Förskolorna i Sverige regleras genom skollagen och läroplanen, där likvärdighet fått en betydande roll. Med likvärdighet avses främst att kvalitén på utbildningen ska vara lika för alla barn oberoende av var i landet de bor och som är ett uppdrag som vilar på förskolecheferna. Men hur uppnås likvärdighet för barnen om inte förskolechefernas förutsättningar i deras arbetsuppgifter är likvärdiga? I en större svensk kommun genomfördes en omorganisation under våren 2018 där ett av de uttalade målen var att uppnå likvärdighet mellan förskolecheferna i deras dagliga arbete. Studiens syfte var att undersöka förskolechefernas upplevelser av likvärdighet för deras arbetsuppgifter efter omorganisationen. Genom deras redogörelser lyfter vi aspekter för likvärdighet i deras arbetsuppgifter och identifierar olika problemområden. För att åstadkomma detta använder vi oss av Aktör-nätverksteorins förhållningssätt, både teoretiskt och metodologiskt. Med olika lokala samt nationella styrdokument och genom semi-strukturerade intervjuer har vi tagit del av nio förskolechefers redogörelser, samt en intervju med den tidigare verksamhetschefen som initierade omorganisationen. Resultatet visar att likvärdighet mellan förskolecheferna och deras arbetsuppgifter innehåller många olika aspekter. Antalet enheter utgör en skillnad i arbetsbelastning mellan förskolecheferna samt att deras arbetsteam har många fördelar, men innebär också en snedfördelning av stödresurser. Rektorsutbildningen som förskolecheferna går tar tid från den operativa verksamheten, utbildningen har också betydelse för att likvärdighet i deras arbetsuppgifter inte uppnåtts. Ett komplicerat nätverk framträder med problemområden kopplade till likvärdighet mellan förskolecheferna och andra relevanta aktörer.

Sammanfattning Uppsatsen undersöker historien om Svenska skifferoljeaktiebolaget (SSAB): de centrala aktörerna och de argument som de framförde för företagets uppstart, fortlevnad och sedermera nedläggning. Svenska skifferoljeaktiebolaget startades som ett beredskapsföretag under andra världskriget och fick vid krigsslutet status som ett "normalt långtidsföretag". Företaget hade en livslängd på 25 år, från 1941 till 1966. SSABs huvudsakliga ändamål vid starten var att utvinna olja ur alunskiffer i Kvarntorp, Närke, för att sedan sälja detta till marinen. SSAB var alltid helt ägt av staten och var beroende av stora mängder statligt kapital för att kunna finansiera verksamheten. Trots detta gav företaget aldrig ekonomisk avkastning och hade också svårt att nå upp till den förväntade produktionsmängden. Uppsatsen syfte är att försöka ge förståelse för varför ett företag av SSABs karaktär drevs vidare under så lång tid trots de stora kostnaderna för staten. Från uppstarten 1941 fram till beslutet om nedläggning 1961 ändrades argumentation kring fortsatta satsningar på SSAB. Från början var försörjningen av marinens grundläggande behov av drivmedel och smörjolja behov det viktigaste. Detta vidgades till att efter några år se SSABs då mer diversifierade produktion som nödvändig för beredskapen på fler varuområden. Mot slutet anfördes att den inhemsk oljeproduktion skulle kunna minska importbehovet och därmed bättra på handelsbalansen. I slutsatsen för uppsatsen argumenteras för att investeringar för SSABs utbyggnad och fortlevnad i första hand motiverades med att säkra beredskapen för drivmedel, men att investeringarna villkorades av att det fanns potential för framtida avkastning. Genom att använda forskning kring modernitetsmyten och myten om neutralitet kommer uppsatsen dra slutsatsen att den svenska neutralitetspolitiken och tron på den tekniska utvecklingen, samt att de investerade intressena var faktorer som var viktiga i SSABs fortlevnad.

