The purpose of this study is to enhance the understanding of event project managers' challenges related to work-life balance. A comprehensive view of the subject is presented through semi-structured interviews with nine project managers from various organizations and government agencies. The study's findings reveal both organizational and individual factors that influence the balance between work-and personal life, such as the freedom to plan and personal experience. Respondents expressed a desire to separate the domains of work and personal life in order to achieve a favorable balance, also referred to as the segregation strategy. While most respondents theoretically desired strong boundaries, there was a distinction between their aspirations and actual adherence, as the majority demonstrated weak boundaries in practice. The most important strategy for avoiding imbalance was individuals' ability to plan for recovery, which is connected to both planning freedom and experience. There appears to be an expectation that project managers in the event industry should exhibit a high level of commitment and be prepared to invest significant time and energy in order to succeed, from both the individual and the employer's perspectives.

Bakgrund: arbetsmiljö påverkar medarbetares hälsa. Långvarig stress på arbetsplatser, utan möjlighet för återhämtning riskerar orsaka utmattningssyndrom. Återhämtning under arbetstid genom möjlighet för reflektion, påverkan och ett gott socialt klimat kan förebygga risken för utmattningssyndrom. Syfte: syftet var att undersöka medarbetares självskattade möjlighet för återhämtning under arbetstid i relation till deras risk för utmattningssyndrom, samt om det fanns några skillnader i återhämtning mellan dels olika yrkesroller, dels antal yrkesverksamma år inom vården Metod: en kvantitativ studie genom tvärsnittsdesign har genomförts bland medarbetare inom regional vård. Urvalet bestod av 75 medarbetare. Sambandet analyserades med Spearman’s rangkorrelation och skillnader analyserades med Chi-två test. Resultat: drygt hälften av medarbetarna hade möjlighet för återhämtning under arbetstid och ungefär var sjätte medarbetare hade risk för utmattningssyndrom. Resultatet visade ett signifikant samband mellan möjlighet för återhämtning under arbetstid och risk för utmattningssyndrom. Däremot när det gäller möjlighet för återhämtning fanns ingen skillnad avseende medarbetares yrkesroll eller antal yrkesverksamma år inom vården. Slutsats: medarbetare med bristande möjlighet för återhämtning under arbetstid har risk att drabbas av utmattningssyndrom. Medarbetares återhämtning under arbetstid skiljer sig inte beroende av deras yrkesroll eller antal yrkesverksamma år inom vården. Nyckelord: arbetsmiljö, kvantitativ metod, utmattningssyndrom, återhämtning.

Bakgrund: Suicidförsök är ett globalt folkhälsoproblem och suicid är en ofta förekommande dödsorsak i världen. Suicidförsök innebär en livshotande självdestruktiv handling med syfte att dö men där personen av någon anledning överlever. Tidigare suicidförsök är en av de främsta riskfaktorerna för suicid. En av de främsta arbetsuppgifterna för en specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård är att bemöta och stödja vuxna personer under återhämtningen efter ett suicidförsök. Återhämtning efter ett suicidförsök är centralt vid suicidprevention där arbetet går ut på att förebygga nytt suicidförsök. Syfte: Syftet med examensarbetet är att utifrån vuxna personers perspektiv beskriva faktorer inom psykiatrisk omvårdnad som påverkar återhämtningen efter ett suicidförsök. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design. En metaetnografi har genomförts utifrån Noblit och Hares (1988) sjustegsmodell. Sökningar efter vetenskapliga artiklar har gjorts i tre olika databaser, Cinahl, PsycInfo och PubMed. Tolv vetenskapliga artiklar utgör grunden föranalysen och resultatet i examensarbetet. Resultat: Analysen resulterade i fyra övergripande teman; En psykiatrisk omvårdnad som bygger på kunskap, tid och effektivt stöd, en psykiatrisk personcentrerad omvårdnad med engagerad vårdpersonal, en psykiatrisk omvårdnad som prioriterar kontinuitet och säkerhet, samt en psykiatrisk omvårdnad som karaktäriseras av tydlig kommunikation. Slutsats: För att lindra lidandet under återhämtningen efter ett suicidförsök behöver vuxna personer möta en specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård som har tid för samtal. / Background: Suicide attempt is a global public health problem and suicide common cause of death. Suicide attempts are life-threatening, self-destructive actions with the purpose of achieving death but where the individual survives. A previous suicide attempt is one of the main risk factors for suicide. One of the main tasks of a specialist nurse within psychiatric care is to meet and support adults during their recovery period following a suicide attempt. Recovery after a suicide attempt is central in suicide prevention which consists of preventing furthersuicide attempts. Aim: The aim is to describe, from the perspective of adults, factors in psychiatric care that affect recovery after a suicide attempt Method: This thesis utilizes qualitative research. Meta-ethnography is employed in accordance with Noblit and Hare’s (1988) seven-stage process. Search for scientific articles is carried out within three different databases, Cinahl, PsycInfo och PubMed. Twelve scientific articles form the basis for the analysis and the results in the thesis. Results: The analysis results in four main themes; A psychiatric care that is built upon knowledge, time and effective support, a psychiatric person-centered care with engaged care personnel, a psychiatric care which prioritizes continuity and safety as well as a psychiatric care characterized by clear communication. Conclusion: To alleviate the suffering during recovery after a suicide attempt adults need to meet a nurse who specialized in psychiatric care that has time for conversation.

