Denna studie berör pedagogernas uppfattningar om begreppet anknytning och deras resonemang kring anknytningens betydelse för barnens utveckling och lärande. För att få svar på studiens frågeställningar använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Den metoden är relevant för vår studie eftersom vi vill ta reda på pedagogernas tankar och åsikter kring ämnet anknytning. Intervjuer genomfördes på två olika förskolor med sex pedagoger, varav en utav dem är barnskötare och resterande är förskollärare. I denna studie utgick vi ifrån anknytningsteori och sociokulturella perspektiv. Insamlat material transkriberades och kategoriserades efter de återkommande begrepp som framkom i respondenternas svar. Resultatet visar att många respondenter lyfter fram begreppet trygghet som betydelsefullt för att barn ska kunna knyta an till en eller flera pedagoger på förskolan. De nämner närvaro och förhållningssätt som två viktiga komponenter för att skapa trygghet hos barnen. Det framkom även i respondenternas berättelser att tryggheten är väsentlig för barns lärande och utveckling då en av förskollärare uttrycker följande: “Trygga barn lär sig”. Vilket pedagogerna belyste genom att nämna att se varje individ och utgå från deras utveckling bidrar till att skapa trygghet, närvaro och ett gott förhållningssätt.

Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur relationsskapande sker med barn inom förskolan, ur förskolepedagogers perspektiv. Studien är kvalitativ och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Analysen gjordes med utgångspunkt i det relationella perspektivet vars fokus är relationer, centrala för det pedagogiska arbetet i förskolan. Forskning påvisar att samspel och samvaro utgör två essentiella grundstenar i relationsbyggandet mellan förskolepedagoger och barn samt att förskolepedagogens roll i barnets sociala, emotionella och kognitiva utveckling är vital. Resultatet visar att samtliga förskolepedagoger är medvetna om vikten av att skapa goda relationer, vilket uppnås genom en ökad respekt för barnets trygghetszon såväl som att vara nära, lyhörd samt härvarande. Slutsatsen av studien belyser att relationsskapandet påbörjas vid inskolningen. En medvetenhet om detta föreligger hos samtliga förskolepedagoger som tar hjälp av vårdnadshavare för att bättre känna till barnet i fråga.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar om begreppen anknytning och relationer samt hur det tar sig till uttryck i praktiken på förskolan. Vi vill även undersöka hur pedagoger i praktiken agerar och bemöter barnen utifrån anknytning och relationer för att skapa en trygg bas och bli den kompletterande anknytningsperson som barn behöver. I vår studie har vi utgått från anknytningsteori och relationell pedagogik. För att få svar på vårt syfte har vi utfört enkät, semistrukturerade intervjuer och öppna observationer på verksamma pedagoger i förskolans verksamhet. I de svar som analyserats framkommer det att pedagogerna har en övergripande uppfattning om anknytning och relationers betydelse samt i skapandet av det. Resultatet av studien visar på att pedagogernas bemötande, trots deras uttalande, skiljde sig åt. Detta kunde vi urskilja med hjälp av studiens frågeställningar där vi fick reda på att pedagogerna var eniga om betydelsen, hur vi bör agera i skapandet och att mertalet av pedagoger anser attde arbetade på liknande sätt i praktiken. Det krävs kunskap och engagemang hos pedagogen för att kunna uppfylla barns behov av trygg anknytning och goda relationer.

Varje år förlöses barn som är döda vid födelsen, s.k. intrauterin fosterdöd. Antalet barn motsvarar i Sverige c:a tre till fyra per 1000 förlossningar per år. Första juli år 2008 kom registreringen av dött barn vid födseln att få ny innebörd i enlighet med internationell praxis, dvs. gränsen för vad som är ett barn sattes vid 22 kompletta graviditetsveckor. Orsaker till intrauterin fosterdöd är skiftande. Vid c:a 10 -15 procent av fallen förblir orsaken till barnets död okänd. Tidigare forskning har funnit att vårdpersonalens bemötande och handlande, av såväl kvinnan som av hennes partner, är betydelsefull i den kaotiska situation som uppstår i samband med intrauterin fosterdöd. Föräldrarna behöver stöd, inte bara i mötet med barnet, utan också för att kunna separera från barnet. För att tillgodose omvårdnaden och omhändertagandet av föräldrar som mist sitt barn före födelsen finns riktlinjer framtagna. Föreliggande arbetes författare är verksamma som barnmorskor på en förlossningsavdelning där möten med kvinnor som föder ett dött barn innefattas i omvårdnadsarbetet. Trots vägledande riktlinjer är vår erfarenhet den, att vårdpersonalens handlande ändå kan upplevas som kränkande och/eller sårande av de drabbade föräldrarna utan personalens egen medvetenhet om de egna handlingarnas effekt. Syftet med föreliggande arbete var därför att beskriva kvinnors upplevelse av omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd utifrån begreppen ledsen, arg och sårad. Materialet i föreliggande arbete byggde på en av frågorna i en webbaserad enkät som under en begränsad period vänt sig till alla kvinnor som mist ett barn före födelsen. En kvalitativ analysmetod med deduktiv ansats användes då forskningsfrågan löd: "Är du idag ledsen, arg eller sårad för något som personalen gjorde i samband med ditt barns födelse?". Av resultatet framgick att de tillfrågade kvinnorna kände sig ledsna då personalen brast i sitt stöd när det gällde den fysiska kontakten med det döda barnet och deras anknytning till det. De kände besvikelse över att personalen vare sig bekräftade eller stärkte deras moderskap. Arga känslor infann sig när personalen visade brist på inlevelseförmåga och förståelse och inte alltid haft kännedom om att de fött ett dött barn och därmed behandlat dem som övriga mödrar. Kvinnorna kände sig sårade när personalen visade brist på respekt och uppträdde kränkande, men också vid de tillfällen personalen skapade en känsla av att ha övergivit kvinnorna. En övergripande slutsats är att omvårdnadsbehovet hos de drabbade kvinnorna och deras familjer inte helt tillgodosetts av vårdpersonalen. Resultatet visar att omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd därför behöver individualiseras och bedrivas patientcentrerat. Ytterligare en slutsats är att det är av stor vikt för kvinnan att bli bekräftad i sitt moderskap. Resultatet visade att personalen inte hade förmåga att stödja kvinnorna i detta.

