Äganderätten är en grundläggande rättighet som skyddar individer från otillåtna ianspråktaganden av personens egendom. Vid vissa tillfällen finns det dock behov för exempelvis staten att begränsa enskilda personers äganderätt men huvudprincipen enligt svensk lag är då att ersättning sak utgå. Ett område där detta är aktuellt är i skogsfastigheter där fastighetsägarna förvaltar skogen för att sedan kunna avverka den men där det samtidigt finns ett behov från statens sida att skydda naturvärden. Syftet med denna uppsatts är att undersöka hur äganderätts- och ersättningsfrågor i skogsbruket fungerar i praktiken samt om det finns problem i lagstiftningens utformning och tillämpning. Detta utifrån både ett juridiskt perspektiv men även utifrån privata och statliga företrädares synvinkel. För att uppnå detta har en kvalitativ studie utförts som inkluderat en litteratur- och lagtextstudie, rättsfallstudie samt intervjuer. Det är ett omfattande regelverk som styr dessa frågor och de viktigaste av dessa lagar har studerats samt kompletterats med doktrin för att få en djupare förståelse för bestämmelserna. Två rättsfall som är vägledande för framtida hantering av juridiska skogsbruksfrågor har analyserats för att få en förståelse för hur regelverket praktiseras. Vidare har intervjuerna gett förståelse för olika aktörers syn på rättsområdet. Resultatet visar att det delvis finns en samsyn bland aktörerna gällande behovet av en lagutredning men att de i övrigt till stor del hade ganska olika syn på problematiken där de privata företrädarna var klart mer kritiska. Juridiskt sett så finns det delar av regelverket som i huvudsak är välutformad och fungerar i praktiken men några delar är dock otydliga och där tillämpningen är problematiskt. Detta berör särskilt artskydd samt ersättning vid informella skydd. Slutsatsen är att det behöver förtydligas hur delar av lagarna ska tillämpas, antingen genom utökad praxis eller direktiv från regeringen och lagändringar. Artskyddsförordningen speciellt behöver även genomgå en utredning för hur lagen kan utformas så att ersättningsfrågan kan lösas. / Property right is a fundamental right that protects individuals from illegal requisition of his or her property. At sometimes, however, the state, for example, need to limit the property right and the main principle by Swedish law is that this should be economically compensated. One area where this is of importance is forest properties where the owner wants to fell in order to make a profit but the where the state wants to protect lands with high ecological values. The purpose of this paper is to examine how forest property right and compensation works in practice and if there are any problems with how the law is formulated and practiced. This will be studied both based on the juridical aspect as well as from the point of view of represents from relevant authorities and privet actors. This has been made by carrying out a qualitative study. The extensive regulations regarding the area have been studied and complimented with doctrine. Two legal cases which are guiding for future practice has been analyzed and interviews with representatives from authorities and private actors has been carried out. It has shown that there exists a mutual opinion regarding the need for an investigation of some of the aspects of the law, but the actors have other than that very different views regarding the potential problems. The private representatives are generally more critical to the practice and some parts of the law. Juridically, there are parts of the regulations that are manly well formulated and practiced, where as other parts are more problematic. This specially concerns the protection of species and compensations for non-formal protections. Drawn conclusions are that there is a need to clarify how some parts of the law should be used. This could be done either via extended practice or through government directives and modifications of the law. Furthermore, especially the regulation for the protection of species is in need for a analyze that resolves how compensations should be handled concerning the regulation.

Äganderätten till skog är ett ofta återkommande tema i den svenska debatten om skogen. Denna studie undersökte upplevelsen av brukanderätt till skog hos privata skogsägare i Sverige, Norge och Finland. För att uppnå syftet studerades respektive lands skogsbrukslagar, och en skogsägare i varje land intervjuades. Studien är en kvalitativ fallstudie där respondenternas svar analyserades baserat på respektive lands skogsvårdslagstiftning.  Resultatet visade att de tre länderna har liknande skogsvårdslagar, där produktion och miljö är jämställda mål. Skogsägarna i alla tre länderna har liknande processer att följa vid skogsbruksåtgärder och har stor frihet under ansvar. De intervjuade skogsägarna upplevde inte att deras brukanderätt var begränsad utan kunde bruka sin skog efter eget tycke inom de lagstiftade ramarna.

