Uppsatsen berör svenskämnet och dess relation till den pågående digitaliseringsprocessen i skolan. Syftet är att undersöka hur ämnet svenska kan förhålla sig till denna process ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Multimodal teoribildning kopplas till svenskämnet. Det teoretiska perspektivet i uppsatsen delar dessutom, i analogi med bland andra Lars-Göran Malmgren, in svenskämnet i tre: svenska som färdighetsämne, svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne och svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Uppsatsen söker även svar på frågan vilket av dessa tre ämnen som främst gynnas av digitaliseringen. Empirin utgörs av ett material som utvunnits genom observationer av svenskundervisning, samt genom intervjuer med lärare och elever. Resultatet från observationer och intervjuer pekar på att digitaliseringen främst tycks beröra begränsade delar av svenskämnet såsom skrivning och faktasökning. De meningserbjudanden som eleverna tar del av och skapar är inte sällan multimodala. Man kan ur resultatet ana att svenska som färdighetsämne möjligtvis har gynnats något av digitaliseringsprocessen medan så inte tycks vara fallet för svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne eller svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur svensklärare på gymnasiet utformar sin litteraturundervisning och hur de förhåller sig till de skrivningar i styrdokument som behandlar litteraturundervisning. Forskning på styrdokument tyder på att kritisk litteraturläsning allt mer får stå tillbaka till förmån för formaliserad färdighetsträning och genrepedagogik. Semistrukturerade kvantitativa intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet genomfördes. Studiens resultat visar att svensklärarnas undervisning utgår från idén om skönlitteratur som bärare av kulturella idéer. Lärarna planerar undervisningen utifrån sina egna yrkeserfarenheter och elevernas förkunskaper och lägger fokus på kritisk litteracitet.

Syftet är att undersöka hur svensklärare verksamma på gymnasieskolor, med i huvudsak yrkesförberedande program, resonerar kring sitt arbete med skönlitteratur och hur detta tar sig uttryck i deras undervisningsmaterial. Våra forskningsfrågor är: Vilka faktorer eller omständigheter påverkar lärarnas syn på svenskämnet, med fokus på skönlitteratur och läsning? Vilka konsekvenser får detta för lärarnas syn på svenskämnet, med fokus på skönlitteratur och läsning? Resultatet visar att lärarnas syn på svenskämnet, skönlitteratur och läsning kan sammanfattas inom följande kategorier: svenskämnets konceptioner i teori och praktik, kunskaper och attityder inom olika utbildningar, värdegrundsarbete och digitaliserad undervisning. Lärarna rörde sig olika mycket inom dessa kategorier, vilket kom att spegla deras ämnessyn och den plats de menar att skönlitteraturen bör utgöra i svenskämnet på de yrkesförberedande gymnasieprogrammen. En viktig slutsats är att lärare i svenska på yrkesförberedande gymnasier står mittemellan två diskurser, med ena foten i svenskämnet och den andra i yrkesförberedande gymnasiets struktur

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka vilka olika uttryck för svenskämneskonceptioner som finns i styrdokumenten samt i 15 lokala kursplaner för grundskolans senare år i ämnet svenska. Ämneskonceptionerna undersöks genom ett antal kriterier som vi hämtat och sammanställt ur befintlig litteratur. Analysen börjar med undersökning av den nationella kursplanen i svenska samt Lpo94 och följs av undersökningen av de utvalda lokala kursplanerna för att avslutas med en jämförelse mellan de båda. Resultatet pekar på stor splittring i ämnessyn i såväl styrdokumenten som i de olika lokala kursplanerna, både inom enskilda och vid jämförelse av olika dokument. De dominerande ämneskonceptionerna skiljer sig åt mellan styrdokument och deras lokala uttolkningar.