SAMMANFATTNING Studien behandlar ämnet anknytning utifrån ett förskoleperspektiv med fokus på pedagogers bemötande gentemot barnen i samband med lämningen på förskolan. Det som studeras är vad i pedagogernas bemötande som kan gynna en trygg anknytningsrelation mellan pedagog och barn. Fokuset ligger på pedagogernas bemötande gentemot barnet när barnet har lämnats på förskolan och ska in i förskoleverksamheten. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan. Metod Metoden är kvalitativ och utgörs av observation där vi agerat fullständig observatör. Sammanlagt observerades 14 lämningar där sammantaget sju pedagoger deltog. Observationerna kompletterades med två kvalitativa intervjuer som genomförts med två förskollärare. Syftet med observationerna är att urskilja hur pedagogernas bemötande ter sig praktiskt i lämningssituationen, för att finna aspekter som kan gynna anknytningen mellan barn och pedagog. Intervjuerna har som syfte att komplettera pedagogernas praktiska bemötande med förskollärarnas syn på barns anknytning i samband med lämningen. Resultat I studiens resultat framkommer fyra olika bemötandesstrategier som pedagogerna tillämpar i samband med att barnet har lämnats på förskolan. Dessa strategier utgörs av att pedagogen tar emot barnet, pedagogen bidrar med närhet, pedagogen leder in barnet i en aktivitet och pedagogen låter barnet komma in självständigt. Bemötandesstrategierna utgörs av sådant som anses gynna anknytningen mellan barn och pedagog.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om erfarenheter och upplevelser bland förskollärare och vårdnadshavare vad avser barns introduktion i förskolan. Studiens frågeställningar var vilka framgångsfaktorer och utmaningar som kan identifieras i introduktionen och vilka likheter och skillnader som finns mellan förskollärare och vårdnadshavares upplevelser av den. Studien har förankring i anknytningsteorin. Materialet till studien har samlats in genom en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Informanterna utgjordes av två vårdnadshavare och två förskollärare från olika förskolor. Resultatet visar på olika faktorer som har betydelse för barns introduktion på förskolan. De mest framträdande faktorerna är kommunikation, trygghet, och samarbete mellan hem och förskola. I resultatet framkommer även att brist på tydlighet och kommunikation kan vara en bidragande orsak till att det uppstår missförstånd och bristande tillit mellan vårdnadshavare och pedagoger.

Syftet med vår studie är att undersöka hur åtta förskollärare beskriver hur de går till väga för att skapa en trygg relation till det enskilda barnet under inskolningsperioden. Vi har intervjuat förskollärare som arbetar med yngre barn 1–3 år. Studien utgår från semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse kring hur förskollärarna beskriver sitt arbetssätt. Intervjuerna sammanställdes med stöd av studiens frågeställningar som sedan tematiserades utifrån fem teman. Resultatet visar att anknytning är grunden för barns utveckling och lärande enligt de intervjuade förskollärarna. Vidare visar resultatet att strategier innan och under inskolningen är viktiga för att förskollärarna ska kunna etablera trygga relationer både till barn och föräldrar. Resultatet belyser även att samverkan med vårdnadshavare är nödvändigt för att förskollärarna ska kunna lära känna barnet och för att föräldrarna ska känna sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan. Studiens slutsats visar att strategier som exempelvis observationer, att bekräfta och samverkan med vårdnadshavare anses vara viktiga för att kunna etablera och upprätthålla relationer till både barn och föräldrar. Studiens slutsats visar även att språkbarriär är en utmaning i förskollärarnas relationskapande.