En mäklares uppdrag kan vara alltifrån att förmedla en skogsfastighet till enbostadsrätt. I den här rapporten har arbetet begränsats till tre boendeformer,vilket är en villafastighet, bostadsrätt och den relativt nyuppkomna 3Dfastighetenägarlägenhet. Frågan är om kraven för mäklaren enligt lagtextenkommer att skilja sig mellan dessa boendeformer och om lagarna är tillräckligaför att mäklaren ska kunna utföra ett bra jobb.I rapporten kommer Fastighetsmäklarlagen (FML) vara ramlag ochframförallt 16–18§§ FML. Dessa paragrafer har ändrats och anpassats eftersamhället vid ett flertal gånger. Senaste stora förändringen var 2011. Trots dettakvarstår konflikterna, osämja och olika diskussioner. Ett exempelkonstaterades under analysen av fastighetsmäklarinspektionen FMIsprövningar där olika domslut tagits angående informationsgivning avnyttjanderätter. Detta har uppstått på grund av att delar av 18§ FML kan tolkaspå olika sätt. Anmälningar görs dagligen till FMI, som sedan prövar ommäklaren begått något brott under försäljningarna. Två exempel där mäklarnamisslyckats är boendekostnadskalkyl och belastning av olika former avnyttjanderätter. Under granskningen av prövningarna hos FMI har ingaslutsatser om att varningarna skulle skilja sig mellan boendeformerna kunnatdras. Däremot skiljer sig lagtexten beroende på vilken boendetyp mäklarenförmedlar. / The realtor’s assignment can be anything from conveying a forest property to acondominium. In this report, the work has been limited to three types ofaccommodation: a property with a housing; the co-operative apartment; andthe relatively newly acquired 3D property condominium. The question iswhether the requirements for the realtor under the legal text will differ betweenthem and if the laws are sufficient for the estate agent to perform a good job.In this report, Fastighetsmäklarlagen (FML) especially 16-18§§ will be theframework. These paragraphs have been changed and adapted to the societyseveral times. The last major change was in 2011 and despite this, the conflicts,unequal and different discussions remain. An example was found during theanalysis of real estate brokerage inspections The Swedish Estate AgentsInspectorate’s (FMI) trials where various judgments were made regarding thedisclosure of rights of use. This has arisen because parts of 18§ FML can beinterpreted in different ways. Notifications are daily made to the FMI, whichorganisation investigates whether the broker has committed any infringementduring the sale. Two examples where the estate agent failed to accommodate acalculation of how much the housing cost will be and load of different forms ofrights. During the review of FMI's trials, there have been no conclusions thatthe admonition could differ between the types of housing. The legal text differsdepending on which type the realtor conveys.

