Denna studie undersöker vad det är i åtgärdsprogram som överklagats av vårdnadshavare till Skolväsendets Överklagandenämnd, som är en del av den statliga, juridiskt kontrollerande styrningen av skolväsendet. Studien undersöker också hur Skolväsendets Överklagandenämnd beslutat i förekomna ärenden samt hur nämnden skrivit fram vägledande råd. Fullskalestudien som sträcker sig mellan 11-07-01 till 12-03-01 bygger på 24 överklagade och granskade åtgärdsprogram, vårdnadshavarnas yttranden samt nämndens beslut.   Resultatet visar att vårdnadshavarna, i många fall, överklagar processen, hanteringen och genomförandet av åtgärdsprogrammet. Skolväsendets Överklagandenämnd granskar och tar besut utifrån hur väl huvudmannen har följt skollagens skrivning kring arbetet med åtgärds­program. Nämnden granskar innehållet, åtgärderna och åtgärdernas omfattning i förhållande till elevens påvisade behov. Av de 24 överklagade åtgärdsprogrammen har nämnden avskrivit 7 ärenden som inte uppfyllt kriterierna för ett överklagande. I 10 fall har ärendet avslagits och åtgärdsprogrammet fastställts. 7 ärenden har bifallits, där åtgärdsprogrammet upphävts och återvisats till rektor för ny prövning. I besluten skriver Skolväsendets Överklagandenämnd fram sin bedömning och ger i förekommande fall råd utifrån ett juridiskt perspektiv. I diskussionen avhandlas hur tolkningen av skolans uppdrag påverkar elevens möjlighet till likvärdig och jämlik utbildning.

Syftet med studien är att undersöka vad lärare och fritidspedagoger anser att ett åtgärdsprogram är och hur samarbetet fungerar mellan de berörda pedagogerna. Därför behandlas först och främst litteraturinnehåll som hoppas ge en förståelse av barn i behov av stöd, åtgärdsprogram och samarbete i skola-fritidshem. I litteraturgenomgången framgår det olika aspekter om vad åtgärdsprogram är och vad det ska innehålla. Samarbetet överlag mellan fritidshem och skola presenteras i ett avsnitt i litteraturen. I metoden förklaras vår ostrukturerade intervjuform. Vi har utgått ifrån den sociokulturella teorin i den bemärkelse att vi lagt mycket tygnd på begreppen artefakt och samarbete. Åtgärdsprogram ser vi som en artefakt, alltså ett stöd som kan hjälpa barn i behov av stöd. Samarbetet för att vi tycker att den har en så viktig roll så att både eleverna och pedagogerna ska få så mycket stöd och hjälp som möjligt för lärandet. Resultatet av undersökningen visar på olika aspekter som kan ligga till grund för vad ett åtgärdsprogram är. Åtgärdsprogram kan ses utifrån flera aspekter, allt ifrån en artefakt att arbeta med men det kan också innebära hjälpmedel som datorer och ses som ett verktyg för elever att nå målen. Som stöd för elever kan åtgärdsprogram även ses som ett krav som kommit från Skolverket. När det kommer till samarbetet mellan skola och fritidshem vad gäller åtgärdsprogram var det många aspekter som framkom under intervjuerna. Tidsbrist och brist på resurs är två av många aspekter som uppkom. Samarbete anses viktigt trots att det sällan fungerar speciellt bra.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och analysera några uppfattningar av den skrivna textens utformning i åtgärdsprogram för elever i grundskolan. I studien deltar tre skolledare och två lärare som alla företräder tre olika skolor. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer samt genom kompletterande textanalyser av totalt nio avidentifierade åtgärdsprogram, tre från vardera skola. Resultatet utifrån intervjuutsagorna visar att det förekommer både likheter och skillnader när det gäller respondenternas uppfattningar om hur och för vem åtgärdsprogram skrivs. Samtliga respondenter framhåller vikten av att både elev och vårdnadshavare närvarar när ett åtgärdsprogram upprättas. Samtidigt framkommer vissa skillnader i fråga om yrkesansvar för rektorer respektive lärare. Medan en av rektorerna betonar skolans skyldighet att upprätta ett åtgärdsprogram i alla lägen, påpekar båda lärarna i studien betydelsen av elevens absoluta närvaro och delaktighet i samband med att ett åtgärdsprogram upprättas. På liknande sätt framkommer skillnader i hur åtgärdsprogrammet är tänkt att användas i praktiken. Rektorerna framhåller bland annat att det skrivna åtgärdsprogrammet ska kunna utgöra ett underlag för ansökan om extraresurser – ett vuxenperspektiv, medan lärarna särskilt understryker åtgärdsprogrammets funktion som ett praktiskt verktyg för både elev och lärare – ett elevperspektiv. I undersökningen belyses även existensen av personliga pronomen i ett åtgärdsprogram. Både respondenternas utsagor, liksom exemplen från de avidentifierade åtgärdsprogrammen, vittnar om att förekomsten av personliga pronomen ej är entydig. Denna undersökning avser emellertid inte att upplysa om vilken eller vilka personliga pronomen som bör användas, utan strävar snarare efter att indikera att det skiftande användandet kan få konsekvenser för hur det upprättade dokumentet slutligen uppfattas och förstås av berörda parter.

