Med vår studie vill vi söka ökad förståelse för hur förskollärare upplever och förhåller sig till barns trygga anknytning i förskolan. Varför vi har valt att fokusera på förskollärares upplevelser, är för att vi själv upplever att trygghet och anknytning inte tar lika mycket plats i Läroplanen för förskolan Lpfö18 (Skolverket 2018) som till exempel naturvetenskap, matematik, hållbar utveckling och andra ämne. I vår studie har vi använt oss av kvalitativ metod, där fyra verksamma förskollärare blivit intervjuade. I vår resultat- och analysdel, beskriver vi olika tema utifrån svaren vi fick av förskollärarna som intervjuades. Resultatet visar att förskollärarna har en samsyn kring deras upplevelse om vad barns trygga anknytning är för dem, och att förskollärarna behöver liknande förutsättningar för att skapa trygga barn på förskolan. Förskollärarna ser ett samband mellan trygghet och anknytning, då de anser att ett barn inte kan bli tryggt utan att ha knutit an till en pedagog. Förskollärarna menar vidare att barnen inte tar till sig av den pedagogiska verksamheten på förskolan om de inte skapat en trygg anknytning.

Studien syftade till att få en fördjupad förståelse för åtta föräldrars perspektiv på föräldraaktiv inskolning i förskolan, vilket har studerats ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Studien utgick från en kvalitativ ansats genom semi-strukturerade intervjuer, via telefon eller zoom. Resultatet visar att föräldrarna upplever den föräldraaktiva inskolningen på olika sätt, vad gäller information, mottagandet och genomförandet. Det synliggörs vidare att föräldrarna upplever en osäkerhet kring såväl sin egen- som förskolepersonalens roll i inskolningen. Studiens slutsats är att föräldrarnas upplevelse av föräldraaktiv inskolning grundas utifrån de förutsättningar som givits och där kommunikation identifierats som en grundläggande förutsättning för trygghetsskapande.

Att använda sig av och våga prova nya olika verktyg i den specialpedagogiska undervisningen är en viktig del i mötet med elever i behov av särskilt stöd. Ett verktyg som framför allt har använts internationellt under en längre tid är hundassisterande pedagogik. Denna systematiska litteraturstudie har i syfte att ta reda på om det finns stöd i tidigare internationell forskning för att hundar ökar motivationen för lärande och vad som i så fall är verksamt i mötet mellan elev, hund och dess förare genom följande forskningsfrågor: ”Hur kan elever i behov av särskilt stöd öka motivationen för lärande med hjälp av en hund som specialpedagogiskt verktyg?”, ”Om motivationen ökar, vad är det i mötet med elev och hund som ökar elevens motivation för lärande?” och ”Vilken syn på motivation framträder i artiklarna?”Resultatet visade att användningen av hundassisterande pedagogik kan öka elevens motivation till lärande och detta var särskilt gynnsamt för de elever som var längst ifrån att nå kunskapsmålen. De högsta effekterna kunde ses i beteendet som förändrades i positiv riktning i umgänget med hunden. Eleverna blev lugnare, gladare, mer koncentrerade och hade lättare för den sociala interaktionen både med pedagogerna och med klasskamraterna. Resultaten visade även en ökning av läsförmågan men den var inte lika framträdande som de beteendemässiga- och sociala färdigheterna. Denna studie ger förslag på hur man kan arbeta och ett nytt sätt att tänka inom denspecialpedagogiska verksamheten och det kan leda till att skolan lyckas bättre med att tillgodose elevens behov av stöd som leder till ökad motivation för lärandet. Framför allt eftersom resultaten visar att eleven mår bättre och detta leder till positiva förändringar i beteenden som i sin tur kan ge framgångsrika resultat för lärandemålen över tid. Eftersom hunden med fördel kan skapa goda och trygga relationer med en elev som är i behov av något extra skulle detta forskningsfält behöva utökas ytterligare och då framför allt med mer longitudinella studier för att mäta lärandeeffekterna under en längre period. Särskilt då inom det svenska forskningsfältet för att kunskapen enklare ska nå fram till skolans praktik och dess beslutsfattare.

Syftet med min undersökning är att beskriva samspelssituationer hos en ettåring i en 1-5 årsgrupp i förskolan ur barnets perspektiv och koppla dessa till anknytningsteori och Sterns teoriom självutveckling.Undersökningen har genomförts som en fallstudie där datainsamlingen skett genom observationersom sedan analyserats utifrån de aktuella teorierna.Resultatet visar att ettåringen initierar samspelssignaler som stämmer väl överens med teorin. Av observationerna som gjorts kan man exempelvis dra slutsatsen att barnet behöver merspråklig stimulans och mer lärande samspel. Man kan också se vilka funktioner i den omgivandemiljön som är viktiga. Kunskapen har specialpedagogisk betydelse vid kartläggning avbarn med problematisk utveckling eller funktionsnedsättning samt anpassningen av miljö ocharbetssätt för dessa.Nyckelord: anknytning, ett år, samspel, självutveckling, SternHandledare: Lena LangAnna Lena Sundberg Carlsson Examinator: Elsa Foisack

Syftet med vår uppsats är att få kunskap om hur BVC sköterskor arbetar med att främja samspelet mellan barn och föräldrar samt hur specialpedagogens kompetens kan användas i detta arbete.

