Syftet är att undersöka hur verksamma lärare i svenska arbetar med, och bedömer, muntlighet i årskurs 1 på gymnasiet. Våra forskningsfrågor är: Vilken eller vilka ämneskonceptioner utgår lärare ifrån vid undervisning kring muntlighet i svenska 1? Hur arbetar lärare inför och under den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1? Upplever lärare att det finns svårigheter kring bedömningen av den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1, och i så fall vilka? Vilka bedömningsmetoder (utöver de som används vid nationella provet) används vid muntlig framställning inom svenska 1 och vilka kompetenser är det som bedöms genom dessa metoder? Vi har gjort en empirisk undersökning med kvalitativa intervjuer och materialet består av fyra informanter som undervisar i svenska på gymnasiet. Resultatet visar att verksamma lärare i svenska utformar sin undervisning i muntlighet utifrån flera ämneskonceptioner och ämneskonstruktioner. Resultatet visar också att lärare ofta förbereder eleverna inför det nationella provets muntliga del genom att låta dem göra likartade anföranden under höst- och vårterminen. Vidare visar vårt resultat att en del lärare upplever att det finns svårigheter kring bedömning av det nationella provets muntliga del. Genom vårt resultat har vi också kunnat konstatera att bedömningsmatriser är en vanligt förekommande metod när det kommer till bedömning av muntlighet, men att det även finns en annan typ av bedömning av muntlighet som sker hela tiden. Vår första slutsats är att den eller de ämneskonceptioner/ämneskonstruktioner lärare utgår ifrån i sin undervisning kring muntlighet i svenska 1 kan ha betydelse för elevernas möjlighet att utveckla sina muntliga kommunikativa kompetenser. Vår andra slutsats blir att eftersom muntlighet tycks likställas med det nationella provets A-del hamnar all annan form av muntlighet i skymundan och muntlighet i allmänhet tycks osynliggöras efter det nationella provets slut. Vår tredje slutsats är att vi som lärare kan spelar in elevernas muntliga anföranden så att den muntliga texten blir bestående och därmed underlättar bedömningen. Vår fjärde slutsats är att de två metoder som vanligtvis används som bedömningsverktyg vid muntlighet säger något om elevernas muntliga kommunikativa kompetenser på olika sätt.

Det här är en systematisk litteraturstudie som behandlar gymnasieskolans litteraturundervisning. Syftet är att undersöka tidigare forskning gällande hur litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program ger eleverna möjlighet att lämna sina egenvärldar och möta en främmandegörande bildning. De forskningsfrågor som används för att nå syftet är: - Vilka läsarter kopplade till elevernas lämnande av egenvärldar verkar stå i fokus på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program? - Vilka ämneskonceptioner relaterade till en främmandegörande bildning för eleverna förefaller framträda inom litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program? För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna har relevant litteratur eftersökts och sammanställts. Studiens resultat tyder på att efferenta och handlingsorienterade läsarter dominerar på yrkesprogrammen, medan de studieförberedande programmen i större utsträckning erbjuder estetiska och betydelseorienterade läsarter (för definition av begrepp se Tengberg 2011). Vidare tycks yrkeseleverna i sin litteraturundervisning möta ett färdighetsämne, till skillnad från eleverna på studieförberedande program som i stället möter ett litteraturhistoriskt bildningsämne. Utifrån det material jag läst och analyserat drar jag två slutsatser. För det första menar jag att yrkeseleverna kan komma att erbjudas färre möjligheter att via litteraturundervisningen lämna det som Ziehe (2003) kallar för egenvärldar – vilket förefaller problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv. För det andra verkar det som att de studieförberedande programmens litteraturundervisning inte alltid erbjuder eleverna möjligheten att lämna sina egenvärldar. Utifrån detta drar jag slutsatsen att ett litteraturhistoriskt bildningsämne inte automatiskt bidrar med den främmandegörande bildning som Gadamer (1997) menar är central.

