuerna har analyserats med tematisk innehållsanalys. Resultat Respondenterna upplevde ett kompetensbekräftande genom tävlandet samt en stark känsla av tillhörighet och när dessa faktorer försvann eller minskade i omfattning ledde det till avhopp. Vidare framkom att avhoppen hade kunnat förhindrats. Därutöver framkom att fäktarna kan ställa sig positiva till att återuppta tävlandet som motionärer ifall det skulle finnas en attraktiv breddverksamhet vad gäller både tävlingar och träningar. I ett återupptagande av tävlandet hade det sociala sammanhanget varit högt prioriterat men också möjligheten att få mäta sig mot fäktare på liknande nivå som de själva i anpassade tävlingsformer. Slutsats Det fanns ett starkt samband mellan avhoppen och att de psykologiska behoven upphörde att uppfyllas av deltagande i sporten. Svensk fäktning kunde under ungdomsåren starkt uppfylla behoven kopplade till att känna samhörighet och kompetens och även i viss mån autonomi men misslyckades med att tillgodogöra de grundläggande psykologiska behoven när fäktarna blev äldre. Vidare visar detta vikten av att föreningar och förbund arbetar aktivt med att tillgodose de grundläggande psykologiska behoven för motivation ifall avhoppen ska minskas och för att främja till återupptagandet av tävlande. / Aim The aim of this study was to investigate, from the perspective of former competitive fencers, the reasons behind the high level of drop outs that occur in the transition between youth and senior levels in Sweden, as well as what clubs and federations could have done to counteract these drop outs. The study also aimed to investigate what measures clubs and federations can take to promote the resumption of competing according to former competitive fencers. - What reasons do former épée fencing youths give as why they stopped competing? - According to former épée fencers, what measures could clubs and federations have taken to prevent youth drop out? - According to former épée fencers, what measures can clubs and federations take to promote the resumption of competing? Method The study's theoretical framework was the self-determination theory (SDT) and the research body was qualitative. Six semi-structured interviews have been conducted with former fencers. The interviews have been analyzed using thematic content analysis. Results The results showed that the former fencers had experienced a confirmation of competence through competitions, as well as a strong sense of belonging to their teammates and friends in the sport. When these factors disappeared or decreased, it led to drop outs. It also emerged that these drop outs could have been prevented. In addition, it emerged that the fencers are positive about resuming competition recreationally if there is an wide range of activities in terms of both competitions and training targeted at recreational fencers. For the resumption of competing, social context has been identified as a high priority. Another high priority is the opportunity to compete against fencers of a similar level to themselves in adapted forms of competition. Conclusions There was a strong correlation between the drop out of youth fencers and their psychological needs not being fulfilled in the sport. During childhood of the respondents, participation in fencing strongly fulfilled the need for a sense of belonging and feeling of competence, and to a certain extent autonomy. Fencing in Sweden however failed to provide this as the fencers got older. Furthermore, if drop outs are to be reduced and the competing is to be resumed, the study demonstrates the importance of clubs and confederations working actively to meet the psychological needs of the athletes.

Bakgrund Allt fler kvinnor i Sverige överlever bröstcancer, på grund av utökade mammografiundersökningar samt medicinsk och kirurgisk forskning. Dessa kvinnor befinner sig ofta mitt i arbets- och familjelivet och kommer därför att återgå till sitt arbete efter sin cancerdiagnos. Syftet med denna studie är att få en djupare insikt i hur åtta bröstcancerdrabbade kvinnor upplever återgången i arbete efter operation, behandlingar och sjukskrivning. Metod Vi har använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat åtta bröstcancerdrabbade kvinnor i åldrarna 43 till 57 år digitalt. Vi spelade in och transkriberade våra intervjuer. Samtliga kvinnor vi intervjuat har återgått till arbetet efter att ha haft bröstcancer. Resultat Vårt resultat visar att det upplevda stödet från arbetsgivare är viktigt gällande återgång i arbete. Detta gäller även det upplevda stödet från vården och Försäkringskassan. Cytostatikabehandling kan fördröja återgång i arbete. Även övriga behandlingar påverkar hur återgången i arbete ser ut, samt sjukskrivningens längd. De personer som genomgått operation före sin cytostatikabehandling upplever främst att det är medicinen/behandlingen som bidrog till försämrat mående och att sjukskrivningen förlängdes. Känslan av sammanhang är också betydelsefull gällande återgång i arbete efter bröstcancer. Diskussion Det upplevda sociala stödet från arbetsgivare, kollegor, vänner och familj tycks vara viktig för huruvida återgången i arbetet upplevs som positiv eller negativ. Även det upplevda stödet från vården och Försäkringskassan kan påverka återgången i arbetet, och här pekar resultatet på att det kan finnas en del förbättringsområden. Detta gäller särskilt rehabiliteringsplaner för bröstcancerdrabbade, som de intervjuade har saknat. En del av våra respondenter har fått rehabkoordinatorer tilldelade från Närhälsan, dock med blandat resultat i fråga om upplevt stöd under rehabiliteringen.