Bakgrund: Stillasittande har blivit ett allt större folkhälsoproblem. Stillasittande ökar risken för kroniska sjukdomar såsom hjärt-och kärlsjukdomar, typ 2 diabetes, olika cancerformer och förtidig död. Syftet: Syftet med studien är att undersöka vilka strategier som finns och möjliggör till effektiva pauser under arbetsdagen. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie och baserades på tjugovetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet av litteraturstudien uppvisar olika hälsopromotiva åtgärder som främjar hälsa och besvarar studiens syfte. Efter analysering av samtliga artiklar framkom tre huvudkategorier: Förutsättningar, individanpassning och eget ansvar. Slutsats: Granskningen visade att korta frekventa pauser på förmiddagen är fördelaktiga för arbetsförmågan samt att längre raster på eftermiddagen är fördelaktigt för att behålla arbetsförmågan under de senare arbetstimmarna. / Background: Sedentary behaviour has become an increasing public health problem. Sedentary increases the risk of chronic diseases such as cardiovascular disease, type 2 diabetes, various forms of cancer and premature death. Purpose: The purpose was to investigate which strategies exist and enable effective breaks during the working day. Method: The study was conducted as a literature review and was based on twenty scientific papers. Result: The result of the literature study shows various health promotion measures that promote health and answer the purpose of the study. After analysing all the articles, three main categories emerged: Prerequisites, individual adaptation and personal responsibility. Conclusion: The review showed that short frequent breaks in the morning are beneficial for work ability and longer breaks in the afternoon are beneficial for maintaining work ability during the later working hours.

Självskadebeteende är relativt vanligt förekommande bland personer med psykisk ohälsa. Återhämtning är ett begrepp som beskriver hur en person kan återerövra och finna kvalitet i sitt liv trots svår sjukdom. Självskadebeteende innebär ett stort lidande för individen och påverkar närstående i personens omgivning negativt. Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån egenerfarnas perspektiv sammanställa kunskap om vad som främjar återhämtning vid självskadebeteende. Metoden för studien var en integrerad litteraturöversikt, vilken utgick från 15 vetenskapliga artiklar och resulterade i 6 kategorier. I resultatet framkom att återhämtning hos personer med självskadebeteende kunde främjas av att komma till en vändpunkt, att vara i gemenskap med andra med liknande erfarenheter, att få stöd av närstående, att få professionellt stöd, att förstå och kunna hantera svåra känslor och handlingar, och av att finna inre styrka. Forskning visade även att det bland vårdpersonal florerade negativa attityder och brister i förhållningssättet mot personer med självskadebeteende, vilket motverkade deras återhämtning. Vår slutsats är att etiska reflektioner i arbetsgruppen, handledning, stöd, samt utbildningsinsatser till vårdpersonal är angeläget för att öka förståelsen och höja kompetensen angående självskadebeteende; samt för att minska negativa attityder och förbättra omvårdnaden av personer med självskadebeteende på ett sätt som främjar deras återhämtning.

