I läroplanen står det att ett av skolans uppdrag är att förmedla de mänskliga rättigheterna och utveckla elevers integritet. Syftet med denna studie är att undersöka vad pedagoger på lågstadiet känner till om integritet såväl kroppslig som personlig samt hur de undervisar eleverna för att medvetandegöra dem om rätten till sin egen kropp. Statistik visar att var femte elev blir utsatt för sexuella övergrepp innan de fyllt 18 år och att lära barn om integritet kan vara en del i att förebygga och minska antalet utsatta barn. Tidigare forskning beskriver att många lärare har svårt att undervisa elever om frågor som gäller kroppen, sex och samlevnad. Samtidigt önskar elever att de i ett tidigt skede i sina skolår fått mer kunskap om normer och värderingar och hur de ska agera kring kroppen isexuella sammanhang. Studien utgår ifrån ett lärarperspektiv och förhåller sig till pragmatismen och det sociokulturella perspektivet som teoretiskt ramverk. Resultatet baseras på kvalitativa intervjuer som genomförts med fem lärare verksamma på olika skolor. Intervjuerna lät pedagogerna berätta om sina erfarenheter kring integritet och om hur de undervisar elever om skolans värdegrund samt hur ofta den undervisningen sker. Studien visar att flera av de medverkade lärarna upplever begreppet integritet som svårt och har en obekväm relation till undervisning om integritet och de mänskliga rättigheterna, främst när det gäller sexuella övergrepp. För ett fortsatt och mer stimulerande arbete önskar lärarna tydligare styrning centralt och få mertillgång till färdigt material. Trots mångmiljonsatsning från regeringen har inte skolverket nått fram till de som bedriver undervisningen.

No description available.

Under 2018 var 23100 barn placerade i familjehem. Sedan början på 1900-talet har lagen ställt krav på att familjehem ska utredas. Idag är det Socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för familjehemsutredningen. Trots detta visar olika studier på brister vid familjehemsutredningar. Bristande utredningar ökar risken för att placerade barn utsätts för någon form av våld eller övergrepp. Vid övergrepp mot barn är förövaren oftast någon som barnen känner och har en relation till. Studier visar att 6% av placerade barn bor tillsammans med sin unga förövare. Av 6000 elever uppgav 2.2 % att de utsatts för övergrepp av en släkting, varav 0.2 % av dessa uppger en familjehemsförälder som förövare. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialtjänsten arbetar med familjehemsutredningar, utifrån handläggarnas erfarenheter, samt vilka risker som kan finnas i samband med utredningarna. Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer av personer som alla jobbar med eller kring familjehemsplaceringar. Det empiriska materialet visar att det är svårt att rekrytera familjehem och att det krävs kreativa metoder för att hitta nya familjehem. Det framkommer också att intervjupersonerna använder sig av en utredningsmetod som inte är evidensbaserad men den används för att de anser att det inte finns något bättre i dagsläge. I vissa fall saknades det relevant utbildning för att kunna genomföra utredningen självständigt. Dock framkommer det att det inte alltid görs en fullständig utredning i samband med anhörigplacering och att barn hellre placeras hos en outredd anhörig än hos en utredd utomstående familj. Däremot är det tydligt att intervjupersonerna ser barnets bästa som det viktigaste i deras bedömning och att anhörigplacering sker utifrån barnets bästa.