I det här examensarbetet ger fyra gymnasielärare med ämneskombinationen svenska och filosofi sinsyn på hur ämnestraditioner skiljer sig åt i de olika ämnena. Lärarkulturer och ämnestraditionerpresenteras och analyseras liksom lärarutbildningen i allmänhet och den så kallade Malmömodellen– den nya lärarutbildningen från 2001 – i synnerhet.Uppsatsen är en innehållsanalys av semistrukturerade intervjuer med fyragymnasielärare och utreder eventuella kopplingar mellan gymnasielärarnas utbildning och derasundervisning samt diskuterar lärarnas förhållningssätt till läromedel. Syftet med examensarbetet äratt undersöka svensklärares och filosofilärares syn på ämnesdidaktisk utbildning.Examensarbetet tar sin teoretiska utgångspunkt i ämneskonceptionerna svenska somett färdighetsämne, svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne och svenska som etterfarenhetspedagogiskt ämne liksom i uppdelningen mellan undervisning i filosofi ochundervisning om filosofi.Tre av de fyra lärarna i den här uppsatsen har mycket erfarenhet av ämnesspecifikdidaktik i svenska från sin lärarutbildning. Alla anser att svenskämnets didaktik är något som manständigt pratar om på arbetsplatsen medan bara en av de fyra lärarna har erfarenhet avämnesspecifik didaktik i filosofi från sin lärarutbildning och alla lärare vittnar om att de saknartillfällen att prata om didaktik i filosofiämnet på sin skola.I sin egen undervisning gör lärarna didaktiska val i svenskundervisningen som desjälva upplever som genomtänkta. Uppdelningen av svenskämnet i litteratur och språk tycksåterspeglas i lärarutbildningen och i de intervjuade lärarnas undervisning. Främst är detlitteraturdelen av svenskämnet och elevernas egna skrivande som är didaktiserat för lärarna.Språkdelen av svenskämnet har, verkar det som, en mindre didaktisk tradition.I filosofiämnen anser sig lärarna ha för liten kunskap om ämnesdidaktik och dediskuterar filosofisk didaktik för lite som yrkesverksamma lärare. Lösningen är att låna didaktikfrån svenskämnet och i vissa fall från andra ämnen. Uppsatsen slutar i en diskussion avsaknad avämnesspecifik didaktik och klassrumsforskning i ämnet filosofi.

I detta arbete är författarnas syfte att utifrån ett urval av unga män och kvinnor undersöka flickors läsvanor och attityder till läsning, hur relationen mellan skolans och unga män och kvinnors literacy förefaller, samt hur olika lärare bedriver och utformar litteraturundervisning utifrån olika ämneskonceptioner. Parallellt med detta har arbetet har arbetet ämnat att berika deras didaktiska kompetens inför den kommande professionen som svensklärare på gymnasiet. Metoden består av kvalitativa studier i form av semistrukturerade intervjuer, samt en kvanitativ enkätundersökning. I interjvuerna undersöktes svaren från två gymnasielärare på en gymnasieskola i en svensk storstad. Dessa hade varit verksamma lärare under en längre tid. Därtill intervjuade författarna sju gymnasieelever ¬¬– fyra manliga och tre kvinnliga – i årskurs tre på en skola i södra Sverige. Eleverna studerade vid det samhällsvetenskapliga programmet med inriktningarna ekonomi och media. I den kvantitativa studien undersökte författarna läsvanor och attityder till läsning i skolan och på fritiden bland 47 gymnasieelever på samma skola som de intervjuade lärarna arbetade på. Eleverna var mellan 16 och 19 år och studerade vid det naturvetenskapliga och det samhällsvetenskapliga programmet. Ett av resultaten som författarna kom fram till är att flickor i deras material inte tycktes läsa mycket mer än pojkar. Dock pekade enkätundersökningen på en genomgående entusiasm till läsning av olika slag bland pojkar och flickor. Utöver detta vittnade de intervjuade flickornas svar om att de uppskattade texter som förefaller verklighetstrogna. Författarna upptäckte också att många elever önskade att få sina textvärldar erkända i undervisningen. Samtidigt ställde sig lärarna kritiska till vissa av de texter som ingår i ungdomars textväldar. Det var i synnerhet kortare, splittrade blogginlägg och andra nätbaserade texter som lärarna var skeptiska till. I arbetet visade det sig dessutom att eleverna uppskattade en undervisning som byggde på en erfarnhetspedagogisk ämneskonception. Lärarna i studien gav intrycket av att de utformade sin undervisning utifrån en sådan ämnessyn, även om deras undervisning hade inslag av andra ämneskonceptioner. Ett annat resultat som författarna kom fram till är att många elever inte tycks få sina skriftpraktiker erkända i klassrummet. Slutsatserna som författarna drar är först och främst att flickor uppskattar att läsa om sådant som påminner om det verkliga livet och sådant de möter i vardagen, men också om sådant som gör det möjligt att drömma sig iväg från verkligheten. Därutöver drar de slutsatsen att unga kvinnornas textvärldar består av olika nätbaserade texter, så som nättidningsmagasin, bloggar och sociala medier, men även av visuella medier så som TV-serier och filmer. Den tredje slutsatsen som dras i arbetet är att det förekommer ett ömsesidigt motstånd gentemot olika literacyformer mellan elever och lärare. Författarnas fjärde slutsats är att elever inte har en negativ inställning till skriftpraktikers form, utan att det är det innehåll som behandlas vid läsning som de är skeptiska mot. Slutligen drar de slutsatsen att elever tycks uppskatta ett erfarenhetspedagogiskt svenskämne som tillgodoser deras litterära preferenser och att lärarna i studien till viss del förespråkar en sådan ämnessyn, även om deras undervisningen inte genomsyras av en helt entydig ämneskonception.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken syn på svenskundervisning som framträder i tre doktorsavhandlingars empiriska material och hur undervisningen kan belysas ur ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv. Metoden för studien är en kvalitativ textanalys där tre doktorsavhandlingars empiriska material tolkas och analyseras utifrån ett hermeneutiskt angreppssätt. I studiens resultatdel analyseras och tolkas elevers och lärares röster kring deras upplevelser och uppfattningar om undervisningen. Studien visar att litteraturundervisningen har svårt att motivera vissa elever då de upplever att innehållet inte kopplas till deras egna erfarenheter och meningssammanhang. I resultatet som fokuserar på tal, språk och skrift framgår det att många elever upplever undervisningen som viktig och relevant då deras språkliga kunskaper kopplas till framtida studier och vuxenliv. Avslutningsvis behandlas det fenomenologiska livsvärldsbegreppet som ett syn- och frågesätt som kan tillämpas för att belysa aspekter av undervisning med utgångspunkt hos elever och lärare. Vad som framgår av resultatet är att undervisningen präglas av ett instrumentellt lärande och formaliserad undervisning där isolerade färdighetsövningar tenderar att bortse från dialogiska och erfarenhetsbaserade lärandesituationer. Med utgångspunkt i det fenomenologiska livsvärldsbegreppet visar studien på erfarenhetens centrala och betydelsefulla roll för meningsskapande och meningsfulla lärandesituationer.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna.Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar. Detta svenskämne, där verk och författarskap kvalificerar sig utifrån sitt kanoniska värde, men där förförståelse skapas utifrån elevernas erfarenheter och där diskussionsteman kopplas till dagens samhälle och elevers intressen skulle man kunna kalla för ett ”erfarenhetspedagogiskt bildningsämne”. Att arbeta erfarenhetspedagogiskt med den kanoniserade litteraturen kan vara ett sätt att vidga elevernas horisonter och att därmed bemöta kritiken om att eleverna inom erfarenhetspedagogiken inte upptäcker nya sätt att tänka. Jag menar att litteraturundervisningen - i enlighet med kursplanen - måste utmana elevernas åsikter och att den även måste utmana dem att läsa svårare litteratur än vad de spontant gör på fritiden.