Studiens syftet är att undersöka vilka faktorer som påverkar socionomer i ett klient-eller patientnära arbete och som kan bidra till förståelse för vad som kan bidra till ett långt och hållbart yrkesliv i det sociala arbetet. Socionomen tillhör kontaktyrkena vilket innebär att det finns risker som kommer med yrket. Socionomen kan till exempel drabbas av psykisk ohälsa på grund av att ej kunna bemästra den stress som kan uppstå i mötet med patienten eller klienten när egna känslor väcks, men, hen kan också påverkas negativt av brister som finns i organisationen. Studiens frågeställningar har varit att undersöka vilka faktorer som kan främja och vilka faktorer som kan försämra förutsättningarna för ett långvarigt och hållbart yrkesliv i ett patient-eller klientnära arbete. Fem semistrukturerade intervjuer har genomförts med socionomer som har arbetat minst femton år i det sociala arbetet där resultatet sedan har analyserats med självbestämmande teori (Self determination theory, SDT). Resultatet visar att det finns både främjande och försämrande faktorer som kan påverka ett långvarigt yrkesliv beroende på hur organisationen väljer att agera i frågor som kan underlätta arbetsvillkoren, men, också att socionomen själv kan bidra genom eget agerande som att förstå hur egna livserfarenheter kan påverka i mötet, lära sig att reflektera och utveckla självkännedom tillsammans med kollegor och genom handledning. När socionomen upplever behovstillfredsställelse av autonomi, kompetens och tillhörighet i organisationen och i det patient-och klientnära arbetet bidrar det till att öka motivation vilket leder till bättre förutsättningar för socionomen att kunna arbeta länge och hållbart i det sociala arbetet. En slutsats av studien är att socionomen fortsättningsvis kommer att möta både känslomässiga och organisatoriska utmaningar i det patient-och klientnära arbetet. Sammantaget behöver hen förstå hur hen kan förhålla sig till båda och lära sig att bemästra dessa då det leder till yrkeskompetens. Beroende på hur bra socionomen förstår att tillgodose egna behov, lära sig att sätta gränser, använder sig av reflektion samt har tillgång till bra handledare och socialt stöd på arbetsplatsen så kan det bidra till goda strategier som underlättar för ett långvarigt arbetsliv, till exempel att regelbundet använda sig av egenvårdsstrategier som ger återhämtning. / The purpose of this study is to examine which factors that affect the social worker in client- or patientrelated work and which can contribute to an understanding of what can contribute to a long and sustainable professional life in social work. The social worker belongs to the human care professions, which means that there are risks that come with the profession. The social worker can for example suffer from mental illness due to not being able to master stress that can arise in the meeting with the patient or client when their own feelings are aroused, but the can also be negatively affected by shortcomings that exist in the organization. The study´s questions have been to examine which factors ca promote and which factors can worsen the conditions for a long-term and sustainable professional life in patient- or client related work. Five semi-structured interviews have been conducted with social workers who have worked at least fifteen years in social work, where the results have been analyzed using Self determination theory, SDT. The results show that there are both promoting and deteriorating factors that can affect a long-term professional life depending on how the organization chooses to act in matters that can facilitate working conditions, but also that the social worker can contribute through his own actions such as understanding how his/her/they own life experiences can affect in the meeting, learning to reflect and develop self-awareness togehter with colleagues and through supervision. When the social worker experience need satisfaction of autonomy, comptence and belonging in the organization and in the work close to the patient and client, it contributes to increase motivation which leads to better conditon for the social worker and to have a sustainably work life A conclusion of the study is that social workers will continue to face both emotional and organizational challenges in patient- and client related work. All in all, the social worker needs to understand how to both relate and learn to master this as they lead to professional competence. Depending on how well the social workers understand  their own needs, can set boundaries, learn to reflect and have access to supervisors and social support, this will contribute to strategies that promote factors that facilitate a long-term working life, for exemple self-care strategies.

