Syftet med arbetet är att utforska hur lärare och specialpedagogers samarbetar. Vidare syftar texten till att utforska hur skolans organisation kan påverka samarbetet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre lärare och två specialpedagoger. För att analysera materialet har systemteori använts som ett övergripande teoretiskt ramverk. Utöver det har begreppen funktionell dumhet (Alvesson och Spicer, 2016) och mikropolitik (Sinclair och Malen, 2021) använts för att tolka respondenternas svar. Studien bidrar med kunskap om hur specialpedagoger och lärare beskriver sitt samarbete. Resultatet visar att lärarna är kritiska till hur specialpedagoger arbetar. Enligt lärarna agerar specialpedagogerna som ombud för elever utan att själva göra professionella bedömningar av elevernas behov. Trots att specialpedagogen har en mycket begränsad professionell arena agerar specialpedagoger som experter med tolkningsföreträde enligt lärarna. Under intervjuerna hade specialpedagogerna svårt att motivera sina metodval med stöd av vetenskap och hänvisade istället till beprövad erfarenhet eller känslor. Specialpedagogerna som intervjuades hade två olika förhållningsätt till lärare. Den ena agerade som rådgivare och som medlare mellan lärare och elev. Den andra specialpedagogen förhöll sig mer auktoritärt i förhållande till lärare och betraktade sig själv som ett ombud för elevers rättigheter. Specialpedagoger har enligt resultatet en mer idealistisk syn på eleverna medan lärarna har en tendens att betrakta eleverna som rationella aktörer. Från ett systemteoretiskt perspektiv blir det viktigt att hitta en jämvikt mellan dessa olika sätt att betrakta elever. För att specialpedagoger ska klara delarna av yrket som kräver fördjupade kunskaper om pedagogik och specialpedagogik behövs sannolikt en starkare vetenskaplig förankring. Alternativt bör specialpedagogyrket betraktas som ett mer kollegialt yrke utan tolkningsföreträde i förhållande till lärare.

Syftet med undersökningen är att bidra till ökad kunskap om svensklärares val av skönlitterär text i undervisning och hur de förklarar och motiverar dessa val. Frågeställningarna som studien ämnar besvara är följande: Vilka skönlitterära verk och texttyper väljer de intervjuade lärarna att använda sig av i sin undervisning i ämnet svenska? Hur motiverar lärarna sina val av skönlitterära texter? Och vilka faktorer påverkar lärarnas val av skönlitterär text i undervisningen? Forskningsresultat visar att lärares urvalsprocess är en komplex aktivitet där mer forskning inom ämnet behövs. Metoden som användes för att besvara frågeställningarna och således syftet med studien är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Metodansatsen är fenomenografisk metod vilket syftar till att undersöka uppfattningar om fenomen. Det teoretiska ramverk som används vid analys av empirin är sociokulturell teori. Resultatet har kontrasterats mot tidigare forskning inom ämnet, samt olika perspektiv på svenskämnet och litteraturens plats i undervisningen i svenska. I likhet med tidigare forskning visar resultatet en mångfasetterad och komplex bild av lärares urvalsprocess. Några aspekter ter sig extra intressanta och framträdande i de data som samlats in i denna undersökning. Det gäller tidspress på grund av stofftäthet, vilket gör att noveller används i hög utsträckning. Texter väljs ofta för att möjliggöra samtal och diskussioner. Resultatet indikerar en möjlig förekomst av en skönlitterär kanon. Flera lärare anser att bedömning försvårar deras litteraturundervisning och påverkar deras val av texter. Ett intressant resultat är även att vårdnadshavare i viss utsträckning verkar påverka val av skönlitteratur. Lärarna pekar även på att elevernas bristande färdigheter och förmågor påverkar deras litteraturval. Det framkommer också att lärarna ofta utgår från eleverna och att de är färgade av sina ämneskonceptioner när de väljer texter. Lärarna visar medvetenhet om sociokulturell teori för lärande men i den faktiska undervisningen visar det sig att denna inte alltid är möjlig att implementera på grund av de ovanstående faktorerna vilket försvårar lärarnas arbete.