Bakgrund: Barn som far illa, delades in i fyra olika kategorier. Fysiska-, psykiska- och sexuella övergrepp samt försummelse. Föräldrarna var ansvariga för att säkerställa barnets utveckling och trygghet, om detta inte gjordes skulle staten tillhandahålla skydd. Det var viktigt att vårdpersonal lärde känna tidiga tecken. Ju yngre ett barn var, desto mindre var chansen att barnet har skadat sig själv. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av att möta familjer inom primärvård, där det finns misstanke om att barn far illa. Metod: En litteraturstudie utfördes. För att finna rätt sökord för syftet, användes en ancestry approach. Resultat: Tre stycken kategorier framkom. Misstankar som leder till anmälan, som handlade om de distriktssköterskor som i slutändan gjorde anmälan till socialtjänsten. Misstankar som inte leder till anmälan byggde på de distriktssköterskor som ansåg att det var deras ansvar att göra en anmälan men att de av olika anledningar ändå inte gjorde detta. Behovet av stöd var den sista kategorin som handlade om distriktssköterskornas upplevda svårigheter i mötet med familjerna och vad de behövde för att bli bättre inom området. Slutsats: Misshandel av barn skedde i familjer oberoende av utbildning, etnicitet samt socioekonomisk status. Genom att veta hur distriktssköterskor upplevde mötet med dessa familjer samt anledningarna till tankebanor och deras slutliga agerande, fanns en enastående möjlighet att förändra framtiden för barn som levde under otrygga familjeförhållanden. / Background: Children whom are suffering from abuse and maltreatment can be categorized into four different categories. Physical-, psychological- and sexual abuse and neglect. The parents were responsible for securing the children’s development and safety, if they can’t do that the state would provide protection. Health professionals should learn to recognize early signs. The younger the child, the less is the chance that the child had hurt itself. Aim: The purpose with this literature review was to describe how district nurses experience meeting families where there is a suspicion that the child is being abused. Method: A literature review was performed. To find the right keywords for the aim, an ancestry approach was used. Results: Three categories were emerged. Meeting families where they suspect a child is being abused and the suspicion leads to report, is about the district nurses who report to the Social service. District nurses experience of suspicion that a child is being abused but no report is being filed, is based on the district nurses who feel that it is their responsibility to report to social service but in the end, for different reasons, do not. What do district nurses believe could help them in the meeting when they suspect a child is being abused, is the final category which is about the district nurses experience with the meeting with families and what they need further more to evolve in the area. Conclusion: Abuse of children was occurring in all types of families with no regard of education, ethnicity or socioeconomic status. Knowing how the district nurse was experiencing the meeting with these families, could be a unique possibility to change the future for children who lived in unhealthy family relationships. / <p>Godkännandedatum: 2019-11-18</p>

Bakgrund: Sexuella övergrepp är en traumatisk händelse och en av de värsta kränkningar en människa kan utsättas för. Det är större chans att tonåringen polisanmäler händelsen, kommer på återbesök och positivt bearbetar krisen om tonåringen upplever sig ha blivit väl omhändertagen av vårdpersonalen under den akuta fasen och känner sig trodd. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonalens erfarenheter av vilket psykosocialt stöd som finns i det akuta skedet för tonåringar som söker vård efter sexuella övergrepp på en akutmottagning för barn och ungdom samt en akutmottagning för våldtagna och vad de anser kan behöva förbättras. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjukvårdpersonal som arbetar på akutmottagning och med erfarenhet av att möta tonåringar som har utsatts för sexuella övergrepp. Resultat: Fem huvudkategorier framkom utifrån vårdpersonalens erfarenheter: Finnas där och vara närvarande, samtala om det som hänt, känslomässigt stöd – nödvändigt men svårt, identifiera känsloyttringar hos tonåringar och mer utbildning behövs. Samt tio underkategorier som beskrev innehållet. Slutsats: I studien framkom olikheter mellan enheterna om arbetssätt, samtal, uppföljning och patientgrupper. Sexuella övergrepp kommer aldrig att kunna stoppas helt, därför behöver sjukvården göra sitt allra bästa för att dem utsatta ska få en ärlig chans att känna sig trygga även på lång sikt och ta sig igenom traumat. / Background: Sexual abuse is a traumatic experience and one of the worst violations a person can be a subject to. There is a better chance that the teenager will report the incident, come back for follow up and positively process the crisis if the teenager feels that the healthcare staff have cared for him or her during the emergency phase and feels being believed. Aim: The aim was to examine the experience of the healthcare staff regarding the psychosocial support available in the acute phase for teenagers who seek care for sexual abuse at an emergency room for children and adolescents as well as an emergency room for raped persons and what they believe may need improvement. Method: Semi-structured interviews were conducted with eight healthcare professionals working at the emergency room and with experience of meeting teenagers who have been sexually abused. Results: Five main categories emerged based on the experience of healthcare professionals: Being there and being present, talk about what happened, emotional support – necessary but difficult, identify emotional expressions in teenager and more education is needed. The content was described in ten subcategories. Conclusion: The study revealed differences between the units on working methods, conversations, follow-up and patient groups. Sexual abuse will never stop completely, which is why health care needs to do its very best to give those vulnerable people an honest chance to feel secure even in the long term and get through the trauma.

