Rand, Mattias & Gustavsson Yvonne (2011). Hur specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i matematik. (How remidial teachers work with a action programmes in matehematics). Skolutveckling och ledarskap, specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Vi har i vårt arbete undersökt hur specialpedagoger i en kommun arbetar med åtgärdsprogram i matematik. Vi belyser olika faktorer såsom erfarenhet, lärmiljö, språklig miljö, arbetsstruktur, delaktighet samt pedagogisk kartläggning, som har betydelse för upprättandet av åtgärdsprogram. Vi undersöker även i vilken utsträckning åtgärdsprogrammen uppfyller kraven från de nationella föreskrifter som finns.Vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fyra specialpedagoger från olika skolor i en kommun. Intervjun var en halvstrukturerad, narrativ livsvärldsintervju där målet var att respondenterna relativt fritt skulle få berätta om sin praktik. Resultaten från intervjun belystes ur ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet jämfördes därefter med forskningsresultat som finns inom matematikdidaktik.I vår undersökning har vi kommit fram till att arbetssätten varierar mellan de olika skolorna trots att kommunen tagit fram en mall för åtgärdsprogram. Detta kan bero på att rektorerna själva formulerar arbetsbeskrivningen för de specialpedagoger de anställer. Verksamheterna som vi undersökt varierar också i storlek, ålderssammansättning på eleverna och var skolorna är belägna. Det är alltså många variabler som påverkar att sannolikheten på att arbetsgången skulle kunna beskrivas unisont är låg.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur arbetslösa ungdomar som befinner sig i ett åtgärdsprogram upplever hur skolan och åtgärdsprogrammen har bidragit med verktyg, information och förberedelser inför ett framtida arbetsliv. Vi har utgått från två forskningsfrågor: Vad upplever dessa ungdomar att de har fått med sig från skolan i form av arbetslivskunskap? Hur upplever dessa ungdomar att åtgärdsprogrammen bidrar till att öka deras kunskaper och möjligheter till ett framtida arbetsliv? Den empiriska studien är kvalitativ och består av sammanlagt fem intervjuer. Dessa intervjuer gjordes med fem arbetslösa ungdomar 20- 24 år som i nuläget befinner sig i två olika arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram. Resultat visar att våra informanter upplever att skolan har brustit i att informera och förbereda dem inför ett kommande arbetsliv. Dock menar samtliga informanter att deras medverkan i programmen har bidragit till att ge dem verktyg till att söka arbete, nya perspektiv och en ökad självkänsla. Resultatet har analyserats utifrån individualiseringstesen som innebär att individen i större utsträckning har ett eget ansvar att orientera sig på arbetsmarknaden än tidigare. Vidare har även handlingsteori använts som menar att lärande sker utifrån handling. Sammanfattningsvis pekar vårt empiriska material och tidigare forskning på att det är svårt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden och att det behövs mer kunskap om arbete, arbetsliv och arbetsmarknad.

Syftet med följande studie är att få en uppfattning om hur lärare på högstadiet arbetar med åtgärdsprogram. Arbetet ger en översikt över hur ett åtgärdsprogram kan användas och tar upp forskning kring åtgärdsprogrammets användande och lärarens roll. Genom att intervjua tio pedagoger på högstadiet har vi undersökt deras uppfattning av arbetet med att upprätta och använda åtgärdsprogram. Vi har också tolkat hur de uppfattar föräldra- och elevmedverkan. Vilka vanliga orsaker som finns till upprättandet av åtgärdsprogram och vilka hinder och möjligheter de ser i detta arbete.Sammanfattningsvis pekar resultaten i vår undersökning på att alla pedagogerna arbetar med åtgärdsprogram. De har en positiv attityd till åtgärdsprogram, men kunskaper inom området har de inte fått i grundutbildningen utan genom arbetslivserfarenhet. Genom samarbete i arbetslag finns en strävan mot att få ett helhetsperspektiv på elever i behov av särskilt stöd. Men det kan innebära svårigheter i form av samarbete, otillräcklig kunskap och olika organisatoriska perspektiv.Nyckelord: Åtgärdsprogram, relationellt perspektiv, elever i behov av särskilt stöd / Acion programme, a tool at school?

