Denna studies syfte är att undersöka förskollärares tankar kring naturvetenskapen i förskolan. Studien är kvalitativ och vi intervjuar förskollärare för att få fram hur deras erfarenhet och föreställningsvärld ser ut beträffande naturvetenskapen i förskolan.   Ett av läroplanens mål för förskolan är att utveckla barns förståelse för sin omvärld och enkla naturvetenskapliga fenomen där arbetet ska ha sin utgångspunkt ur barnets perspektiv. Det är förskollärarens ansvar att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik.   Studien visar att majoriteten av förskollärarna tänker kring naturvetenskapen som något de finner i barns vardagliga aktiviteter utifrån deras intresse och nyfikenhet. Utifrån detta förhållningssätt hittar de tillfällen att synliggöra naturvetenskapliga fenomen. Förskollärarna anser att naturvetenskap synliggörs först och främst genom att vara ute i skogen.  Upplevelser i naturen engagerar alla sinnen där naturmaterial har stor betydelse för att fånga barnens intresse att undersöka och forska vidare.   I undersökningen framgår att förskollärarna saknar en djupare kunskap i det naturvetenskapliga ämnet för att utnyttja fler situationer till naturvetenskapligt lärande. Samtidigt har de positiv inställning och en vilja till ämnet där majoriteten ser möjligheter framför hinder.

Högläsning med tillhörande samtal, så kallade boksamtal är mycket betydelsefullt för barn eftersom det stimulerar utvecklingen av läsförståelsen betydligt mer än om förskolläraren enbart läst för barnen och inte följt upp med samtal efteråt. Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har av högläsning och boksamtal samt vilka tillvägagångssätt som används vid högläsning och boksamtal för att stödja barns läsförståelse. Frågeställningarna i studien är följande; -          Vilka uppfattningar har förskollärare av högläsning och boksamtal? -          Vilka tillvägagångssätt använder sig förskollärare av vid högläsning och boksamtal för att stödja barns läsförståelse i förskolan? Studien vilar på den kvalitativa forskningsansatsen fenomenografi och grundar sig på sju intervjuer med förskollärare som arbetar i barngrupper med åldrarna 1-3 år eller 3-5 år.  Resultatet visar på fyra beskrivningskategorier som framkom genom analysen av intervjuerna med de sju förskollärarna, dessa var; social aktivitet, frågor, språk samt verktyg.

No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av arbetssätt kring könsneutralisering och arbetssätt som synliggör homosexuella relationer.   Följande frågeställningar har formulerats:   • Vilka uppfattningar har förskollärare kring sitt arbete med könsneutralisering? • Vilka uppfattningar har förskollärare kring sitt arbete med att synliggöra homosexuella relationer?   För att besvara frågeställningarna har vi valt att göra en kvalitativ studie med semi-strukturerade intervjuer som metod. Studien bygger på intervjuer med tio förskollärare på två olika förskolor. Resultatet av vår studie visar att majoriteten av förskollärarna anser att förhållningssättet gentemot barnen är av stor vikt och är en grundläggande del i arbetet för könsneutraliseringen. Samtal med barnen kring könsneutralisering är viktigt i både spontana och styrda aktiviteter. De flesta förskollärarna är medvetna om hur de tilltalar respektive kön och menar att det är av stor betydelse. Materialet som finns att tillgå ska finns tillgängligt för alla barn oberoende av kön.   Alla förskollärarna är överens om att spontana frågor från barnen gällande homosexualitet besvaras, men de uttrycker att det inte är något som de arbetar aktivt med då det inte är aktuellt i nuvarande barngrupper. Hälften av förskollärarna anser att det är viktigt att arbeta med att synliggöra homosexuella relationer. Den andra hälften tycker att barnen är för små för att förstå och inte har behov av sådan kunskap. Utbudet gällande material anser majoriteten är dåligt men de flesta är medvetna om att det finns att tillgå böcker etcetera. Alla de intervjuade tycker att det är av vikt att stärka alla barn oavsett vilken familjekonstellation de lever i.

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka och beskriva vilka nya kunskaper och tankemönster barnskötare under utbildning till lärare med inriktning mot förskola/förskoleklass uppfattar att de utvecklar under studietiden och hur dessa förskjutningar tar sig uttryck. Jag har också undersökt om barnskötarnas uppfattningar om likheter/skillnader mellan förskolans båda yrkeskategorier, barnskötare och förskollärare, förändras under utbildningstiden och i vilka termer detta beskrivs. Studiens teoretiska referensram består av begreppen kvalitet, kunskap och kompetens. Jag har granskat offentliga dokument avseende vad som eftersträvats av kvalitet och kompetens hos personalen i förskolan från 70-talet fram till idag och det är dessa kvaliteter som studiens resultat sedan speglas emot. Undersökningen utgår ifrån en kvalitativ forskningsstrategi med en hermeneutisk forskningsansats. Ambitionen har varit att förstå och söka mening och innebörd i enskilda människors uppfattningar snarare än att förklara. För att få svar på mina frågeställningar har olika datainsamlingsmetoder använts; enkätundersökning, tolkning av texter samt fokusgruppintervjuer. Barnskötarna i denna studie menar att de under utbildningen har fått en ökad helhetssyn på sitt arbete, bland annat har synen på kunskap och lärande samt synen på omsorg och pedagogik förändrats. Utbildningen har lett till ökad reflektion över de didaktiska frågorna vad, hur och varför något som i sin tur påverkar de handlingar man utför. Den tysta kunskapen, förtrogenheten, kan nu verbaliseras vilket har medfört ökad aktivitet och delaktighet i pedagogiska diskussioner på arbetsplatsen. Nya kunskaper har också lett till ett mer demokratiskt arbetssätt och en förändrad vuxenroll vilket sammantaget innebär att barnskötarna i denna studie menar att utbildning gör skillnad.