This study deals with different teacher models in primary schools. The aim of the study is to explore and evaluate teachers’ experiences of a transition from a traditional class teacher model to subject teachers. The emphasis is on the relations between teachers and pupils, differences in the teachers’ workload, the guardians’ attitudes and teacher contact, as well as the significant pros and cons of the subject teacher model from the teachers’ perspective. The method used is qualitative interviews with five subject teachers from two different schools, one small and one large, working with grade 1–3 pupils. Follow-up interviews were conducted one year later. The results show that the increase in the number of teacher–pupil relations was regarded as beneficial for both groups. Guardians’ initial concerns regarding teachers’ lack of comprehensive views of the pupils’ performances faded away as the pupils showed positive attitudes in general towards a multiple-teacher model. Teachers experienced a reduced workload due to fewer subjects to teach which could give room for more individualized teaching. The responsibility for the contacts between the school and the guardians was shared among the teachers in form of mentorships. The identified disadvantages included stressful situations and disturbances when changing classrooms, and less fixed routines in general which may cause stress for pupils with special educational needs. Teachers’ overall experiences of the subject teacher model were positive in general. According to their experiences the conditions for a successful implementation of a subject teacher model at primary schools are better at a small scale school. Further, such a model may not be optimal for every pupil at primary level. In particular children with special needs may require a more rigid teaching situation with a single class teacher to attach to. The study has identified a number of pros and cons of a subject teacher model compared to a traditional class teacher model. No conclusive arguments have, however, been found for placing one model above the other.

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra svensklärares uppfattningar om akade-misk skriftspråkskompetens. Studien genomfördes genom kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med tre gymnasielärare i svenska. Resultatet visar att de till-frågade lärarna uppfattar akademisk skriftspråkskompetens som innefattande både opera-tionell och diskursiv kompetens och två av lärarna uppfattar även kritisk-analytisk kom-petens som en del av den akademiska skriftspråkskompetensen. Den operationella kom-petensen ses av lärarna som något grundläggande för utvecklingen av akademiskt skrift-språk och lärarna har ett stort fokus på den diskursiva kompetensen, där de arbetar med målbilder i form av olika vetenskapliga texttyper som eleverna ska lära sig bemästra. Lärarnas utsagor om vad som utgör akademisk skrivkompetens uppvisar en svag före-komst av kritisk-analytisk kompetens.

Den här studien syftar till att urskilja en yrkesetisk gräns baserat på samhällskunskapslärares uppfattning av ämnets övergripande syfte i förhållande till ämnesplanen. Om en gränsdragning existerar syftar studien också till att, i relation till innehållet så som det presenteras i ämnesplanen, synliggöra var den gränsen går. Analysen baseras på empiri som är insamlat med hjälp av en kvantitativ enkätmetod och görs med hjälp av ett struktureringsteoretiskt perspektiv.    Teorin bygger på att institutionerna i samhället ständigt reproduceras genom den samverkan som varje dag sker mellan aktören och institutionen och det är först i mötet med det abnormala som aktören tvingas ta ställning till om hen ska fortsätta reproducera institutionen eller ej.  Struktureringsteorin används i den här studien för att synliggöra det abnormala genom att låta samhällskunskapslärare resonera kring om de, rent hypotetiskt, skulle fortsätta reproducera skolan genom att utöva sitt yrke om politiker plockade bort innehåll från ämnesplanen som man ansåg låg till grund för ämnets övergripande syfte. Detta görs med hjälp av de tre teoretiska begreppen betydelseskapande, auktoritetsutövning och legitimitet. Resultatet i studien visar att det går att urskilja en yrkesetisk gränsdragning hos 61 av de 90 lärare som svarade på enkäten.  Mötet med det abnormala kan översättas till att politikerna tar bort statsvetenskap från ämnesplanen eftersom lärarna då skulle förlora sin legitimitet. Resultatet visar också att det är studiet i demokratiteori som samhällskunskapslärarna uppfattar som ämnets övergripande syfte i förhållande till ämnesplanen och om statsvetenskap tas bort från ämnesplanen betyder det även att möjligheten att utbilda inom demokrati tas bort vilket leder till att lärarna skulle förlora känslan av betydelse för ämnet. Resultatet visar också att auktoritetsutövande är synonymt med att planera innehållet baserat på världsläget och efter elevgrupp.