Tomträtt är en form av nyttjanderätt till en fastighet. Det innebär att fastighetens ägare, vanligtvis en kommun eller staten, låter tomträttshavaren nyttja fastigheten mot att en årlig tomträttsavgäld erläggs. Tomträttsavgälden fastställs genom ett tomträttsavtal mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren. Den fastställda tomträttsavgälden gäller för en avgäldsperiod om 10 eller 20 år. Långa avgäldsperioder i kombination med en fastighetsmarknad med stigande priser gör att avgälden vid en ny avgäldsperiod sannolikt kan komma att höjas avsevärt. En tomträttshavare kan likväl välja att friköpa sin tomträtt. Ett friköp av en tomträtt innebär att tomträttshavaren förvärvar fastigheten av fastighetsägaren och bildar en småhusfastighet.      Syftet med studien är att ge en ökad förståelse och kunskap till de tomträttshavare som står inför beslutet av att behålla tomträtten eller friköpa den. Målet med arbetet är att ge kunskap om när den ekonomiska lönsamheten av att friköpa en tomträtt kan anses vara uppnådd. Ett andra mål till studien är att utifrån tomträttshavarens perspektiv belysa de bakomliggande motiven till varför en småhustomträtt friköps.   Studien avgränsas till att beröra friliggande småhustomträtter inom tre geografiska områden i Gävle kommun. Den ekonomiska lönsamheten med att friköpa en småhustomträtt undersöks utifrån en innehavssituation respektive överlåtelsesituation. För att närmare undersöka varför en tomträttshavare väljer att friköpa en tomträtt genomförs kvalitativa telefonintervjuer.   Utifrån studiens resultat kan det konstateras att det sannolikt är ekonomiskt motiverat att friköpa en småhustomträtt om priset för att förvärva tomten är lika med eller lägre än det belopp som symboliserar brytpunkten för ekonomisk lönsamhet. Av de för studien tillfrågade respondenterna var det enskilt största motivet till varför en tomträttshavare väljer att friköpa sin tomträtt på grund av den osäkerhet som följer av utvecklingen kring tomträttsavgälden. / Site-leasehold right is a form of access to a property. This means that the owner of the property, usually a municipality or the state, let a site-leaseholder use the property against an annual ground rent. A ground rent is determined by a site-leasehold agreement between the owner of the property and the site-leaseholder. The fixed ground rents are for a period of 10 or 20 years. Long periods of rents combined with a real estate market with rising prices means that the ground rent at a new period of ground rent can be increased considerably. The site-leaseholder may well choose to redeem their long lease. To buy the freehold of a site-leasehold means that the site-leaseholder acquires the property of the property owner and form a new single-family real estate.  The purpose of the study is to provide a better understanding and knowledge of the site lessee facing the decision to retain the site-leasehold or redeem it. The goal of the project is to provide knowledge about when the economic viability of redeeming a siteleasehold may be deemed attained. Another goal is based on the site-leaseholders perspectives consider to highlighting the underlying reasons why a single-family siteleasehold redeemed.   The study is limited to detached single-family site-leaseholds in three geographical areas in the municipality of Gävle. The economic viability of redeeming single-family site-leasehold examined from the site-leasehold executiver's decision to sell or retain the site-leasehold. To examine more closely why a site lessee chooses to redeem the siteleasehold conducted qualitative telephone interviews.  From the results based on the study, it can be concluded that it is likely to be economically justified to redeem a single-family site-leasehold on the price of acquiring the plot is equal to or less than the amount that symbolizes the breaking point of economic viability. Of the respondents surveyed for the study the single biggest reason for why a site lessee chooses to redeem his site-leasehold was because of the uncertainty arising from the developments around the ground rent.

The aim of the thesis is to clarify the landlord’s rights and obligations towards the tenant when a case of emergency occurs in the tenant’s apartment. What can a landlord do to get access to the tenant’s apartment when a case of emergency occurs? Will the landlord be liable if he damages any property of the tenant during the time in the apartment? These are some of the questions that we will answer. The problem is guided by two main principles: the landlord’s right of possession of the apartment and also the tenant’s right of use of the same property. The conflict between these two principles and between the interests of the landlord and the tenant is the foundation of this problem. Case of emergencies in an apartment are not regulated in Swedish law. Therefore, we have chosen to do comparisons to other forms of similar situations, which already are regulated in the law. These comparisons are made to see if similar rules can be applicated to cases of emergencies in the tenant’s apartment. In addition to this, we have also used case law, which treats similar situations, to see if the principles from these cases also can be applicated in case of emergencies in the tenant’s apartment. / Uppsatsens syfte är att klargöra hur hyresvärdens rättigheter och skyldigheter gentemot hyresgästen regleras vid en nödsituation i hyresgästens lägenhet. Frågor som vi kommer att försöka svara på är bl a: hur långt får hyresvärden gå när han bereder sig tillträde till hyresgästens lägenhet? Blir han ersättningsskyldig om han skulle skada hyresgästens egendom då en nödsituation föreligger? Problemet är utöver ett obligationsrättsligt, även ett sakrättsligt problem. De sakrättsliga principer som ligger till grund för problemet är äganderätten och nyttjanderätten. I vårt fall kommer dessa till uttryck genom att hyresvärden, som har äganderätten till sin egendom, upplåter nyttjanderätten av sin egendom till hyresgästens förmån. Det här förhållandet mellan hyresvärden och hyresgästen är en av orsakerna till att det uppstår ett problem vid hyresvärdens tillträde till lägenheten vid en nödsituation. Eftersom nödsituationer inte är reglerade i 12 kap. 26 § Jordabalken har vi valt att göra jämförelser med andra typer av situationer som finns reglerade i lagen. Dessa är: mindre brådskande förbättringsarbete och annat arbete, brådskande förbättringsarbete och bekämpning av ohyra i hyresgästens lägenhet. Dessa jämförelser görs för att utreda vilka regler som kan tänkas tillämpas då en nödsituation föreligger. För att uppfylla syftet har vi även tagit hjälp av ett par äldre rättsfall som behandlar områden som har nära anknytning till vårt problem.