Denna studie syftar till att synliggöra relationen mellan pedagoger, barn och den digitala pekplattan i förskolans verksamhet. Detta för att en kunskapslucka har visat sig i forskning och tidigare erfarenheter, där förskolans verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt och betoningen ligger på att använda sig av tekniken istället för tillsammans med tekniken. Där pedagoger står framför en utmanande uppgift att utforma aktiviteter med pekplattan i verksamheten. Studien förhåller sig till ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning på aktör-nätverksteorin, intra-aktion och agens, dessa använts som ett analysverktyg för att analysera fram ett resultat av den valda empirin. Ett posthumanistiskt perspektiv bidrar till att hierarkin mellan vad som är människa och icke-människa har jämnats ut och ses som likvärdiga. Genom att tillämpa detta perspektivet i studien vill jag bidra med att synliggöra den mänskliga och icke-mänskliga aktörens delaktighet och påverkan, så att pedagoger får en djupare förståelse för hur de kan angripa arbetet i tillsammans med pekplattan. Studiens insamlade empiriska material skedde via videoobservationer på två förskolor i två olika kommuner. Studiens resultat visar att nätverket aktörerna ingick i aktiviteterna kan enbart upprätthållas om alla aktörer, således pedagogen, barnet och pekplattan förstår varandra. Att pedagogens, barnets och pekplattans deltagande har lika grundläggande faktorer för att påverka, förändra eller utveckla ett samutvecklat nätverket.

No description available.

During the first half of the 20th century, lake lowering was a common practice for agricultural drainage in Sweden. Although this phenomenon led to drastic changes in the Swedish landscape, it has been remarkably understudied. Furthermore, previous research on lake lowering, and on the adjacent subject of hydropower, has mostly taken a social constructivist approach. In contrast, the aim of this study was to generate a posthumanist, symmetric account of a lake lowering project, where the non-human actants involved in the network were seen to act. This in order to better understand the driving forces and power relations emerging in a large technical project. The study took the form of an actor-network analysis of the lowering of Lake Tämnaren in the south-east of Sweden. The analysis consists of a chronological account of the project between the years 1923-1967. During the years predating 1950, investigations into both material and social matters were carried out by two engineers who became spokespersons of the many collectives of actants affected by the lake lowering. In the years between 1950-1953 when the project was carried out, the spokespersons’ accounts of reality were challenged, with varying results. After the works had been completed, the question of maintaining a suitable water level in the lake remained controversial and concerned managing the newly built dam. In brief, the conclusions of the study highlight the role of material agency in transporting and changing power between actants in a network. Forms of material agency were for example: the lake flooding, the hardness of soil, or the floodgates of a dam remaining open.

Studien utgår från aktör- nätverksteori (actor-network theory, ANT) och baseras på litteraturstudier och intervjuer med rektorer och förstelärare. I studien beskrivs nätverken som uppstår runt försteläraruppdraget, vilka krafter som påförs och deras interaktion.  I studien har efterfrågats rektorers och förstelärares beskrivning av försteläraruppdraget och hanteringen av det som ett led i identifikationen av aktörer som påverkar det komplexa uppdraget. Aktörer är mänsklig eller icke-mänsklig, konkret eller abstrakt och påverkas av eller påverkar andra aktörer i det nätverk som avses. ”An actor is what is made to act by many others” (Latour, 2005, s. 46). Försteläraruppdraget karaktäriseras av ett samspel och interaktion mellan ett flertal fysiska, tekniska och sociala aktörer där inga symmetriska relationer råder eftersom en aktörs karaktär inte är given på förhand, erhåller den karaktären i det sammanhang den både uppträder i och bidrar till att forma eller omforma. Varje aktör blir ett resultat av sina relationer och det sammanhang den blir en del av, och något som inte påverkar ett sammanhang för någon annan aktör kan inte heller ses som en (Latour, 2005).   Min förhoppning är att denna studie ska bidra till en ökad förståelse för den komplexitet försteläraruppdraget innebär för både rektorer, förstelärare, blivande förstelärare och lärarkollegor. Det är ett omdiskuterat och mångfacetterat uppdrag som syftar till påverka elevers kunskapsinhämtning och förändra lärarprofessionens rykte och förbättra den framtida rekryteringen. / To be a first teacher or have a first teacher assignment, what is the difference? This thesis is based on data from interviews with Swedish first teachers and principals, and is investigating the asymmetric, constantly moving and reforming network of the first teacher reform. Connections, transformations and translations are being made, causing the network to reform.  By using an actor-network theory (ANT) the thesis presents traces of the first teacher reform and illuminates different actors and their connection in order to follow the actor, based on concepts from Latour and Law. This repertoire has enabled the work with capturing the ongoing processes between different actors within the network.    The study concludes that even though teachers would like the assignment to be more ruled and regulated, most of them benefit for their own personal development as well as for the pupils development.