This study deals with the new curriculum GY11 in Swedish and Swedish as a second language, the first course at “Swedish Gymnasium”. The subject is the status and aims of teaching literature and its contents. Eva Hultin’s thesis (2006) Samtalsgenrer i gymnasieskolans litteraturundervisning. En ämnesdidaktisk studie about Swedish and Swedish as a second language in the curriculum before (Lpo94) this new one serves as a frame of my study. I use her concepts of the old curriculum in order to find out whether these are present in the new one or not. To do so I use a qualitative, thematic and textanalytic method. Since there is not much research done on Swedish as a second language as a subject in school I use some of the most common theories about second language acqustion to make my study scientifically relevant and to link my discussion with the readers preunderstanding of it. This study was initiated by my hypothesis, the new Gymnasium as a part of right-wing politician ideas of different education for different purposeses and its reflections in the new curriculums of the subject Swedish. My results show that Swedish as a second language first and foremost is about basic skills in Swedish and not so much about interculture and bringing the students experiences forward for discussions in the classroom when dealing with literature. Or to use Eva Hultins concepts; the formerly known ideal of Swedish as a second language as a democratic and life skills-developing subject has been replacded by a skillorientated concept more to be compared to what students at practical programmes at Swedish Gymnasium traditionally do whereas Swedish still is about cultivation and making students prepared for democratic skills in life outside school. The study of the new curriculums in Swedish compared to Eva Hultins analysis of the older ones also leads to the conclusion that the new gymnasium to greater extent than before means two separated ways of handling literatur teaching Swedish as a second language and Swedish.

Detta är ett examensarbete som har syfte att undersöka lärares reflektioner gällande mötet mellan elever och äldre skönlitteratur samt hur eleverna kan stöttas i mötet. Arbetet utgår från tre frågeställningar: 1.) Hur reflekterar lärare om elevers möte med äldre skönlitteratur? 2.) Hur gör lärarna sina didaktiska val gällande äldre skönlitteratur för att stötta mötet mellan elev och text? 3.) Hur kan lärarnas tillvägagångssätt gällande litteraturdidaktik förstås? Metoden för att besvara dessa frågeställningar var att intervjua fyra olika verksamma gymnasielärare och sedan sammanställa deras reflektioner i olika teman. Den samlade empirin analyserades med hjälp av ett flertal teoretiska begrepp och resultatet diskuteras därefter i slutsatsen. Diskussionen redovisar att lärarnas planering samt överväganden av stöttning gällande litteraturdidaktik sker på rutinisering och att detta kan kopplas till något som jag kallar ämnesidentitet med inspiration från en av informanterna. Detta begrepp hjälper även förståelsen av lärarnas skilda tillvägagångsätt gällande litteraturdidaktik.

This thesis is an attempt to have a critical look at the very craft of teaching within the social sciences. The scope of my study is teachers own accounts of their teaching practices within the Swedish secondary education (gymnasieskolan). This is done through interviews which I have performed with two teachers, whose answers I have analyzed textually. My aim is to explore their motivations for their practices with the theory and method of Norman Fairclough’s critical discourse analysis to discover how different discourses emerge, compete and work together. Among my results is that the teachers motivations express a variety of discourses covering topics as: preparations for university studies, civic responsibility, critical thinking, objectivity and secularism, among other things. This is then compared and discussed in relation to some of the Swedish curriculum studies.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om kunskaper om grammatik och grammatikundervisning. Vi utforskar följande frågeställningar: Vilken användning uppfattar eleverna att de har av sina kunskaper om grammatik? Vad karaktäriserar den grammatikundervisning eleverna uppfattar att de får? Hur uttrycker eleverna att kunskaper om grammatik kan läras ut för att dessa kunskaper ska uppfattas som meningsfulla? Undersökningens metod är fenomenografiskt inspirerad då vi i analysprocessen har bearbetat materialet med hjälp av denna metod genom att kategorisera materialet i beskrivnings-kategorier. Materialet består av en enkätundersökning samt semistrukturerade fokusgrupps-intervjuer. Materialet har samlats in på två olika gymnasieskolor. Informanterna består av elever i årskurs två som läser kursen Svenska 2. Informanterna läser antingen på ett yrkesförberedande- eller ett högskoleförberedande program. Det insamlade materialet består av enkäter och fokusgruppsintervjuer som behandlar elevers uppfattningar. Materialet har kategoriserats i fyra beskrivningskategorier: Grammatik är poänglöst, Grammatik som kalldusch, En mer meningsfull grammatikundervisning samt Grammatik är viktigt för kommunikation.Vårt resultat visar på en mängd olika uppfattningar om kunskaper om grammatik och grammatikundervisning. Flertalet av informanterna uppfattar grammatikkunskaper som poänglöst eftersom de ändå kan göra sig förstådda. De upplever inte att de har någon användning för kunskaperna. Undervisningen upplevs som ett isolerat moment, som kommer från ingenstans och som de aldrig återkommer till. Kunskaper om grammatik upplevs trots allt som viktigt, men svårt och tråkigt. Informanterna eftersträvar en funktionaliserad grammatik-undervisning som utgår från deras erfarenheter och där de får en förklaring till varför kunskaperna är meningsfulla. Ett flertal informanter såg en användning för kunskaper om grammatik för att kunna kommunicera både i och utanför skolan.