<p>The aim of this paper is to analyse the social movement Planka.nu with reference to the theory of new social movements in order to engage in a discussion about the presence of “old” tradition and “new” trends. As well as empirical, the purpose is also theoretical and methodological: to examine, and extend, the discussion about new and old social movements. A qualitative method is used. The analytical framework is based on a combination of theories of social movements and new social movements. Planka.nu was started in 2003 in Stockholm. The movement uses the Internet to organise free-riding on the public buses and trains with the aim of pressuring regional politicians into fully financing public transportation by progressive taxation. In all aspects discussed, both old and new characteristics were found. Behind a rhetoric that to a large extent resembles that of the traditional Swedish labour movement lies a redefinition of values, ideas and strategies that correspond with the theory of new social movements. By adopting a theoretical outlook on social movements that questions the existence of two divided blocs, a more nuanced discussion of the combination of old and new aspects could be held.</p>

En djupdykning i att forska inom filosofin som är posthumanismen har utförts för att se hur den kan appliceras på den fotografiska processen. Flera aspekter av posthumanismen har identifierats som sedan har gjort ett försök till att skapa en alternativ metod för att få ett fotografi att uppstå. Några av de största svagheterna för bildskapandet är att fotografen har givits diktatoriska egenskaper om vad och hur något gestaltas, att motivet är endast en liten del av omvärlden som får plats inom bildens restriktiva ram, och kamerans oförmåga att representera en ständigt skiftande natur. Genom olika metoder så som en posthumanistisk vandring, texturering, bildanalys, och en performativ gestaltning skulle den konventionella fotografiska processen utmanas. Senare i designprocessen kom reflekterande objekt fram som en aktör som mycket väl utmanande problemen som ett fotografi annars lider av i sin skapelse. Spegelfragment placerades slumpmässigt framför kameran för att försöka fånga en oavsiktlig del av omgivningen som annars inte hade gestaltats inom bildens restriktiva ram. Designprocessen använde sig även av andra metoder som var mindre lyckade i sitt mål, men som ändå spelade en kritisk del i att leda fram till den slutgiltiga metoden för undersökningens gestaltning. Slutsatsen för arbetet blev att en alternativ process har uppnåtts, men att den gärna hade kunnat utvecklats mer för att bättre använda sig av posthumanismens verktyg. Det mänskliga skulle inte uteslutas ur fotografins skapande, men decentraliseras för att tillåta andra aktörer att ta plats inom fotografins arkiverande värld. / A plunge has been made into the world of posthumanism to investigate its merits to be applied to the process that creates a photography. Several aspects of the posthuman have been identified that would allow for the creation of an alternative photographic process. Some of the major weaknesses of image creation are that the photographer has been granted dictatorial powers over what can be captured by the camera, how the picture only captures a limited view of the world, and the cameras inability to represent an everchanging nature. Through different methods such as a posthuman hike, texturing, image analysis, and a performative design the conventional photographic process were to be challenged. Later in the design stage reflective objects would prove to be a useful actor in challenging the problems that a Kandidatarbete i Medieteknik Oscar Idberg (osid15) Sida 2 av 46 photography faces. Mirror fragments were randomly placed in front of a camera to capture an unintentional part of the surroundings that otherwise would have not fit within the images restrictive frame. The design stage used several other methods that were less successful in their goals, they did however still play a critical role in leading up to the final method for the investigations product. The conclusion acknowledged that an alternative process for the creation of an image had been achieved, it did however not take the investigation far enough and could have better used the posthuman tools available. The human should not be excluded from the photographic process; however, it needs to be decentralized to allow other actors to take their place within the archiving world of photography.

Denna studie syftar till att synliggöra relationen mellan pedagoger, barn och den digitala pekplattan i förskolans verksamhet. Detta för att en kunskapslucka har visat sig i forskning och tidigare erfarenheter, där förskolans verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt och betoningen ligger på att använda sig av tekniken istället för tillsammans med tekniken. Där pedagoger står framför en utmanande uppgift att utforma aktiviteter med pekplattan i verksamheten. Studien förhåller sig till ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning på aktör-nätverksteorin, intra-aktion och agens, dessa använts som ett analysverktyg för att analysera fram ett resultat av den valda empirin. Ett posthumanistiskt perspektiv bidrar till att hierarkin mellan vad som är människa och icke-människa har jämnats ut och ses som likvärdiga. Genom att tillämpa detta perspektivet i studien vill jag bidra med att synliggöra den mänskliga och icke-mänskliga aktörens delaktighet och påverkan, så att pedagoger får en djupare förståelse för hur de kan angripa arbetet i tillsammans med pekplattan. Studiens insamlade empiriska material skedde via videoobservationer på två förskolor i två olika kommuner. Studiens resultat visar att nätverket aktörerna ingick i aktiviteterna kan enbart upprätthållas om alla aktörer, således pedagogen, barnet och pekplattan förstår varandra. Att pedagogens, barnets och pekplattans deltagande har lika grundläggande faktorer för att påverka, förändra eller utveckla ett samutvecklat nätverket.

