Syftet med studien är att undersöka urvalet av matematikläromedel hos ett antal behöriga matematiklärare på mellanstadiet. Vilka läromedel som väljs till matematikundervisningen, varför dessa väljs samt vilket eventuellt stöd som läraren har att tillgå i urvalsprocessen. Ämnet är intressant att undersöka då läraren är i en position där de själva skall ansvara för valet av läromedel som de avser att nyttja i sin undervisning. Samtidigt finns det faktorer som kan begränsa möjliggörandet av valen och på sikt skapa ett nedåtgående matematikresultat i Sverige. Arbetet redovisar sex intervjuer där majoriteten av informanterna uppger att de påverkas av styrdokumenten i sitt urval av matematikläromedel. Resultatet visar att primärt läromedel, läromedel som ursprungligen är framtaget i syfte att främst användas i undervisningssammanhang, i störst utsträckning väljs av informanterna.

Introduktion: Amning anses vara fördelaktig för både barnet och den ammande modern. Bröstmjölk är en idealisk föda för barnet och tillgodoser barnets behov av närhet och trygghet. Världshälsoorganisationen rekommenderar amning i sex månader och därefter fortsatt amning med komplettering av tilläggskost i två år eller längre. Den svenska barnhälsovården [BHV] har stor räckvidd och kan göra stor skillnad både för individen men också ur ett folkhälsoperspektiv. Syfte: Syftet var att utforska mödrars förkunskaper och inställning till amning samt deras upplevelser och erfarenheter av amningsstöd från vårdpersonal. Metod: Tio mödrar intervjuades och materialet bearbetades induktivt med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Malterud. Resultat: Ur intervjumaterialet framkom fyra kategorier: Mödrarnas förkunskaper och behov av information, Vårdpersonalens kompetens och dess betydelse för amningen, Vårdpersonalens bemötande och arbetssätt som viktiga amningsfrämjande faktorer och Att utveckla egenvård och bli självständig i sin amning. Erfarenheter som framkom var att vården inte var så amningsfrämjande och mödrarna hade större förväntningar på vårdpersonalens kompetens inom amningsrelaterade frågor. Det var mödrarnas egen inställning och inte stödet från BHV som ansågs påverka i vilken utsträckning och hur länge amningen pågick. Mödrarna uttryckte konkret vad de upplevde som ett bra stöd och på vilket sätt stödet hade gjort att de utvecklat självständighet. De önskade ett individanpassat stöd och handfasta råd vilket de inte alltid fått. Slutsats: Sammantaget visade resultatet att mödrarnas erfarenhet av amningsstöd från barnhälsovårdssjuksköterskan var att de värderade just ett hälsofrämjande fokus och efterfrågade ett personcentrerat förhållningssätt avseende amningsstöd.

Bakgrund: I Sverige är den vanligaste större gynekologiska operationen hysterektomi, vilket innebär att livmodern avlägsnas. Kvinnor upplever både fysiska och psykiska symtom i samband med sin hysterektomi. Risken att drabbas av depression efter operationen är som högst inom de två första månaderna. Därför viktigt att dessa kvinnor får stöd i samband med en hysterektomi. Att ge stöd innebär att kvinnan känner sig förstådd, får vägledning kring sin sjukdom och att erbjuda en trygghet. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av stöd i samband med hysterektomi. Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats gjordes baserad på nio vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes enligt Fribergs strukturerade tillvägagångssätt.   Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier; informativt stöd och känslomässigt stöd. Under informativt stöd bildades underkategorierna informativt stöd inför hysterektomi och informativt stöd efter hysterektomi. Under känslomässigt stöd bildades underkategorierna känslomässigt stöd från sjukvården, känslomässigt stöd från likasinnade och känslomässigt stöd från annat håll. Slutsats: Resultatet visade att kvinnor hade varierande upplevelser av stöd i samband med sin hysterektomi. För att uppfylla dessa kvinnors behov av stöd är det viktigt att sjuksköterskan ser till att kvinnan får tillräckligt med information och emotionellt stöd under hela omvårdnadsförloppet samt att en god vårdrelation främjas.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete medatt stödja barn i konfliktsituationer som uppstår på förskolan. Vår teoretiska inramninginnehåller maktperspektiv liksom ledarskapsteorier, och vi redogör också förtidigare forskning kring barns konflikter och förskollärares hantering av dessa. Studienhar utgått från en kvalitativ metod, där åtta förskollärare intervjuades på sjuolika förskolor. Intervjuerna var semistrukturerade och lämnade utrymme för följdfrågoroch diskussioner. Resultatet visar att konflikthantering är ett viktigt men svårtområde i förskolan, och att det finns flera olika strategier för hur förskollärare stödjerbarnen i konfliktsituationer. Slutsatsen av studien är att flera olika ledarskapsstilarsynliggörs i förskolan, och utifrån ett maktperspektiv ser vi också att makt kan sessom en produktiv kraft. Vi tolkar också vårt resultat som att arbetslivserfarenhet ärgrundläggande för att förskollärarna i studien skulle hitta sina strategier för att stödjabarn

