Syftet med denna uppsats är att studera psykiskt välbefinnande i relation till deltidsarbete och anställningsform via kvantitativ analys. Studien baseras på data från Levnadsnivåundersökningen 2010 och innefattar anställda kvinnor och män i åldern 19-65. Den teoretiska utgångspunkten är Standings teori om prekariatet, en ny samhällsklass som kännetecknas av osäkerhet i anställningar. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan osäkra anställningar och psykisk ohälsa, men det saknas forskning på just deltidsarbete och psykisk ohälsa, vilket motiverade oss att göra denna studie. För att undersöka hur sannolikheten att lida av psykisk ohälsa/nedsatt psykiskt välbefinnande ser ut för olika grupper tillämpades logistisk regression. Som beroende variabel användes ett befintligt index för psykiskt välbefinnande, som sedan analyserades mot ett antal oberoende variabler, främst deltid, kön, ålder och klass. Resultatet visar att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män, och att de även löper högre risk att ha nedsatt psykiskt välbefinnande i jämförelse med män.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka betydelsen av redaktionella medarbetares journalistutbildning jämfört med specialkunskaper och tidigare arbetslivserfarenheter vid rekryteringen av journalister till specialtidningar. De 7 tidskrifterna som har valts ut är, MåBra, Allt om vetenskap, Naturvetare magasinet, Min Hälsa, Sveriges Natur, Modern Psykologi och Dagens Medicin. Inriktning är naturvetenskap, medicin eller hälsa. Uppsatsen är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie. En enkätundersökning av yrkesverksamma journalister har utförts. Utifrån enkätundersökningen har tre personer valts ut till att delta i var sin mer djupgående intervju. Sista delen består av telefonintervjuer med chefredaktörerna. Enkätundersökningen visade att 45 % är fast anställda och 40 % är frilansare. Övriga 15 % hade en lösare form av anställning. 67 % av alla fast anställda är män och 71 % av alla frilansare är kvinnor. Bland åldersfördelningen och antal yrkesverksamma år kan vi se att de flesta frilansare är mellan 26 och 35 år (50 %) och har mindre erfarenhet jämfört med de fastanställda journalisterna som alla var över 36 år och hade i genomsnitt varit verksammai 22,5 år i journalistbranschen. På frågan om hur de fått sitt nuvarande jobb så har 32 % svarat, genom frilansuppdrag och 27 % har svarat att de sökt genom en arbetsannons och blivit kallad på arbetsintervju, 14 % genom en praktikplats och 9 % tack vare en kontakt. 80 % hade en journalistutbildning och 20 % hade en journalistutbildning samt en utbildning inom det område som denne skriver om. Intervjuerna med chefredaktörerna visade att en kombinerad utbildningav detta slag är eftertraktat. Förutom journalistik så är kunskaper i ämnet biologi högst eftertraktat (4 av 6 personer nämnde det). Resterande ämnen som nämndes av chefredaktörerna är fysik, miljö, klimat, samhällsvetenskap, historia, psykologi, farmaci, medicin eller statsvetenskap. Detta tyder på att specialinriktade reportrar inom olika områden är eftertraktat. De tre intervjuade reportrarna har olika bakgrund. Den ena var en kvinnlig frilansjournalist, den andre var en fast anställd man med flera års yrkeserfarenhet. Båda dessa fall stämmer överens med hur ”den typiske specialinriktade reportern” är, utifrån min enkätundersökning och tidigare forskning. Den tredje personen saknade journalistutbildning men var utbildad inom ämnet som tidskriften han jobbade för belyser. Resultatet går i linje med tidigare journalistikforskning och teorier om hur arbetsmarknaden har förändrats. Att journalistbranschen är tuff och att det är vanligt att vara frilansare. Det finns inte särskilt mycket forskning på specialinriktade journalister inom det område denna uppsatts belyser och därför kan jag anse att denna studie tillför något nytt och viktigt på det journalistiska forskningsfältet.