Expropriation är en typ av tvångsavhändande av egendom, mot ersättning, från en part till en annan. I regeringsformen anges att ingen kan tvingas avstå sin egendom till annan, utom när så krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Expropriationsförfarandet och möjliga expropriationsändamål beskrivs i expropriationslagen. Dessa ändamål skall således utgöra sådana angelägna allmänna intressen som anges i regeringsformen. Vi har, efter att ha analyserat expropriationsändamålen, kommit att ifrågasätta om samtliga ändamål verkligen utgör sådana angelägna allmänna intressen som behöver föreligga för att expropriation skall få ske i enlighet med regeringsformen. Beslut i expropriationsärenden tas, till skillnad från beslut i andra tvister, inte av allmän domstol, utan av regeringen. Det är med andra ord regeringen som tolkar de berörda bestämmelserna och avgör om rekvisiten i dessa är uppfyllda eller inte. Besluten, vari expropriationsrätt beviljas eller förvägras, är i regel, genom att utelämna domskäl, sparsamt utformade, varför det uppstår frågor om rättssäkerheten i expropriationsärenden är tillfredställande nog. Sammantaget tas expropriationsbeslut av ett politiskt organ. Med anledning av den bristfälliga regleringen av expropriationsbeslut framstår besluten kunna tas utan krav på objektivitet eller hänsyn till tidigare praxis på området. I uppsatsen behandlas hur expropriationsförfarandet förhåller sig till regeringsformen, de problem som vissa av expropriationsändamålen ger upphov till samt hur de förhåller sig till de rättsliga principer som kan förväntas föreligga i en demokratisk rättsstat.

Det enkla bolaget är en egendomlig företeelse i svensk rätt. Bolagsformen har sitt ursprung i den romerska rätten, den har sedan spridit sig till Frankrike, Tyskland och andra delar av Europa. I svensk rätt är reglerna om enkla bolag influerade av såväl fransk som tysk rätt. Enkla bolag reglerades i svensk lag först i och med 1895 års bolagslag. Enkla bolag kan uppstå mycket enkelt, till och med konkludent, trots att lagstiftare och domstolar är medvetna om att lekmän inte har kunskap om de relevanta juridiska reglerna. Problematiken grundar sig i att ett enkelt bolag inte är en juridisk person och därför saknar rättspersonlighet, vilket innebär att bolaget i sig inte kan ingå avtal. Bolagsmännen i ett enkelt bolag agerar personligen och har, liksom bolagsmännen i ett handelsbolag, personligt ansvar. En väsentlig skillnad är dock att bolagsmännen i ett handelsbolag är solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser medan bolagsmännen i enkla bolag binder sig själva direkt gentemot tredje man. En bolagsman i ett enkelt bolag ingår således inte avtal för bolagets räkning utan agerar som om han köper objektet på egen hand och för egen räkning. Detta medför att en tredje man kan kräva bolagsmannen som köpt objektet på köplikviden, men inte övriga bolagsmän. Avsaknaden av rättspersonlighet innebär också att enkla bolag inte kan äga egendom. Egendomen ägs istället av bolagsmännen. Reglerna för hur resultat i enkla bolag