No description available.

Syftet med studien var att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar om inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Frågeställningar som styrde studien var hur förskollärarna definierar begreppet inkludering samt vilka möjligheter och hinder de ser med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. För att uppnå syftet med studien användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju verksamma förskollärare. Studiens teoretiska ansats utgick från Nilholm och Göranssons tre definitioner av inkludering: den gemenskapsorienterade definitionen, den individorienterade definitionen samt den placeringsorienterade definitionen. Den teoretiska ansatsen användes för att analysera förskollärarnas olika uppfattningar om inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Resultatet i studien visar att förskollärarna uppfattar inkluderingsbegreppet som mer än en placeringsdefinition då de använder sig av begrepp som delaktighet, tillhörighet och individens förutsättningar. Resultatet visar att förskollärarna anser att inkludering av barn i behov av särskilt stöd ger alla barn möjlighet till att lära av varandra samt att acceptera olikheter. De hinder som framkommer i studiens resultat är saknad av personal och kompetens. Studien bidrar med en förståelse för att förskollärarnas vision om den gemenskapsorienterade definitionen av inkludering försvåras på grund av de hinder som de möter. När hinder uppstår ger förskollärarna uttryck för att det blir en placeringsorienterad inkludering då de inte kan säkerställa alla barns aktiva deltagande i förskolan.

Bakgrund: Att vara närstående till en person med afasi innebär ofta stora konsekvenser då livet förändras och det är viktigt att de närstående inte glöms bort. Afasi kan uppkomma till följd av en stroke och påverka förmågan att tala, läsa och skriva. Antalet som drabbas av afasi till följd av en stroke blir fler och fler då alltfler överlever en stroke vilket också gör att fler människor kommer bli närstående till en individ med afasi. Genom att vara närstående till en individ med afasi ökar ofta behovet av stöd för den närstående. För närstående kan det vara viktigt att förstå deras känslor och att de ses som egna individer. För att kunna utöva personcentrerad omvårdnad behöver sjuksköterskan ha en tydlig bild av vad personen värderar i sitt liv och hur personen förstår och tar till sig information om vad som händer dem.  Syfte: Beskriva upplevelser av att vara närstående till en person som drabbats av afasi till följd av en stroke. Metod: En litteraturöversikt med utgångspunkt från nio kvalitativa studier. Analysprocessen har sin grund i Fribergs beskrivning av de fem stegen i analysprocessen.   Resultat: Resultatet visade på ett övergripande tema som var Att befinna sig i en livsförändring. Temat var återkommande i de följande kategorierna; Att vara den som får ta ansvar, Frustration att inte ha det som innan, Att stå ensam och Att hantera och att acceptera. Till kategorierna framkom det också subkategorier.  Slutsats: I resultatet framkom det att den närstående fick ta på sig en ny roll vad det gäller nya ansvarsområden i hushållet men också relaterat till att vårda individen med afasi. Det framkom även att de närstående inte längre kunde prioritera sig själva vilket kunde leda till en del hälsorelaterade förändringar. Förändringarna bidrog till upplevelser av ökad oro, stress, irritation och frustration. Genom att bistå de närstående med stöd och uppmärksamma deras behov skulle det kunna underlätta för närstående att hantera den förändrade tillvaron.