Sammanfattning: I Sverige kommer det en ny ämnesplan i matematik på gymnasiet under hösten 2021. I den nyaämnesplanen skrivs programmering fram mer än i den tidigare ämnesplanen (Skolverket, 2018).Programmering är något som många lärare känner sig osäkra på. Lärare är i behov av fortbildning som ger dem programmeringskunskaper som de kan använda i undervisningssammanhang. Ett problem är att lärare ofta har för lite tid. Det gör att lärare behöver en fortbildningsom är effektiv, ger programmeringskunskaper och innehåller didaktiska inslag som är applicerbara i undervisningen. I denna undersökning granskar vi olika fortbildningar för att se vadde olika fortbildningarna tar upp.Resultaten i studien visar att inga av fortbildningarna innehåller både grundläggande programmeringskunskaper och har didaktiskt innehåll som riktas mot matematik på gymnasiet. De fortbildningarna som granskas innehåller många gånger antingen programmering eller didaktisktinnehåll.

För att främja elevers språk- och kunskapsutveckling i allmänhet, och nyanlända elevers i synnerhet, behöver all undervisning i skolan präglas av språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter. Med andra ord ska inte bara lärare i svenska som andraspråk, utan även ämneslärare, bedriva en undervisning där elevernas språk och kunskaper utvecklas parallellt. Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra ämneslärare på Introduktionsprogrammet språkintroduktion beskriver och reflekterar kring ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, och har en kvalitativ forskningsinriktning, där det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med ämneslärare som undervisar nyanlända elever på språkintroduktion.Det huvudsakliga resultatet av undersökningen är att det i samtliga lärares redogörelser av språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter finns ett starkt fokus på inlärningen av ämnesspecifika ord och begrepp. Resultatet visar också att lärarnas val av arbetssätt påverkas av organisatoriska faktorer, men också av elevernas kunskaper samt även till viss del lärarnas egna kunskaper. Studien synliggör även lärarnas behov av kompetensutveckling. Den övergripande slutsatsen är att lärarna uppfattar sina ämnen som språkutvecklande, men att skolans och lärarnas språk- och kunskapsutvecklande arbete delvis saknar förutsättningar att i tillräcklig utsträckning stötta nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling.

Studien undersöker fyra ämneslärares upplevelser kring att arbeta språk- och kunskapsutvecklande med andraspråkselever i gymnasiet. I sina berättelser utgår lärarna ifrån skolornas språkpolicys och elevernas tidigare skolerfarenheter. Studien undersöker även hur lärarna ser på fortsatt kompetensutbildning med fokus på andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Samtliga ämneslärare som deltar undervisar elever med svenska som andraspråk. Studien är kvalitativ där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. De teoretiska ramverken för studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på stöttning och transspråkande. Studiens resultat visar att lärarna arbetar språk- och kunskapsutvecklade genom ett sociokulturellt förhållningssätt till undervisning samt att de uppmuntrar eleverna till att använda sig av den språkliga strategin transspråkande då ämneslärarna anser att det är det kunskapsmässiga som ska bedömas av dem och inte det svenska språket. Lärarnas arbete med andraspråkselevers tidigare skolerfarenheter är dock något isolerat och det existerar ingen vägledning på deras skola genom språkpolicys. Resultatet uppvisar även en vilja bland majoriteten av lärarna att vidareutveckla sina kunskaper kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, men är osäkra kring kompetensutbildningens förfarande.