skall fördelas för det fall att bolagsmännen inte skrivit något bolagsavtal är desamma som reglerna för handelsbolag, detta genom en hänvisning till att resultatfördelningsparagrafen är tillämplig på enkla bolag. Frågan är om det alls kan uppstå någon vinst i en bolagsform som inte utgör en egen rättspersonlighet. Allt ägande sker hos bolagsmännen, det torde således vara rätt att anta att den som äger något har rätt till avkastningen därav. Detta blir emellertid oskäligt för det fall att ena bolagsmannen står för utrustningen i bolaget och den andre med kompetens. Således torde äganderätten ha en viss betydelse. För att lösa problematiken måste det ses till andra företeelser inom såväl svensk som skandinavisk (norsk och finsk) rätt. Egendomen i ett enkelt bolag kan inte ägas med samäganderätt eftersom samäganderättslagen inte gäller för det fall att det är fråga om ett enkelt bolag. Inom skatterätten görs genomgående skälighetsvärderingar, ett system som, även om det fungerar bra, knappast skulle vara ekonomiskt försvarbart och skulle ge alltför stor osäkerhet bland såväl domstolar som bolagsmän. I skandinaviska rätten saknas vägledning emedan länderna har inspirerats och influerats av varandra i lagstiftningsarbetet. Vid resultatfördelning och beskattning genomgår det enkla bolaget en slags metamorfos och blir likt ett handelsbolag. Helt likt blir det emellertid inte eftersom enkla bolag inte kan äga sina egna tillgångar. Lösningen är att se vinsten i ett enkelt bolag som en egendomsgemenskap som utgör en egen entitet i bolaget och som är oberoende av övriga äganderättsförhållanden i bolaget. Egendomsgemenskapen innebär att den egendom som ingår i egendomsgemenskapen ägs tillsammans av bolagsmännen, till lika del, men att bolagsmännen inte äger specifika lotter i egendomen. Ur det perspektivet torde ingen annan fördelning än fördelning efter huvudtalet vara lämplig, eller ens möjlig. Någon vidare analys av vad parterna bidrar med behövs inte heller eftersom den egendom som uppstår i och med bolagets verksamhet uppstår med egendomsgemenskap och bolagsmännen utgås samarbeta för att generera en vinst, vem som bidragit med maskiner och vem som bidragit med kunskap är ovidkommande. Teorin eliminerar på så vis också problematiken att sätta ett värde på kunskap som bolagsmännen har. Vid ett tillämpande av egendomsgemenskapsmetoden är resultatfördelningsregeln i bolagslagen, det vill säga samma regel som gäller för handelsbolag och som innebär fördelning efter huvudtalet, den mest lämpliga. Att egendomsgemenskap föreligger medför ingen inskränkning på bolagsmännens avtals-möjligheter. Det står dem fritt att avtala om hur resultatet, det vill säga egendomsgemenskapen, skall fördelas och det kan göras på samma sätt som förut. Att en egendomsgemenskap uppstår medför emellertid inte att de i praxis erkända skälighetsbedömningarna och domstolens bedömningar av vad som borde avtalats mellan bolagsmännen. Bolagsavtalet fortsätter således att vara centralt och ett klart och tydligt bolagsavtal torde vara det bästa sättet att undvika tvister.