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om föräldradelaktighet genom att kartlägga faktorer som inverkar på delaktighet och inflytande för föräldrar under arbetet med åtgärdsprogram samt belysa delaktighet utifrån föräldrars upplevelser. De specifika frågeställningarna lyder:•Hur upplever föräldrar sina möjligheter till delaktighet och inflytande vid upprättande av åtgärdsprogram?•På vilka sätt kan en grundskola arbeta för att föräldrar ska bli delaktiga vid upprättandet av åtgärdsprogram?Följdfrågor blir då: •Vilka betydelsefulla faktorer kan identifieras?•Vilka mindre gynnsamma faktorer kan identifieras?Teoretisk förankringDet teoretiska ramverk som vi utgår från i studien är systemteori och Antonovskis KASAM-teori, känslan av sammanhang. Systemteorin syftar till att se och utforska delar som tillsammans bildar en helhet. Det systemiska tänket bygger på att vi som människor utvecklas och tillägnar oss kunskap genom feedback och återkoppling mellan system som vi ingår i. Antonovskis KASAM-teori bygger på tre viktiga begrepp: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Antonovski beskriver KASAM som ett holistiskt synsätt med fokus på det salutogena, det vill säga det friska och hälsofrämjande.MetodForskningsfrågorna besvaras med hjälp av en litteraturgenomgång av tidigare studier samt kvalitativa intervjuer, inspirerade av fenomenologin, av åtta föräldrar till barn med upprättade åtgärdsprogram. Det hade varit önskvärt att intervjua fler föräldrar för att kunna dra mer generaliserbara slutsatser, vilket vi gjort om vi haft möjlighet att göra om studien.KonklusionVi har kunnat urskilja gynnsamma och mindre gynnsamma faktorer för delaktighet och inflytande samt fått en uppfattning om hur föräldrar upplever åtgärdsprogram, delaktighet och inflytande i skolan. Föräldrarna i vår studie upplever möjligheterna till delaktighet och inflytande som begränsade men önskvärda. De ser fördelar i att vara delaktiga i upprättandet av åtgärdsprogram. Föräldrar efterfrågar insyn med möjlighet till inflytande. De vill bli hörda och få tydlig och tidig information om sina barn.ImplikationerGenom vår egen empiri och utifrån den tidigare forskningen kunde vi urskilja gynnsamma och mindre gynnsamma faktorer för föräldradelaktighet. Som en följd har vi identifierat tre områden som behöver tas i beaktande om föräldrars delaktighet och inflytande ska möjliggöras: organisationen, åtgärdsprogrammet som dokument och process samt relationer mellan hem och skola.Fortsatt forskningEn naturlig fortsättning på vår studie vore att komplettera underlaget med fler intervjuer av föräldrar till barn med åtgärdsprogram för att möjliggöra mer generaliserbara slutsatser, eventuellt i kombination med en enkätstudie. Det vore även intressant att testa den modell vi presenterar på en grundskola och sedan utvärdera om det resulterar i ökad föräldradelaktighet, eller framgångsrika åtgärder för eleverna, under arbetet med åtgärdsprogram.

Blunck, Jenny och Bubicic Piros, Petra (2024). ”Eleven har svårt att sitta stilla” En dokumentanalys om åtgärder och behovsbeskrivningar i åtgärdsprogram. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Mot bakgrund av nya kommentarmaterial kring arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket, 2022) samt nya skrivningar i Skollagen (SFS 2022:1315) vill vi med denna studie bidra med kunskap om innehållet i åtgärdsprogram och hur stödbehov och åtgärder skrivs fram. Vi önskar också att studien ska bidra till att åtgärdsprogram blir användbara verktyg för den personal som arbetar med elever i behov av särskilt stöd. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring hur stödbehov och åtgärder stämmer överens med styrdokumentens krav på innehåll samt bidra med kunskap om vilka specialpedagogiska perspektiv som framträder i skolans åtgärder och i beskrivningarna av elevens behov.  Teoretisk förankring Studiens teoretiska förankring utgår från det relationella och det kategoriska perspektivet. Dessa två specialpedagogiska perspektiv representerar två sätt att se på eleven och elevens svårigheter och behov. Studien tar också stöd i systemteorin för att få syn på åtgärdsprogrammet ur ett helhetsperspektiv. Metod Undersökningen har genomförts som en kvalitativ dokumentanalys då det är dokumenten åtgärdsprogram som ska studeras. Studien har genomförts som en fallstudie och har avgränsats till att studera 22 aktuella åtgärdsprogram på en grundskola för elever i årskurs F-9.  Resultat Studiens resultat visar på en god kvalitet på åtgärdsprogrammen då de i hög grad uppfyller styrdokumentens krav på vad som ska ingå i ett åtgärdsprogram. Det finns en variation på hur stödbehov och åtgärder formuleras även om de alla är upprättade inom samma organisation. Vid analysen av stödbehov respektive åtgärder ser framträder att varje del för sig är till övervägande del skriven utifrån ett relationellt perspektiv men analysen av kombinationen mellan stödbehov och åtgärder visar att åtgärdsprogrammen till övervägande del har kategoriska inslag.  Specialpedagogiska implikationer Med studien belyses specialpedagogiska möjligheter att utveckla åtgärdsprogram till de högkvalitativa, stödjande verktyg de är tänkta att vara inte minst utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Vikten av att specialpedagogen bör ha ett systemteoretiskt perspektiv i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt att specialpedagogen har mod att våga utforska artificiell intelligens för att kunna utveckla och underlätta arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram lyfts också fram.

