Uppsatsens syfte är att undersöka några grundskoleelevers syn på ämnet svenska som andraspråk utifrån dess bakgrund som ett stödämne. När ämnet introducerades i Lgr 80 syftade det till att vara ett nybörjarstöd, vilket går att utläsa i ämnets kursplan. Som en följd av detta har det funnits delade uppfattningar om huruvida ämnet ska vara självständigt med egen kursplan eller om kursplanen i svenska ska följas. Frågan omdebatterades flitigt under 90-talet och påverkade implementeringen av ämnet i samband med etablerandet av Lpo 94. Med tanke på ämnets historia har det varit av uppsatsförfattarnas intresse att närmare studera dagens kursplan som återfinns i Lgr 11. Uppsatsens teoretiska del utgörs av forskning som rör andraspråksinlärning samt teorier om såväl ämnet svenska som ämnet svenska som andraspråk. Detta eftersom ämnenas kursplaner i Lgr 11 är nästintill identiska samt eftersom svenska och svenska som andraspråk har en tradition av att vara ett redskap för övrig undervisning. Mot denna bakgrund strävar uppsatsförfattarna mot att komma åt huruvida eleverna ser på ämnet svenska som andraspråk som ett stödämne eller inte. För att kunna uppnå syftet undersöks hur kursplanen syns i deltagarnas berättelser om undervisningen. Vilka svenskämneskonceptioner som går att utläsa i berättelserna kommer också att undersökas. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre elever i grundskolans senare år. Deltagarna går på samma skola men två av dem i årskurs åtta och en i årskurs sju. Deras berättelser visar att de har olika uppfattningar om vad de arbetar med i svenska som andraspråk men uppsatsförfattarna har kunnat se ett fokus på de två delarna litteratur och språk. Synen på vad denna undervisning syftar till är också delvis skiftande. Alla deltagare ges extra undervisning i svenska som andraspråk då de läser ämnet på språkvalet istället för att läsa moderna språk. En av eleverna uppger att de kan bli klara med denna undervisning och då ges möjlighet att läsa ett främmande språk. Uppsatsen påvisar att den undervisning deltagarna får i svenska som andraspråk under språkvalet syftar till att vara ett stödämne. I berättelserna finner uppsatsförfattarna inget som tyder på att den ordinarie undervisningen i ämnet skulle vara ett stödämne.

Vårt examensarbete är en kvalitativ studie om tre lärare i Sydsveriges syn på svenska A, syn på svenska som ämne, hur de uppfattar att deras undervisning konkret ser ut; vad de prioriterar samt vad det är som påverkar deras val av innehåll. Examensarbetet bygger på intervjuer som vi placerar in i ett större sammanhang genom att koppla dem till tidigare forskning om olika syn på ämnet svenska. Undersökningens resultat korrelerar till stor del med tidigare forskning och visar på att det finns stora skillnader i hur svenskundervisningen i svenska A kan se ut idag. Vi har i vår intervju hittat belägg för att innehållet i kurserna kan påverkas av många olika faktorer där skolkulturen, lärarens kunskapssyn samt uppfattning om eleverna är de viktigaste.