När människan blir patient och kräver inneliggande vård påverkas hela livsvärlden vilket även inkluderar den omgivande miljön. Vårdmiljöns betydelse för återhämtning framkom redan under Florence Nightingales tid. Begreppet vårdmiljö innefattar olika dimensioner som fysisk, psykosocial samt estetiska miljöaspekter. Dessa dimensioner samspelar men kan också leda till konflikter. Hur denna vårdmiljö upplevs är en subjektiv upplevelse bland annat beroende på tidigare erfarenheter. Alla som på något sätt involveras i vårdmiljön påverkas av dess utformning och atmosfär. Syftet var att beskriva vårdmiljöns betydelse för återhämtning utifrån ett patientperspektiv. Metoden som användes för denna studie var en allmän litteraturöversikt, tio vårdvetenskapliga artiklar analyserades (9 kvalitativa och 1 kvantitativ). I resultatet framkom två huvudteman och sju subteman som belyser patienternas upplevelse av vårdmiljön och hur den kan vara både positiv och negativ för återhämtningsprocessen. Ljud och ljus kan upplevas både som en trygghet men också som ett irritationsmoment, och kan där med inverka både positivt och negativt på återhämtningen. Vidare framkommer att patienter försöker distrahera sig från vårdmiljön, bland annat genom att fly undan den på olika sätt. Vårdmiljön blir således en central men subjektiv upplevelse som innefattar flera dimensioner, vilket kan bidra till konflikter. En enskild aspekt av vårdmiljön kan för en del patienter upplevas som en trygghet, medan andra patienter upplever en känsla av otrygghet och kan således påverka återhämtningen olika. Vårdmiljöns utformning kan därför bli svår att anpassa enskilt utifrån patienter, närstående, vårdpersonal eller organisationens behov. / When a person becomes a patient and requires care, the entire life world is affected. The surrounding care environment also has an impact on the life world when a human becomes a patient. The importance of the care environment for recovery already emerged during Florence Nightingale's time. The concept of care environment includes various dimensions such as physical, psychosocial and aesthetic environmental aspects. These dimensions interact but can also lead to conflicts. How this care environment is perceived is a subjective experience depending, among other things, on previous experiences. Everyone who is somehow involved in the care environment is affected by its design and atmosphere. The aim was to describe the importance of the care environment for recovery from a patient perspective. The method used for this study was a general literature review, ten health science articles were analyzed (9 qualitative and 1 quantitative). The results revealed two main themes and seven sub-themes that highlight the patients' experience of the care environment and how it can be both positive and negative for the recovery process. Sound and light can be experienced both as a sense of security but also as an annoyance, and can therefore have both a positive and negative impact on recovery. Furthermore, it appears that patients try to distract themselves from the care environment, including by escaping in various ways. The care environment thus becomes a central but subjective experience that contains several dimensions, which can contribute to conflicts. For some patients, a single aspect of the care environment can be experienced as safe, while other patients experience a feeling of unsafe and can thus affect recovery differently. The design of the healthcare environment can be difficult to adapt individually based on the needs of patients, relatives, healthcare staff or the organisation.

Bakgrund: För en del idrottare är det viktigt att bibehålla en hög effektutveckling och anaerob kapacitet under en hel tävling. Ibland tillåts endast någon timmes återhämtning mellan prestationer, och nutritionsmässiga strategier, däribland intag av kolhydrater blir relevant för att underlätta återhämtningsprocessen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka effekten av kolhydratsintag under 1h återhämtning från kortvarig högintensiv träning på efterföljande anaerob prestationsförmåga. Metod: Åtta vältränade kvinnor och män utförde ett countermovement jump (CMJ) följt av 5 varv av Wingate cykeltest. Deltagare fick därefter vila i 1 timme och intog under tiden antingen 1.2g/kg kolhydrater (maltodextrin) eller placebo. Efter återhämtningen utförde deltagarna ett CMJ följt av 1 varv Wingate cykeltest. Testvärden som mättes var hopphöjd (CMJ), min power, max power, average power samt fatique index (Wingate). Resultat: Resultatet från två-vägs ANOVA visade att varken tid eller supplementering hade någon signifikant effekt på prestation gällande någon av de uppmätta variablerna. Det var ingen signifikant skillnad mellan det första varvet Wingate före återhämtning jämfört med Wingate efter återhämtning, samma gäller CMJ. Båda grupper återhämtade sin ursprungliga prestationsförmåga efter 1h återhämtning, vare sig de intog kolhydrater eller inte. / Background: For some athletes it is important to maintain a high level of power output and anaerobic capacity throughout an entire compentition. Some situations only allow a few hours of recovery between performances, and nutritional strategies, including carbohydrate intake become relevant to facilitate the recovery process. Purpose: The purpose of this study was to investigate the effect of carbohydrate intake during 1 hour of recovery from short-term high intensity exercise on subsequent anaerobic performance. Method: Eight well-trained women and men performed a countermovement jump (CMJ) followed by 5 laps of Wingate cycling test. Participants were then allowed to rest for 1 hour while consuming either 1,2g/kg carbohydrates (maltodextrin) or placebo. After recovery, participants performed a CMJ followed by one lap of Wingate cycling test. The testvalues that were measured were jump height (CMJ), min power, max power, average power and fatigue index (Wingate). Result: Results from the two-way ANOVA showed that neither time nor supplementation had any significant effect on subsequent performance regarding any of the measured variables. There were no significant difference between Wingate lap 1 pre recovery and Wingate post recovery, same for CMJ. Both groups regained their original performance after 1h of recovery, wether intake of carbohydrate or not.