Syftet med denna studie var att undersöka hur före detta kriminella män upplevde att rollen som förälder påverkades vid avtjänande av fängelsestraff samt om deras syn på det kriminella livet förändrades när de blev pappor och vidare om det haft någon betydelse för deras livsstilsförändring till ett icke-kriminellt liv. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av Sampson och Laubs teori om vändpunkter, Giordanos Cognitive Change Theory, samt Hirschis teori om sociala band. Den tidigare forskningen består av studier om utmaningarna med att vara pappa medan man avtjänar ett fängelsestraff samt huruvida papparollen har varit avgörande för förändringen från ett kriminellt liv till ett liv utan kriminalitet och missbruk. För att undersöka studien frågeställningar genomfördes kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med åtta före detta kriminella män som var föräldrar från organisationerna KRIS och X-Cons. Tematisk analys användes för att hitta teman i materialet och resultatet visar på många svårigheter med att vara pappa i fängelse. Känslor som skuld och skam var vanliga bland intervjupersonerna men framförallt var det många som inte ens visste hur de skulle vara pappor och således skulle behöva utbildning eller stöttande samtal om detta. Huruvida papparollen kan fungera som en vändpunkt för att upphöra med kriminalitet och missbruk visade resultaten att papparollen snarare fungerade som en motivation till att inte återfalla i kriminalitet, än som en vändpunkt för att upphöra med det. Vidare framkom även bland många intervjupersoner att beroendet och missbruket var en kraft som var starkare och som tog över både viljan att upphöra med kriminalitet samt att vilja vara en bra pappa. Med denna studie vill vi belysa vikten av att i fängelset stärka intagnas roll som pappor samt relation till deras barn för att därigenom kunna öka motivationen till att bryta den kriminella livsstilen och leva ett liv utan kriminalitet.

Bakgrund: Spädbarn rekommenderas exklusiv amning upp till sex månader, då amning kan leda till hälsovinster för både moder och barn. Dock finns det faktorer som kan påverka förmågan att amma, vilket kan leda till negativ upplevelse hos modern. Därför behöver barnhälsovårdssjuksköterskan ge amningsstöd för att stärka modern och främja anknytningen mellan moder och barn. Syfte: Syftet var att belysa BHV-sjuksköterskors beskrivning av att ge amningsstöd till nyblivna mödrar de första sex månaderna efter förlossningen.Metod: Detta var en integrativ litteraturöversikt som inkluderade totalt 15 artiklar. De kvalitativa (7) och kvantitativa (8) artiklarna analyserades först enskilt, för att sedan integreras till en gemensam analys.Resultat: Resultatet presenteras under tre kategorier: Befrämja en god relation (underkategorier: Att möta individuella behov, Att ha god kommunikation med modern, Att bekräfta modern), Förutsättningar och hinder för att främja amningen (underkategorier: Att informera och motivera, Att mötas i hemmet, Att möta utmaningar i att ge amningsstöd) och Förmågan att ge rätt stöd (underkategorier: Att ha adekvat kunskap, Att handleda modern, Att samverka med övriga professioner). Resultatet stöds med citat.Diskussion: Vid amningsstöd är relationsskapande viktigt. Där är det av betydelse att möta moderns individuella behov, ha en god kommunikation och samverka med andra professioner. Genom detta kan BHV-sjuksköterskan stärka och bekräfta moderns tillit till egen förmåga.Slutsats: Bekräfta och stärka modern är betydelsefullt för att få en fungerande amning. Regelbundna hembesök är ett viktigt stöd, där amningen och anknytningen kan främjas i en trygg och säker miljö. / <p>2023-05-31</p>

I förskolans utbildning ska varje individuellt barn erbjudas en lärorik och trygg vistelse, detta enligt förskolans styrdokument. Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och utgå ifrån en helhetssyn på barnen utifrån omsorg, utveckling och lärande. Varje individuellt barns behov av trygghet och omsorg ska beaktas för att barnet ska uppleva en känsla av trygghet och därmed ta till sig lärandet i förskolan. Syftet med denna studie var att synliggöra hur pedagoger i förskolan resonerar om och skapar förutsättningar för anknytning mellan pedagog och barn samt den problematik som kan uppstå kring anknytning i förskolan. I studiens frågeställningar efterfrågas vilken syn pedagoger har på anknytningens betydelse i förskolan, hur de arbetar med barns anknytning till pedagoger och vilken problematik som kan uppstå kring anknytning mellan pedagoger och barn i förskolan. Studien har sin utgångspunkt i anknytningsteorin av John Bowlby (1907-1990). För att uppnå studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger inom två olika förskolor i två olika kommuner. Majoriteten av pedagogerna ansåg att de faktorer som är av vikt vid barnsanknytning i förskolan är relationer, trygghet, omsorg, vilken slags anknytning barnen hartill sina föräldrar, personaltäthet, storlek på barngruppen samt vilket förhållningssätt ochvilken kompetens man som pedagog besitter.