<p>Det enkla bolaget är en egendomlig företeelse i svensk rätt. Bolagsformen har sitt ursprung i den romerska rätten, den har sedan spridit sig till Frankrike, Tyskland och andra delar av Europa. I svensk rätt är reglerna om enkla bolag influerade av såväl fransk som tysk rätt. Enkla bolag reglerades i svensk lag först i och med 1895 års bolagslag. Enkla bolag kan uppstå mycket enkelt, till och med konkludent, trots att lagstiftare och domstolar är medvetna om att lekmän inte har kunskap om de relevanta juridiska reglerna.</p><p>Problematiken grundar sig i att ett enkelt bolag inte är en juridisk person och därför saknar rättspersonlighet, vilket innebär att bolaget i sig inte kan ingå avtal. Bolagsmännen i ett enkelt bolag agerar personligen och har, liksom bolagsmännen i ett handelsbolag, personligt ansvar. En väsentlig skillnad är dock att bolagsmännen i ett handelsbolag är solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser medan bolagsmännen i enkla bolag binder sig själva direkt gentemot tredje man. En bolagsman i ett enkelt bolag ingår således inte avtal för bolagets räkning utan agerar som om han köper objektet på egen hand och för egen räkning. Detta medför att en tredje man kan kräva bolagsmannen som köpt objektet på köplikviden, men inte övriga bolagsmän. Avsaknaden av rättspersonlighet innebär också att enkla bolag inte kan äga egendom. Egendomen ägs istället av bolagsmännen.</p><p>Reglerna för hur resultat i enkla bolag skall fördelas för det fall att bolagsmännen inte skrivit något bolagsavtal är desamma som reglerna för handelsbolag, detta genom en hänvisning till att resultatfördelningsparagrafen är tillämplig på enkla bolag. Frågan är om det alls kan uppstå någon vinst i en bolagsform som inte utgör en egen rättspersonlighet. Allt ägande sker hos bolagsmännen, det torde således vara rätt att anta att den som äger något har rätt till avkastningen därav. Detta blir emellertid oskäligt för det fall att ena bolagsmannen står för utrustningen i bolaget och den andre med kompetens. Således torde äganderätten ha en viss betydelse.</p><p>För att lösa problematiken måste det ses till andra företeelser inom såväl svensk som skandinavisk (norsk och finsk) rätt. Egendomen i ett enkelt bolag kan inte ägas med samäganderätt eftersom samäganderättslagen inte gäller för det fall att det är fråga om ett enkelt bolag. Inom skatterätten görs genomgående skälighetsvärderingar, ett system som, även om det fungerar bra, knappast skulle vara ekonomiskt försvarbart och skulle ge alltför stor osäkerhet bland såväl domstolar som bolagsmän. I skandinaviska rätten saknas vägledning emedan länderna har inspirerats och influerats av varandra i lagstiftningsarbetet. Vid resultatfördelning och beskattning genomgår det enkla bolaget en slags metamorfos och blir likt ett handelsbolag. Helt likt blir det emellertid inte eftersom enkla bolag inte kan äga sina egna tillgångar.</p><p>Lösningen är att se vinsten i ett enkelt bolag som en egendomsgemenskap som utgör en egen entitet i bolaget och som är oberoende av övriga äganderättsförhållanden i bolaget. Egendomsgemenskapen innebär att den egendom som ingår i egendomsgemenskapen ägs tillsammans av bolagsmännen, till lika del, men att bolagsmännen inte äger specifika lotter i egendomen. Ur det perspektivet torde ingen annan fördelning än fördelning efter huvudtalet vara lämplig, eller ens möjlig. Någon vidare analys av vad parterna bidrar med behövs inte heller eftersom den egendom som uppstår i och med bolagets verksamhet uppstår med egendomsgemenskap och bolagsmännen utgås samarbeta för att generera en vinst, vem som bidragit med maskiner och vem som bidragit med kunskap är ovidkommande. Teorin eliminerar på så vis också problematiken att sätta ett värde på kunskap som bolagsmännen har. Vid ett tillämpande av egendomsgemenskapsmetoden är resultatfördelningsregeln i bolagslagen, det vill säga samma regel som gäller för handelsbolag och som innebär fördelning efter huvudtalet, den mest lämpliga.</p><p>Att egendomsgemenskap föreligger medför ingen inskränkning på bolagsmännens avtals-möjligheter. Det står dem fritt att avtala om hur resultatet, det vill säga egendomsgemenskapen, skall fördelas och det kan göras på samma sätt som förut. Att en egendomsgemenskap uppstår medför emellertid inte att de i praxis erkända skälighetsbedömningarna och domstolens bedömningar av vad som borde avtalats mellan bolagsmännen. Bolagsavtalet fortsätter således att vara centralt och ett klart och tydligt bolagsavtal torde vara det bästa sättet att undvika tvister.</p>

