The purpose of this study has been to examine how Swedish teachers of English encourage the development of students’ oral proficiency in the English language. By interviewing six Swedish teachers of English at upper secondary school, the study addresses which methods are mostly used by the teachers in order to encourage the improvement of students’ oral proficiency. The results of the study indicate that all the teachers tried in different manners to encourage students’ self-confidence, which would help them develop their oral proficiency. Furthermore, it was possible to conclude that the teachers shared the notion that insecurity is detrimental to the development of students’ oral proficiency. Another method that was used by the teachers was allowing students to work in either pair or groups. Even though most teachers used this method, they did point out different things that were important to think about in terms of group work. For the teachers, it was important that the students had fun during oral exercises, and thus, most teachers used different games when conducting oral activities in order to inspire a more relaxed or comfortable environment. The last concept that the teachers talked about was the usage of the target language in the classroom. Here the teachers’ ideas were not in alignment with each other. Some thought that it was good to force the students to use the target language throughout the lessons when communicating, whereas others only believed that students had to communicate orally in the target language during speaking activities. If students were insecure, it did not, according to these teachers, help the students to force them to speak English throughout the lessons. Most of the concepts that were introduced by the teachers were similar to those found in previous studies on Swedish teachers of English. Furthermore, the results of this paper could also be tied to previous research concerning oral development for L2 learners. / Syftet med denna studie har varit att studera hur svenska engelskalärare främjar utvecklingen av elevers muntliga färdigheter i engelska. Genom att intervjua sex svenska engelskalärare på gymnasieskolan undersöker studien vilka metoder som används mest av lärarna för att utveckla elevernas muntliga färdigheter. Resultaten av studien visar att de flesta lärare som intervjuades på olika sätt uppmuntrar elevernas självförtroende, vilket i sin tur hjälper dem att utveckla deras muntliga färdighet. Tanken om att osäkerhet är skadligt för elevers utveckling av muntlig färdighet delades av alla lärare som intervjuades. En annan metod som användes av lärarna var att tillåta elever att arbeta i par eller grupper. Även om de flesta lärare använde den här metoden pekade de på olika saker som var viktiga att tänka på när det gällde grupp- och pararbeten. Nästa metod som lärarna använde berörde inspirerandet av en mer avslappnad eller bekväm miljö som möjliggör utvecklingen av elevers muntliga färdigheter. För lärarna var det viktigt att eleverna hade kul under muntliga övningar, och sålunda använde de flesta lärare olika spel när de utförde muntliga aktiviteter. Det sista konceptet som lärarna talade om var användningen av målspråket i klassrummet. Här var lärarens idéer inte i linje med varandra. Vissa trodde att det var bra att tvinga eleverna att använda målspråket under hela lektionen medan andra inte trodde det hjälpte elevernas utveckling av sitt muntliga språk. Om en student var osäker, hjälpte det inte, enligt dessa lärare, att tvinga studenten att tala engelska under lektionerna. De påpekade dock att eleverna var tvungna att under talaktiviteter och muntliga presentationer interagera på målspråket. De flesta av de koncept som lärarna introducerade liknade dem som hittades i tidigare studier om svenska engelskalärare. Dessutom kan resultaten av denna uppsats kopplas till tidigare forskning kring oral development for L2 learners.

Edvard Griegs 100-årsjubileum i juni 1943 var en spänningsfylld händelse i det tyskockuperade norska musiklivet, som i Oslo markerades med tillställningar av bland annat Filharmonisk Selskap, revyscenen Chat Noir och den nazistiska regimen. Genom att diskutera Griegjubiléets politiska signifikans för nazister och anti-nazister (s.k. jøssinger), samt analysera tonsättarens symboliska värde för respektive läger, förklarar uppsatsen varför båda lägren ville fira jubiléet och ha Grieg på sin sida. Huvudsyftet med detta är att öka kunskapen om de musikaliska och kulturella aspekterna av ockupationstiden i Norge. De källor som används är samtida tidningar, arkivmaterial från Kultur- og Folkeopplysningsdepartementet, samt Hans Jørgen Hurums samtidsskildring Musikken under okkupasjonen. Eftersom uppsatsen bygger på tolkning av historiskt material, tillämpas hermeneutisk metod.   Uppsatsen visar att nazisterna använde Griegjubiléet som kulturell propaganda, för att ge sken av ett lugnt och harmoniskt musikliv, vilket i sin tur skulle påvisa nationens välmående. Griegjubiléet var viktigt för nazisterna, eftersom Grieg var en viktig symbol för deras radikala kulturnationalism och framtidsvisioner. För jøssingene innebar Griegjubiléet en möjlighet att känna samhörighet med varandra och uttrycka en stilla protest mot regimen i form av bojkotter mot statligt arrangerade Griegkonserter. För dem hade Griegs musik ett trösterikt värde, samtidigt som den i likhet med 1800-talets kulturnationalism fick symbolisera frihet, självständighet och demokrati. Griegjubiléet i Oslo 1943 blev ett avgörande slag mellan radikal kulturnationalism och patriotism om framtidens musikliv, vilket slutade med total bojkott och slutligen död för det offentliga konsertlivet under resten av ockupationen.