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida det fanns några skillnader i arbetsmotivation mellan tillsvidareanställda och vikarier inom äldreomsorgen. Tanken var att ta reda på om personal med olika anställningsformer upplever sin arbetssituation på olika sätt och om detta i så fall påverkar deras arbetsmotivation. Data samlades in via en enkätundersökning som skickades ut till anställda inom äldreomsorgen i en mindre kommun i Dalarna. Antalet svarande blev 41 personer varav 26 med tillsvidareanställning och 15 med vikariat. Respondenterna fick uppskatta hur väl olika påståenden passade in på deras arbetssituation. Svaren analyserades med hjälp av medelvärdesanalyser och oberoende t-tester i IBM SPSS statistics. Resultatet visade att det inte fanns några signifikanta skillnader i arbetsmotivation mellan tillsvidareanställda och vikarier. För framtida studier rekommenderas en undersökning med större underlag för att kunna få ett reliabelt resultat. Studiens slutsats blir att det är viktigt att även de med tillfällig eller osäker anställning får känna en känsla av samhörighet och att balansen mellan krav, kontroll och stöd fungerar för alla oavsett anställningsform.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om individers sociala kapital påverkar deras jobbkvalité i form av bättre anställningsförhållanden och högre löner. Med avstamp i Lins (2000) teori definierar uppsatsen socialt kapital som en investering och kan användas som en resurs med förväntan om en viss avkastning. Lin (2001) menar att det sociala kapitalet kan bidra till bättre arbetsförhållanden genom att individer kan få nyttig och användbar information om ”bättre” tjänster. Metod/data: I denna kvantitativa studie används data ur Levnadsnivåundersökningen 2010. I LNU innefattas ett svenskt riksrepresentativt urval mellan åldrarna 18-75 och slutade svarsfrekvensen på 4415 personer. Resultat visar ett positivt signifikant samband mellan visstidsanställningar och hur ofta individer träffar och har telefonkontakt med sina nära vänner. Fortsättningsvis visar resultatet ett negativt signifikant samband mellan “telefonkontakt ofta med nära vänner” och månadslön. Slutligen visar resultatet att individer som har mer telefonkontakt med sina nära vänner tenderar att ha lägre löner. När det kontrolleras för oberoende variabler visar resultatet att klass har ett negativt samband med visstidsanställningar. Variabeln “ålder” ger ett signifikant resultat på att yngre individer tenderar att inneha visstidsanställningar. Diskussion: Studiens hypotes får inte stöd i resultatet som visar på att individer med visstidsanställningar innehar större socialt kapital, vilket motsäger Lins (2001) teori om sociala resurser. Därmed anser vi att ålder har en betydande roll. Yngre personer besitter mer visstidsanställningar och kan således ha mer tid att umgås och ha kontakt med sina nära vänner vilket troligtvis har påverkat studiens utfall. Därför vore det intressant om sambandet studeras i fortsatt forskning för att få en djupare kunskap om ämnet.

