Denna studie berör Ringaren i Notre-Dame (1831) skriven av Victor Hugo, översatt av Gustav Sandgren och utgiven av Almqvist & Wiksell förlag AB (1977) samt den återberättade versionen av Maj Bylock (2000) utgiven av Rabén & Sjögren förlag. Syftet med studien är att synliggöra om en bearbetad version av Ringaren i Notre-Dame är mer läsbar samt mer lättläst än en översatt version av originalet av samma verk samt vilka didaktiska reflektioner lärare behöver göra för att elever i åk 4-6 ska utvecklas mot ett valt betygskriterium. Utifrån studiens frågeställningar och syfte så utgår studien från en innehållsanalys med komparativ karaktär samt LIX-mätningar som metod. Studiens analys visar att den bearbetade versionen är mycket lättläst i läsbarhet men innehåller ord som inte uppfyller kriterierna för en lättläst bok. De didaktiska perspektiven diskuteras i avsnitt 7.2.

The purpose of this study was to learn more about teachers' experiences and perceptions of aesthetic learning processes in social studies education in grades 4-6. This was examined through the following research questions: How do teachers describe their work with aesthetic expressions in social studies education in grades 4-6? What different purposes for the use of aesthetic learning processes do teachers describe? How do teachers describe the conditions for their teaching with aesthetic learning processes? To what extent do teachers use aesthetic expressions as part of their teaching, and which expressions are used the most? To answer these questions, five teachers teaching social studies subjects in grades 4–6 were interviewed. A survey was also conducted, with 65 teachers responding to questions about how often they use aesthetic learning processes in teaching and which aesthetic expressions they use. The interviews and the survey were then analyzed based on theories of aesthetic learning processes. The results based on the teachers' descriptions indicate that teachers teach through aesthetic expressions, known as education through the arts. Aesthetic expressions are used as a language of aesthetics in teaching. Teachers and students use the aesthetic language to learn and portray their learning. Aesthetic languages are sometimes used in a creative process where students, together with the teacher and the subject matter, are given the opportunity to reflect and experiment in their learning. Teachers experience that lessons become more enjoyable, and that students are more engaged when using aesthetic learning processes. Furthermore, teachers describe that they perceive students to remember more, and the subject-related content becomes clearer and more concrete for students when using aesthetic learning processes. They use aesthetic learning processes, among other things, to motivate students and reinforce their knowledge. The study shows that time is the primary factor affecting the conditions for teaching with aesthetic learning processes. Furthermore, the study indicates that the majority of teachers teaching social studies subjects in grades 4-6 use aesthetic learning processes in teaching 4-7 times per term. Among the aesthetic expressions, arts and drama are the most commonly used in teaching.

Vi behöver språkliga strukturer för att fungera i ett samhälle där vår dagliga kommunikation sker via språk i olika kontexter och ofta publikt i flera medier. Människan påverkas av mediers språkbruk och språkanvändning, därav blir skolans inverkan på elever språkutveckling avgörande. Det är av vikt att eleverna ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket. Föreliggande studie syftar till att belysa de språkdidaktiska metoder och strategier som nio svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av i sin grammatikundervisning som stöd för elevers språkutveckling. Studien har en deduktiv ansats med ett konstruktivistiskt ramverk. Semistrukturerade intervjuer har genererat empiri som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att elevers förkunskaper och kognitiva nivå lägger grunden till hur undervisningen bör utformas. Arbetsmetoder och strategier för att lyckas med grammatikundervisningen visar sig vara varierande undervisning för att motivera och aktivera eleverna i sin språkutveckling. Lärare motiverar sin grammatikundervisning med att den ska främja elevers språkutveckling och genom att låta eleverna via ett upptäcktslärande befinna sig i utmanande situationer bygger de vidare på sina befintliga kognitiva förmågor och har möjlighet att utveckla sina metalingvistiska förmågor.