The purpose of this paper is to investigate and gain an understanding of the second-generation immigrant's ethnic identity. To carry out our survey, we used the qualitative approach, more specifically interrogations. In total, 6 people were interviewed between the ages of 18–29 years. All participants were born and raised in Sweden with one or both of the parents born abroad. The theoretical basis of the essay is socialbehaviorism and social constructivism. Previous research, also our results show that the mother tongue, parents, residential area and social circle are recurring aspects that are important for the design of the ethnic identity. Our result, unlike previous research, shows that the appearance is also an important factor for the design of the ethnic identity. Our conclusion is that there is an ambivalence and rootlessness among the respondents, which is due to the lack of being part of a larger whole. / Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och få en förståelse för andra generationens invandrares etniska identitet. För att genomföra vår undersökning använde vi oss av den kvalitativa ansatsen, närmare bestämt interjuver. Sammanlagd intervjuades 6 personer i åldrarna 18–29 år. Samtliga deltagare var födda och uppväxta i Sverige med en eller både föräldrarna födda utomlands. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är socialbehaviorismen och socialkonstruktionivsmen. Tidigare forskning och även vårt resultat visar att modersmålet, föräldrarna, bostadsområde och umgängeskrets är återkommande aspekter som har betydelse för konstruerandet av den etniska identiteten. Vårt resultat till skillnad från tidigare forskning visar att även utseendet är en viktig faktor för skapandet av den etniska identiteten. Vår slutsats är att det finns en ambivalens och rotlöshet hos respondenterna som beror på avsaknaden av att vara en del av en större helhet.

La série argileuse du Callovo-Oxfordien recouvre une transition minéralogique entre un interstratifié illite/smectite désordonné (R0 - partie supérieure) et un autre ordonné (R1 - partie inférieure. Or, la minéralogie de ces argiles conditionne les propriétés de rétention de la formation ainsi que leur réactivité en réponse à une perturbation physico-chimique potentiellement induite par le stockage. Dans une optique de caractérisation fine des minéraux argileux du Callovo-Oxfordien, les méthodes conventionnelles et simplificatrices d'identification comme l'utilisation d'abaques issus de la littérature ont été invalidées. La méthode retenue consiste à comparer directement des diffractogrammes de rayons X calculés avec ceux enregistrés sur un même échantillon après différents traitements et à en reproduire toutes les caractéristiques (positions des pics, rapports d'intensité, profils) à l'aide d'un modèle structural unique. Les minéraux argileux du forage EST104 peuvent ainsi être décrits comme un mélange de trois phases principales : une illite, une smectite et un interstratifié illite/expansible désordonné (R0) de composition fixe (35% exp.). Avec la profondeur les caractéristiques structurales de ces phases sont constantes. La transition minéralogique précédemment décrite traduit la modification des proportions relatives des différentes phases. Cette description diffère de celle classiquement proposée pour l'illitisation diagénétique des séries sédimentaires. Cependant, l'utilisation des mêmes outils sur une série diagénétique de référence conduit à une description similaire. Ces résultats novateurs impliquent de reconsidérer les mécanismes réactionnels proposés pour ces minéraux ainsi que leur modélisation cinétique. Enfin, la réactivité des minéraux argileux du Callovo-Oxfordien en réponse à une perturbation alcaline est très limitée par la présence de matière organique qui recouvre les particules argileuses et protège ainsi les sites réactifs des minéraux argileux.