<p>How is space conceptualized? The question is central to subject theory in human geography. In the present dissertation, this issue is actualized in discussions of the virtual, space, and an ontology of becoming. The point of departure is that in human geography, as well as in the general discourses in society, a science fiction-like conception of the virtual has been dominant. The virtual is understood as another reality and as an absolute space. Predominant perceptions of the space and the virtual are problematized in Space in Becoming, and based on analyses of complex sets of ideas grounded in actor-network theory and Deleuzian geophilosophy, an alternative approach is formulated. The aim is to provide an enhanced conceptual understanding of space and the virtual. In order to fulfill the aim, three tasks are performed. Firstly, the prevalent conception of the virtual is presented. Secondly, a conception of space grounded in an ontology of becoming is constructed and defined, expressed in three postulates. Thirdly, the importance of the ontology of becoming and the postulates for the conception and conceptualization of space are discussed in relation to subject theory in human geography. Since the present work centers on treatment of concepts and ideas, a postulate method was selected. The postulate method also makes argumentation and discussion on theoretical and analytical levels possible. The outcome of the project is formulated in three postulates – actants do space, assemblages fold space, and the virtual is a real dimension of space. Accordingly, the main contribution to the conceptual understanding of space and the virtual is the construction and specification of the three postulates. The notion of the virtual as an ontological dimension emerges, with direct implications for the conception and conceptualization of space. The ontology of becoming offers an alternative point of departure, a different perspective on the virtual, and thereby also on virtual geography. This is further elucidated by returning to the point of departure for the dissertation project. The postulates contribute to subject theory in human geography by providing an alternative point of departure for future theoretical research and the formulation of new theories. Accordingly, the particular conception of space expressed in the three postulates brings a challenge in terms of both method and vocabulary.</p>

How is space conceptualized? The question is central to subject theory in human geography. In the present dissertation, this issue is actualized in discussions of the virtual, space, and an ontology of becoming. The point of departure is that in human geography, as well as in the general discourses in society, a science fiction-like conception of the virtual has been dominant. The virtual is understood as another reality and as an absolute space. Predominant perceptions of the space and the virtual are problematized in Space in Becoming, and based on analyses of complex sets of ideas grounded in actor-network theory and Deleuzian geophilosophy, an alternative approach is formulated. The aim is to provide an enhanced conceptual understanding of space and the virtual. In order to fulfill the aim, three tasks are performed. Firstly, the prevalent conception of the virtual is presented. Secondly, a conception of space grounded in an ontology of becoming is constructed and defined, expressed in three postulates. Thirdly, the importance of the ontology of becoming and the postulates for the conception and conceptualization of space are discussed in relation to subject theory in human geography. Since the present work centers on treatment of concepts and ideas, a postulate method was selected. The postulate method also makes argumentation and discussion on theoretical and analytical levels possible. The outcome of the project is formulated in three postulates – actants do space, assemblages fold space, and the virtual is a real dimension of space. Accordingly, the main contribution to the conceptual understanding of space and the virtual is the construction and specification of the three postulates. The notion of the virtual as an ontological dimension emerges, with direct implications for the conception and conceptualization of space. The ontology of becoming offers an alternative point of departure, a different perspective on the virtual, and thereby also on virtual geography. This is further elucidated by returning to the point of departure for the dissertation project. The postulates contribute to subject theory in human geography by providing an alternative point of departure for future theoretical research and the formulation of new theories. Accordingly, the particular conception of space expressed in the three postulates brings a challenge in terms of both method and vocabulary.