Syftet med studien är att ta del av erfarenheterna bland några elever på introduktionsprogrammet som inte nått målen för årskurs 9 i svenska i grundskolan. Studien skulle ge svar på bland annat hur eleverna upplevt skolans försök att hjälpa dem nå målen. Andra frågor som skulle besvaras var om eleverna hade egna funderingar kring vad skolan kunde ha gjort för att främja lärandet, om de känt sig inkluderade och delaktiga samt om de hade övriga erfarenheter från grundskoletiden som har varit av betydelse för dem. En kvalitativ metod användes och genom livsberättelser framkom de vuxna informanternas erfarenheter. Två intervjuer genomfördes med de tre deltagarna. Resultatet visar att trots skolans insatser så nåddes inte målen. Informanterna anser att skolan hade kunnat göra mera genom att ge dem bekräftelse, lyssna på dem, ge dem mera hjälp och att inte alla elever med olika behov av stöd ska sitta i samma grupp. De berättar om rädsla att framstå som dumma och att de känt ett utanförskap. Slutligen så kan det konstateras att ur informanternas perspektiv så har skolan inte levt upp till sina åtaganden enligt skollagen, Salamancadeklarationen och Barnkonventionen genom att inte anpassa den ordinarie skolmiljön, inte låta eleverna vara delaktiga och framförallt genom att inte upprätta åtgärdsprogram. / The aim of this study is to examine a few adult students’ experiences from compulsory school where they did not achieve the goals in Swedish. The study was also supposed to point out if the students had any thoughts about how the school could have supported their learning, if they felt included and involved and if they had other experiences from compulsory school. Two interviews were made with the three respondents. A qualitative method was used and the data is collected from their life stories. The result shows that despite the school’s efforts, the respondents did not achieve the goals. The respondents talk about their need of corroboration, that the teachers should have listened to them, given them more help and the unsuitability to put all the students with learning difficulties in the same room. The respondents talk about fear of looking stupid and a feeling of exclusion. From the respondents’ perspective it is obviously that the school did not undertake its responsibility according to the Swedish school law, the Salamanca Declaration and Convention on the Rights of the Child by adjusting the ordinary environment in the classroom, letting the respondents be involved and most of all, by ignoring their duty to write åtgärdsprogram, i.e. individual programmes for higher achievement.

Jag har skrivit detta arbete framförallt för att uppmärksamma barnens odiagnostiserade olikheter men även för att se vilka stödinsatser det finns inom skolan. Syftet med arbetet är att identifiera dessa olikheter och ta reda på verksamheternas stödinsatser – som i detta fall är inriktat på gymnasiet. Jag vill se om verksamheterna uppmärksammar elevernas olikheter och om man medveten anpassar utbildningsmålen och tillgodoser deras individuella behov efter dessa olikheter – jag vill se om man ser till elever som inte har en diagnos och om dem har samma förutsättningar till stöd i deras undervisningssituationer. Jag kommer ta reda på hur specialpedagogerna arbetar med dessa elever och hur dem organiserar deras pedagogiska arbete. Arbetet kommer till stor del att utgå från deras synvinkel eftersom deras arbete handlar om att tillgodose elevernas individuella svårigheter och anpassa utbildningssituationer för att dem ska kunna nå målen. Jag vill även lägga vikt på studievägledarens roll på grund av min kommande framtid som studievägledare och deras viktiga arbete inom skolan och som samarbetspartner med specialpedagogen.