På grund av uppmaning från EU-kommissionen tillfördes nya bestämmelser i Arbetstidslagen (1982:673) för att anpassas de skyddsregler som finns om minsta dygnsvila i EU:s arbetstidsdirektiv är att en fastställd viloperiod kan påverka sjukvårdspersonalens stress inför att nå sömn efter ett kvällspass positivt. Däremot visar det sig att bestämmelsen om elva timmars dygnsvila inte är en garanti för att sjukvårdspersonalens återhämtning ökar. Sjukvårdspersonalen upplever att bestämmelsen om elva timmars dygnsvila har skapat förändringar som orsakat ökad stress, ökad arbetsbelastning, brist på återhämtning och sämre balans mellan deras arbets- och privatliv. Det är därav möjligt att se lagen kunna ge upphov till likvärdiga hälsorisker som den syftar att förebygga. Reglerna av bestämmelsen påverkar sjukvårdspersonalen möjlighet att fylla deras privatliv med meningsfulla saker samt nå återhämtning. Till förs resonemang om att det inte är få timmar mellan arbetspassen som upplevs vara den största påverkan för deras återhämtning, utan att det är bristande flexibilitet och fler antal arbetspass i följd. Avslutningsvis framförs en sammanfattande diskussion av studiens resultat följt av förslag på framtida forskning

Bakgrund: Psykossjukdom är en av de allvarligaste psykiatriska sjukdomarna. Trots att det finns effektiva behandlingsstrategier får inte alla med psykossjukdom specialiserad vård, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för deras livslängd och välbefinnande. Diskriminering och stigma kring psykossjukdom kan påverka patientens hälsa och prognos. Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla psykossjukdomar för att minimera funktionsnedsättning och förbättra prognosen. En utmaning inom vården för personer med förstagångsinsjuknande är att bibehålla terapeutisk allians och främja återhämtning. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av vården vid förstagångsinsjuknande i psykos. Metod: En litteraturstudie med strukturerat tillvägagångssätt och kvalitativ ansats. 15 originalartiklar inkluderades och tematisk dataanalys genomfördes enligt Braun och Clarke. Resultat: Litteraturstudien sammanställer tidigare forskning inom området och efter dataanalys framkom tre teman: Värdefulla relationer, Hjälpande insatser, Hinder och utmaningar för delaktighet med respektive subteman. Slutsats: Erfarenheterna från vården för personer med förstagångsinsjuknande med psykos berör relationer till personal och medpatienter, praktiskt stöd och psykoedukation, och faktorer som rädsla för vården, bristande tillit och kontinuitet. / Background: Psychotic disorders are among the most severe psychiatric illnesses. Despite the availability of effective treatment strategies, not all individuals with psychotic disorders receive specialized care, which can have serious consequences for their longevity and well-being. Discrimination and stigma surrounding psychotic disorders can impact the patient's health and prognosis. Early detection and treatment of psychotic disorders are crucial to minimize disability and improve prognosis. One challenge in the care of individuals experiencing first-episode psychosis is maintaining therapeutic alliance and promoting recovery. Aim: The objective was to describe patients' experiences of care during first-episode psychosis. Method: A literature study with a structured approach and qualitative approach. 15 original articles were included and thematic data analysis was conducted according to Braun and Clarke. Results: The literature review compiles previous research in the field, and after data analysis, three themes emerged: Valuable relationships, Supportive interventions, and Barriers and challenges to engagement, each with respective sub themes. Conclusions: The experiences of healthcare for individuals with first-episode psychosis involve relationships with staff and fellow patients, practical support and psychoeducation, as well as factors such as fear of healthcare, lack of trust, and continuity.