Bakgrund: Allt fler patienter överlever tack vare medicinska framsteg kritisk sjukdom. Aktuell forskning visar att patienter ofta upplever den akuta sjukdomsfasen som känslomässigt jobbig med känslor såsom stress och ovisshet. Det är känt att kritisk sjukdom och intensivvård medför fysiska konsekvenser även långt efter sjukhusvistelsen och att detta påverkar patienters återhämtning negativt. Med kunskap om patienters upplevelse av psykisk hälsa efter kritisk sjukdom kan sjuksköterskan anpassa vården för att erbjuda dessa patienter stöd för att uppnå en god återhämtning. Syfte: Att belysa hur patienters upplevelse av den psykiska hälsan påverkas efter kritisk sjukdom. Metod: En litteraturstudie baserad på tolv artiklar med kvalitativ ansats analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat:Deltagarnas upplevelse av psykisk hälsa efter kritisk sjukdom presenteras under fem huvudkategorier: tacksamhet, utsatthet, oro och rädsla, fatigue samt identitetsförändringar. Konklusion: Deltagarnas upplevelse av psykisk hälsa påverkades av att de kände tacksamhet över att ha överlevt och de stöd de fått, men utsatthet, oro, fatigue och ett behov av att omforma sin identitet var vanliga upplevelser som fick deltagarna att ändra sin självbild och sina perspektiv på livet. Vikten av att patienter känner sig förstådda och erbjuds stöd från såväl vården som närstående har framkommit och personcentrerad vård och ett holistiskt förhållningssätt lyfts fram som viktiga faktorer för att tillgodose de komplexa behov som uppstår efter kritisk sjukdom. / Background: An increasing number of patients survive critical illness due to medical advancements. Current research indicates that patients often find the acute phase of illness emotionally challenging, experiencing stress and uncertainty. It is known that critical illness and intensive care lead to physical consequences long after hospitalization, negatively impacting patients' recovery. With knowledge of patients' post-critical illness health experiences, nurses can tailor care to provide support for optimal recovery. Aim: To illuminate how patients' experiences of mental health are affected after critical illness. Method: A literature review based on twelve articles with a qualitative approach was analyzed using thematic content analysis. Results: Participants' experiences of mental health after critical illness are presented in five main categories: gratitude, vulnerability, worry and fear, fatigue, and identity changes. Conclusion: Participants' mental health experiences were influenced by gratitude for survival and the support received. However, vulnerability, worry, fatigue, and a need to reshape identity were common experiences leading participants to alter their self-perception and life perspectives. The importance of patients feeling understood and offered support from both healthcare and relatives has emerged and person-centered care and a holistic approach are highlighted as important factors in meeting the complex needs that arise after critical illness.

Att sträva efter en hälsosam arbetsmiljö, där medarbetare känner trivsel och trygghet, är ett steg i att uppnå hållbarhet i arbetet och ett hållbart arbetsliv. Ett hälsosamt medarbetarskap innehåller ett gott samarbete, engagemang hos medarbetare, balans mellan arbete och fritid, tillräckliga resurser för att utföra arbetet, rätt kompetens men också förmågan till struktur och prioritera mellan arbetsuppgifter. För att skapa ett attraktivt arbete behövs hälsosamma insatser för att skapa goda förutsättningar. Medarbetares missnöjdsamhet, samt avsaknad av arbetsengagemang och arbetstillfredsställelse, visar sig i form av symtom på utmattning och stress samt sämre arbetsprestation. Syftet med studien är att beskriva upplevelser av både fysisk och psykosocial arbetsmiljö hos medarbetare inom kommunal vård och omsorg samt kommunal hälso- och sjukvård. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med en induktiv ansats. Totalt intervjuades 9 medarbetare. Resultatet visar att informanterna upplevde relativt hälsosam arbetsmiljö, samt att de ansåg att det både var viktigt men också en skyldighet, att alla medarbetare bidrar till en hälsosam arbetsmiljö. Förutsättningar för en hälsosam arbetsmiljö, beskrivs vara god kommunikation, ett öppet och tillåtande klimat, att ha roligt tillsammans med kollegor, vara kollegial, ha en bra fysisk arbetsmiljö samt att kunna skilja på arbete och fritid.