Syftet med följande studie är att undersöka betydelsen av estetiska läroprocesser i svenskundervisning. Genom kvalitativa intervjuer undersöks hur och varför lärare valt att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet, samt vilka möjligheter och begränsningar lärarna ser i sitt arbete. I undersökningen kommer jag fram till fyra övergripande områden inom vilka störst potential för arbetat med de estetiska läroprocesserna i svenskundervisning återfinns. Det första området rör att fånga eleven medan de övriga tre är mer elevrelaterade. 1. Att fånga eleven. 2. Att få eleven att se arbetet i skolan som en helhet. 3. Att förmå eleven att reflektera. 4. Att förmå eleven att hitta nya vägar till sig själv.Undersökningen visar att det finns legitima grunder för att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet. Bakom valet att arbeta med estetiska läroprocesser finns skäl av varierande karaktär som sammantaget spänner över ett brett område som innefattar många av de mål och syften som återfinns i styrdokumenten för svenska.

Studien ämnar undersöka vilka förutsättningarna är för de texturval som sker inom grundskolans svenskundervisning. Syftet undersöks genom frågeställningarna: ”Vilka didaktiska frågor och ämneskonceptioner uttrycks i kommentarmaterial till kursplanen i Svenska för grundskolan år 1969, 1988 och 2011 med fokus på texturval av skönlitteratur?” och ”Har dessa uttryck förändrats över tid och hur skulle denna förändring i så fall kunna påverka lärares förutsättningar för texturval av skönlitteratur?”. Undersökningen genomförs utifrån en kvalitativ textanalys. Slutsatsen är att det skett en förskjutning av ämneskonceptioner i Skolverkets kommentarmaterial för svenskämnet samt att förutsättningar för texturval med fokus på skönlitteratur blivit mer svårtolkat över tid.