Den här studien undersöker formuleringar i en skolas åtgärdsprogram och hur skolans anställda som är knutna till programmet uttrycker sig kring innehållet i det samt vilken inverkan synen på elevers svårigheter kan ha på dessa åtgärdsprogram. Syftet är att belysa hur nära åtgärdsprogrammen de anställda står samt beskriva eventuella orsaker till varför dessa är formulerade som de är och hur det kan komma sig att de anställda uttrycker sig som de gör. För att undersöka detta har data samlats in från såväl åtgärdsprogram som de anställda. För insamling av data ifrån skolans personal användes kvalitativa intervjuer. De kategorier som undersökandet av åtgärdsprogram och de anställdas uttryck har mynnat ut i är åtgärdsprogram, elevers svårigheter samt arbetet med elevers svårigheter. Dessa kategorier är således centrala i studiens resultat- och analysdel. Studien mynnar ut i tankar kring hur olika syn på elevers svårigheter och social rättvisa kan påverka en skolverksamhet.

Ledarskapet i skolan är omdiskuterat och forskningsrapporter visar oftast på resultat som ger rektor en betydelsefull roll i skolans utvecklingsarbete. Huvuduppdraget i skolan består i optimal måluppfyllelse för alla elever som får sin utbildning där. Då har inställning och attityder till barn i behov av särskilt stöd en stor betydelse. Det ställs höga krav på att skolans pedagoger ser möjligheter att förändra miljö, metoder, innehåll och bemötande om alla elever ska få de förutsättningar för måluppfyllelse de har rätt till. En förutsättning är att skolan som helhet har en inkluderande inställning till sitt arbete med eleverna. Rektor står för skolans ledning och måste enligt sitt uppdrag främja detta arbete. För mig har syftet med denna studie varit att undersöka om rektor har möjlighet att med sitt ledarskap förankra en inkluderande inställning i pedagoggruppen, så att den blir synlig i pedagogernas diskussioner och förhållningssätt kring barn i behov av särskilt stöd. Om det finns stöd för att detta lyckats är min nästa fråga om det kan avläsas i åtgärdsprogrammens formuleringar. Jag har använt mig av fallstudier för att genomföra min undersökning. Fem skolor i en större kommun i södra Sverige har varit föremål för en studie i tre delar. Rektorerna på de fem skolorna har intervjuats om hur de ser på sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. På varje skola har en fokusgrupp, med  epresentanter från samtliga arbetslag på skolan, diskuterat två dilemman som om det gällt två elever på den egna skolan. Åtgärdsprogram som under en termin upprättats i två årskurser på skolan har kopierats och avidentifierats för att kunna studeras vad gäller innehåll och formuleringar. Rektorsintervjuer, fokusgrupper och åtgärdsprogram har sedan analyserats för att söka stöd för inkluderande uttryck i tal och skrift. Resultaten visar i fyra av de fem skolorna på uttryck och beskrivningar hos rektorerna som tyder på en inkluderande inställning och som också bekräftas i handlingar såsom förändringar i organisationen och utvecklingsarbete på skolan. Fokusgrupperna på dessa fyra skolor har också i sina diskussioner visat på en inkluderande inställning genom att inrikta diskussionen på förändringar av miljö, metoder, innehåll och bemötande. Däremot finns inte en sådan inställning speglad i åtgärdsprogrammen på någon av skolorna. Dessa innehåller formuleringar som till största delen är individinriktade. På den femte skolan representerar både rektor och fokusgrupp ett mer integrerande arbetssätt, där problemen och åtgärderna förläggs till den enskilda eleven.