De atypiska anställningsformerna är vanligt förekommande, men det råder blandade meningar om huruvida de innebär språngbräda för fast heltidsanställning eller om de är till för att uppfylla arbetsgivarens behov för numerisk flexibilitet. Det har debatterats om atypiska anställningsformer skapar differentiering på den svenska arbetsmarknaden i form av A- och B- lag (Kreicbergs 2010:4). Syftet med denna undersökning är att förstå hur personer med atypisk anställningsform inom olika yrkesgrupper, ser på sin anställning. Detta är en kvalitativ studie med hermeneutiskt synsätt. För att samla in det empiriska materialet gjordes halvstrukturerade tematiska intervjuer där åtta respondenter från olika yrkesgrupper intervjuades. Som analytiskt verktyg användes tre teoretiska utgångspunkter; Buckley och Wheeler (2001) förväntningsteori som förklarar motiven till varför individer väljer den atypiska anställningsformen. Atkinsons (1984) flexibilitetsmodell, med kärna och periferi, förklarar hur arbetstagare differentieras utifrån anställningsformen. Samt Standings (2011) teori om prekariatet som tar upp en ny klass som främst består av tillfälligt anställda. Resultatet visar att intervjupersoner uppfattar den atypiska anställningsformen som otrygg. Dock ser respondenterna med akademiskt utbildning flera fördelar med atypisk anställningsform än de intervjupersonerna utan akademiskt utbildning. Fördelarna med atypisk anställning för akademikerna är den ekonomiska vinningen och friheten av att styra över sin arbetstid. För intervjupersonerna utan akademisk utbildning handlar den atypiska anställningen däremot om att klara sig ekonomiskt, samtidigt som deras möjligheter till att påverka sina arbetsvillkor är små. / Program: Organisations- och personalutvecklare i samhället

Syftet med studien är att ta reda på hur tillfälligt inhyrda medarbetare via bemanningsföretag upplever sina villkor för lärande på arbetsplatsen. Studien är kvalitativ och tar utgångspunkt ur Illeris (2015) teori om lärande. Intervjuguiden är skapad och strukturerad utifrån Illeris teori om lärande och fyra informanter är intervjuade genom semistrukturerade intervjuer. Transkriberingen är bearbetad systematiskt genom en innehållsanalys, vilket ledde till resultatdelens tematiseringar. I diskussionsavsnittet analyseras empirin och sätts i relation till tidigare forskning. Trots studiens begränsning gällande antalet informanter finns en allmängiltighet i svaren, vilket stärker studiens validitet. Slutsatsen är att tillfälligt inhyrda medarbetares villkor för lärande beror  på det personliga engagemanget, social och organisatorisk inkludering samt utmaning i arbetsuppgifterna.

Nedskärningar, effektiviseringar och omstruktureringar är idag nödvändigt för organisationers överlevnad. Detta har medfört förändringar i arbetslivet där individer allt oftare utsätts för situationer som framkallar upplevelser av anställningsotrygghet. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns en skillnad i upplevd anställningsotrygghet relaterat till individers yrkesstatus och yrkesgrupp samt att studera om anställningsbarhet och anställningsform kan predicera den upplevda anställningsotryggheten. Data samlades in för Arbetslivskohorten 2004 respektive 2005 efter ett slumpmässigt urval från Sveriges totalbefolkning. Analyserna baseras på enkätsvar från 1548 individer. Resultaten visar att det inte föreligger någon skillnad i upplevd anställningsotrygghet varken vad gäller yrkesstatus eller yrkesgrupper. Däremot hade både anställningsbarhet och anställningsform inverkan på den upplevda otryggheten, i enlighet med tidigare forskning. Istället för yrkesstatus kanske anställningsotrygghet snarare kan skilja sig åt beroende på vilken bransch individen verkar i, något som bör undersökas närmare i framtida studier.

Tidigare forskning har påvisat en föränderlig arbetsmarknad som kännetecknas av allt mer flexibla organisations-och anställningsformer och individbaserade arbetsvillkor. Tidsbegränsat anställda återfinns inom de mest otrygga anställningarna, med sämre arbetsförhållanden och villkor i jämförelse med tillsvidareanställda. Arbetsegenskaperna skiljer sig åt på så sätt att den ekonomiska kompensationen är lägre inom visstidsanställningar, inflytandet i arbetssituationen är mer begränsad och anställningstryggheten sämre. Dessutom är arbetsmarknaden väldigt könssegregerad vilket medför att flexibiliteten i kombination med ett ökat antal tidsbegränsade anställningar har fått olika konsekvenser på män respektive kvinnor. Kön fyller sålunda en viktig funktion i detta sammanhang då kvinnor är överrepresenterade inom de mest otrygga anställningsformerna visstidsanställningar. Syftet med denna studie är följaktigen att studera sambandet mellan anställningsform och psykisk ohälsa. Studien är avgränsad till förvärvsarbetande fast-och visstidsanställda i åldrarna 18-65 på den svenska arbetsmarknaden.  Datamaterialet är hämtat från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010 och är analyserat med hjälp av en linjär regressionsanalys (OLS) med ett psykindex som beroende variabel. Resultatet från analysen tyder på att det finns ett samband mellan anställningsform och psykisk ohälsa och att anställningsformen har en signifikant betydelse vad gäller skillnader i psykisk ohälsa mellan fast- och visstidsanställda män och kvinnor. Betydelsen av anställningsformen minskar dock i takt med att relevanta kontrollvariabler inkluderas i analysen och blir inte längre signifikant. Detta kan bero på att faktorer relaterade till kön ålder, humankapitalet och familjestatusen fångade upp effekten av anställningsformen, vilket i sin tur kan bero på att sambandets existens går via bakomliggande faktorer som en indirekt effekt på hälsan. Således kan vi dra slutsatsen att samtliga kontrollvariabler har en betydelse vad gäller det psykiska välbefinnandet, dock är det viktigt att beakta att det enbart är kön, månadslön och huruvida man är samboende som enligt resultatet har visat sig vara signifikanta.