Syftet med denna studie är att jämföra Sveriges och Finlands kursplaner för ämnet svenska i årskurserna 4–6 respektive 3–6. Kursplanerna är hämtade från Skolverket samt Opetushallitus. I Finland talar fem procent av landets befolkning svenska och det är ett av två nationella språk som talas i landet. Därför är det av intresse att undersöka hur språket behandlas i båda länderna. Finland visar sig ofta vara det land som presterat bra på internationella tester, PISA till exempel, där Sverige har haft något sämre resultat. Skillnader i kursplanerna kan ha en betydande effekt på det elever lär sig i skolan samtidigt som kursplanens innehåll kan påverka lärares arbetssätt. I detta arbete undersöks enbart kursplanerna och inte hur innehållet i dem behandlas i praktiken, därför kan inte något konkret svar ges på hur kursplanerna påverkar undervisning. Det kan däremot ge en fingervisning om hur policyaktörerna i länderna ser på ämnet och hur de som gör kursplanerna i landet bedömer att det svenska språket bäst ska läras ut. Metoden som används är en innehållsbaserad textanalys.   Vad som analyseras i denna studie är dels vilken läroplanstyp som Sverige och Finlands kursplaner främst efterliknar, dels vilka olika ämneskonceptioner som går att urskilja i kursplanerna. Slutligen analyseras hur det centrala innehållet i båda kursplanerna liknar alternativt skiljer sig från varandra.    Uppsatsens resultat pekar mot att kursplanerna efterliknar varandra på flera sätt. De båda kursplanerna har ett fokus på samhällsdeltagande samt att eleverna ska anamma flera kompetenser för framtiden. Det finns även delar i respektive kursplan som skiljer sig åt. Till exempel finns i Finlands kursplan ett stort fokus på kulturverksamhet, vilket inte väger lika tungt i Sveriges kursplan. Resultaten visar på att länderna har liknande idéer om vad en kursplan för ämnet svenska ska innehålla. Det kan ha att göra med att det är samma språk som behandlas samt att Finland och Sverige har en liknande kultur.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur uppgiftskonstruktioner i läromedlet Svenska Impulser 2 kan inverka på hur läromedlet används i en undervisningssituation. Jag frågar mig vilka spår av ämneskonceptioner som kan finnas i lärobokens uppgiftsmaterial och hur delar av detta material används i en undervisningssituation. Metoden för genomförandet av studien är triangulär och innefattar en kvalitativ textanalys av uppgiftsmaterialet, en observation av ett lektionstillfälle och en kvalitativ intervju med läraren som var ansvarig för lektionen. De teoretiska angreppssätt som används för tolkning av materialet är dels ämneskonceptionell teori och dels teorier om frågors och uppgifters autenticitet. Jag använder mig också av begrepp från tidigare läromedelsforskning för att identifiera olika sorters uppgiftskonstruktioner i läroboken. Mitt resultat visar att uppgiftsmaterialet för Svenska Impulser 2 är brett och mångfacetterat med spår av olika ämneskonceptioner. Det tycks dock som att svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne är något dominerande i läroboken som helhet med avseende på skönlitterärt urval och indelning mellan språklära och skönlitteratur. Trots detta verkar en betydande del av det undersökta uppgiftsmaterialet sätta elevernas egna erfarenheter i centrum – genom en flykt från den skönlitterära texten. Den observerade undervisningen är inte slaviskt kopplad till lärobokens uppgift och förordnar ett mer dialogiskt och erfarenhetsbaserat arbete, men tycks ändå, likt uppgiftsmaterialet, åstadkomma detta genom en flykt från texten.

Denna studie undersöker vilken typ av svenskämne det blir om vi låter AI-chatten ChatGPT av OpenAI (OpenAI, 2023) skapa lektionsplanering i svenska för högstadiet. Syftet är att bidra med kunskap om AI-genererad lektionsplanering för ökad förståelse för möjligheter och hinder med att använda ChatGPT i planeringen. Metoden för arbetet är en kvalitativ dokumentanalys som relaterar till Malmgrens ämneskonception av svenskämnet (1996) samt ämnesdidaktisk analys. I en chatt med ChatGPT har en lektionsplanering i svenska på högstadiet, utifrån Lgr22 (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet [Lgr22], 2022), resulterat i en planering som utgör det empiriska materialet. Resultatet av studien visar en planering som i sin helhet riktas mot svenska som ett färdighetsämne, men beroende på hur läraren väljer att använda materialet kan riktningen förändras. Studien visar på brister som förmåga att planera för tid och schemaläggning samt förmåga att anpassa undervisningen efter elevgrupp och situation. Det visar sig även att lektionsplaneringen inte innehåller alla centrala delar ur kursplanen. Dessutom kan dess tillförlitlighet utgöra ett hinder varpå studien lyfter vikten av lärarens kunskaper inom professionen. Trots detta ger ChatGPT en planering med till stor del varierad undervisning och de möjligheter den uppvisar är funktionen som ett verktyg för att minska på lärares arbetsbörda samt ge utrymme för lärarens tid till reflektion och bearbetning av planering.