Hur hanteras arbetat med extra anpassningar och särskilt stöd i skolan? Lagen som reglerar arbetet och insatser i skolan verksamheter ändrades 2014 (Skollagen 2014:10). Där tydliggjordes hur elevers behov av anpassning och stöd ska kartläggas och dokumenteras. Bland annat Skolinspektionen (2016) har i sina uppföljningar visat på brister i att individanpassa åtgärder sedan lagändringen trädde i kraft 2014. Syftet med denna studie var att belysa hur elevers stödbehov kartläggs, beskrivs och dokumenteras på fem mindre skolor. Genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger och dokumentanalys av tio åtgärdsprogram samt tre dokumentmallar för extra anpassningar försökte ovanstående syfte besvaras. Resultatet av undersökningen visade att respondenterna framhöll betydelsen av tidiga insatser, att individanpassa åtgärder och anpassa miljön. Den visade också att skolorna arbetade olika med dokumentationen av åtgärder och anpassningar. Slutsatser som kunde dras utifrån studien var att arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram och extra anpassningar ännu inte implementerats i de undersökta verksamheterna. Lagändringen 2014 har ännu inte påverkat hanteringen av uppdraget. Samtliga respondenter framhöll att individens behov är viktigt och att skolmiljön bör anpassas till elevens förutsättningar och det oavsett om eleven har någon diagnos eller ej. Betydelsen av planerade insatser på grupp- och skolnivå har respondenterna sett som ett komplement till individanpassningar. Rutiner för arbetet med kartläggning och utredning behöver upprättas då detta saknades på några skolor vilket försvårat arbetet och samverkan mellan olika professioner behöver stärkas och utvecklas för att optimera arbetet med anpassning och stödinsatser. Tidiga insatser framhölls som viktigt för att undvika att elever ska misslyckas i skolan och det kan bidra till att eliminera risken att fler elever fastnar i att identifieras som elever i behov av särskilt stöd.

Att komma tillrätta med de beteendeproblem som förekommer i den svenska skolan ses av både många lärare, föräldrar och elever som en stor utmaning. Grundat i detta problem var studiens övergripande syfte att få en djupare förståelse för stödinsatser då en beteendeproblematik uppkommit. Studiens kvalitativa ansats tog sin utgångspunkt i en strävan att uppnå en djupare förståelse, dels för stödinsatserna i sig, men främst för elevers upplevelse av det stöd de fått i skolan. Datainsamlingen gjordes främst genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta elever i årskurs 6-9, men också genom en dokumentstudie i syfte att sammanställa de åtgärder som fanns i skoldokument. Hälften av informanterna undervisades i resursskolor och hälften gick i sina ordinarie skolor. Resultatet visade att alla informanter saknade dokumentation kring extra anpassning. Däremot hade samtliga informanter åtgärdsprogram. Övervägande del av åtgärderna i skoldokumenten berörde organisatoriska aspekter i form av åtgärder angående var eleven skulle undervisas och om anpassad studiegång. Utöver organisatoriskt inriktade åtgärder förekom även åtgärder som berörde anpassningar i den specifika lärandemiljön. De stödåtgärder som informanterna framhöll som mest betydelsefulla utgjordes i fallande ordning av: undervisning i särskild undervisningsgrupp, individuellt stöd av lärare, anpassad studiegång, stressreducerande/motivationshöjande åtgärder, undervisning i eget arbetsrum samt praktisk lektion i ordinarie klass. Det som angavs som orsak till att en stödåtgärd upplevdes särskilt betydelsefull var: att en lugn studiemiljö erhölls, att känslan av tillhörighet ökade och utanförskap minskade, lärarens förmåga att hjälpa eleven att förstå, lärarens förmåga att skapa en bra relation och visa omsorg, att individuella behov bejakades och lärandemiljön anpassades därefter samt att lärandet upplevdes meningsfullt. I empirin framträdde genom elevernas berättelser, läraren som det viktigaste redskapet för att deras studier skulle fungera väl. Då resultatet analyserades utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) framträdde en god lärar-elevrelation som ett betydelsefullt bidrag till elevens upplevelse av meningsfullhet med studierna. Lärarens kompetens genom förmågan att förklara bidrog för de allra flesta informanter till att både skapa begriplighet i skolvardagen och till att skolans krav upplevdes hanterbara. Studiens resultat indikerar ett behov av att lärare anstränger sig för att se och bekräfta eleven bakom ett beteende och att i skolverksamhet säkerställa att ett medvetet arbete på gruppnivå genomförs. Detta med syfte att även de elever som står i centrum för beteendeproblematiken ska få så goda chanser som möjligt att utveckla goda mellanmänskliga relationer både till andra elever och till lärare.