Cette thèse s'inscrit dans le cadre des études de "faisabilité" du stockage des déchets nucléaires en formations géologiques profondes. Elle s'intègre au programme de recherche conduit par l'agence française pour la gestion des déchets nucléaires (ANDRA) sur le site expérimental Meuse/Haute-Marne de type "argile", situé dans les formations sédimentaires Mésozoïques faiblement perméables de l'Est du bassin parisien. L'étude a pour objet la caractérisation de la migration des radionucléides naturels au sein de la formation argileuse Callovo-Oxfordienne cible et de ses encaissants carbonatés Oxfordien et Bathonien, afin d'estimer les propriétés de confinement à long terme de cette série sédimentaire. Elle repose sur l'analyse de haute précision des déséquilibres radioactifs au sein des familles naturelles de l'uranium et du thorium. L'intérêt de faire appel aux déséquilibres U-Th réside dans le fait qu'ils sont susceptibles, d'une part, de mettre en évidence et de caractériser les processus contrôlant la mise en solution et la migration in situ des radionucléides et, d'autre part, de fournir des indications temporelles sur les processus et perturbations physico-géochimiques auxquelles la formation géologique a été soumise sur des échelles de temps variables, selon les isotopes utilisés, mais pouvant atteindre jusqu'à deux millions d'années environ, via le déséquilibre 234U/238U. Les objectifs initiaux de l'étude étaient: i) de déterminer en particulier l'état d'équilibre -ou de déséquilibre- radioactif entre l'uranium-238 et son descendant l'uranium-234 (T1/2 (234U) = 245250 a) dans les formations profondes au sein desquelles le laboratoire expérimental de l'ANDRA est en cours d'implantation; ii) de caractériser, le cas échéant, les processus responsables des déséquilibres radioactifs observés; et iii) d'en préciser les implications chronologiques en ce qui a trait à la stabilité chimique de ces formations géologiques. Compte tenu de ces objectifs, la précision et la justesse analytique des mesures des déséquilibres radioactifs (234U/238U) sont apparues comme la clé de la réussite d'une telle entreprise. Une grande partie des travaux a donc été consacrée à la mise au point de l'analyse des déséquilibres radioactifs à l'aide d'un spectromètre de masse à multi-collection et source plasma (MC-ICP-MS). In fine, une reproductibilité analytique de l'ordre de 1‰ (2 s) pour la détermination du rapport 234U/238U sur échantillons géologiques a été obtenue. Haute précision et justesse analytique nous ont ainsi permis de démontrer un état d'équilibre radioactif 234U/238U dans les argilites Callovo-Oxfordiennes. Ce résultat indique l'immobilité de l'uranium dans la formation cible et, par suite, atteste d'un milieu chimiquement inactif et clos, du moins au cours de la période actuelle, pour ce qui concerne l'uranium et, par extension, les actinides naturels. Ce résultat est fondamental au regard de la problématique d'enfouissement des déchets radioactifs car il procure une confirmation in situ des capacités de confinement de la couche argileuse cible, dans les conditions physico-chimiques actuelles. A contrario, des déséquilibres (234U/238U) ont été systématiquement observés au niveau de zones soumises à des processus de pression-dissolution (stylolites) dans les formations carbonatées encaissantes de l'Oxfordien et du Bathonien. Ces déséquilibres témoignent d'une remobilisation discrète de l'uranium au cours des derniers deux millions d'années et donc de processus actifs de transport de matière au sein de ces formations. La répartition isotopique de l'uranium telle qu'elle a été révélée, par un sous-échantillonnage systématique au niveau des surfaces de pression-dissolution et par la réalisation d'analyses sériées perpendiculairement à un joint stylolitique, a permis de mettre en évidence une relocalisation de l'uranium depuis la surface stylolitique vers la matrice carbonatée de part et d'autre du stylolite. Bien que soumise à des transferts de matière, une zone stylolitisée fonctionnerait en toute vraisemblance en système fermé vis-à-vis de l'uranium. Ce résultat est surprenant tant ces formations profondes, fortement compactées et peu perméables, ne semblaient pas pouvoir être sujettes à des transferts de matière significatifs à l'échelle de temps des déséquilibres U-Th. Bien qu'il soit pour l'instant difficile de conclure de façon univoque à ce sujet, il est probable que ce phénomène traduit une stylolitisation encore active, ou tout du moins, une réactivation du phénomène au cours des deux derniers millions d'années.