Syfte: Syftet med det här arbetet är att undersöka sjuksköterskors upplevelser om deras balans mellan arbete och privatliv och om det upplever att det har en effekt på deras välmående och prestation.  Metod: Vi har utfört den här studien med semistrukturerade intervjuer, vilka har transkriberats och analyserats. Det är en kvalitativ studie med en induktiv forskningsansats.  Slutsats: För sjuksköterskor finns det flera utmaningar angående WLB, till exempel mentala påfrestningar, svårigheter att släppa jobbet när de är hemma, ork- och tidsbrist, svårt att varva ner och ibland för lite tid till återhämtning. Stress och för lite sömn kan påverka välmående samt prestation. Vi får också lära oss att bemanningssjuksköterskors situation påverkar positivt samt negativt i olika aspekter av WLB. Regelbundna arbetstider och bemötandet av bemanningsfrågan för att lösa arbetsbördan kan förbättra arbetsförhållandena. / Purpose: The purpose with this paper is to examine nurses' experiences concerning their work-life-balance and their eventual opinion whether it has an effect on their well-being and performance.  Method: We have done this study with semi structured interviews, which we have transcribed in order to anlayse them. The study is of qualitative nature and has an inductive research approach.   Conclusion: Nurses face several challenges regarding their WLB, for example mental strain, difficulties in disconnecting from work at home, energy- and time based deficiencies, challenge to unwind and, sometimes, a time shortage for recovery. Stress and lack of sleep can affect well-being and performance. We have also learned that the staffing nurse situations have both positive and negative effects on different aspects of WLB. Regular work hours and addressing staffing issues to alleviate work-load could enhance the work situation.

Det finns endast ett fåtal studier publicerade om återhämtning i arbetet, mer forskning behöver belysa återhämtningens viktiga roll och möjliga återhämtningsstrategier på arbetsplatsen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av återhämtning i arbetet, genom att studera schemalagd återhämtningstid på 1177 Vårdguiden på telefon. Fokus riktas mot att skapa förståelse för vilken betydelse återhämtning i arbetet har för arbetsbelastningen och arbetsklimatet, genom att undersöka hantering av arbetsuppgifterna och socialt samspel iarbetsgruppen. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor på 1177 Vårdguiden på telefon. Insamlade data analyserades med hjälp av tematisk analysmetod och resulterade i fem teman; energi i arbetet, full närvaro i samtalet, legitimt att återhämta sig i arbetet, att kunna släppa arbetet under pausen samt gemenskap i arbetsgruppen. Resultatet visar på vikten av att uppleva en frihet i att kunna återhämta sig efter eget behov samt möjligheten till att släppa arbetet under pausen. Återhämtning i arbetet är betydande för arbetsbelastningen då det upplevs ge mer energi, ett ökat fokus, effektivitet samt möjligheten att inta en professionell roll vid hantering av arbetsuppgifterna. Återhämtning i arbetet är betydande för arbetsklimatet då det upplevs ge gemenskap i arbetsgruppen, ett ökat stöd för varandra, reflektion med kollegor samt möjligheten till att utveckla arbetsrelationer vid studerande av det socialasamspelet i arbetsgruppen. Studien bidrar med en förståelse för att återhämtning är en viktig resurs för att uppleva kontroll och gemenskap i arbetet, vilket kan främja organisatorisk och social arbetsmiljö. / There are only a few published studies about recovery at work. More research would be necessary to investigate the importance of recovery and the potential recovery strategies in an working environment. The purpose of this study was to examine the nurses' experience of recovery at work by studying scheduled recovery time at 1177 Healthcare Service over the phone. The study focus on finding and to understand the importance of recovery at work by investigating the workload and working climate, these factors was looked at on how well the nurses managed their work tasks and social interaction in the workgroup. Semi-structured interviews were conducted with ten nurses at the 1177 Healthcare Service over the phone. Gathered data was looked at using thematic analysis which resulted in five themes; energy levels at work, the presence in the conversation with the caller, the legitimate acceptance to recover at work, ability to detach from work during breaks and the nurses solidarity in the workgroup. The result show the importance of each individuals need to feel like they are in demand of their own recovery as well as being able to detach themselves from work during their breaks. Recovery at work has a significant impact on the workload as it is perceived to provide the nurses with higher levels of energy, better focused, become more efficient and the ability to enter a more professional role when handling their work tasks. Recovery is also important for the nurses working climate, it provides the feeling of getting a closer relationship with colleagues, higher level of support and the time to reflect with each other and the opportunity to develop work related relationships, results shown after the insight of studying the interaction of the work group. The study contributes to understand the importance of recovery as a resource for the person to feelin control and solidarity at work which can benefit the organisational and social work environment.