Den här magisteruppsatsen skrivs inom forskningsfältet Svenska med didaktisk inriktning. Syftet är att undersöka hur tio elever ur en klass 9 uppfattar den svenskundervisning de deltagit i under sin högstadietid. Forskningsfrågorna fokuserar hur de förhåller sig till ämnet, vad de förväntar sig och vad de anser att de lärt sig. Även kontexten problematiseras. Studien har en etnografisk, kvalitativ ansats och undersökningen görs i det egna klassrummet, vilket innebär att forskaren/läraren är samma person. De teoretiska redskap som används för att analysera elevernas uppfattningar är i första hand etablerade ämneskonceptioner så som svenska som färdighetsämne, som litteraturhistoriskt bildningsämne, som erfarenhetspedagogiskt ämne och som demokratiämne. Undersökningen visar att elevernas bild av ämnet är splittrad, deras syn på ämnet går bara delvis att foga in under de etablerade svenskämneskonceptionerna. Eleverna uttrycker även ämnessyner som skulle kunna benämnas som någon typ av språkämne, framtidsämne eller kompetensämne. Eleverna visar på många sätt att de ser på svenskämnet som formaliserat. De ger uttryck för ett traditionellt färdigetsämne med inslag av erfarenhetspedagogiskt ämne som man ska ha nytta av någon gång i framtiden. Eleverna anser att man på svensk-lektionerna lär sig att läsa och skriva på "rätt" sätt. En grupp elever engagerar sig i uppgifter och diskussioner medan andra uppvisar ett visst motstånd som visar sig i pratighet och ointresse. Flertalet accepterar dock det svenskämne som presenteras trots att deras arbetssituation präglas av skolans kulturformer och påtvingad närhet till andra elever.Kontextens påverkan på klassrumssituation och lärande är stor.

Denna studie syftar till att undersöka hur bildlärare beskriver bildämnet i förhållande till nyanlända elever på språkintroduktionsprogrammet. Studien bygger på en diskurspsykologisk analys av fem semistrukturerade intervjuer. Det visade sig att lärarna upplevt bildämnet som problematiskt ur ett flertal aspekter. Språkets roll för det praktiska görandet framhölls, liksom att både praktiska och teoretiska förkunskaper tas för givet. Detta visade sig i stor utsträckning bygga på den nioåriga progressionen och förtrogenheten som den svenska grundskolans bildundervisning ger. Det visade sig också att den varierade uppfattningen om bildämnet mellan lärare, elever och skolledare kan skapa missförstånd.

Beroende på lärares ämnes- och kunskapssyn kan de välja bort eller prioritera delar som de själva anser bör inkluderas i undervisningssammanhang. Tidigare forskning visar att litteraturundervisningen genom tiden har färgats av en kunskapssyn där läsning ska bidra till att utveckla elevernas personlighet, att skapa goda medborgare och att den litteratur som ska läsas i skolan bör bidra till elevernas fortsatta utveckling att ”göra rätt”. Det har även framkommit att litteraturen har en självklar plats i det gemensamma läsandet bland barn och vuxna på förskolan medan det på mellan- och högstadiet har förvandlats till en självgående aktivitet med få tillfällen till samtal. Fokus för denna litteraturdidaktiska studie var att undersöka vilken kunskapssyn lärare, som idag undervisar i förskoleklass till årskurs 3, bär med in i litteraturundervisningen och undersöka hur litteraturundervisningen ser ut bland dessa årskurser. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka arbetssätt är vanligast förekommande i förbindelse med litteraturundervisningen i åk F-3? Vilken litteratur används i lärarledd undervisning? Vilken kunskapssyn på litteraturundervisningen ger lärarna uttryck för? Val av metod för denna studie var en enkätundersökning med en svarsfrekvens på 111 svar. Enligt de resultat som framkom i studien, bär lärare med sig den erfarenhetspedagogiska kunskapssynen in i litteraturundervisningen. Detta innebär att lärare i arbetet med litteratur utgår från elevernas intresse och erfarenheter och utformar innehållet efter deras behov och önskemål. Lärare väljer även litteratur och arbetssätt som passar elevgruppen bäst och använder litteraturens innehåll som underlag för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-03-23</p>