<p>Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. </p><p>Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen. I uppsatsen görs en genomgång av Roy Anderssons produktioner, vilket täcker in områdena för spelfilm, kortfilm samt reklamfilm och som sedan sätts i relation till dagens visuella kultur med hjälp av den socialsemiotiska analysmetoden för visuell kommunikation. Utifrån detta perspektiv har tre scener från lika många av Roy Anderssons produktioner djupanalyserats. Diskussioner kring Roy Anderssons bildspråk förs även med hjälp av tre kompletterande teoretiska inriktningar; auteur-teorin (författarskapet), redundansprincipen och mise-en-scène. </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Roy Anderssons bildspråk ser ut som det gör, och på vilket sätt som han genom användandet av den komplexa bilden gör för att uppnå detta.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka den lokala fackföreningsrörelsens politiska verksamhet i relation till dess ekonomiska och politiska bedömningar i gruvindustrin under perioden 1933-1945. Avsikten var att belysa den situation de organiserade arbetarna befann sig i där solidaritet och ideologi ställdes mot arbetstillgång och höjda löner till följd av Nazitysklands stora behov av svensk järnmalm. För att uppnå detta har i huvudsak mötesprotokoll och verksamhetsberättelser för organisationerna Gruvindustriarbetarförbundet avdelning 1 och Grängesberg LS studerats. I undersökningen utgick jag från fackföreningarna som språkrör för gruvarbetarna och undersökte dem därför som kollektiva aktörer. För att operationalisera undersökningens syfte och problem ställdes tre frågeställningar till respektive organisations källmaterial angående hur organisationerna bedömde den ekonomiska utvecklingen och den politiska situationen samt vilken politisk verksamhet som bedrevs.</p><p>När det gällde resultaten för organisationernas ekonomiska bedömningar visade dessa att den ekonomiska utvecklingen bedömdes utifrån givna variabler. Arbetstillgång, brytningsmängd och avsättningsmöjligheter var utslagsgivande för hur situationen och framtidsutsikterna i gruvindustrin återgavs. Det tydliggjordes att frågor kring ekonomiska företeelser var vanliga under de perioder konjunkturen var vikande. Under perioderna av högkonjunktur fokuserade organisationerna istället på frågor av arbetsrättslig och politisk karaktär. Denna typ av skiftning visade att organisationerna var beroende av ett gott ekonomiskt läge för att den politiska verksamheten skulle intensifieras.</p><p>I LS och Gruvettans politiska bedömningar kan en tydlig linje urskiljas. Situationen i Europa bedömdes nästan uteslutande ur ett klassperspektiv. Alltså hur olika företeelser påverkade arbetarklassen. I Gruvettan skedde emellertid en förskjutning av fokus efter krigsutbrottet. Ett nationellt perspektiv införlivades i analysen som till följd av ockupationen av de nordiska grannländerna förstärktes. Det andra världskriget påverkade tydligt organisationerna i deras bedömningar. Det skapade också motsättningar mellan och inom organisationerna hur de skulle hantera kriget och nazismen. Gränser uppdrogs därmed för hur långt organisationerna var beredda att gå för solidaritet och för att förhindra nazismens aggressioner.</p><p>Den politiska verksamheten var likartad i organisationerna men LS och Gruvettan hade olika åsikter om i vilka former den skulle bedrivas. Sett över hela perioden varierade verksamheten i ändamål och intensitet. Aktioner såsom bojkotter, blockader och demonstrationer organiserades särskilt innan krigsutbrottet och i krigets slutskede. Under perioden 1939-1943 tog istället biståndsarbete med insamlingar till välgörande ändamål överhanden. Gemensamt för verksamheten var, med undantag för aktioner riktade mot Nazityskland, att den geografiskt förlades till Sverige och dess grannländer.</p><p>Generellt visade undersökningen att organisationernas politiska verksamhet var nära förbunden med hur de uppfattade olika ekonomiska och politiska företeelser. Därtill har resultaten också visat att andra faktorer såsom klass- och organisationstillhörighet måste inkluderas för att förstå valen av verksamhet. De ekonomiska och politiska bedömningarna var emellertid inte enhetliga mellan organisationerna i vissa fall och var de direkt kontrasterande med varandra trots att bedömningarna gällde samma företeelse. När det gällde organisationernas relation till Nazityskland genom arbetet visade resultaten att de i sin verksamhet i viss mån tog hänsyn till förhållandet vilket uttrycktes i blockadförsök mot järnmalmsexporten. Resultaten har också visat att de i viss mån var beroende av sitt förhållande till Nazityskland för att överhuvudtaget bedriva sin verksamhet då intensiteten av den bestämdes av konjunkturläget.</p>

<p> </p><p>This essay aim to clear the regulations that adjusts the use of non-compete clauses in contracts of employement. The historical developement shows tendencies that more employees have contracts that includes non-compete clauses. This developement does not always correspond with what is allowed concerning these clauses. Non-compete clauses is adjusted by the regulations in the collective agreement known as the agreement of 1969. The agreement has also been accepted outside its regular field of application. Apart from the just mentioned agreement, unreasonable conditions of contracts kan be adapted to what is fair accordning to the swedish constitution of agreements. The paragraphs in question is the 36 and the 38 §§, that adjusts when you can shift the conditions. The 38 § is more applyable when it comes to conditions about non-compete clauses. The use of non-compete clauses is also regulated by practice in the court of law, the labour court. Many of the regulations are unspecified in their design. It is possible that these unspecified concepts are essential to maintain the possibility of applying the concepts to a larger amount of cases. The metaphysical concepts of the jurisprudence has been criticized several times during the historical developement, for example by the upholders of the positivistic Uppsala school of philosophy (the Scandinavian legal realism). The facts remains that because of its open device of concepts, the jurisprudence becomes dynamic and useable in a lot more contexts.</p><p> </p>