Syftet med studien är att undersöka vilka kommunikationssätt som blir till vid intra-aktionen mellan digitalplattan och yngre barn. Med tanke på att forskning visar att yngre barn inte får samma möjlighet att använda digital teknik som äldre barn. Forskning visar också på att den digitala undervisningen i förskolan är bristfällig, därför är vårt syfte i studien att undersöka sammanflätningar mellan yngre barn, förskolläraren och digital teknik där människor och materialitet har agens. Vår forskningsfråga är:  Vilka kommunikationssätt blir till i aktiviteter med digitalplatta och yngre barn i förskoleverksamheten? För att undersöka vår forskningsfråga så har vi i föreliggande studie utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och gjort en kvalitativ undersökning, där vi använt oss av videoobservationer. Resultatet visar att digitalplattan skapar möjligheter för yngre barn att utveckla både verbala visuella och kroppsliga kommunikationer. Dock behövs det stöttning från förskollärare, då barn och digitalplatta kan ha svårt att förstå varandra i kommunikationen. Slutsatsen är att digitalplattan genom intra-aktioner med barnen och förskollärare, är i ett nätverk där den tillsammans med barn och förskollärare möjliggör kroppsliga, verbala och visuella kommunikationer.

No description available.

Syftet med studien är att genom kvalitativa observationer och intra-aktiv analys undersöka hur barnssjälvständighet uppstår vid påklädning av ytterkläder i förskolans hall. Förskolans hall går att förståsom ett pedagogiskt rum där barn förväntas klä på sig. Där inredningen är väggfast och statisk i sinutformning. Tidigare forskning som rört hallen har synliggjort mellanmänskliga företeelser. Därför villvi i vår studie luta oss mot den posthumanistiska teorin agentisk realism för att undersöka hur barnssjälvständighet uppstår i möten med ting och diskurser. Vår analys visar att det i hallen pågår myriaderav samhandlingar som alla får effekt för barns självständighet att uppstå. Sammanfattningsvis visar vårstudie att barn inte är självständiga påklädare utan att barn blir självständiga påklädare tillsammansmed ting, miljö och diskurser.

Syftet med studien är att genom kvalitativa observationer och intra-aktiv analys undersöka hur barns självständighet uppstår vid påklädning av ytterkläder i förskolans hall. Förskolans hall går att förstå som ett pedagogiskt rum där barn förväntas klä på sig. Där inredningen är väggfast och statisk i sin utformning. Tidigare forskning som rört hallen har synliggjort mellanmänskliga företeelser. Därför vill vi i vår studie luta oss mot den posthumanistiska teorin agentisk realism för att undersöka hur barns självständighet uppstår i möten med ting och diskurser. Vår analys visar att det i hallen pågår myriader av samhandlingar som alla får effekt för barns självständighet att uppstå. Sammanfattningsvis visar vår studie att barn inte är självständiga påklädare utan att barn blir självständiga påklädare tillsammans med ting, miljö och diskurser.

... Abenteuer ohne Ende für größere Kinder und Studenten! Die TUD-Bauingenieure des sechsten Semesters bauten 2007 in der Dresdner Neustadt einen Spielplatz - ehrenamtlich, aus Holz und in Handarbeit. Wir sorgten mit einer Video- Dokumentation dafür, dass Motivation, Etappensiege und Erfahrungen des Bauball-Teams nicht in Vergessenheit geraten. ... (aus dem Vorwort)

