Background: Having a premature baby is a big change for the family. The baby needs medical care in the NICU for an indefinite period of time and the baby´s unstable health can cause the confinement to be very long.  Physical contact between parent and child is critical in building a healthy attachment. With separation the attachment process becomes significantly more difficult. The nurse has a responsibility to ensure that the parents have the best conditions to attach with their child.  Aim: The aim of this study was to enlighten parents experienced obstacles and possibilities to attach to their premature baby in the neonatal ward.  Method: This study is a general literature review with a qualitative design. In total 13 articles were selected for review, as a result from five searches in PubMed and CINAHL. In the quality review, ten articles had an insignificant or moderate risk of methodological deficiencies and were included in the analysis. The results from all articles were then compared with each other to find common themes that were used as headings in the result.  Result: The result was presented through four themes. The experiences of attachment varied, some families found it easy to build an attachment with the baby while others found it more difficult. The result of this study shows that the majority of the participants experienced attachment when they were close to the baby, often through physical contact or other interaction. The parents who found it more difficult to bond with their baby were the ones who distanced themselves from their child out of fear of losing it.  Conclusion: The experience of attachment differs depending on the circumstances of the family’s situation. It is important that the health personnel take responsibility in practicing family-centered care in order to strengthen the bond between parent and child. / Introduktion: Att få ett för tidigt fött barn kan vara livsomvälvande för många föräldrar och familjer. Vårdtiden på en neonatalavdelning beror ofta på hur för tidigt fött ett barn är eller hur sjukt det är. Ju tidigare barnet föds desto skörare är det och behöver därför vård länge. För en god anknytning krävs det fysisk kontakt mellan förälder och barn och utan fysisk kontakt försvåras det. I familjecentrerad vård finns sjuksköterskan som ett stöd för föräldrar  när de försöker bilda ett band till det nyfödda barnet.  Syfte: Syftet med arbetet var att belysa föräldrars upplevda hinder och möjligheter för att knyta an till ett prematurt barn som vårdas på en neonatalavdelning.  Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ design. Fem sökningar genomfördes i PubMed respektive CINAHL vilket resulterade i 13 artiklar. Efter en kvalitetsgranskning bedömdes tio artiklar ha obetydlig eller måttlig risk för metodologisk brist. Artiklarnas resultat jämfördes för att hitta gemensamma teman som sedan användes som rubriker i resultatet.  Resultat:  Resultatet bildade fyra teman; närhet och separation, intensivvårdsmiljön och dess inverkan på anknytningen, personalens bemötande och föräldrarnas informationsbehov samt föräldrarnas delaktighet och involvering i barnets vård. Upplevelsen av att knyta an till sitt prematura barn på en neonatalavdelning varierade, vissa föräldrar hade lätt att knyta an medan andra upplevde det svårare. Föräldrarna uppgav att en möjlighet till anknytning var när de var nära barnet, exempelvis genom fysisk kontakt eller interaktion. Hinder för anknytningen skapades när föräldrar distanserade sig av oro att förlora sitt barn.  Slutsats: Anknytningen skiljde sig beroende på vilka omständigheter familjen befann sig i under vårdtiden. Det är därför viktigt att personalen tar ansvar och utför familjecentrerad vård för att främja anknytningen mellan förälder och barn.

Denna rapports syfte är att få fördjupad kunskap om pedagogers syn på anknytning i förskolan mellan barn och pedagoger genom att synliggöra hur de arbetar med anknytning. Förskolan har en central roll i samhället detta betyder att den inte är problemfri, utan det finns påverkande faktorer som försvårar anknytning mellan barn och pedagoger. Rapporten har sin teoretiska utgångspunkt i anknytningsteorin av John Bowlby (1907–1990). Rapporten använde den kvalitativa forskningstraditionen med semi-strukturerad intervjumetod med fem informanter för att besvara rapportens syfte och frågeställningar. Alla informanter lyfte fram inskolning och trygghet som grunden till anknytning mellan barn och pedagoger. Trygghet beskrivs som den mest betydelsefulla orsaken till att barn kan utvecklas och att lärandet kan tas emot av det enskilda barnet. Pedagoger behöver se till att vårdnadshavarna är trygga för barnet känner av ifall de inte är trygga, och det påverkar anknytningen mellan barn och pedagoger. Fungerande samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare bidrar till trygga barn, detta är förutsättningen för att bygga relationer i förskolan. Pedagogers barnsyn, förhållningssätt och empati påverkar skapandet av trygghet, relationer och omsorg för att bygga den känslomässiga relationen mellan barn och pedagog. Arbetslagets barnsyn och likartat synsätt på trygghet, relationer och omsorg är en förutsättning för arbetet med anknytning och speciellt med de yngre barnen. Arbetssätt och värderingar hos pedagoger påverkar om arbetslaget är trygga med varandra, detta resulterar annars i en barngrupp som inte känner sig trygg i förskolan.

Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om den påverkan Coronapandemin kan ha haft på introduktion av de yngsta barnen i förskolan ur ett anknytningsperspektiv Tidigare forskning, det vill säga forskning publicerad före Coronapandemin, visar att kontinuitet, trygghet och närhet är faktorer som bidrar till lyckade introduktioner. Vi vill ta reda på om dessa kunnat uppnås även under Coronapandemin med de restriktioner kring närhet som myndigheterna gått ut med till Sveriges befolkning. Denna studie har utförts som en kvalitativ intervjustudie där deltagarna var förskollärare med minst fem års yrkeserfarenhet. Detta för att kunna täcka in tiden före och under Coronapandemin. Vårt resultat har därefter genomgått såväl en tematisk som en anknytningsteoretisk analys. Resultatet visar hur Coronapandemin påverkat introduktionen i förskolan både positivt och negativt. Till exempel upplever förskollärare att de fått mer tid till relationsskapande men också upplevt en svårighet i att hålla distans till barnen.

Studien behandlar föräldrars upplevelser och känslor i samband med inskolning i förskolan. Syftet med studien är att få en inblick i hur föräldrar upplever inskolningen. Jag anser att denna studie är viktig för att lyfta fram och beskriva några föräldrars upplevelser av inskolningen, för att på så vis ge en lite djupare förståelse av inskolningen utifrån ett antal föräldrars perspektiv.En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fem föräldrar för att få en inblick i deras upplevelse av inskolningen. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av anknytningsteorin och mer konstruktionistiskt orienterade teorier om känslor. Några av studiens centrala begrepp är anknytning, trygg bas, emotioner och känslor.Resultatet visade att de intervjuade föräldrarna upplevde oro och nervositet i samband med att deras barn skulle börja förskolan. Efter inskolningen uttryckte föräldrarna olika känslor men samtliga föräldrar tycker att det idag känns bra att lämna sina barn på förskolan.

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är anknytning, uppsatsen sätter fokus på anknytningsteorins roll i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar omsorgsuppdraget samt hur de arbetar med det. Metoden som vi har valt att använda oss av är en kvalitativ forskningsmetod, där insamlingsmetod av data grundar sig på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma pedagoger från småbarnsavdelningar i södra Skåne. Metodvalet för vår databearbetning är en kvalitativ innehållsanalys. Med hjälp av ett anknytningsperspektiv med dess centrala begrepp har den insamlade empirin analyserats.I studiens resultat framkommer det att samtliga pedagoger är bekanta med begreppet anknytning, respondenterna har olika förståelse för begreppets betydelse samt dess funktion. Samtidigt önskar samtliga pedagogerna en fördjupad förståelse för anknytning och att det är väsentligt som pedagog att våga erkänna sina utvecklingsområden. Alla respondenter har en uppfattning kring barns anknytningshierarkier och en del pedagoger lyfter att innebörden är väsentlig att förstå grundat på deras profession. Medan somliga pedagoger uttrycker att hierarkin hämmar barnet och verksamheten. Anknytningshierarkier speglas därav på olika sätt i praktiken. Resultatet i denna studie visar att begreppet omsorgs otydliga definition i kombination med att lärandeuppdraget har fått ett större fokus än omsorgsuppdraget kan leda till en splittrad uppfattning kring anknytningsteorins roll i förskolan.

Syftet med denna studie är att ur ett anknytningsperspektiv undersöka pedagogernas erfarenheter av förskolebarns beteende under inledningsskedet av Covid-19 utbrottet och hur pedagogernas upplevelser av att utbrottet av Covid-19 år 2020 har förändrat verksamhet och undervisning i förskolan. Anknytningsteorin har använts i studien som ett centralt teoretiskt perspektiv för att studera pedagogernas erfarenheter ur ett anknytningsperspektiv samt också pedagogernas förhållningsätt i verksamheten till barnen och för att kunna beskriva de beteendeförändringar som pedagogerna har sett hos barnen under utbrottet av Covid-19 med hjälp av centrala begrepp inom anknytningsteorin. Metoden som användes var kvalitativ, i form av intervjuer. Dessa skedde utifrån ett strukturerat intervjuformulär och medverkande intervjupersoner var alla verksamma inom förskolor i södra Skåne.Studiens resultat visar att det har skett förändringar i både verksamhet och i undervisning inom förskolan sedan utbrottet av Covid-19. Pedagogerna beskriver i resultatet att barnen visar anknytningsbeteende som att barnen vill bli burna, är ledsna och oroliga. Resultatet visar att barnen använder specifika pedagoger som trygg bas och säker hamn när de vill utforska den nya miljön eller när barnen känner sig ledsna under sammanslagningen. Resultatet visar att barnen sätter pedagogerna i en anknytningshierarki då barnen enligt pedagogerna gärna går till den pedagog som funnits på den tidigare avdelningen innan sammanslagningen skett.