Hälsa skapas inte i ett vakuum utan i relation mellan individer och omgivning. Skolan är därför en viktig arena för barn och ungdomar eftersom de tillbringar större delen av sin vakna tid där. Tidigare forskning har framförallt riktats mot riskfaktorer relaterade till barn och ungas psykiska ohälsa, mindre mot vad som främjar och stärker möjligheterna till deras positiva hälsa. Genom ett salutogent perspektiv kan kunskap erhållas om faktorer som bidrar till en stödjande miljö för hälsa. För att få förståelse för nya generationers behov och värderingar behöver elever göras delaktiga i studier och utveckling av sin egen vardagsmiljö. Avhandlingens syfte var att studera skolan som en stödjande miljö för hälsa genom att involvera elever och att finna metoder för att studera de positiva aspekterna av hälsa. Artiklarnas syften inkluderade utmaningar och möjligheter att använda en metod för ökad delaktighet, fördjupa förståelsen om aspekter som främjar hälsa och lärande, med särskilt fokus på delaktighet och stöd samt hur positiv hälsa kan mätas. Elever på en gymnasieskola valdes som deltagare i två kvalitativa studier. Metoden photovoice studerades genom ljudinspelning av elevernas dialog under arbetet med photovoice och deras och lärarnas synpunkter under fokusgruppsintervjuerna. Data analyserades med innehållsanalys (I). Grundad teori användes för att studera elevernas syn på vad som var viktigt för hälsa och lärande (II). En enkät användes för att ta fram en positiv hälsoskala och för att studera faktorer associerade till hälsa bland elever årskurs 6-9. Enkäten besvarades av 1527 elever (52,3% flickor, 47,7% pojkar) i årskurs 6-9 i skolorna i Östersunds kommun. Svarsfrekvensen var 80%. En principalkomponentanalys användes anpassa och validera en positiv hälsoskala till åldersgruppen 12-16 år (III). För att studera associationen mellan faktorer som kunde vara associerade till positiv hälsa valdes multipel logistisk regressionsanalys (IV). Resultatet visade att photovoice fungerade som en metod i gymnasieskolan för ökad delaktighet i frågor relaterade till hälsa och lärande. Metoden behövde dock anpassas till elevgruppen. Photovoice upplevdes som stimulerande men också utmanade av både lärare och elever. Kritiska aspekter för metodens användbarhet var knutna till lärarrollen och den demokratiska organisationen (I). Elevernas syn på vad som främjade hälsa och lärande var relaterat till bemötande, personligt och pedagogiskt stöd samt möjligheter till återhämtning. Resultatet visade också att eleverna upplevde att skolan bidrog till att skapa skillnad mellan dem som upplevde sig vara låg- respektive högpresterande (II). Den positiva hälsoskalan (PHS) visade sig vara valid för elever 12-16 år och skalan bör kunna användas i ett sytematiskt hälsofrämjande arbetet där utgångspunkten är ett salutogent perspektiv (III). Faktorer associerade till positiv hälsa bland flickor och pojkar, 12-16 år, var: upplevd delaktighet i klassrummet, stöd från lärare och kamrater samt stöd från båda föräldrarna. Socioekonomisk status, mätt som att ha pengar som kompisar, visade sig vara oberoende associerat till positiv hälsa (IV). Slutsatsen var att betydelsefulla faktorer för en stödjande miljö för hälsa i skolan är; elevers upplevelse av och möjlighet till delaktighet i klassrummet och i skolans arbetsmiljö, personligt stöd från lärare såväl som stöd i undervisningen, stöd från kamrater och förutsättningar för återhämtning under och efter skoldagen. Samtidigt visade resultatet att det finns skillnader mellan olika grupper av elever relaterat till hälsa och stöd. För att utveckla en stödjande miljö för hälsa i skolan kan photovoice användas för att involvera eleverna och upptäcka unika aspekter på den enskilda skolan. Med hjälp av den positiva hälsoskalan (PHS) kan främjande faktorer kartläggas, vilket ökar möjligheterna till ett systematiskt hälsofrämjande arbete med ett salutogent perspektiv. / Health is not created in a vacuum but in the relationship between individuals and their surroundings. School is therefore an important arena for children and