Denna uppsats ämnar belysa hur planeringen av land och stad framstår vara ett till synes stabilt system där vissa förhållanden tas för självklarheter. Vidare är syftet att undersöka hur planeringen hanterar områden som faller utanför kategorierna land och stad. Detta med bakgrund av diskussioner om att ”god” planering i samtiden förespråkar täta städer och utveckling av orter i kollektivtrafikstråk – en tanke som bygger på, och legitimeras av, en dikotomi om å ena sidan ett land och å andra sidan en stad vilka ska hållas separerade. Samtidigt erkänns det komplexa och intrikata förhållande som kategorierna har till varandra. Uppsatsen ställer sig således frågorna hur denna dikotomi om land och stad produceras i planeringen, samt hur den kommer till användning. Studien grundar sig på ett perspektiv om världens beskaffenhet så som aktör-nätverksteorin (ANT) förordar. ANT ser världen som ständiga processer och ett ständigt görande i en värld bestående av både människor och ickemänniskor, aktörer, som alla kan spela roll. Studien får låta uppvisa hur förhållandet mellan aktörer ter sig, och hur en dikotomi produceras och byggs upp. För studien har Linköping kommuns initierade arbete med en ny ytterstadsplan, ett tillägg till deras Översiktsplan för staden Linköping, varit föremål där dokument, miljöer och workshopar i det tidiga samrådsskedet observerats. Ytterstaden befinner sig på gränsen mellan Linköpings innerstad och dess landsbygd. När denna nu är föremål för ett planarbete har vedertagna sanningar om land och stad öppnats upp för diskussion. Detta kan bidra till förståelse för hur planeringen konstruerar och bygger upp kategorierna land och stad och vidare använder dessa som aktörer för att värva ytterstaden till de befintliga planeringsstrukturerna – att planera det som antingen landsbygd eller stad, inte något som faller där emellan. För att planeringen ska uppträda som ett stabilt system visar det sig att denna behöver alliera sig med ytterligare aktörer för att driva igenom sina agendor. Planeringen är inte i sig en stark kraft utan tillsammans med ytterligare aktörer, som kategorierna land och stad, gränser, tidningsartiklar och översiktsplaner skapas det vi betraktar som ett stabilt system – och vidare till vilken planeringen söker värva nya aktörer, som ytterstaden, för att passa in. Dikotomin mellan land och stad konstrueras i planeringen genom att värva vissa aktörer och etablera dessa i positioner som håller över tid och rum – i översiktsplanekartor och i dokument. På så sätt etableras nya aktörer med vilken förmågan kommer att motivera och legitimera utvecklingsområden som något som faller inom på förhand etablerade kategorier. Uppträder planeringsföremål utanför kategorierna passar planeringen in dem i de redan existerande.

The aim of this study is to explore what happens when the Swedish disability policy (LSS) is translated into practice. The study focuses on the organizing that takes place at a local, municipal level. It uses a qualitative approach with a mix of qualitative methods and is actively involving practitioners in the co-­‐ production of empirical data. Drawing on Actor-­‐network theory (ANT) as a conceptual framework, the analysis focuses on how actors and actants are assembled in networks. A detailed map is developed, comprising relations, formations and tensions that emerges from the efforts of translating policy into practice, Results identify the function of front-­‐line managers as a central and overloaded hub. It shows how unforeseen, unintended and undesirable effects arise as a result of both planned action programs and recurrent, not anticipated events. An ongoing professionalization, is described as a result of internal organizational conditions, rather than policy implementation or the self-­‐ interest of professions. The study illustrates the complexity and challenges of welfare organizations and the results can be used for further organizational studies as well as serve as a roadmap for organizational development within disability services.