I denna studie undersöker vi måltidspedagogik. Vi studerar måltidssituationen för att undersöka vad måltidspedagogik egentligen är och hur förskollärare uppfattar möjligheten att göra måltiden i vårt fall lunchsituationen till en pedagogiska situation. På förskolor finns gemensamma måltider, vi är intresserade av hur pedagoger och barn interagerar under dessa lunch situationer. I vår studie undersöker vi hur ett pedagogiskt arbete i samband med måltidssituationen konkret kan utformas. Syftet med vår studie är att få inblick i förskolepersonalens erfarenhet och resonemang om måltidspedagogik och hur de arbetar med det. Vår tolkningsram är den sociokulturella teorin. Vår metod är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta personer som arbetar i förskolan. Deltagarna är fyra barnskötare och fyra förskollärare. Resultatet av studien bekräftar den bild av måltidspedagogik som var vår utgångspunkt. Förskolorna arbetar med måltidspedagogik, men det finns olika uppfattningar om huruvida måltiden kan betraktas som en pedagogisk situation, och på vilka sätt arbetet kring måltiden kan utformas. Vår studie visar att det är upp till den enskilda förskolan eller pedagogen att utforma uppdraget, och det förekommer stora skillnader i tillvägagångssättet såväl mellan som inom förskolorna.

Först vill vi tacka pedagogerna och förskolorna som har medverkat i vår studie. Utan er hade denna studie inte varit möjlig. Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete. Vi har kunnat dela erfarenheter och idéer med varandra under arbetets gång, men även stöttat och kompletterat varandra. Vi vill även tacka vår handledare Fanny Jonsdottir.Vi arbetar med de yngre barnen på olika förskolor i Skåne. Vi valde att göra studien tillsammans eftersom vi delade ett gemensamt intresse för pedagogens förhållningssätt vid inskolning och anknytningens betydelse. Vi har tidigare upplevt olika inskolningssituationer och vi ville fördjupa oss i och undersöka vidare andra pedagogers erfarenheter och tankar kring anknytning och inskolning.Då vi bor några mil ifrån varandra bestämde vi att diskutera via telefon och genom våra träffar på Malmö Universitet.  AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger skapar en trygg inskolningsmiljö utifrån barns och vårdnadshavares olika behov och förutsättningar.Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod genom att intervjua sex pedagoger, på två förskolor i olika kommuner. Under intervjun använde vi oss av en intervjuguide med frågeställningar för att få fram pedagogers erfarenheter angående inskolningsmetoder, trygg inskolningsmiljö, samverkan och föräldrainflytande. Vi utgår från Sterns teori om självutveckling och Bowlby anknytningsteori som beskriver vikten av den trygga basen för de yngre barnen och med hjälp av teorierna har vi analyserat empirin. Resultatet av vår undersökning visar att pedagogerna använder sig av en inskolningsmetod som anpassas efter det enskilda barnets behov och förutsättningar men i vissa fall även vårdnadshavares behov och förutsättningar. Pedagogerna lyfter betydelsen av barns och vårdnadshavares trygghet som grund till inskolning och berättar om vikten av samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare. Men även vårdnadshavares delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet.Slutsatsen är att pedagoger måste vara flexibla och öppna och se till varje barns och vårdnadshavares behov för att skapa trygga relationer under inskolningsperioden.

Föreliggande studie har sin utgångspunkt i en redogörelse för anknytningens användning i den svenska läroplanens olika revideringar samt i att anknytning kan ses som en förutsättning för lärande. Syftet för studien är att undersöka vilken syn på, samt vilka strategier förskollärare använder i arbetet med anknytning i förskolan. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är John Bowlbys teori om anknytning samt begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Insamlingen av det empiriska materialet genomfördes genom tre semistrukturerade intervjuer med förskollärare och i sorteringen av det empiriska materialet användes den fenomenografiska metodens grundtanke om variation för att urskilja olika variationer i svaren. Intervjuerna utgick ifrån åtta formulerade frågor, där det gavs utrymme för djupare reflektioner. Resultatet för undersökningen visade en syn på anknytning som trygghet, ett professionellt fenomen samt att där finns två faktorer som ställer krav på arbetet med anknytning. Vidare framkommer det att flera strategier används i arbetet med anknytning: olika variationer av lyhördhet, inskolningen, relationen till vårdnadshavare samt de professionskunskaper som förskollärarna besitter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur personal på förskolan arbetar med och ser på stress i förskolan, samt hur denna stress eventuellt skulle kunna påverka förskolebarnens anknytning till förskolans personal. Detta anses relevant för yrket som förskollärare på grund av den höga nivå av stress som förekommer inom förskolan samt för anknytningens betydelse för de små barnen. Empirin kommer att analyseras utifrån Bowlbys (2010) teori om anknytning samt begreppet stress som grundades av Hans Selye (1976). Empirin har samlats in genom en kvalitativ undersökningsmetod som främst har fokuserat på intervjuer men även observationer. I resultatet framkom det att deltagande i studien upplevde stress i arbetet framförallt i vissa situationer. De hade dock olika strategier för att hantera stressen och det uppgavs att bland annat arbetslaget hade en betydande roll för hur stress upplevs och hanteras på arbetsplatsen. Samtliga deltagande var medvetna om vikten av närhet och trygghet för barn även om inte alla hade kunskap om anknytningsteorin som begrepp. Studien visade sig ha väldigt många likheter med den tidigare forskning som tas upp i detta arbete, exempelvis administrativt arbete och fysisk- och känslomässig överbelastning som stressfaktorer.