Det här kandidatarbetet syftar till att synliggöra länken mellan kroppen och narrativet, och i utförandet belysa och problematisera befintliga maktstrukturer som reproduceras i medietekniska gestaltningar. Genom begreppen situerad kunskap och embodiment reflekterar jag över ifall berättelser, likt kunskap, kan berikas genom akten av begränsning och vad som sker när berättelser färdas från sin originella kontext till en annan. Jag undersöker stereotyp representation av minoriteter så som funktionsförändrade i film, och reflekterar därefter kring mina egna försök att gestalta narrativ utanför min egen situerade kontext. Jag vill uppnå en position i mitt eget gestaltande där jag kan tala om de konstruerade verkligheter jag producerar, acceptera mitt hantverk som en makt-teknologi, och ta steg till att skapa normkritiska gestaltningar med hjälp av metoderna designfiktion och diffraktion. Genom att använda webbteknologier för att förflytta fiktiva narrativ mellan de kroppar jag har gestaltat, hoppas jag kunna reflektera över vad som gör ett narrativ universellt och när de bör ses som situerade. / This Bachelor's thesis aims to shed light on the connection between the body and the narrative, and in the execution illuminate and problematize existing power structures that are being replicated in media technical designs. Together with the terms situated knowledges and embodiment I reflect upon if stories, like knowledge, can be enriched through the act of limitation and what happens as stories are transported from their original context to another. I examine stereotypical representation of minorities in film, such as the differently abled, and thereafter reflect upon my own attempts to illustrate narratives beyond my own situated context. I aim to reach a position within my own designing where I can talk about the constructed realities that I replicate, accept my craft as a technology of power, and take steps towards creating designs that are critical of the norm, using the methods design fiction and diffraction as tools. By using web technologies to transport my fictional narratives between bodies, I hope to reflect upon what makes a narrative universal and when they are to be considered situated.

Sammanfattning  Det finns idag flera exempel på att utländska privatpersoner förvärvar fastigheter som är av strategisk betydelse för den nationella säkerheten. I skrivande stund finns det trots detta ingen lagstiftning inom svensk rätt som gör det möjligt att förbjuda fastighetsförvärv när förvärvet utgör en nationell säkerhetsrisk. Syftet med denna uppsats är därför delvis att utreda bakgrunden till det rådande rättsläget, varför det anses finnas ett behov av en skyddsreglering som begränsar utländska fastighetsförvärvare utom EU/EES-samarbetet och vilka rättsliga hinder som begränsar möjligheterna att utforma en skyddsreglering.  Mina slutsatser från arbetet är att det redan på 1800-talet ansågs finnas ett behov av att kontrollera utländskt ägande av fast egendom varpå det stiftades regler mot det som sedan existerade fram till det svenska inträdet i EU. Därefter har det inte funnits någon reglering av anfört slag. Säkerhetsläget har dock på senare år försämrats vilket har medfört att det återigen anses finnas ett behov av en skyddsreglering. Det underliggande behovet grundar sig i faktumet att det finns fientliga aktörer som bedriver verksamhet för att underminera andra länders suveränitet och försvarsförmåga.  För att kunna implementera en skyddsreglering av anfört slag finns det begränsningar såväl internationellt som nationellt. Det primära hindret för införandet av en skyddslagstiftning är enligt mina efterforskningar i EU-rätten och närmare bestämt det skydd som den fria rörligheten för kapital ställer upp för tredje land. Vid en komparativ jämförelse av olika länders skyddsreglering i Sveriges närhet framgår att det vanligaste utformningen på skyddsregleringen är ett tillstånds- och registreringsförfarande för fastighetsförvärv av medborgare utom EU/EES. Baserat på den komparativa jämförelsen samt utifrån andra beaktansvärda faktorer för regleringen summeras mitt resonemang till att ett införande av en skyddsreglering inte är en komplett åtgärd för att komma underfund med fientliga aktörer. Däremot är en skyddsreglering enligt mina slutsatser ett behövligt verktyg för att kunna stävja och begränsa möjligheterna att kunna förvärva fast egendom i fientligt syfte.