This thesis has analysed the relations among the women’s movement, the state and the labour market policy during and shortly after the Second World War and to what extent this period can be characterised as a formative phase as regards gender relations. The aim has been to study women’s strategic actions in order to influence the Swedish Government’s labour market policy in the period from 1939 to 1947. The thesis shows the conflicts of interest that manifested themselves between Statens arbetsmarknadskommission (SAK, ‘the National Swedish Labour Market Commission’) and its advisory women’s group, experts on women’s issues, concerning the planning and utilisation of female labour. SAK thought that the work of the experts on female issues should only focus on the short-term labour problems caused by the national crisis situation, while the experts on women’s issues were of the opinion that they should also work with long-term labour-market issues for women. These different ways of thinking and understanding the problem originated in different views on women’s work. The experts on women’s issues wanted to strengthen women’s position on the labour market by abolishing the wage differences between the genders, breaking the gender segregation in education, and broadening the occupational choices of girls. They had three strategies for achieving this: a strategy of professionalisation, a strategy of change, and a strategy of state feminism. The strategy of professionalisation was aimed at raising the value of traditional female work, in terms of both status and wages. The strategy of change was aimed at creating new opportunities for women to leave typical low-wage jobs and gain access to better paid jobs in male-dominated areas. The strategy of state feminism was aimed at paving the way for women in new and expanding occupational areas beside the traditional male occupations. Can the period during and shortly after the war be characterised as a formative phase of the issue of gender relations? It is evident that this period did not involve a revolution of the societal gender order. The idea of women as reserve labour did not disappear. The post-war planners considered that, in the transition to peace, the women who had replaced men who were called up should be redeployed or retrained for employment in household work, in hotels, restaurants and cafés, in shops and in health care. In spite of the great shortage of labour in the post-war period, leading politicians and economists stuck to old ways of thinking. A clear indication on the part of the Government was that the women’s movement’s demand for long-term planning in order to utilise female labour was turned down. One important difference from the First World War was that the Government produced peace plans for women’s work during the Second World War. The period also led to ideological and institutional consequences that could be the beginning of a change of the societal gender order. From her central position in Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering (‘the Commission for economic post-war planning’), Karin Kock could see to it that women’s demands for greater occupational mobility and a loosening up of the gender division of labour had an impact on the post-war planning of the war years. The experiences of women in male industries in the Second World War, both in Sweden and abroad, showed to some extent that it was possible to change the gender division of labour. The modern welfare state also came to correspond to a great extent to the state feminist strategy of the experts on women’s issues. With the historical formation of the welfare state a new type of occupational groups developed, the so-called welfare state professionals.

This essay aim to clear the regulations that adjusts the use of non-compete clauses in contracts of employement. The historical developement shows tendencies that more employees have contracts that includes non-compete clauses. This developement does not always correspond with what is allowed concerning these clauses. Non-compete clauses is adjusted by the regulations in the collective agreement known as the agreement of 1969. The agreement has also been accepted outside its regular field of application. Apart from the just mentioned agreement, unreasonable conditions of contracts kan be adapted to what is fair accordning to the swedish constitution of agreements. The paragraphs in question is the 36 and the 38 §§, that adjusts when you can shift the conditions. The 38 § is more applyable when it comes to conditions about non-compete clauses. The use of non-compete clauses is also regulated by practice in the court of law, the labour court. Many of the regulations are unspecified in their design. It is possible that these unspecified concepts are essential to maintain the possibility of applying the concepts to a larger amount of cases. The metaphysical concepts of the jurisprudence has been criticized several times during the historical developement, for example by the upholders of the positivistic Uppsala school of philosophy (the Scandinavian legal realism). The facts remains that because of its open device of concepts, the jurisprudence becomes dynamic and useable in a lot more contexts.