Syftet med studien var att ta reda på hur de deltagande lärarna för årskurs 4–6 i Sverige behandlar interkulturalitet i engelskundervisningen för att bidra till utvecklingen av elevernas förmåga att delta på ett adekvat sätt i det globaliserade samhället. I och med engelskans unika roll i samhället och att vi människor stöter på kulturella olikheter ville vi synliggöra engelskämnets potential enligt de deltagande lärarna för att motverka främlingsfientlighetens konsekvenser. Ansatsen är kvalitativ med utgångspunkt i inter­kulturell kommu­nikativ kompetens i engelskundervisningen. Resul­tatet visar att lärarna säger sig arbeta med läro­medel för att främja det vi har valt att kalla den interkulturella förmågan. Vidare visar resultatet lärarnas olika åsik­ter om engelskämnets potential för att arbeta med värdegrunds­frågor. Vi anar en osäkerhet i vad lärarna anser engelsk­undervisningen ska leda till när det gäller interkulturalitet. Däremot visade lärarnas svar att de arbetar med delar av den interkulturella kompetensen. Lärarnas engelskunder­visning mot den interkulturella förmågan och värdegrunds­frågorna sker främst genom lärobokens inne­håll. Om det inte tas upp i läroboken skulle det antagligen inte heller finnas med i engelskunder­visningen.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka metoder och strategier de deltagande lärarna använde för att främja elevernas tilltro till sin egen förmåga att kommunicera på engelska. Vi undersökte också de deltagande lärarnas syn på hur läromedlet Magic! bidrog till samma syfte. De två datainsamlingsmetoder som användes var observation av de deltagande lärarnas praktik i klassrummet och intervjuer med de deltagande lärarna. Detta resulterade i kvalitativa data som har analyserats tematiskt med stöd av aktuell forskning och didaktisk litteratur. Resultatet visar att det fanns skillnader i hur de deltagande lärarna använde sig av språkfrämjande strategier och motivation i undervisningen. Resultatet visar även att deltagarna till viss del hade olika syn på huruvida läromedlet Magic! främjar elevernas tilltro till sin egen förmåga att prata engelska. Vår slutsats är att hur läromedlet används i undervisningen och vilka språkinlärningsstrategier som tillämpas beror på lärarens inställning till läromedlet och dennes ämnesdidaktiska kompetens.

Syftet med undersökningen är att bidra med kunskap om hur lärare i årskurs 4–6 kan utvärdera digitala matematikspel i undervisningen om rationella tal i bråkform, med hänsyn till elevernas möjligheter att utveckla en grundförståelse. Metoden som har använts är en komparativ textanalys där tre olika digitala spel har jämförts med en aktivitet från en tryckt matematikbok. De digitala spelen, boken samt aktiviteterna är gjorda utifrån ett subjektivt urval där en variation av hur det matematiska innehållet presenterats har prioriterats. Resultatet visar att digitala spel kan medföra nya möjligheter sett till multimodala aspekter och möjligheter att anpassa svårighetsnivån jämfört med den tryckta boken. Vidare visar även resultatet att de digitala spelen kunde ge respons som var direkt utan att avslöja svaret, vilket därmed kan göra det möjligt för elever att arbeta mer självständigt. Avslutningsvis har resultatet synliggjort att trots att samma representationer är närvarande i både den tryckta boken samt i ett digitalt spel, kan elevernas möjligheter att uttrycka sig förändras.

Problemlösning är en central del inom matematikundervisningen. Såväl skollag som läroplan understryker vikten av en utvecklad problemlösningsförmåga. Det ställer således krav på lärare att bedriva en givande och innehållsrik undervisning. Eftersom problemlösning är ett komplext område medför det ett flertal utmaningar. Det kräver på så vis kompetenta lärare som har kunskaper om hur de ska utforma undervisningen för att möta elevernas olikheter och nivåer.  Studien syftar till att belysa lärares erfarenheter av fenomenet problemlösning i grundskolans matematikundervisning för årskurs 4–6. För att belysa lärares erfarenheter utgår studien från två frågeställningar: Hur beskriver lärare att de arbetar med problemlösning? Vad är lärares egna uppfattningar kring den eventuella effekten av problemlösning i undervisningen? För att nå essensen av fenomenet problemlösning och besvara frågeställningarna utgår studien från en fenomenologisk ansats. Data samlas in genom semistrukturerade intervjuer med ett urval på sex verksamma lärare som vidare analyseras systematiskt.   Resultatet presenteras utifrån ett antal teman som framkommer utifrån analysen. Lärares erfarenheter utmynnas i såväl utmaningar som framgångsfaktorer vad gäller nivåanpassning och engagemang. De erfar att övergripande matematikläromedel behöver kompletteras samtidigt som de inkluderar ett flertal olika arbetssätt där kooperativt arbete konstateras vara en framgångsfaktor. I resultatet framkommer även en återkommande undervisning av problemlösning, användbara undervisningsmodeller samt en progression i användning av problemlösningsstrategier. Lärarna upplever en otillräcklighet vid undervisning av problemlösning samt arbetar begränsat med problemformulering. Vid undervisning genom problemlösning lyfts vikten av att få eleverna att våga och våga misslyckas men även att språkliga färdigheter spelar en roll. Lärare definierar problemlösning varierande men enas om att det är ett komplext och utmanande arbetsområde.