This study aims to examine how pre-existing discourses (in example medicalization) in society may impact the opinions of substance users by analyzing the interactions between users of the forum subcategory “Drug rehabilitation”, in the “Drugs” section on the Swedish internet site Flashback.org. This is achieved using Fairclough’s critical discourse analysis combined with Bourdieu’s theory of social capital. The findings indicate; an emphasis on self-examination and the way users formulate their own views of their problems, help-seeking and needs. The meaning-making processes that occur between the users, where they draw on personal experience of substance use and/or treatment, commonly oppose general explanations of substance use from a clinical perspective. This illuminates the importance of communicating genuine care, listening and respecting client agency among professionals who come in contact with substance use problems, i.e. through health care, counseling and social work.

Introduktion: Den psykiatriska vården har förändrats över tid med olika idéer för vad som är bäst för patienten. Dessa patienter har vårdats, och fortsätter att vårdas, i olika vårdformer och på olika instanser. Den psykiatriska heldygnsvården ska vara trygg, meningsfull, främja patientens återhämtning och minska behovet av tvångsåtgärder. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård ansvarar för patientens vårdmiljö. Därmed är det av intresse att undersöka patienters upplevelser av vårdmiljön och vilka aspekter som har betydelse för deras återhämtning. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva hur patienter inom psykiatrisk heldygnsvård upplever aspekter i vårdmiljön som har betydelse för återhämtning. Metod: Litteraturöversikt baserad på 16 originalartiklar, som analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet uppstod tre huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorierna var Den fysiska vårdmiljön, Vårdpersonal och medpatienter som en del av den psykosociala vårdmiljön och Struktur och rutiner i vårdmiljön. Resultatet påvisar att patienternas upplevelser är överhängande negativa men positiva aspekter går att finna, båda dessa aspekter påverkar återhämtningsprocessen. Slutsats: Patienternas upplevelse av aspekter i vårdmiljön som har betydelse för deras återhämtning verkar vara multifaktoriell, både på ett psykosocialt, strukturellt och ett fysiskt plan. Patienterna är i behov av stimulerande aktiviteter, meningsfulla relationer, en hemlik inredning med naturinslag, en trygg omgivning och tydlighet kring rutiner och regler. Ett viktigt fynd som har uppkommit är vårdpersonalens betydelse. Det synes som att vårdpersonalens agerande har en betydande roll i patientens upplevelse av vårdmiljön och i patientens återhämtningsprocess. / Introduction: Psychiatric care has evolved over time with varying ideas on what's best for the patient. These patients have been, and continue to be, treated in different forms and at various facilities. Psychiatric inpatient care should be safe, meaningful, promote patient recovery, and reduce the need for coercive measures. Psychiatric specialist nurses are responsible for the patient's care environment. Therefore, it is of interest to investigate patients' experiences of the care environment and which aspects are important for their recovery. Aim: The purpose of the essay is to describe how patients in psychiatric health facility care experience aspects of the care environment that are important for recovery. Method: A literature review based on 16 original articles, analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: In the result, three main categories and six subcategories emerged. The main categories were The physical care environment, Care staff and fellow patients as part of the psychosocial care environment and Structure and routines in the care environment. The results show that the patients' experiences are overwhelmingly negative, but positive aspects can be found, both of these aspects affect the recovery process. Conclusion: The patients' experience of aspects of the care environment that are important for their recovery appears to be multifactorial, both on a psychosocial, structural and physical level. The patients need stimulating activities, meaningful relationships, a homelike interior with elements of nature, a safe environment and clarity around routines and rules. An important finding that has emerged is the importance of the healthcare staff. It seems that the care staff's actions have a significant role in the patient's experience of the care environment and in the patient's recovery process.