youth since they spend the majority of their waking hours there. Earlier research has been particularly focused on risk factors related to mental illness in children and youth, rather than what promotes and strengthens their possibilities for positive health. Through a salutogenic approach, one can obtain knowledge about factors that contribute to a supportive environment for health. In order to gain understanding of the needs and values of new generations, students need to be made a part of their studies and the development of their own everyday environment. The aim of the dissertation was to study school as a supportive environment for health by involving students and finding methods of studying the positive aspects of health. The aim of the articles included challenges and possibilities for using a method to increase participation, deepen the understanding about aspects that promote health and learning, with a special focus on participation and support and how positive health can be measured. Students in a high school were chosen to be the participants in two qualitative studies. The method of photovoice was studied through sound recordings of the students’ dialogue during their work with photovoice and their points of view as well as the teachers’ during the focus group interviews. Data was analyzed by using content analysis (Paper I). Grounded theory was used to study the students’ view of what is important to health and learning (Paper II). A survey was used to create a positive health scale and to study factors associated with health among students in grades 6-9. The survey was taken by 1527 students (52,3% girls, 47,7% boys) in grades 6-9 in schools in the municipality of Östersund. The response rate was 80%. A principal component analysis was used to adjust and validate a positive health scale for the age group 12-16 (Paper III). In order to study the association between factors that might be associated with positive health, a multiple logistic regression was chosen (Paper IV). The results showed that photovoice worked as a method in high school to increase participation in matters related to health and learning. However the method needed to be adjusted to the student group. Photovoice was perceived as stimulating but also challenging by both teachers and students. Critical aspects were tied to the teacher role and the democratic organization (Paper I). The students’ view of what promoted health and learning were related to treatment, personal and pedagogical support and the potential for recovery. The results also showed that students regarded school as something that creates distinction between those who perceived themselves as under or over achievers (Paper II). The positive health scale (PHS) proved to be valid for students 12-16 years old and the scale should be useful for work with systematic health promotion where the starting point is a salutogenic perspective (Paper III). Factors associated with positive health among girls and boys age 12-16 were: a perceived participation in the classroom, support from teachers and friends and support from both parents. Socioeconomic status, measured as having as much money as pupils, was shown to be independently associated with positive health (Paper IV). The conclusion was that important factors for a supportive environment for health were; students’ perception of and possibility to participate in the classroom and in the school’s work environment, personal support from teachers and support in their education, support from friends and conditions that permit recovery during and after school. At the same time the results showed that there are distinctions between different groups of students in relation to health and support. In order to develop a supportive environment for health in schools, photovoice can be used to engage students and discover unique aspects of the individual school. With the help of the positive health scale (PHS), promoting factors can be examined, which increases the possibilities for systematic health promoting work with a salutogenic perspective.