Skolämnet bild framstår förmedelst de två senaste nationella ämnesutvärderingarna av grundskolan som ett ämne kantat av motstridiga ämneskonceptioner och undervisningspraktiker, primärt en åtskillnad mellan det estetiska och teoretiska. Dikotomiseringen mellan estetik och teori har historiska rötter och kan spåras in i vår samtid. Olika sätt på vilket ämnet framställs och tillskrivs egenskaper har ofta följt denna åtskillnad.Via kritisk diskursanalys enligt Norman Fairclough tillämpas en kvalitativ textanalys på 13 tidningsartiklar från varierande webtidningar varigenom syftet med examensarbetet, att undersöka, beskriva och analysera diskursiva konstruktioner och representationer av bildämnet som framträder på olika arenor där offentlig skoldebatt uppkommer besvaras. Genom diskursanalysen identifieras sju bärande diskurser inom analysenheten (tidningsartiklarna) includerande: den bilddidaktiska tillväxtdiskursen, den bilddidaktiska språkdiskursen, den specialpedagogiska bilddiskursen, den praktisk-estetiska bilddiskursen, den medieteknologiska bilddiskursen, den bilddidaktiska demokratidiskursen samt den bilddidaktiska terapidiskursen. Analysförfarandet disponeras enligt de identifierade diskurserna vilka inbördes struktureras enligt nivåerna i Norman Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys. Slutligen analyseras samtliga diskurser inbegripna i den diskursiva praktiken mot den sociala praktiken varigenom resultatet sammanställs inför konklusionerna.I uppsatsens diskussionsdel diskuteras textanalys som (del)metod samtidigt som validitets- och reliabilitetsaspekter förknippade med den valda inriktiningen av diskursanalys diskuteras och problematiseras, varpå studiens genomförande avseende urval och avgränsning problematiseras. Sedermera vägs studiens resultat mot tidigare forskning och diskuteras slutligen i betydelse till vidare forskning och yrkespraktik.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare i grundskolans senare år och gymnasiet ser på litteratur och vilka didaktiska resonemang lärare för när det kommer till skönlitteratur i undervisningen. Vi har även ämnat undersöka hur lärare förhåller sig till en litterär kanon. I vår undersökning har vi valt att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex lärare på såväl högstadie- som gymnasieskolor. Till vår hjälp i arbetet har vi använt oss av forskning såsom bland annat Malmgrens tre ämneskonceptioner. Resultatet visar att lärare förhåller sig olika och har varierande synsätt på litteratur och frågor som rör ämnesdidaktik. Lärarna i vår undersökning har till största del ett negativt förhållningssätt till en eventuell kanon, med reservation för att den skulle kunna vara av godo om fler aspekter togs i beaktande. Resultatet visar även att de flesta lärarna i vår undersökning medvetet eller omedvetet rör sig i svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne, men vi har även kunnat se att de lutar sig åt svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne. Vår slutsats är att alla våra intervjuade lärare anser att litteratur är av största vikt och att det kan gynna elever i deras lärande. Vi har även kommit fram till att lärarna inte explicit nämner de didaktiska frågorna när det kommer till litteraturundervisning, utan att de implicit för en didaktisk diskussion kring detta.