Syftet med denna studie är att få en djupare inblick i hur närmiljön bidrar till förskolebarns matematikskapande. Detta avses att göras genom två frågeställningar. Hur skapar barn på förskolan matematik i samspel med närmiljön? Vilken form av matematik skapar förskolebarn i samspel med närmiljön?Studien bygger på en kvalitativ metod och har genomförts genom fyra observationer på en förskola. Det observerade materialet har skrivits rent och strukturerats efter Bishops (1988) sex matematiska aktiveter för att på ett överskådligt sätt kunna presentera hur förskolebarnen skapar matematik i närmiljön. Vidare har materialet analyserats utifrån teorier om matematiserande samt variationsteorin. Studiens resultat visar på att närmiljön och dess omgivningar ger barnen variation i form av bland annat olika miljöer, material och platser. Vidare visade studien på att barn möter olika matematiska problem i samspel med närmiljön. Dessa olika matematiska problem uppstår när barnen leker och löser olika uppgifter i aktiviteterna som de själva initierar. Barnen uttryckte matematik genom olika handlingar som var både verbala och icke-verbala. Samtliga av Bishops sex olika matematiska aktiviteter lokalisering, design, räkning, mätning, lek och förklaring kommer till uttryck i samspel med närmiljön.

Internationell och nationell forskning visar att högläsning är en viktig aktivitet i skolan som exempelvis gynnar elevers läsförståelse, ordkunskap och ordförståelse. Med detta examensarbete vill vi därför få kunskap om några lärares syn på arbetssätt i samband med högläsningen i klassrummet. Teoretiska perspektiv som vi valt är litteracitet, lässtrategier och stöttning i samband med högläsningen. Intervjuer med fyra lärare genomfördes där fokus låg på deras upplevelser av aktiviteterna de utför i samband med högläsningen. Det som framkom genom analys av intervjuerna var att tid och stöttning är två faktorer som spelar roll kring hur lärare utformar undervisning i samband med högläsningen. Något som framkom är att dessa lärare prioriterar olika gällande vilka aktiviteter de utför i samband med högläsningen och att många aktiviteter blir spontana. Det kan finnas ett samband mellan att lärarna inte hinner läsa i förväg den text, eller litteratur, som de ska använda i högläsningen vilket i sin tur leder till oplanerade eller uteblivna aktiviteter i samband med högläsningen. Samtliga lärare nämner att de ser en stor stöttning i samband med högläsningen, både i själva läsningen men också genom de olika aktiviteterna som stöttar för att leda eleverna vidare i deras lärande.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger ser på och arbetar med trygghet, gruppkänsla och gruppstärkande aktiviteter i förskolans vardag. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer på två förskolor i Skåne. Intervjufrågorna har behandlat pedagogernas motiv att arbeta gruppstärkande, om detta kräver extra resurser, samt hur barnens trygghet i gruppen prioriteras i vardagen. Teorierna vi använder för att analysera intervjuerna är relationell pedagogik och omsorgsetik. Den första teorin utgår ifrån att relationen är det som skapar lärandet. Omsorgsetik utgår ifrån att omsorg är beroende av en ömsesidig relation, där båda parter ansvarar för att se, uppmuntra och frambringa varandra bästa sidor. I intervjuerna framkommer det att gruppstärkande arbete sker kontinuerligt i förskolornas vardag, men ofta utan att pedagogerna har gruppkänsla som huvudsyfte. De arbetar med projekt, har reflektionstid tillsammans med barnen och samtalar kring hur man är en bra kompis eller kring utmaningar som dyker upp. Pedagogerna beskriver även ett tätt samarbete mellan avdelningarna, andra förskolor och skola, vilket de menar ökar gruppkänslan även i ett större perspektiv. Sammantaget har pedagogerna gemensamt att de känner sig nöjda med sina gruppstärkande satsningar, dock skiljer sig möjligheten till reflektionstid och utvecklingsarbete mellan de båda förskolorna. Följaktligen visar den ena förskolans pedagoger en större efterfrågan av utökad utbildning och utbyte med kollegor och andra förskolor i ämnet. Vi kan konstatera att dessa två förskolor dagligen arbetar både direkt och indirekt med att stärka gruppkänslan i barngruppen. Ena förskolan utmärker