I takt med att fler barn börjar förskolan i Sverige och att inte fler förskolor öppnas stiger antalet barn i barngrupperna på de förskolor som redan finns. Detta bidrar ofta till en miljö med för många barn per barngrupp sett till Skolverkets rekommendationer för hur många barn det bör vara per barngrupp och vuxen. Hur påverkar detta barnens trygghet i förskolan? Blir barnen sedda, hörda och får de den uppmärksamhet och närhet de behöver?Syftet med det här arbetet är att se hur tre personer ur personalstyrkan på en av Malmös förskolor ser på påverkan av barnens trygghet under de omständigheter som en stor barngrupp producerar, informanternas syn innan och efter att de tagit del av den senaste svenska forskningen om barngruppens storlek i förskolan, den som pekar på att bland annat personalens kompetens är ett mera relevant problem än vad barngruppens storlek är. Empirin är gjord utifrån en kvalitativ metod där vi intervjuat tre personer ur personalstyrkan, innan och efter de tagit del av den senaste svenska forskningen - alltså två gånger vardera.Studien behandlar trygghetsspektrat hos de yngsta barnen på småbarnsavdelningen i förskolan, och vi har valt anknytningsteorin som teori för denna studie eftersom den behandlar känslomässiga och nära relationer mellan de yngsta barnen och förskolans vuxna.Resultaten efter intervjuerna har visat att de tre informanterna är ense om att något positivt med stora barngrupper inte kan åstadkommas när det gäller barnens trygghet i förskolan, och att barnens trygghet i förskolan i mångt och mycket inte har med kvalité på verksamheten eller personalens utbildning att göra, utan hur en är som person och den tid en har möjlighet att lägga på varje enskilt barn.

Barn idag spenderar en stor del av sitt dagliga liv på förskolan. Förskolan är idag en delav skolväsendet. Vi frågar oss hur detta påverkar de yngsta barnens omsorgsbehov ochderas behov av att knyta an och skapa trygga relationer. Läroplanen för förskolan binderihop lärande och omsorg till en helhet och ger omsorgen en större roll. Trots detta så hardet gjorts en tolkning av läroplanen, utifrån de yngsta barnens behov. Detta för attbetona att de yngre barnen har ett annat behov än de lite äldre och att deras behov avtrygghet är väsentligt.Syftet med detta examensarbete är att få en fördjupad förståelse för hur pedagogerser på betydelsen av trygga relationer mellan pedagog och barn i omsorgssituationer.Vi har använt oss av en kvalitativ metod för att få denna fördjupade förståelse ochgenom denna metod genomfört tre semistrukturerade intervjuer.Vår teoretiska utgångspunkt genom den här studien har varit Noddings omsorgsetiksamt anknytningsteorin. Vi har använt oss av tidigare forskning gällande educare,anknytning i förskolan och omsorgsetik i förskolan.Studiens resultat visar att informanterna har svårt att tala om omsorgssituationer. Detuppstod en tystnad när vi ställde våra frågor, vilket vi tolkar som en brist på ettprofessionellt språk gällande omsorgssituationerna. Dock lägger informanterna en storbetydelse vid vikten av trygga relationer mellan pedagog och barn. Alla informanternahar olika tillvägagångssätt att förstå relationens betydelse för omsorgssituationerna ochdetta visar sig genom deras skilda resonemang under intervjuerna.Nyckelord:

Posttraumatiska stressyndrom (PTSS) är en diagnos som hittills har omfattat vuxna, men på senare år även kommit att gälla barn som upplevt traumatiska händelser. Syftet med studien är att belysa PTSS och ge en förklaring av vad diagnosen innebär. Jag vill också dra relevanta slutsatser för förskolan. Det teoretiska underlaget är hämtat från forskning kring ämnet och har analyserats i ett förskoleperspektiv. Studiens empiriska underlag är en enkätstudie. Resultatet av enkätstudien omfattar uttalanden som till viss del stärker forskarnas påpekanden.

Syftet med denna studie är att synliggöra föräldrars perspektiv på två olika inskolningsmetoder, traditionell (två-tre veckors) och föräldraaktiv (tre-dagars), med fokus på inflytande och delaktighet. Med hjälp av frågeställningarna om hur föräldrar upplever möjligheten till inflytande och delaktighet under introduktionen i förskolan, samt om hur de upplever de olika metoderna för inskolning, ville vi fylla den befintliga kunskapslucka som finns när det gäller inskolningsperioden i förskolan. Då det finns en brist på tidigare studier kring ämnet ville vi ändra på detta och finnas som ett stöd för förskollärare och pedagoger i förskolans värld. Vår studie gjordes via kvalitativ metod och resulterade i att vi med hjälp av våra teorier kunde göra föräldrars röster hörda. Kortfattat resulterade studien i att vi kunde se att viljan till att vara delaktig och ha inflytande över föräldrars inskolning visade sig vara stor, dock enbart om pedagogerna uppmuntrar till denna delaktighet. Den ena inskolningsmetoden ger också enligt föräldrarna större möjlighet till delaktighet och inflytande än den andra.

Vårt syfte med denna studie är att belysa inskolning av små barn ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Vi vill genom intervjuer ta del av pedagogers tankar om inskolning och med hjälp av anknytningsteorin försöka inta barnets perspektiv i inskolningssituationen. Studien har en kvalitativ ansats med en enkät som kvantitativt inslag. Intervjuerna vänder sig till förskollärare, aktiva på småbarnsavdelning, med erfarenhet av inskolning. Enkäten kartlägger inskolningsmodeller i den aktuella kommunen. Resultatet av undersökningen pekar på att pedagoger ifrågasätter anknytningspedagogens betydelse samt att det blivit vanligare med det vi kallar abrupt separation. Enkätresultatet visar en ökning av den föräldraaktiva inskolningsmodellen.