Något som väckt vårt intresse är hur vissa barn som växer upp i dysfunktionella miljöer, ändå kan leva ett fullt meningsfullt liv. Därför har vi i detta arbete valt att studera två självbiografier skrivna av författare som själva har vuxit upp under dysfunktionella förhållanden. Vi har på de valda böckerna gjort en textanalys. I dessa böcker har vi identifierat vilka risk-, skyddsfaktorer som har haft närvarande under deras uppväxt. Samt vilka copingstrategier som tagits till hjälp. Vi har även valt att använda oss av skam- och skuldperspektivet eftersom vi anmärkte att det utgjorde en central del i de båda självbiografierna. Slutsatsen blev att balansen av risk- och skyddsfaktorer i kombination med olika copingstrategier var en bidragande faktor till att författarna kunde hantera motgångarna. I en av böckerna blev det en betoning på skuld och i den andra boken blev skam något mycket centralt. / Some children grow up in a dysfunctional environment, yet are still able to live and lead a meaningful life. As this caught our interest, we chose to study two autobiographies written by authors who themselves come from a dysfunctional background. This literature is the pillar for the analysis, supporting this article. Through these novels, we have been able to discover and identify which risk factors, as well as protective factors, that have been represented during the authors’ upbringing and childhood. In addition to these factors, the discoveries also include which coping mechanisms and strategies the authors have benefited from.  This article focuses upon viewing all events through the lense of both the shame and the guilt perspective, since it plays a central role in both autobiographies. Finally, the conclusion as to why the authors were able to cope with the experienced traumatic events in their early lives, was that of balance between risk - and protection factors, in addition to a variation of coping strategies.

Rebecka Rä-bickan är en kortroman skriven inom ramen för masterkursen i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Tidigare har jag läst psykologi, sociologi och socialantropologi. I det inom- och mellanmänskliga området har jag mitt stora intresse, vilket givetvis avspeglar sig i det jag skriver. Det övergripande temat för den här berättelsen är svek, från de människor som står närmast, religionen och till slut även från den egna kroppen. Den handlar också om syskonskap och vänskap, övergrepp och trauman, skapandets kraft och försoning. Rebecka är en flicka som blivit utstött, sviken och osynliggjord både i skolan och av sin familj, och som vuxen lever hon inkapslad i rädsla över att existera som sig själv och synas, och blir därmed aldrig bemött som den människa hon är. Det ofrivilliga utanförskapet har blivit till vald ensamhet, som bygger på den utstöttas hämnd: om ingen frågar efter mig, ska heller aldrig någon få glädje av att jag finns till. Rebecka går till ett jobb hon finner meningslöst men bär på en stark kreativ talang och skapar fantastiska figurer i frivoliteter, som aldrig någon ser. Med hunden Boy delar hon däremot allt. Gång på gång återkommer Rebecka till den fasansfulla midsommaren som fick henne att bryta kontakten med sin bror. Trots att många år har gått sedan dess lämnar minnet henne ingen ro. En dag på jobbet förlorar Rebecka medvetandet och blir förd med ambulans till sjukhus där hon opereras akut. Någon behöver ta hand om hennes hund, och ensam som hon är, faller det på hennes bror. För första gången sedan broderns brutala svek träffas de, tio år senare. Än en gång kränker han hennes gränser, men någonting har sjukdomstiden gjort med Rebecka, som gör det omöjligt för henne att fortsätta väja undan. Mötet med brodern gör visserligen att hennes tid på sjukhuset förlängs, men det öppnar också dörren för läkning på helt andra plan. Språkligt rör sig texten mellan ett poetiskt sinnligt betraktande (Därinne i huset som stoiskt uthärdar vinterns alla vilda vändningar väntar hon. På ljuset som ska komma en morgon, regnen. Lukter som släpps lösa under smältande snötäcken, himlen som ska lätta och bli vid och obekymrad, mjuka vindar som kommer söderifrån och stryker landskapet medskogs.) och ett distanserat, ironiserat iakttagande (Toalettpappret är slitstarkt men strävt, som gjort för män med generösa odlingar stjärtgräs. Här är sjuttiofem procent av de anställdakvinnor.), beroende på vilken miljö Rebecka rör sig i, om hon är trygg eller känner sig trängd.