Bakgrund: Trycksår är en vanlig vårdskada som orsakar stora problem inom hälso- och sjukvård, onödigt lidande för patienter och leder till höga kostnader för samhället. Preventiva åtgärder skulle kunna förebygga detta, vilka kan kombineras i åtgärdsprogram.   Syfte: Syftet var att undersöka effekten av olika åtgärdsprogram för trycksårsprevention, samt identifiera vilka komponenter som ingår i ett effektivt åtgärdsprogram.   Metod: Litteraturstudie baserad på tio kvantitativa artiklar med randomiserad kontrollerad studie (RCT) eller kvasiexperimentell design. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl samt manuellt. Katie Erikssons teori om vårdlidande användes som teoretisk referensram.   Resultat: Majoritet av inkluderade studiers åtgärdsprogram resulterade i effekt på andel sjukhusförvärvade trycksår, preventiva åtgärder, patienters delaktighet och egenvård samt kunskap hos vårdpersonal. Åtgärder som förekom i samtliga effektiva åtgärdsprogram var: riskbedömning, hudbedömning, tryckavlastande underlag, lägesändring, hudvård och adekvat nutrition. Komponenter som flertalet åtgärdsprogram dessutom använde var: skin champions, familjemedverkan och multiprofessionell samverkan. Enskilda åtgärdsprogram använde följande komponenter: mobilapplikation, foto och uppladdning i journal, orsaksanalys och algoritmer som beslutsstöd.   Slutsats: Trycksår är en vårdskada som kan undvikas med preventiva åtgärder. Åtgärdsprogram bestående av grundläggande åtgärder som: riskbedömning, hudbedömning, tryckavlastande underlag, lägesändring, hudvård och adekvat nutrition har påvisats ha god effekt för trycksårsprevention. Åtgärdsprogram med signifikant reducering av andel sjukhusförvärvade trycksår hade antingen effektiviserat och ökat frekvensen av dessa åtgärder eller kombinerat dem med ytterligare åtgärder.   Nyckelord: Trycksår, prevention, åtgärdsprogram, lidande / Background: Hospital acquired pressure ulcers are common and that cause major problems in health and medical care, unnecessary suffering for patients and leads to high costs in the society. Preventive measures could prevent this, which can be designed in bundles.   Aim: The aim was to investigate the effect of various bundles for pressure ulcer prevention, and to identify which components are part of an effective bundle.   Method: Literature review based on ten quantitative articles with randomized controlled trial (RCT) or quasi-experimental design. Article search was made in the databases Pubmed and Cinahl as manually. Katie Eriksson’s theory of care suffering was used as a theoretical frame of reference. Results: The majority of the bundles of the included studies resulted in an effect on the proportion of hospital acquired pressure ulcers, preventative measures, patient involvement and self-care, and knowledge among healthcare professionals. Measures that were included in all effective bundles were: risk assessment, skin assessment, pressure relieving surfaces, repositioning, skincare and adequate nutrition. Additional components that most of the bundles used were: skin champions, family involvement and multiprofessional collaboration. Some bundles used the following components: mobile application, photo and upload in journal, cause analysis and algorithms as decision support.   Conclusion: A pressure ulcer is an adverese event that can be avoided with the adequate preventive measures. Bundles consisting of basic measures such as: risk assessment, skin assessment, pressure relieving surfaces, repositioning, skincare and adequate nutrition have been shown to have a good effect for pressure ulcer prevention. Bundles with a significant reduction in the proportion of hospital acquired pressure ulcers had either made them more effective and increased the frequency of these measures or combined them with further measures   Keywords: Pressure ulcer, prevention, bundles, suffering