Representationsformer behöver ha en central roll i matematikundervisningen, för att elever ska visa resonemang på relevant sätt. Olika representationsformer möjliggör att elever både visar hur de tänker, samt varför de tänker på de sätt de gör. Syftet med denna studie var därför då att undersöka hur olika representationsformer påverkade elevers användande av logos och resonemang. Detta genomfördes genom en kvantitativ studie, där fältobservationer samt genomförande av två tester användes som metod för datainsamling. Data analyserades med hjälp av Chevallards ramverk kring Praxeologi. Resultatet av studien pekar på att en implementering av arbete kring representationsformer, gynnar elever i de matematiska resonemang som ska föras. Resultatet av studien pekar även på att elever gynnas av att delta i helklassdiskussioner, där de kankomplettera varandra i de matematiska tankar och resonemang. Genom implementering avrepresentationsformer i helklassdiskussion kan man se tydliga tecken på att elever i det matematiska klassrummet kan vidareutveckla matematiska resonemang. Elever kan visa på ökadmatematisk förståelse och därigenom utveckla sina matematiska kunskaper.

Syftet med denna studie är att, genom en läromedelsanalys, synliggöra likheter och skillnader i mängden representationsformer inom tal i bråkform i basläromedel för matematik. Syftet är även att ta reda på om det finns en progression av abstraktionsnivå utifrån årskurser i läromedlen. Genom studiens urval valdes tre vanliga basläromedel ut och avgränsningar gjordes för att fokusera på uppgifter som berör tal i bråkform. Studien har utgått från Heddens teori och med hjälp av kvantitativa metoder samt innehållsanalys har uppgifter från läromedlen kodats utifrån kategorierna semikonkreta, semiabstrakta eller abstrakta representationsformer. Resultatet visade att majoriteten av uppgifterna har abstrakta representationsformer och att semikonkreta representationsformer är underrepresenterade i samtliga läromedel i denna studie. Två av tre läromedel följer en progression med minst abstrakta representationsformer i årskurs 4 och mest i årskurs 6. Resultatet är relevant för professionen, eftersom det visar på vikten av ett kritiskt förhållningssätt till val av läromedel samt att lärare behöver vara uppmärksamma på vilka representationsformer som elever möter.

Forskning visar att läroböcker spelar en viktig roll i de naturvetenskapliga ämnena. Samtidigt riktas kritik mot lärobokens utformning där samverkan mellan människans organsystem inte visas tydligt i texter och bilder. I denna studie undersöks hur blodomloppets samverkan med andningen samt med matspjälkningen skildras i läroböckernas texter och bilder som används i grundskolans årskurs 4-6. Intervjuer med fem lärare har genomförts för att undersöka hur text och bild från läroböckerna används i undervisningen. Analyserna av läroböckerna visade att skildringen av hur blodomloppet samverkar med matspjälkningen är tydliga i lärobokens texter medan det saknas bilder på denna samverkan. Den samverkan som sker mellan blodomloppet och andningen är tydlig i både bilder och text. Intervjuerna pekade på att användandet av läroböcker är lågt i de naturvetenskapliga ämnena i grundskolans årskurs 4-6. / Research shows that the textbook plays an important role in science education. However, textbooks has been criticized because of the poor descriptions of the interaction between the human circulatory, respiratory and digestive systems. This study shows how the relationship between the circulatory system, respiratory and digestive system is described in primary school science textbooks in both texts and images. Five teachers have been interviewed to examine how they use the texts and the images from the textbooks in the classroom. Analyzes of the textbooks show that the interaction between the circulatory system and the digestive system is clearly described in texts though there is a lack of illustrative images. The interaction between the circulatory system and the respiration is clear in both images and text. The interviews showed that the use of science textbooks is scarce in primary school year 4-6.