Hösten 2017 spred sig hashtagen Metoo som en löpeld världen över. Hashtagen skapades föratt väcka uppmärksamhet kring de övergrepp och sexuella trakasserier som kvinnor världen över varit med om under sin livstid. Som en direkt påföljd av rörelsens framfart instiftades en ny sexualbrottslagstiftning i Sverige - samtyckeslagen. Den nya sexualbrottslagstiftningen innebär att allt sex som inte är frivilligt är olagligt.  Vi har för avsikt i denna studie att analysera om/hur språkbruket i rubriker har förändrats i artiklar som rör mäns våld mot kvinnor. Omfånget är 100 artiklar publicerade år 2015, två år innan Metoo, och 100 artiklar publicerade år 2019, två år efter rörelsen.  I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad/om det finns skillnader i graden av misstänkliggörande av utsatta kvinnor, samt vem som får stå som ansvarig förhändelsen genom språkbruket. Genom att göra en kritisk diskursanalys kan vi få reda på vilka bakomliggande ideologier eller värderingar som formar nyhetsrapporteringen om ämnet. Det teoretiska ramverket som ligger till grund för uppsatsen omfattas av gestaltningsteorin och diskursteorin. Vi har tagit inspiration från Peter Berglez analysschema där bland annat modalitet, överlexikalisering, transitivitet och ideologi förekommer.  Resultatet visar att misstänkliggörandet av utsatta kvinnor har minskat sedan 2015. Kvällstidningen Aftonbladets rubriker erhåller en hög marknadsideologi, både före och efter Metoo. Dagens Nyheters rubriker omfattas också dem i hög grad av marknadsideologin, men efter Metoo har rubriker som omfattas av den feministiska ideologin ökat.

Syftet med denna studie är att undersöka hur våld och övergrepp iTV-serierna Game of Thrones och Outlander skildras samt ta reda på hur enåskådare upplever detta våld. Med fokus på fyra våldsexplicita scener ur TVserierna har en kvalitativ undersökningsmetod genomförts, där mediestudenterpå högskolan Dalarna har intervjuats om deras upplevelser, känslor ochreflektioner i samband med våldsgestaltningen. I resultatet framgår det attsamtliga respondenter känslomässigt reagerade på våldet som gestaltades. Detvisar också på hur TV-serierna har valt att gestalta våld och övergrepp på tvåskilda sätt, där Outlander i jämförelse med Game of Thrones visar en merexplicit representation av våldet. Slutsatsen är att samtliga respondenter ficknågon typ av negativa känslor och reaktioner utav scenerna, där majoritetenkände obehag, avsky eller blev upprörda av materialet. Det framkommer även islutsatsen att de utvalda scenerna fick respondenterna att kognitivt engagera sig,där etiska ställningstaganden, värderingar och självreflektioner uppstod isamband med våldsgestaltningen. Det verifieras även att respondenternaindirekt har blivit påverkade av genusstrukturer och karaktärernas gestaltning avgenus.

Enligt tidigare forskning är det tydligt att vårdnadshavare har en oro för män som är verksamma i förskolan, vilken är nödvändigt att uppmärksamma för att samverkan och omsorg ska fungera. Studiens syfte var att undersöka vårdnadshavares uppfattningar kring fenomenet män i förskolan, inriktat på vilken typ av oro de har, var oron har sitt ursprung, och hur oron eventuellt skulle kunna minskas för att underlätta för de män som är verksamma i förskolan. Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats och semi-strukturerade individuella intervjuer som sedan transkriberades och textanalyserades. I studien framkom det att vårdnadshavarnas oro rörande män i förskolan grundas i en rädsla för att deras barn ska utsättas för sexuella övergrepp. Det visade sig att oron har sitt ursprung delvis från livserfarenheter, där socialt arv och tidigare erfarenheter var centrala uppfattningar. I studien synliggjordes det att uppväxt och vad man erfar under sin livstid påverkade vårdnadshavarnas uppfattningar kring fenomenet. Vårdnadshavarnas oro hade även delvis sitt ursprung från samhällspåverkan, där männens bakgrund och “kvinnoarbete” var centrala uppfattningar. Vårdnadshavarna i studien visade sig ha påverkats av att män historiskt haft en framträdande roll i samhället och att barnomsorgsarbete dominerats av kvinnor. Det visade sig även att oron hade ett ursprung ifrån medias påverkan. En del vårdnadshavare anser sin oro befogad och vill behålla den, samtidigt skulle den kunna minskas hos några vårdnadshavare genom kommunikation, preventiva åtgärder, kontroll, normalisering och medias vinkling.