Working as a treatment assistant in Sweden is a professional role where emotions are used in the daily work. This qualitative interview study presents a result based on collected empirical evidence through eight interviews with treatment assistants across Sweden. The interviewees discuss their experiences of work and how they deal with negative emotions that arise, but also how they experience support and room for recovery. Some describe that support and skills development are offered, while others feel that it is insufficient and that it is a great responsibility for the individual to manage their emotions. They are trained in various coping strategies, which are described as necessary tools, but it would have been more relevant with other efforts to facilitate and make the work more sustainable. One of the challenges within the profession is to be able to be both professional and empathetic in one's professional role while at the same time there is a permissive emotional climate in the workplace. / Att arbeta som behandlingsassistent i Sverige idag är en yrkesroll där emotioner används i det dagliga arbetet. Därav presenterar denna kvalitativa intervjustudie ett resultat baserat på insamlad empiri genom åtta intervjuer med behandlingsassistenter runt om i Sverige. Intervjupersonerna berättar om deras upplevelser av arbetet och hur de hanterar negativa emotioner som uppkommer, men även hur de upplever stöd och utrymme till återhämtning. Några beskriver att det erbjuds stöd och kompetensutveckling medan andra upplever att det inte är tillräckligt och att det är ett stort ansvar för individen att bemästra hanteringen av sina emotioner. Flera utbildas inom olika copingstrategier vilket beskrivs som nödvändiga redskap men att det hade varit mer aktuellt med andra insatser för att underlätta och göra arbetet mer hållbart. En av utmaningarna inom yrket är att kunna vara både professionell och empatisk i sin yrkesroll samtidigt som det är ett tillåtande emotionellt klimat på arbetsplatsen.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur boendestödjarna beskriver sitt vardagsarbete med brukarnas återhämtning på två boenden med särskild service inom Socialpsykiatriska utförarenheten i Skärholmens Stadsdelsförvaltning. Vi har intervjuat åtta boendestödjare. Valet av respondenter har gjorts utifrån ett kvoturval, fyra boendestödjare från Frösätra samt fyra från Solholmen. Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med samtliga boendestödjarna och utformat en intervjuguide. Intervjuguiden berör fenomen hur personalen på boendena beskriver begreppet återhämtning, hur de arbetar med återhämtning, hur återhämtning nås samt hur personal beskriver sin roll. Resultatet av studien påvisar att återhämtning innebär att den enskilde har möjligheten att återhämta sig från det kaotiska tillståndet samt att den enskilde tar makten över sitt liv. Återhämtning innebär utveckling och att den enskilde är självständig trots att en del av symptomen är varaktiga. Arbetet med återhämtning handlar om att lita på den enskildes förmåga och inte ge upp hoppet. Att se människan bakom symtomen och sjukdomen och därefter lyfta fram det friska. Återhämtning nås genom att den enskilde själv medverkar i sin egen återhämtning, är aktiv och villig att åstadkomma en förändring. / This study aims to increase understanding of how housing supporters describe their everyday work with the users' recovery at two sheltered housing, in Social Psychiatry perform purity of Skärholmens District Administration. We interviewed eight housing supporters. The selection of respondents was made based on a quota sample, four housing supporters from Frösätra and four from Solholmen. We did semi-structured interviews with all housing supporters and designed an interview guide. The interview guide affects phenomena such as how staff describes the concept of recovery and work on recovery. How the recovery is accessed and how staff describes their role. The results of this study demonstrated that recovery means that the individual has the ability to recover from the chaotic state, and that the individual will take charge of their lives. Recovery involves the development that the individual is autonomous although some symptoms are lasting. The work of recovery is about trusting the individual capacity and to not give up hope, to see the person behind the symptoms and the disease and highlight the healthy. Recovery achieved by the individual themselves take part in their own recovery, are active and want to make a change.

Vår vetenskapliga essä handlar om vilan bland de äldre barnen i förskolan. Den vänder sig till studenter inom förskoleutbildningar, alla verksamma inom förskolan och andra som vilar med barn. Inledningsvis får vi möta Marlen som ställs inför dilemmat när ett barn som inte får somna, somnar. Vi möter även Maria som får en väldigt stressad vila när organisationen kring vilan brister. Vi upplever att vilan är en av de mest oreflekterade delarna av förskolans verksamhet, ändå har många väldigt starka åsikter om hur den ska gå till. Vi vill med denna essä undersöka hur vi ser på vilan i förskolan idag. Frågor vi undersöker är vad vila är och varför den behövs? Hur kan förskollärare möta barns, föräldrars och pedagogers olika perspektiv kring vilan? Vilka möjligheter ges barn i förskolan till medbestämmande i sin egen vila? Reflekteras det över vilans betydelse i förskolan och hur kan reflektionen i så fall påverka verksamheten kring vilan? Detta undersöker vi genom en hermeneutisk forskningsansats och vi använder hela tiden skrivandet som en metod för att kunna reflektera vidare och söka svar i vår praktiska kunskap. Genom olika teoretiska perspektiv, främst inom etik och reflektion med inspiration från bland annat Eva Johansson och Maria Hammaren får läsaren en bättre förståelse kring problematiken som beskrivs i våra berättelser. Genom reflektion kring detta tittar vi även närmare på barnkonventionen och förskolans läroplan. Vi beskriver hur stressen ökar hos dagens förskolebarn och tittar över olika alternativ till den traditionella vilan som kan motverka detta, så som yoga, massage och miljö. Essän kommer inte fram till något optimalt sätt att vila med äldre barn, vilket inte heller var vårt syfte, utan den undersöker olika alternativ. Vi kommer fram till en förnyad förståelse över hur viktigt det är med tid för återhämtning och att pedagoger reflekterar över vilan och sitt förhållningsätt kring detta.