Syftet med det här arbetet är att få ökad kunskap om vad ämneslärare och klasslärare har för inställning till NO. Vidare innefattar studien vilka läromedel som används och hur lärarens inställning påverkar läraren till att välja ett specifikt läromedel samt vilka övriga faktorer som påverkar valet av läromedel i NO. Arbetet utgår från begreppsramverket Pedagogical Content Knowledge som innefattar lärares kompetens som en kombination av ämneskunskap och ämnesdidaktik. Utifrån en studie där sex ämneslärare och klasslärare i årskurs 1-3 har intervjuats visar resultatet att det finns en varierad inställning till NO, där intresset till synes är högre hos ämneslärarna än hos klasslärare. Inställningen påverkas främst av intresse och ämneskunskap om det aktuella området. Valet av läromedel påverkas i sin tur av intresset och ämneskunskapen i samband med tid och andra resurser. I slutsatsen kommer sambandet mellan vad som läraren anser sig ha för ämneskunskapen, intresse, vad som anses som inspirerande och vad de har bäst inställning till att undervisa i att redovisas. Ovanstående delar kommer att kopplas till hur dessa i längden påverkar engagemanget för vilket läromedel man väljer att arbeta med. Det här arbetet bidrar med ökade kunskaper om hur ämneslärares och klasslärares inställning skiljer sig åt och hur det påverkar valet av läromedel i NO.

I denna studie undersöktes hur samarbetet mellan speciallärare och ämneslärare kan se ut i matematik- respektive språk-, läs- och skrivutveckling på en högstadieskola med en inkluderande specialundervisning samt hur man bäst kan utnyttja de båda yrkesgruppernas komplementära kompetenser. Som metod för datainsamling gjordes observationer på lektioner där speciallärare och ämneslärare samarbetade. Observationerna följdes av enskilda intervjuer av speciallärare och ämneslärare i matematik och språk samt rektor och samordnande specialpedagog. Avslutningsvis genomfördes en gruppintervju med speciallärare och ämneslärare. Till analys användes Abbotts teori om olika yrkesrollers kamp om vem som ska göra vad på arbetsplatsen samt Laviés teori om lärares olika inställning till samarbete.   Resultatet visade att speciallärare och ämneslärare har olika arbetsuppgifter i klassrummet och i planeringsarbetet. Medan ämnesläraren har rollen som ledare blir specialläraren mer som en assistent. I studien framkom att det viktigaste för att utveckla ett lyckat samarbete mellan speciallärare och ämneslärare är relationen mellan personerna. Förutom relationen är även förmågan till flexibilitet och viljan att ta varandras roller betydelsefulla faktorer. Ett sätt som lyftes fram för att utnyttja speciallärarens kompetens i det inkluderade klassrummet är specialpedagogisk handledning. / This study focused on the cooperation between special education teachers and subject teachers in mathematics development and language-, reading- and writing development. The study was carried out at a comprehensive school with an inclusive special education and aimed at investigating how to use the teachers’ complementary competences in the best way. The method used was observations of lessons when special education teachers and subject teachers cooperated. These observations were followed up by individual interviews with special education teachers, subject teachers in mathematics and languages as well as with the headmaster and the coordinating special education teacher. Finally a group interview was carried out with the special education teachers and subject teachers. Abbott’s theory about various professional roles and their struggle about who should do what at the work place was used together with Lavié’s theory about teachers’ attitudes to cooperation.   The result showed that special education teachers and subject teachers have different roles in the classroom and also in the planning of lessons. The subject teacher often takes the role of the leader whereas the special education teacher acts more as an assistant. The study showed that the most important factor in developing a successful cooperation between the special education teacher and the subject teacher is the relationship between the individuals.  Two other important factors are flexibility and the willingness to take each other’s roles when needed. Another way of taking advantage of the competence of the special education teacher is to let him/her coach the subject teachers.