Cirka 50 000 personer varje år i Sverige får ett cancerbesked. Livet tar inte slut på grund av detta besked men det kommer i olika grad att påverka patientens resterande liv. En cancerdiagnos är ofta början på en lång resa och det ställer stora krav på den som ger beskedet. De flesta människor som drabbas av cancer hamnar i någon form av kris. Krisförloppet ser ibland annorlunda ut vid cancer än vid andra trauman på grund av att krisförloppet ofta blir ett vandrande mellan de olika faserna. För att komma vidare i livet och för att klara av påfrestningarna i den nya situationen använder sig patienterna av olika copingstrategier. Psykosocial omvårdnad är ett begrepp som innefattar social identitet, känslomässigt stöd, materiellt stöd, information och social tillhörighet. Som sjuksköterskor är det av vikt att ha kunskap om detta område för att kunna hjälpa patienterna igenom denna svåra tid.   Syftet var att belysa patientens behov av psykosocial omvårdnad i samband med onkologisk behandling efter ett cancerbesked.   Metoden bestod av en forskningsöversikt. Femton vetenskapliga artiklar valdes ut. Artiklarna söktes via databaserna PubMed och CINAHL. Resultatet delades in i fyra kategorier för att underlätta sammanställningen. Resultatet redovisas under dessa fyra rubriker; information, förändrad livssituation, emotionella och existentiella reaktioner samt psykosocialt stöd.   Resultatet visade att patienter med en cancersjukdom ville ha mycket information både vad gällde sjukdom och behandling men också detaljerad information så att de till fullo kunde förstå sin nya situation. Sjuksköterskorna kunde ge stöd till patienterna genom att finnas nära och genom att lyssna. Patienterna behövde tid för att kunna ställa sina frågor. Vidare sågs att patienterna önskade att livet skulle återgå till det normala, samtidigt som vissa patienter värderade om sina liv och drog ner på ambitionsnivån beträffande karriären. En del patienter valde en hälsosammare livsstil. Att få en cancerdiagnos förknippades ofta med döden och patienten insåg att han/hon inte var odödlig. Det väckte emotionella och existentiella frågor. Psykosocial omvårdnad upplevdes ibland eftersatt. Patienter i flera studier ansåg att sjukvårdspersonalen fokuserade mest på den medicinska delen.   Slutsatsen var att de flesta patienterna efterfrågade psykosocialt stöd och flera artiklar visade att sjukvården inte prioriterade detta område. Sjukvården fokuserar fortfarande på att behandla somatiska problem. Vidare kunde ses att det var viktigt att individualisera den psykosociala omvårdnaden. Det var också viktigt att ge patienterna tid för information och reflektion.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem och uttrycks på ett flertal olika sätt. Våld kan förekomma i parrelationer, mellan partner, föräldrar och barn, mellan släktingar och andra närstående och i både hetero- som homosexuella förhållanden. En skattad siffra är att en av tre kvinnor har upplevt våld i nära relation någon gång under livet och 35 procent kvinnor har erfarenheten av våld under sin livstid. I Sverige gjordes 17 000 anmälningar år 2016 om våld där gärningspersonen hade en nära relation med offret. De karakteristiska tecken för den som utsätts för våld är att de har en nära relation och starka känslor till förövaren. Detta försvårar möjligheten för den våldsutsatta kvinnan att göra motstånd. Det framkommer att kvinnor som blir våldsutsatta i en nära relation med sin partner tappar självförtroendet och isolerar sig från familj och vänner. Kvinnor som blir våldsutsatta under sin graviditet har en inre rädsla av att utsättas ytterligare för våld om det talas med vårdpersonalen. Därav upplever många utsatta kvinnor i denna situation en osäkerhet och en otrygghet att tala om våldet i hemmet.  Syftet: Att beskriva hur våld i nära relation påverkar en graviditet samt våldsutsatta gravida kvinnors önskemål om stödinsatser från barnmorskan.  Metod: En litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar har genomförts. Artiklarna som valdes var baserade på både kvalitativa och kvantitativa studier som söktes via databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan 2002-2017. De valda artiklarna granskades och värderades i enlighet med Sophiahemmet högskolas riktlinjer. Urvalet av artiklarna genomfördes på ett systematiskt tillvägagångssätt och sammanställdes genom en integrerad analys metod.   Resultat: I resultatet identifierades tre huvudteman, dessa var Moderns påverkan av våld, Barnets påverkan av våld och Mötet med vården och kvinnans coping av våld. Till dessa kunde olika underteman identifieras. Till Moderns påverkan av våld utskildes underteman: Riskfaktorer, Den allmänna påverkan, Fysiska påverkan och Psykiska påverkan. Till Barnets påverkan av våld utskildes underteman: Det allmänna påverkan och den fysiska/psykiska påverkan. Till den tredje huvudteman Mötet med vården och kvinnans coping av våld utskildes underteman: Vårdpersonalens oavsiktliga fel, Coping samt Önskemål och stödinsatser från barnmorskan. Det ett flertal studier påvisade en negativ samband mellan våld under graviditet och kvinnans livskvalitet. Våldet under den prenatala perioden är associerade med en rad ogynnsamma fysiska och psykologiska samt mentala hälsoproblem. Därmed har ett flertal studier nämnt att våldsutsatta gravida kvinnorna har upplevt en mer negativ syn på både graviditeten och förlossningen. Slutsats: Denna litteraturöversikten pekar på att oavsett vilken form av våld det är så påverkar det kvinnans livskvalitet och barnets utveckling under graviditeten och efter förlossning negativt. Det krävs att barnmorskorna ställer frågan om våld vid deras besök på mödravårdscentralen oavsett om kvinnan nekar till våld. Den vetenskapliga evidensen på att kvinnan är i starkt behov av barnmorskans stöd och information har bevisats behövas.