Syftet med det här examensarbetet var att utveckla kunskap om samverkan mellan skola och hem i samband med åtgärdsprogram. Uppsatsen består av tre delstudier. Inledningsvis undersöktes förutsättningar för samverkan genom intervjuer med fem rektorer i en kommun om deras syn på föräldrasamverkan. Därefter genomfördes en dokumentanalys av 114 åtgärdsprogram med syfte att undersöka var i åtgärdsprogrammen föräldrarna syns och på vilket sätt. Avslutningsvis intervjuades fyra föräldrar om deras upplevelser av mötet med skolan i samband med åtgärdsprogram. Resultatet visar att rektorer anser att samverkan med föräldrar är av stor vikt. I dokumentanalysen framkom det att föräldrar förekommer i texten på olika ställen, mest under åtgärdsprogrammets formuleringar om åtgärder. Skolan ålägger föräldrarna en stor del av åtgärderna, vilket kan sägas vara i strid med Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram och rektorers intentioner. Dessa åtgärder är av två slag: allmänna åtgärder och ämnesrelaterade åtgärder. I dokumentens text framgår det inte tydligt huruvida föräldrar upplever sig ha inflytande eller inte. Däremot visade resultatet att skolan ofta använder sig av passiva och otydliga formuleringar, i uppsatsen kallat för indirekt kommunikation. Mer sällan förekom exempel på tydliga och raka formuleringar, här kallat direkt kommunikation. Intervjustudien visade att flera av föräldrarna till stor del upplever sig ha inflytande i samverkan med skolan. Det finns även en förnöjsamhet med skolans insatser och samarbetet. Föräldrarnas upplevelse av inflytande problematiserades utifrån aktuell forskning huruvida inflytandet är reellt (verkligt) eller endast en upplevelse. Slutsatsen blev att den indirekta kommunikation skolan kan använda sig av för att få med sig hemmet på en i förväg beslutad linje kan ge en upplevelse av inflytande som inte behöver vara ett reellt sådant. Skolan använder sig även av direkt kommunikation i en öppen dialog som ger föräldrar utökade möjligheter till inflytande vid samverkan vid åtgärdsprogram. Det framkom också att skolan inte alltid är medveten om de tillfällen där språket och skolans terminologi används som maktmedel för kontroll i samverkan. Det visar på ett behov av en ökad medvetenhet och fördjupad kunskap om språk och makt i skolan. Om skolan därigenom kan utöka föräldrars möjligheter och inflytande visar den här studiens resultat att det leder till en bättre och mer framgångsrik samverkan för alla inblandade, inte minst för eleven i behov av särskilt stöd.

<p>Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. </p><p>Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.</p>

Föreliggande uppsats är en kvalitativ studie med syftet att undersöka några pedagogers uppfattningar av pedagogisk utredning vid upprättandet av åtgärdsprogram för elever i socioemotionella svårigheter. Uppslaget till studien var den aktuella debatt som förs kring skolans arbete kring elever i behov av särskilt stöd samt den nya skollagen som trädde i kraft juni 2011. Metoden som har använts är en halvstrukturerad intervjustudie där sex pedagoger i grundskolan fick samtala utifrån följande frågeområden; Pedagogisk utredning, åtgärdsprogram och delaktighet. Pedagogerna arbetar på fem skilda grundskolor varav två är friskolor. Resultatet visar att det förekommer någon form av pedagogisk utredning på samtliga skolor innan ett åtgärdsprogram skrivs fram. Flertalet av skolorna har dessutom ett skrivet dokument som ska ge struktur och skapa ett samförstånd när pedagogerna ska arbeta med den pedagogiska utredningen. Resultatet visar att elever och föräldrar är delaktiga i processen att diskutera fram konkreta åtgärder till åtgärdsprogrammet och i utvärderingen av dessa. I utredningsfasen i den pedagogiska utredningen och i andra processer såsom resursfördelning och undervisning framkom deras delaktighet inte lika tydligt. Underlaget i den pedagogiska utredningen kom huvudsakligen fram genom samtal där det var den utredningansvariga pedagogen som höll i samtalen samt summerade dem. Vidare kan det i resultatet utläsas en fokusering på eleven som individ och där exempelvis åtgärder som är knutna till eleven är centrala. Pedagogerna lyfte även fram betydelsen av att arbeta med hela gruppen kring exempelvis klassrumsklimat och att ett sådant arbete gynnar elever i socioemotionella svårigheter.

Dokumentationsformen åtgärdsprogram får utstå en hel del kritik både från tidigare forskning och från media vad gäller innehåll och utformning. Åtgärdsprogram ska skrivas när det misstänks att en elev inte når aktuella kunskapskrav. Då blir det därför viktigt i ett ämne som matematik som har en relativt hög andel underkända elever att åtgärdsprogramsprocessen fungerar väl. Denna systematiska litteraturstudies syfte är att kartlägga/identifiera eventuella faktorer som kan öka måluppfyllelsen i åtgärdsprogramprocessen i ämnet matematik. Det resultat och slutsatser denna studie kommer fram till är att det är ett antal olika faktorer som måste samspela för att åtgärdsprogramsprocessen i matematik skall falla väl ut. Faktorer som denna studie kommer fram till som kan påverka är exempelvis elevers och föräldrars delaktighet samt rektors engagemang och vilja att delta i arbetet. / Both from previous research and from the media the documentation form of education plan receives a lot of criticism in terms of both content and design. An education plan must be written if a student is suspected not to achieve current knowledge requirements. It will therefore be important in a subject like mathematics which has a relatively high percentage of students who fails to achieve the knowledge requirements. Therefore it is important that the process with the education plan fulfils its purpose. This systematic literature study aims to identify factors that may increase the effectiveness of education plan process in mathematics. The results and conclusions of this study put forward several different factors that must interact in order to make the educational plan process in mathematics successful. Factors that this study concludes that might have an affect are for example, pupils' and parents' participation and the headmasters’ commitment and volition to participate.