Tidigare forskning har påvisat en föränderlig arbetsmarknad som kännetecknas av allt mer flexibla organisations-och anställningsformer och individbaserade arbetsvillkor. Tidsbegränsat anställda återfinns inom de mest otrygga anställningarna, med sämre arbetsförhållanden och villkor i jämförelse med tillsvidareanställda. Arbetsegenskaperna skiljer sig åt på så sätt att den ekonomiska kompensationen är lägre inom visstidsanställningar, inflytandet i arbetssituationen är mer begränsad och anställningstryggheten sämre. Dessutom är arbetsmarknaden väldigt könssegregerad vilket medför att flexibiliteten i kombination med ett ökat antal tidsbegränsade anställningar har fått olika konsekvenser på män respektive kvinnor. Kön fyller sålunda en viktig funktion i detta sammanhang då kvinnor är överrepresenterade inom de mest otrygga anställningsformerna visstidsanställningar. Syftet med denna studie är följaktigen att studera sambandet mellan anställningsform och psykisk ohälsa. Studien är avgränsad till förvärvsarbetande fast-och visstidsanställda i åldrarna 18-65 på den svenska arbetsmarknaden. Datamaterialet är hämtat från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010 och är analyserat med hjälp av en linjär regressionsanalys (OLS) med ett psykindex som beroende variabel. Resultatet från analysen tyder på att det finns ett samband mellan anställningsform och psykisk ohälsa och att anställningsformen har en signifikant betydelse vad gäller skillnader i psykisk ohälsa mellan fast- och visstidsanställda män och kvinnor. Betydelsen av anställningsformen minskar dock i takt med att relevanta kontrollvariabler inkluderas i analysen och blir inte längre signifikant. Detta kan bero på att faktorer relaterade till kön ålder, humankapitalet och familjestatusen fångade upp effekten av anställningsformen, vilket i sin tur kan bero på att sambandets existens går via bakomliggande faktorer som en indirekt effekt på hälsan.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka faktorer som anställda upplever som centrala respektive perifera för medarbetarengagemanget samt hur detta skiljer sig, om alls, mellan visstid- och tillsvidareanställda. För att uppnå syftet valdes en kvalitativ metod där det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio respondenter från olika branscher. Resultatet av studien visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan respondenternas upplevelse av faktorerna, beroende på anställningsform. Däremot visar resultat på att anställningsformen bör betraktas som en enskildfaktor, snarare än en kontext. / The purpose of the study has been to examine which factors employees perceive as central respectively, peripheral for employee engagement and how this differs, if at all, between temporary and permanent employees. To achieve the purpose, a qualitative method was chosen where the empirical material was collected through semi-structured interviews with nine respondents from different businesses. The results of the study show that there is no significant difference between the respondents' experience of the factors, depending on the form of employment. On the other hand, results show that the form of employment should be considered as an individual factor, rather than a context.