Hjärtsvikt är en sjukdom som drabbar många personer i Sverige. Sjukvårdskostnader för behandling av hjärtsvikt har ökat de senaste åren. Den icke farmakologiska behandlingen består av de livsstilsförändringar personer med hjärtsviktssymtom behöver göra genom symtommonitorering och förändring av riskfaktorer. De personer som har en bra följsamhet till egenvård har lägre risk för återinläggning och lägre mortalitet. Trots denna kunskap har inte mortaliteten gått ner nämnvärt och sjukvårdens metoder att ge stöd till egenvård inte förändrats mycket de senaste åren. Syftet var att belysa åtgärder och hinder för stöd till egenvård för personer med hjärtsvikt. Metoden som valdes var en litteraturöversikt för att belysa kunskapsläget utifrån olika stöd för egenvård inom det valda området. Totalt nitton artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades och analyserades. Innehållet i artiklarna kategoriserades i åtgärder för stöd av egenvård och screening av hinder för egenvård. Resultatet av litteraturöversikten visade att olika former av åtgärder till stöd såsom utbildning, coachning och symtommonitorering leder till förbättrad följsamhet till egenvård, högre livskvalitet, ibland minskad dödlighet och färre återinläggningar samt att uppföljning, feedback och reflektion gör personer mer positiva till att ändra sitt egenvårdsbeteende. Att ha en enda åtgärd i form av information och utbildning visade ingen större effekt. Studien visar på att det finns stora kunskapsluckor och hinder hos personer med hjärtsvikt för att en god egenvård ska kunna bedrivas och att det är viktigt att ta reda på dessa hinder.