sig genom fokus på projekt och den andra med konceptet nyckelkompisar. Pedagogerna visade stor nyfikenhet kring ämnet, vilket är något som är värt att ta tillvara. Genom litteratur, diskussionsgrupper och därigenom ökad andel arbete specifikt inriktat på att stärka gruppkänsla finns möjligheter att ytterligare utveckla barngruppens gruppdynamik. / This study investigates how preschool educators view and work with children's sense of security, group cohesion and group-strengthening activities in preschool everyday life. The survey was conducted through qualitative interviews at two preschools in Skåne. The interviews concern the teachers’ motives regarding group-strengthening work, whether this requires additional resources, and how the sense of security among the group’s children is prioritised in everyday life. The theories we use to analyse the interviews are relational pedagogy and care ethics. The first theory assumes that the relationship enables learning. Care ethics assumes that care is dependent on a mutual relationship, where both parties are responsible for seeing, encouraging and bringing forward each other's best sides. In the interviews, it appears that group-strengthening work is done continuously in preschool life, but often without group cohesion as the main purpose. They work on projects, set aside time for reflection with the children and talk about how to be a good friend or about challenges that emerge. The teachers also describe a close collaboration between wards, as well as other preschools and schools, which they believe increases group cohesion in an even larger perspective. All in all, the educators have in common that they feel satisfied with their group-strengthening efforts, but the opportunity to reflect and make time for development work between the two preschools differs. Consequently, one of the preschools’ teachers show a greater desire for increased education and exchange with colleagues and other preschools on the subject. We conclude that these two preschools work daily, both directly and indirectly, to strengthen group cohesion among the children. One preschool distinguishes itself by focusing on projects, while the other uses the concept of key friends. The educators show great curiosity about the subject, which is worth making use of. Through literature, discussion groups and an increased amount of work focused on strengthening group cohesion, opportunities to further develop the children’s group dynamics are given.

Normaltryckshydrocefalus (NPH) drabbar den äldre populationen med motoriska och kognitiva nedsättningar. Behandlingen är dränering av likvorvätska via shuntoperation och patientens symptom förväntas då gå i regress. Det saknas dock studier om förändring på iNPH-skalan stämmer överens med patientens subjektiva skattade förändring. Syftet var att studera om patientens subjektiva upplevda förändring stämmer överens med skattningsskalor och hur en förändring av förmågor påverkar livskvalitet. Syftet var även att undersöka vilken betydelse som förändring av förmågor har för patienten och anhöriga. Studien var en mixad observativ tvärsnittsstudie där 52 deltagare (26 patienter och 26 anhöriga) inkluderades och fick svara på en enkät framtaget för studien. Patienterna graderades enligt iNPH-skalan mellan diagnos och 3 månader efter shuntoperation. Resultatet visade att 76,9 % av patienterna förbättrades på iNPH-skalan efter operation. Det förelåg en signifikant korrelation mellan förändring på iNPH-skalan och förändring av gångförmåga (rs=0,42) och förändring av rörelseförmåga (rs=0,49), samt subjektiv skattad förändring mätt med VAS-skala (rs=0,43). Det förelåg ingen signifikant korrelation mellan förändring på iNPH-skalan och förändring av livskvalitet. Gång- och rörelseförmåga skattades som de förmågor som förbättrats mest postoperativt. Förbättring av dessa förmågor samt förbättrad vardagsaktivitet hade störst betydelse för deltagarna. Fler studier behövs för att närmare studera vilka förmågor som kan korrelera med förbättrad livskvalitet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare ​uppfattar matematik och hur de  beskriver sitt arbete med matematik i förskolan. Studien genomfördes med kvalitativa           semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare i olika åldrar och från olika förskolor varav tre olika kommuner. ​Det datamaterial som samlats in analyserades och kategoriserades sedan utifrån Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter som ett teoretiskt perspektiv. Motivet till studiens valda problemområde grundar sig i Skolinspektionens (2017) rapport där syftet var att ta reda på hur förskolorna arbetar med matematik, naturvetenskap och teknik. På en majoritet av de granskade förskolorna omfattar undervisningen inte läroplanens samtliga strävansmål för de aktuella målområdena, vilket begränsar barnens förutsättningar för lärande. Skolinspektionen bedömer att på flertalet av de granskade förskolorna behöver arbetet med målområdet matematik utvecklas, både vad gäller innehåll och arbetssätt. Utifrån detta ansåg vi det angeläget att studera matematik i förskolan genom att intervjua verksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna i denna studie använder sig av Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter, de ger uttryck för sådant som vi                kunde koppla till samtliga aktiviteter. Aktiviteterna Leka, Räkna och Konstruera var mest        förekommande i förskollärarnas utsagor medan de nämnde mindre av aktiviteterna Lokalisera och Förklara, aktiviteten Mäta var också vanligt förekommande menvarkenminstellermestnämnd. Det som framkom tydligast i denna studie är att förskollärarna lyfter leken som ett viktigt verktyg i arbetet med matematik. Synliggörandet av matematiken beskriver förskollärarna framförallt handlar om att kommunicera matematik genom att använda sig av matematiska begrepp. Denna studie bidra med en förståelse för att förskollärares uppfattning om matematik kan spela en roll i hur arbetet med matematik i förskolan kan te sig. Studien kan också bidra  till att verksamma förskollärare kan få en inblick i hur Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter kan vara gynnsam för att uppfylla    läroplanens strävansmål för matematik i förskolan. / <p>2020-06-08</p>

Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen är svår att fastställa, vilket gör att det kan ta flera år tills en diagnos ställs. Smärta och rikliga menstruationsblödningar är vanliga symtom som påverkar hela livets existens. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios. Metod: Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Bengtsson (2016). Resultat: Resultatet visade att kvinnor med endometrios upplevde att hela livet påverkades av sjukdomen. Kvinnorna hade mestadels negativa erfarenheter av vården, många besvärliga kroppsliga symtom, problem med sina partners och familj samt svårigheter att få ihop vardagen. Slutsats: Att vårdpersonal behöver mer kunskap om sjukdomen för att det ska bli en förbättring av endometriosvården, att kvinnor inte ska behöva lida på grund av sen diagnos och svåra symtom.

Syftet med denna studie är att analysera och undersöka förskollärares uppfattningar om matematik som ämne och hur dessa kan påverka de val förskollärare gör i undervisningen av matematik i förskolan. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer och omfattade sex förskollärare i olika åldrar och i två olika kommuner i södra och mellersta delen av landet.Det empiriska materialet vi samlat in har analyserats och kategoriserats både med hjälp av Bishops(1991) sex matematiska aktiviteter och en tematisk analys där vi använde Braun och Clarkes (2006) modell, där vi kodade informanternas svar. Bakgrunden till studien är att Skolinspektionen (2017) genomförde en granskning där resultatet visadepå en majoritet av förskolorna förekom matematik spontant i verksamheten och sällan under planeradetillfällen. Forskning visar också att den matematik som barnen får erfarenhet av att upptäcka i förskolanligger till grund för senare skolframgångar (Aunio &amp; Niemivirta, 2010). Skolinspektionen har i en genomgång av nordiska studier mellan 2014–2019 dragit slutsatsen att en närvarande och engagerad pedagog är den främsta nyckeln för barns möjligheter att utvecklas matematiskt i förskolan och utifråndetta ansåg vi det intressant att undersöka hur förskollärare uppfattar matematiken i förskolan. Resultaten i studien visar att förskollärarna använder sig utav Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter i olika sammanhang och vanligast förekommande är räkning, mätning och lokalisering. De två aktiviteter som nämndes minst i sammanhanget var design och lek. Resultatet visar också att matematik ofta är en spontan aktivitet och att förskollärarna tar tillfället i akt i stället för att ha planerad undervisning. Studien kan bidra med kunskap om att belysa vikten av förskollärarens medvetenhet och uppfattningar om matematik och vilken påverkan matematiken har för barns fortsatta utveckling. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Sammanfattning Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka barns rätt till delaktighet och inflytande i undervisning inom och med estetiska uttrycksformer i förskolan. Till de estetiska uttrycksformerna räknas i arbetet, med stöd i läroplanen (Skolverket, 2018) bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. I undersökningen används en kvalitativ metod i form av kontextuella fallstudier och kombineras två olika metoder för datagenerering, intervjuer och observationer. I arbetet har kontextuella fallstudier använts som är ett utforskande där empirisk data genomförs och där beskrivningar av situationer och sammanhang som en situation utspelar sig i beskrivs, vilket innefattas av den kvalitativa metoden. I undersökningen så har två observationsmetoder använts vilket dels innefattas av intervjuer med förskollärare dels observationer av barn och deras interaktion med förskollärare i estetiska aktiviteter. Analysverktyg som används för detta arbete innefattas av Shiers (2001) delaktighetsmodell som grundar sig i att analysera barns delaktighet via fem delaktighetsnivåer. Det teoretiska ramverket som har använts i detta examensarbete har bestått av diskursanalys, med utgångspunkt i Michel Foucaults teori om maktrelationer. Resultatet av intervjuerna visar att förskollärarna anser sig skapa möjligheter för barnen att nyttja sitt inflytande och sin delaktighet i förskoleverksamheten vilket inkluderar de estetiska aktiviteterna. Förskollärarna menar även att barnen tillhandahåller valmöjligheter och handlingsutrymme via en tillgänglig miljö och multimodala kommunikationsverktyg. Dessutom betonar förskollärarna i undersökningen vikten av att följa det läroplanen för förskolan föreskriver när förskollärarna planerar för att ge barn delaktighet och inflytande i estetiska aktiviteter. Detta både bekräftas och dementeras av resultaten i observationerna. Slutsatsen i detta arbete är att olika maktpositioner existerar mellan barn och förskollärare, där förskollärare har större makt än barnen. Förskollärare har ändå möjlighet att dela med sig av makten till förskolebarnen i estetiska aktiviteter, genom att inta olika former av makt och lärarkontroll, som i sin tur möjliggör att barnen delges inflytande och delaktighet i större utsträckning under estetiska aktiviteter.

Brännskador är ett trauma som drabbar huden vid kontakt med extrema temperaturer, elektricitet, kemikalier eller strålning. Detta leder till omfattande skador som personen i värsta fall dör av. I dagens samhälle överlever dock de flesta en brännskada och kan få bestående men i form av hudskador, utseendeförändringar samt andra fysiska och psykiska konsekvenser. Dessa kan bidra till ett lidande för den drabbade och har setts påverka det dagliga livet. Sjuksköterskans uppgift är att se alla aspekter av lidandet för att kunna lindra och hjälpa patienten.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare undervisar matematik för de yngsta barnen. Studiens metodval baserades på en kvalitativ undersökning genom att intervjua åtta förskollärare och använda en semistrukturerad intervju. Den teoretiska utgångspunkten är Bishops sex matematiska aktiviteter. Resultatet visar att förskollärarna som undervisar matematik utgår ifrån planerade och spontana aktiviteter. Förskollärarna använder vardagliga situationer för att synliggöra de matematiska begreppen för de yngsta barnen. Slutsatsen är att förskollärarnas didaktiska kunskaper och ämneskunskaper är avgörande för att kunna planera undervisningens innehåll. Barnens intresse och behov ses som en grund för matematikundervisning. Bishops sex matematiska aktiviteter blir synliga vid både planerad och spontan matematikundervisning.