Syftet med studien är att undersöka och försöka bidra med mer förståelse kring den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek i förskolans inomhusmiljö. Vi har studerat relationer mellan icke-mänsklig materialitet och barn i rollekar på två förskolor och sammanlagt tre avdelningar i södra Sverige. Studien utgår från ett posthumanistiskt perspektiv med fokus på begreppet intra–aktion som är hämtat från kvantfysikern Barads teori om agentisk realism. Vi har också valt att utgå från Lenz-Taguchi då hon kopplar det posthumanistiska perspektivet till förskoleverksamheten. Deltagande observationer har genomförts där det studerats hur barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollekar. I de deltagande observationerna har vi använt oss av fältanteckningar, ljudinspelningar och filmning. Studien har följt de etiska ställningstagandena från Vetenskapsrådet (2002). I analysen av empirin används begreppen agens, icke-mänsklig materialitet, intra-aktion och samkonstitution inom det posthumanistiska perspektivet för att komma fram till ett resultat. Genom att studera utifrån ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att vi, samt andra förskollärarstudenter och personal i förskolan, kan få en annorlunda och djupare förståelse kring intra-aktioner och den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek. Resultatet visar att barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollek och att icke-mänsklig materialitet också har agens att påverka, förändra och utveckla rolleken vidare och inte enbart barnen. Rummen och den icke-mänskliga materialiteten i rummen var i intra-aktion med barnen och fick på så vis en funktion i rolleken. Vi tolkar att miljön, rummet och de icke-mänskliga materialiteter i rummen, där rolleken tog plats, var sammanflätade med barnen och “blev ett” i rolleken.Nyckelord: Förskola, rollek, barn, miljö, posthumanism, intra-aktion, icke-mänsklig materialitet, agens, samkonstitution.

The number of internet-connected devices and online services is increasing in the everyday lives of people. These devices and services solve independent tasks when used separately. However, they can solve complex tasks when used together. Trigger-action platforms (TAPs) allow users to create applications that connect their devices and services. The applications wait for a condition to be true in a device or service (trigger), and perform an operation in another device or service (action). JavaScript-driven TAPs allow users to add JavaScript code that is executed before the action. Currently, JavaScript-driven TAPs execute this code in the same JavaScript runtime for different applications. The problem is that they use unsafe isolation techniques that fail to secure code across applications. Thus, malicious applications can compromise other applications to leak their private data or control their behavior. Motivated to secure TAPs, we investigate isolation techniques on TAPs. The goal of this work is to propose isolation with WebAssembly, a recent language that is praised for its safe isolation. In line with the proposal, we prototype a WebAssembly-driven TAP. We also evaluate WebAssembly in terms of security, usability, and performance. For security, we perform a qualitative analysis of the security of current isolation techniques and WebAssembly. For usability, we implement and evaluate a set of applications on our novel platform. For performance, we conduct benchmarks on different isolation techniques including WebAssembly. The findings show that WebAssembly provides better isolation of code across applications than current isolation techniques. Our evaluation of usability and performance indicates that WebAssembly is also a practical and efficient solution. Furthermore, the performance results demonstrate that current JavaScript isolation techniques have significant performance issues that WebAssembly does not have. We conclude that WebAssembly can protect code across applications with isolation and it can be used in combination with other security measures to secure TAPs. / Antalet internetanslutna enheter och onlinetjänster ökar i det vardagliga livet. Dessa enheter och tjänster används för deras avsedda ändamål men i en kombination av varandra kan de användas för mer komplexa ändamål. Trigger-aktion-plattformar (TAP:ar) möjliggör för sina användare att skapa applikationer som sammankopplar deras enheter och tjänster. Applikationerna väntar på att ett visst villkor uppfylls på en enhet eller tjänst (trigger), och sedan utför den en handling på en annan enhet eller tjänst (aktion). JavaScript-drivna TAP:ar tillåter sina användare att skriva JavaScript-kod som exekveras före aktionen. Nuvarande JavaScript-drivna TAP:ar exekverar kod från olika applikationer i samma JavaScript-körtid. Problemet är att de använder osäkra isoleringsstrategier och därför misslyckas de med att säkra kod mellan applikationerna. Skadliga applikationer kan därmed angripa andra applikationer för att läcka deras privata data eller för att kontrollera dem. Vi undersöker isoleringsstrategier i TAP:ar med avsikt att säkra dem. Målet med detta arbete är att föreslå isolering med WebAssembly; ett nytt språk berömt för sin säkra isolering. I linje med vårt mål skapar vi en prototyp av en WebAssembly-driven TAP. Vi utvärderar även WebAssembly med avseende på säkerhet, användarbarhet och prestanda. För det förstnämnda utför vi en kvalitativ analys av säkerheten i nuvarande isoleringsstrategier och WebAssembly. För användarbarheten implementerar och evaluerar vi en uppsättning av applikationer på vår nya plattform. För prestanda utför vi flera tester på olika isoleringsstrategier inklusive WebAssembly. Resultaten visar att WebAssembly erbjuder bättre isolering för kod mellan applikationer än nuvarande isoleringsstrategier. Evalueringen av användarbarhet och prestanda påvisar dessutom att WebAssembly är en praktisk lösning med hög prestanda. Prestandaresultaten demonstrerar även att nuvarande isoleringsstrategier i JavaScript har prestandaproblem som WebAssembly inte har. Slutsatsen är att WebAssembly kan säkra kod genom att isolera applikationer och att det kan användas tillsammans med andra säkerhetsåtgärder för att säkra TAP:ar.