Förskolans läroplan framhåller att verksamheten ska planeras utifrån de mål som finns i läroplanen. Hur målen bäst arbetas mot är upp till de verksamma pedagogerna att avgöra. Därför är syftet med vårt arbete att belysa några förskollärares förhållningssätt till planeringsarbete. Men även att uppmärksamma planeringsarbetet och skapa en diskussion kring hur planeringsarbetet kan utvecklas.Undersökningen har gjorts med den kvalitativa metoden och åtta förskollärare har intervjuats på fyra olika förskolor. Vårt resultat visar att det vanligaste innehållet i förskollärarnas enskilda planering är arbete med portfolio, dokumentation och förberedelse inför utvecklingssamtal. Förskollärarna menar att deras enskilda planering mer eller mindre är till för att förbereda dem inför arbetet i verksamheten. Reflektion och diskussion förekommer på arbetslagets gemensamma planering. Förskollärarna menar att den gemensamma planeringen utvecklar arbetet i barngruppen och verksamheten. Förskollärarna anser att planeringen bäst används till reflektion. Planeringstiden varierar i omfattning mellan förskolorna i såväl den enskilda förskollärarens planering som i arbetslagets gemensamma. Förskollärarna betonade att de inte hade tillräckligt med tid till planering.

Syftet med uppsatsen är att belysa hur verksamma förskollärare beskriver att de arbetar med barnens empatiska utveckling i förskolan. Syftet är även att jämföra förskolepersonalens uppfattningar och se hur arbetet skiljer sig. Undersökningens design var av kvalitativ karaktär där intervjun var central. Vid intervjuerna ställde jag frågor som undersökningspersonerna fick svara på och min uppgift blev att lyssna på vad de hade att säga och skaffade på så vis mig en uppfattning. Min studie har kommit fram till att de intervjuade förskollärarna har samma syn på vad empati är och står för, men att de utövar det på olika sätt i verksamheten. Att vara lyhörd, lyssna på barnen samt ge dem tid och möjlighet att prata är viktigt att göra som förskollärare, men även att vara en god empatisk förebild själva för barnen.

Under sina första år spendera många barn stor del av sin tid i förskolan. Det sker idag en ökning av barn som betecknas ha någon form av störning. Därför vill vi i denna studie undersöka hur man inom förskolans verksamhet förhåller sig till perceptioners betydelse för barns utveckling och lärande. Vi vill även undersöka om och hur man som pedagog arbetar för att stödja detta. Metoden består av en kvalitativ studie med kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Vi har valt att utgå ifrån den enskilda perceptionen men även som helhet i den sensoriska integrationen. Det har framkommit att det finns en medvetenhet om perceptionerna i sin helhet, dock är det ofta något man anser att man får med sig genom att träna motoriskt, genom leken och utformningen av miljön. Vad som även framkommit är att pedagogerna ofta tänker på brister när man talar om perceptioner och att de inte alltid ser betydelsen av perceptioner ur ett långsiktigt perspektiv.

Ämnet för uppsatsen är barns sexualitet. Undersökningen syftar till att ta reda på hur förskollärare och lärare förhåller sig till barns sexuella uttryck eftersom vuxnas bemötande påverkar utvecklingen. När barn och sexualitet kopplas samman uppstår ofta debatt för att sexualitet ses som något som tillhör vuxna. Sexualitet är också tätt sammankopplat med genus vilket påverkar möjligheten för flickor och pojkar att uttrycka sin sexualitet. Metoden som valdes var samtalsintervju och tre förskollärare och tre lärare intervjuades. Empirin bearbetades med analysverktyget diskursteori. Resultatet visar att förskollärares och lärares förhållningssätt formas av egna erfarenheter och två konkurrerande diskurser. Acceptansdiskursen tillåter barns sexualitet och kopplar samman den med något som är privat. Tabudiskursen konkurrerar med acceptansdiskursen om huruvida barn och sexualitet överhuvudtaget passar ihop. Förskollärare och lärare behöver fortfarande mer kunskap om ämnet för att de ska kunna bemöta barns sexualitet på ett medvetet sätt och för att flickor och pojkar ska ges samma möjligheter till att utveckla sin sexualitet.

Eftersom jag anser att det är ytterst viktigt att värna om och ta tillvara på vår natur och miljö på rätt sätt, betämde jag mig för att undersöka hur medvetna barn i våra förskolor är om återvinning, olika material och dess livscykel. Jag ville se om det gick att märka någon skillnad i barns tankar om natur och olika material, i förskolor där ett aktivt arbete med hållbar utveckling pågick och förskolor som inte arbetade aktivt med detta. Jag ville också ta reda på vad hållbar utveckling betydde för förskollärarna och om de arbetade med detta på förskolan. Mina undersökningar visade mig att det går att finna vissa skillnader i medvetenheten hos barn, beroende på om pedagogerna inte arbetar med frågor rörande natur och återvinning eller om ett aktivt arbete finns. Jag såg även att hållbar utveckling som arbetsmetod är en bristvara i förskolor, även förskollärarnas engagemang var lägre än jag väntat mig. / From my wiew it is most important to take care of our environment and that is why I decided to study preschool children and their knowledge of recycling and the lifecycle of different materials. I wanted to find out if children´s thoughts in preschools which worked with environmental issues were different from thoughts of children in preschools that did´nt. My studies showed that there is a slight difference in the environmental awareness of the children, depending on wether or not the teachers are relating to environmental issues in their daily activity with children. Also I wanted to look at the preschool teachers thoughts about sustainable development, and if they applied those in their daily work with children. My results indicated lesser use of the theme, as well as a lower commitment from preschool teachers than I had expected.